• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: The Dry

26 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

The Dry
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 september 2021
Regi Robert Connolly
Medverkande: Eric Bana, Genevieve O’Reilly, Keir O’Donnell

En kriminalhistoria som gjort biosuccé i Australien. Den utspelar i ett lantligt område där torkan tagit ett plågsamt grepp om miljö och befolkning. Inte en droppe regn på mer än 350 dagar. Marken är snustorr och människorna påverkas av det torra klimatet och den uttorkade bygden.

Att sitta inomhus i Sverige och höra hur höstregnet smattrar mot rutorna och läsa rapporter om översvämmande områden i Europa blir en stark kontrast som gör att filmens kruttorra uttorkade marker talar om en annan följd av hur människornas oförmåga att ta itu med klimatförändringarna påverkar vår jordglob så olika men ändå förödande.

Filmen är en kriminalhistoria som bygger på en roman av Jane Harper. Huvudkaraktären är kriminalpolisen Aaron Falk som hållit sig bort från sin barndoms bygd i tjugo år men nu återkommer för att gå på sin barndomsvän Lukes begravning. Luke tros ha begått självmord efter att ha skjutit ihjäl sin fru och sin son som var någonstans runt tio år. Den enda som lämnats kvar i familjen är dess baby. Lukes föräldrar vägrar tro på att Luke dödat sin familj och de tror inte heller på att han begått självmord. De övertalar Aaron att undersöka fallet eftersom han är en hyllad om omtalad polisman.

Aaron lämnade bygden tjugo år tidigare då en ung flicka, Elli, hittades död och Ellis föräldrar var övertygade om att Aaron mördat henne. Ellis bror och far hotar Aaron också nu när han återvänt. Aaron är övertygad om att mordet på Elli är sammankopplat med fallet med morden på Lukes familj och Luke. Aaron och Luke var ett sammansvetsat gäng på fyra med tjejerna Elli och Gretchen. I filmen får vi omväxlande följa Aarons utredning av den nya fallet och minnesbilder av vad som hände mellan de fyra ungdomarna tjugo år tidigare.

Som i alla bra kriminalhistorier skildrar berättelsen mycket mer än själva brottet och dess lösning. Handlingen skildrar hur människor agerar, hur människor tänker och handlar. Aaron pendlar mellan att tro på att Luke dödade sin familj och att misstänka andra för att ha begått mord. Han följer olika trådar. En av filmens styrkor är att det som sker går i eftertänksam takt. Det är skönt med omväxling till actionladdade kriminalserier. Det är som att klimatet och torkan påverkar också handlingen, att också handlingen går på sparlåga. Det är snyggt och effektivt att film och berätta i eftertänksam takt.

Filmen är absolut sevärd, betyg 3 betyder att det är en bra film. Att den inte får ännu högre betyg beror mest på att den aldrig kröp under huden på mig, den berörde mig aldrig särskilt även om den var intressant. Huvudrolls-innehavaren Eric Bana som spelar Aaron är lite för stel i sina uttryck för att riktigt få mig att bli engagerad.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Supernova

21 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

Supernova
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 september 2021
Regi och manus Harry Macqueen
I rollerna Colin Firth, Stanley Tucci, Pippa Haywood, Peter MacQueen, James Dreyfus, Ian Drysdale, Sarah Woodward

Colin Firth och Stanley Tucci, två av mina absoluta favoritskådespelare i en roadmovie med många närbilder där dessa två får använda sin starka utstrålning. Det är en högtidsstund att få njuta av dessa två skådespelare och fantastiska lantliga vilande vildmarksmiljöer i en film som är en timme och 35 minuter. Men det är ändå en berättelse som skulle fungera mycket bättre som teater.

Filmens största behållning är dialogen och samspelet mellan Sam (Colin Firth) och Tusker (Stanley Tucci). De spelar ett medelålders par som hållit ihop i tjugo år. Sam är musiker och Tusker är författare. Nu vet de båda att de är på väg mot slutet av sin relation då Tusker drabbats av en demenssjukdom, trots att han inte är så gammal.

De har gett sig av på en slags sista semester tillsammans i en husbil och med deras fina trogna hund. Tusker pendlar, som demenssjuka gör mellan stunder av förvirring och stunder av klarhet. När han är klar är han slagfärdig och skarp, helt underbar.

Tusker har medvetet glömt att ta med sin medicin. Ganska snart förstår vi att Tusker är mer medveten om vad han drabbats av och hur illa det är än vad Sam förstår. Sam intalar sig själv att det är bättre än det är.

Det är en stark film. Men att den inte får lika högt betyg av mig som The Father med Anthony Hopkins som precis gått upp på svenska biografer beror bland annat på att Supernova är mer teater än film och den lämnar inte utrymme för några stora överraskningar. Den är mer enbart tung.

Ett pressmeddelande berättar att regissören och manusförfattaren Harry Macqueen inspirerades till Supernova när han själv fick uppleva hur en närstående person drabbades av demens. Han berättar också att anledningen till att han valde att låta det medelålders paret vara två män säger han:
– Jag tecknar ett porträtt av ett moget förhållande mellan två personer som nått en viss ålder i livet. Det ser man inte ofta på film, oavsett personernas kön. Och att båda är män påverkar inte handlingen på något sätt, vilket kändes originellt. LGBTQ+filmer tenderar ju att handla om de tidigare åren, som är mer intensiva och dramatiska. Det här är en helt annan berättelse.

Ja, det är precis som regissören säger. Nu utspelar sig handlingen om två män men det kunde lika gärna varit en man och en kvinna eller två kvinnor. Det är ett steg framåt när det gäller synen på vad relationer är. Det är en av filmens styrkor att den skildrar deras förhållande så naturligt som vilket par som helst, oavsett kön.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Yakari: Djurens bästa vän

19 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

Djurens bästa vän
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 augusti 2021
Regi Toby Genkel och Xavier Giacometti

En fint tecknad, väldigt söt och i hög grad barntillåten film om Yakari, pojken som får en gåva av sitt totemdjur och kan prata med djuren. Eftersom alla pratar svenska i filmen fungerar den utmärkt för barnfamiljer.

Yakari är en pojke från nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Det är väl korrekt beskrivning, hoppas jag. Berättelser om honom har visats på SVT Barnkanalen och finns i seriealbum. Nu kommer filmen om Yakari.

Äventyret börjar med att Yakari får se Lilla Åskan, som är den snabbaste vildhästen och som alla säger är omöjlig att fånga in och tämja. Samtidigt varnar stammen äldste för att en tornado och ett fruktansvärt oväder är på väg. Bufflarna flyr från områden i rasande fart. Tecknen är tydliga. Stammen måste flytta. Då ger sig ut Yakari ut för att leta upp Lilla Åskan.

Det är spännande och Yakari möter farligheter, både naturens styrka och elaka människor – men det är barntillåtet spännande, aldrig för skrämmande. Jag tänker att för en vuxen är det en söt berättelse, fina bilder och väldigt gulligt men också oerhört förutsägbart. Men absolut en trevlig film att se tillsammans med de minsta. Och om de redan känner till Yakari är det ett trevligt återseende. Med i filmen finns också andra välbekanta figurer som tjejkompisen Regnbåge, bävern Dubbeltand och många fler.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerat, Barntillåten, Familjefilm, Familjefilmer, Filmrecension, Yakari

Filmrecension: Lassie kommer hem – en film som gör mig glad

14 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

Lassie kommer hem
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 augusti 202
Regi Hanno Olderdissen

Världens förmodligen mest ikoniska hund, Lassie, är tillbaka, i en film som definitivt bör glädja alla hundälskare. Varm, äventyrlig och lagom spännande också för de minsta.

Hunden Lassie var en av min barndoms stora idoler. Hundkaraktären Lassie skapades av den brittisk-amerikanska författaren Eric Knight. Knight skrev om Lassie i sin roman Lassie Come Home eller Lassie på äventyr, som publicerades i Saturday Evening Post 1938. Sedan dess har ett flertal böcker, filmer och tv-program om Lassie charmat flera generationer. Lassie är en mycket klok, lojal och vacker collie-tik, fast den flera gånger spelats av en hanhund, som i den första filmen om Lassie, Lassie på äventyr, som hade premiär 1943. Wikipedia berättar att hunden Pal (1940–1958), var en hanhund och hunden spelade där mot Elizabeth Taylor. Filmen blev nominerad till en Oscar och fick antalet collies att öka markant i USA.

Jag vet inte hur bra jag skulle tycka att dessa filmer och böcker är idag. Men när nu ett tysk team filmatiserat Eric Knights berättelse om vänskapen mellan en pojke och hans collie är det en varm och mycket väl godkänd film för hela familjen. Den är spännande och talar till mitt hjärta. En film som gör mig glad. En underbar film för alla hundälskare, givetvis. Lassie är en modig och charmig collie.

Tolvårige Florian lever med sin mamma, pappa och Lassie i en lägenhet i en tysk by. Florian och Lassie är oskiljaktiga. Varje dag springer Lassie och möter Florian i skolan.

Tyvärr är hyresvärdinnan en hemsk häxa till medelålders kärring som hatar hundar. Kärringen förbjuder familjen att ha hunden i lägenheten. En olycka kommer aldrig ensam. Florians pappa är glasblåsare och blir arbetslös då greven som äger glasbruket går i konkurs. Greven är trots sitt misslyckande en vänlig person och lovar att tillsammans med sitt barnbarn Priscilla ta hand om Lassie några veckor medan familjen kan leta upp ett annat boende där hundar är tillåtna.

Greven och hans barnbarn tar med Lassie till sommarstugan långt iväg till en ö i Nordsjön. En vidrig man hos greven försöker slå Lassie och då ger sig Lassie iväg för att ta sig hem. Det är en lång väg för Lassie.

Det är äventyrligt och spännande, en riktig saga för hela familjen. Visserligen släpps den på svenska biografer med dubbat svenskt tal. Dubbning är alltid lite skumt. Det går aldrig att få lättrörelser på skådespelare att stämma med dubbade röster. Men eftersom filmen är barntillåten och också passar bra för hela familjen måste den vara dubbad. De minsta barnen brukar inte hinna läsa undertexter.

Att filmen delvis är förutsägbar gör inget. Den har ändå en del överraskande händelser. Att man förstår hur saker ska utvecklas behöver inte nödvändigtvis vara negativt eller dåligt. Den som ser Romeo och Julia eller Hamlet vet ju hela handlingen från början. Det är hur något berättas som avgör om det är bra eller inte. Denna nya Lassiefilm gjorde mig glad, det är en film som ger hopp om mänskligheten. Och filmen är ett måste för alla som älskar hundar, dessa fantastiska lojala varelser.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Green Knight – skimrande mystisk

10 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

The Green Knight
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 augusti 2021
Regi David Lowery
I rollerna Dev Patel och Alicia Vikander

En magnetisk film som inspirerats av legenderna kring kung Arthur och riddarna av runda bordet, fast på ett sätt du aldrig sett dessa berättas tidigare. Men Dev Patel i huvudrollen som Sir Gawain, den riddare som antar utmaningen från den gröna riddaren blir detta något helt annat än en äventyrsfilm med svärd. Om dina förväntningar är en actionfilm blir du säkert besviken.

Vi får se hur legenden om Sir Gawain berättas för barn och hur den spelas i dockteatrar omväxlande med handlingens fortskridande, vilket fungerar bra och förstärker känslan av att det är en legend. Det blir också en berättelse om hur allt kan förvandlas till legender, sagor och berättelser.

Dev Patel är ett starkt skäl till att filmen fungerar så bra. Han skulle fungera som actionskådespelare också, men jag är glad över att det är hans förmåga som karaktärsskådespelare som rollen bygger på. Dev Patel som hunnit fylla 31 år är kanske mest känd för sin roll som Jamal i filmen Slumdog Millionaire och för sin roll som Anwar i tv-serien Skins. Själv lade jag framför allt märke till honom tv-serien Newsroom där han spelar den duktiga IT-journalisten Neal. Han är känd också från den brittiska dramakomedifilmen Hotell Marigold och huvudrollen i filmen 2019 om David Copperfield.

Däremot är jag inte så förtjust i den svenska världsstjärnan Alicia Vikanders prestation i The Green Knight. Hon är för mycket kliché och är svår att tro på i de karaktärer hon gör. Visserligen har regissören medvetet valt att i stort sett bara låta Dev Patels Sir Gawain vara realistisk, övriga karaktärer är som tagna ur en sagobok.

Fotot är skimrande och för in oss i en mystisk värld. Miljöerna tillsammans med karaktärernas svårfångade personligheter gör att jag som tittare hela tiden sitter spänd och misstänksam. Också den som verkar sympatisk kan i nästa stund vara förrädisk och farlig.

Sir Gawain tar på sig uppdraget att möta den gröna riddare som dyker upp på en festmåltid hos kung Arthur. Den gröna riddaren är en varelse som ser ut att vara mer träd än mänsklig. Efter att Sir Gawain antagit utmaningen att hugga av huvudet på den gröna riddaren visar det sig ha varit en fälla. Den gröna riddarens huvud växer upp direkt. Och nu måste Sir Gawain inom ett år och ett dygn tagit sig till den gröne riddarens borg. Färden dit är, förstås, mödosam och Sir Gawain råkar ut för svårigheter och utmaningar av olika slag: hunger, rån med också bekvämlighet som försöker få honom att strunta i sitt uppdrag.

Den som kan legenden och dess sido-berättelser kring kung Arthur och hans riddare kan säkert ha synpunkter på hur allt skildrats, positivt eller negativt. Och den som förväntar sig en actionfilm har kommit fel. Men den som är redo för magi, mystik, underbart foto, duktiga skådespelare och något att tänka på länge efteråt har kommit rätt. Eller inte så mycket att tänka på utan mer att känna in. Filmen förmedlar en stark känsla av något magiskt som hänger kvar länge efteråt.

Dev Patel är magnetisk i ett fantasifullt äventyr i sin helt egen genre – The Hollywood Reporter

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 214
  • Sida 215
  • Sida 216
  • Sida 217
  • Sida 218
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in