• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Den blinda mannen som inte ville se Titanic – bland det starkaste jag sett på länge

24 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Den blinda mannen som inte ville se Titanic
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 augusti 2022
Regi Teemu Nikki
Medverkande Petri Poikolainen, Marjaana Maijala, Samuli Jaskio, Hannamaija Nikander, Matti Onnismaa, Rami Rusinen m fl

En unik berättelse om kärlek, liv och död och mänskligheten på gott och ont. En av de starkaste filmer jag sett på länge. Vinnare av publikpriset på Filmfestivalen i Venedig 2022. Mycket välförtjänt.

Filmen skildrar Jaakko, en ganska ung man som är blind och rullstolsbunden då han drabbats av MS. Han lever väldigt isolerad i sin lägenhet där han har en assistent som kommer en liten stund en gång om dagen och hjälper honom. Utanför kan han höra grannarna skvallra om honom och spekulera om varför han blivit så hjälplös, han hör du hur diskuterar: Har han druckit för mycket alkohol? Hur orkar han alls leva?

Han är överbeskyddad av sina föräldrar. Han är vuxen men då han är så funktionshindrad kan föräldrarna inte släppa greppet om honom och de ringer flera gånger om dagen och vill ta ut honom på utflykter och annat. Det måste vara mycket svårt både för föräldrar och deras vuxna barn när barnet blir så funktionshindrad och behöver så mycket hjälp.

Via en online chatt har Jaakko fått kontakt med Sirpa, en kvinna som också har en svår sjukdom. De lever både mycket nära döden.

Jaakko är en rolig karaktär. Han har sina bestämda åsikter och har många dvd-filer som han sett på den tiden då han kunde se. Men det finns en film han har och som han vägrar att se: Titanic. Han är stolt över att den fortfarande är kvar i en oöppnad förpackning.

​Jaakko spelas av Petri Poikolainen som av många kritiker sägs här göra sitt livs roll. En morgon får han ett mail om att han vunnit 600 euro på Keno och strax därefter berättar Sirpa att hon fått sorgligt besked på sitt blodprov. Hon måste få cytostatika och är jätteledsen. Jaakko beslutar sig då att åka och hälsa på henne. Det är bara tre timmars färd mellan dem. Två taxiresor och en tågresa. Problemet är att hans assisten inte kan följa med honom på så kort varsel så han ger sig iväg utan någon hjälp. Vad kan gå fel? Han måste få hjälp till taxin, från taxin till tåget, hjälp av tåget till nästa taxi. Hur det går ska jag inte avslöja.

Filmen är konsekvent filmad nära honom och vi upplever det mesta ur hans perspektiv. Han kan inte se alls och vi får se omgivning och andra personer suddigt. Hur ofta får vi överhuvudtaget se filmer filmade ur blindas eller synskadades perspektiv?

De första tio minuterna av filmen var mest en presentation och då trodde jag att filmen var en dokumentär. Men oj vad jag bedrog mig. Det är ett drama som är bland de starkaste jag sett på länge och skakar om och får oss att både känna och tänka kring livet, döden, de existentiella frågorna och vad det är att vara människa.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Blind man, Film från Finland, Filmkritik, Filmrecension, MS, Publikpriset

Filmrecension: Fire of love – vackra naturbilder räcker inte

24 augusti, 2022 by Birgitta Komaki

Fire of love
Betyg 1
Svensk premiär 26 augusti 2022
Regi Sara Dosa

Paret Katia och Maurice Krafft är vulkanologer. Deras passion är forskning om vulkaner
och de reser runt i världen till nya vulkanutbrott. Alltid med målet att fota och komma så nära som möjligt. Balanserande på kanten till brinnande vulkanutbrott eller nära glödande lavaströmmar leker de med döden. Förenade i kärlek till sin passion och till varandra har de valt ett liv utan barn och ständigt sökande nya utmaningar. Ibland iklädda skyddsdräkter av plåt för de regnande stenarna från utbrotten.

Förutom ett stort antal filmade vulkanutbrott från jordens olika hörn och med filmer av paret vid kraterkanter eller i intervjuer så har filmen inte mycket innehåll.

Visst är naturbilderna vackra men det räcker inte för att hålla intresset vid liv.
Att deras passion är gemensam blir man snabbt varse och att de har olika syn
på sitt intresse. Men någon fördjupning om deras arbete sker inte och inte heller får vi veta om deras insatser bidrog till vetenskapen om vulkaner. Att de dog redan år 1991 i Japan gör också att filmen känns inaktuell idag.

Ett mänskligt liv är som en blinkning jämfört med ett vulkanutbrott. Man hade gärna velat veta mer om den blinkningen och vad som är drivkraften när två människor hela tiden utmanar döden.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Firebird

19 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Firebird
Betyg 2
Svensk biopremiär 19 augusti 2022
Regi Peeter Rebane
Manus Peeter Rebane, Tom Prior
I rollerna Tom Prior. Oleg Zagorodnii. Diana Pozharskaya, m fl.

En kärlekshistoria mellan två sovjetiska militärer på tjänst i Estland under 1970-talet. En kärlek som var förbjuden och måste hållas hemlig.

Det är en film vars berättelse bygger på verkliga händelser och jag skulle gärna kunna ge högre betyg. Historien bygger på outgivna memoarer av författaren, regissören och skådespelaren Sergej Fetisov. Han dog innan han hann göra klart manus till filmen. Regissören Peeter Rebane och skådespelaren Tom Prior gjorde manuset och skapade filmen. Det visar hur svårt det kan vara att skriva klart något för någon annan. Ämnet för filmen: förbjuden kärlek mellan militärer i den sovjetiska armén skulle kunna vara både engagerande och gripande.

Att ämnet är viktigt gör inte en film automatiskt bra. Ett stort minus är att filmen utspelas på en rysk militärförläggning men alla talar engelska. Det blir väldigt konstigt. Men ännu större minus är att det är alldeles för förutsägbart. Fem minuter in i filmen vet jag i stort sett allt som ska hända. Jag har sett ämnet behandlas bättre i flera filmer och teateruppsättningar.

Den unge militären Sergei har snart gjort klart sin värnplikt och ska snart få återvända hem. Men hans chef skulle vilja att han stannade kvar, han är duktig och ambitiös. Sergeis stora dröm i livet är att bli skådespelare, men han har inte självförtroende nog för att söka in till skådespelar-utbildningen.

Så dyker stridspiloten Roman upp på förläggningen. Det visar sig att både Roman och Sergei har ett stort intresse för foto och när de lär känna varandra har de också ett gemensamt intresse för kultur som teater och dans. Roman tar med Sergei till en balettföreställning och när de är på väg hem efter den kommer deras första kyss.

Det finns delar av filmens berättelse som skulla kunna blivit väldigt bra. Sergei har många filosofiska tankar kring vad ett foto är och kan vara. Filmen skulle kunna bli mer filosofisk, den kuna ha utvecklat mer existentiella frågeställningar. Eller så kunde filmen haft mer paralleller till nutiden när Ryssland försöker lägga under sig Ukraina.

Vissa delar i filmen är riktigt löjeväckande överdrivna. Som den första kyssen som i ett dike i skogen när de gömmer sig för gränspolisen och kyssen sätter igång ett stort regn. Det är bara för mycket.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Där kräftorna sjunger

18 augusti, 2022 by Elis Holmström

Där kräftorna sjunger
Betyg 2
Svensk biopremiär 19 augusti 2022
Regi Olivia Newman

Där kräftorna sjunger kan enklast summeras såhär; Daisy Edgar-Jones och resten… Ungefär så tudelad och svartvit är hela upplevelsen. Utan att ha läst den populära och omtalade litterära förlagan är det svårt att avgöra om de största problemen härstammar från boken eller regissören Oliva Newman. Oavsett är filmversionen av Där Kräftorna Sjunger slarvig, styrkelös och retuscherad.

Även om intrigen inleds med ett mystiskt mord är detta i många och mycket en kärlekshistoria, som knappast framstår särskilt originell. Det är klassiska troper och klichéer om kärlek över gränserna, klassproblematik och ett snävt samhälle som saknar tolerans. För att överhuvudtaget lyfta sig över denna förutsägbara tematik krävs det styrka och förmåga. Roy Anderssons uttalande om att en bra regissör kan göra en intressant film av en telefonkatalog har en viss sanningshalt när man ser vad duktiga regissörer kan göra med triviala utgångspunkter.

Oliva Newman har dock inte erfarenheten att navigera sig förbi de många snåriga situationer som filmen ständigt hamnar i. Rent dramatiskt adapteras en slags mikrovågsmetod där allting ska vara snabblagat och ge resultat utan något större arbete. Intrigen där hela det emotionella ramverket ska etableras är närmast omöjligt att ta till sig eftersom det genomförs med skandalöst mycket slarv. Flera av de scener som borde beröra är omöjliga att behandla med något annat än en axelryckning. Detta eftersom det inte finns något kapital bakom händelserna.

Men det är framförallt bristen på kreativ kraft som kedjar fast Där Kräftorna Sjunker i sumpmarken. När man talar om filmmässig kraft behöver det inte innebära specialeffekter, stora scenarion och episka berättelser. Istället kan det vara något så enkelt som solitt tekniskt utförande. En stor del av av filmens tematik grundar sig i att uppskatta vardagen, även om den kan se mörk ut. Kärrmarken som en stor del av händelserna utspelar sig i är sannerligen inget som står högt på resebyråernas rekommendationer. Filmens patos vill däremot få tittaren att förstå skönheten och spänningen i denna, vanligtvis, icke attraktiva miljö. Det räcker dock inte med tomma ord från filmens karaktärer för att övertyga om detta, det hade även behövt förmedlas visuellt eller emotionellt.

Här är underskottet på erfarenhet och handlingskraft som mest uppenbart. Där Kräftorna Sjunger inte är inte frånstötande utseendemässigt men inte heller spektakulär. Det är ett opulent användande av solnedgångar och själlösa naturbilder som kunde vara stulna från Discovery Channel. Hela idén om skönhet i det oväntade blir därför urvattnad då det endast förmedlas i en rad ihåliga repliker. Den håglösa presentationen blir inte bättre av att resten av filmen påminner om ett noga iscensätt diorama på ett museum. Flera karaktärer befinner sig i något som närmast kan beskrivas som materiell misär. Trots det är scenografin alltför städad för att någonsin kännas som något annat än en välputsad kuliss.

Om det nu bara var en skakig intrig och ett mediokert utseende som hämmade Där Kräftorna Sjunger hade mycket kunnat räddas upp. Problemen slutar dock inte här utan sprider sig som röta i ett gammalt hus. Även om det görs en rad stora tidshopp verkar Oliva Newman vara fastfrusen. Den skakiga dramaturgin fortsätter att följa med som ett svart moln på himlen. Finstämda scener massakreras av falska emotionella utbrott. Obekväma kärleksförklaringar haglar titt som tätt. När allt ställer om till att bli dåraktigt romantiskt, kan man fråga sig om det inte är en ren Hallmarkproduktion vi har att göra med? Det skulle förklara varför dialogen och berättandet befinner sig någonstans mellan Rederiet och Bonde Söker Fru. När allting kulminerar i en sekvens med virvlande löv – som hämtat ur Disneys Pocahontas, är det svårt att inte börja se sig om efter nödutgången.

Mitt i denna tyfon av dramatiska fallasier och plastig romantik finns det en ljuspunkt – Daisy Edgar-Jones i huvudrollen. Jones lyckas skapa en nyanserad och empatisk karaktär. En karaktär som hade kunnat falla offer för att vara otillgänglig, i och med ett reserverat och tyst manér. Så är dock inte fallet, resan och svårigheterna som Jones karaktär genomgår blir mestadels intressanta, trots att allt omkring henne är ett hafsverk. Hon lyckas till och med skapa kemi med stenansikten som Taylor John Smith och Harris Dickinson.

Någonstans, djupt därinne, finns det en intressant berättelse med en mycket stark rollinsats. Dock är det omöjligt att ha överseende med de många felen på vägen. Det är för klumpigt, energilöst och tamt för att någonsin kunna beröra eller ens vara intressent.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Vackra själar – underhållande och fin film

17 augusti, 2022 by Birgitta Komaki

Vackra själar
Betyg 4
Svensk premiär 19 augusti 2022
Regi Bernard Campan, Alexandre Jollien

En film där huvudpersonen stjäl ens hjärta mer och mer

När cykelbudet Igor Parat levererar ekologiska grönsaker på sin trehjuling blir han påkörd av en bil och hamnar i diket. Det är begravningsentreprenören Louis Caretti
som kört på honom. En händelse som leder till kontakt och så småningom vänskap mellan de två männen.

Igor Parat har cerebral pares sedan födelsen, som gör att han har svårt med tal och motorik. Han är beläst på filosofer och smart men har svårt hitta vänner. Trots sin utsatthet och ensamhet är han en positiv person. Louis Caretti är den stilige men något bittre och uttråkade mannen som driver en begravningsbyrå.
När de ger sig ut på en roadtrip av misstag blir de vänner och en ny värld öppnar sig för båda. Resan är egentligen en transport av en avliden med likbilen. Igor får nya upplevelser och kontakter och Louis insikter om ett nytt sätt att se på livet.

Igor spelas av Alexandre Jollien med en charm och total envishet som ingen kan motstå. Från att ha tyckt synd om honom blir han killen man måste älska. Han har cerebral pares i verkligheten sedan födelsen och han har skrivit många böcker om filosofi. Louis Caretti spelas av Bernard Campan, känd fransk skådespelare, regissör och komiker.

Temat med handikapp och begravning till trots är det här en feelgoodfilm med både värme och humor. Att handikapp har många pris tas upp ibland. Det ger filmen en extra dimension och blir berörande. Filmen påminner om ”En oväntad vänskap”. En film om hur manlig vänskap växer fram. Som Igor säger ” Vi ärju båda budkillar fast med olika last”. En underhållande och fin film, värd att se i sommarvärmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 176
  • Sida 177
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in