• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: The Lost King – en vacker, livsbejakande, helt fantastisk underbar sagoberättelse från verkligheten som gör mig glad

25 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

The Lost King
Betyg 5
Svensk biopremiär 28 oktober 2022
Regi Stephen Frears
Manus Steve Coogan, Jeff Pope
Medverkande Sally Hawkins, Steve Coogan, Harry Lloyd, James Fleet m.fl.

The Lost King talar direkt till hjärtat. Jag blir totalt uppfylld av berättelsen som bygger på verkliga händelser men är kryddad med fantasi och magi som berör på djupet. Tänk att verkligheten kan överträffa sagornas värld. En kvinnlig amatörhistoriker, Philippa Langley, lyckas mot alla odds och motstånd från akademiska forskare hitta Richard III:s grav och på så sätt också skriva om en del av den brittiska historien.

Huvudpersonen, Philippa Langley, är en skild tvåbarnsmor som blir övertygad om att kung Richard III som skildras som en grym elak kung i Shakespeares drama i verkligheten inte alls var så grym. Hon får kontakt med en grupp som liksom hon är fascinerad av Richard III och som också är högst kritiska till den etablerade versionen från universitet och forskning som lärs ut i Storbritanniens skolor.

Philippa Langley har det motigt på sin arbetsplats och blir förbigången av sin arbetsgivare som hellre ger finare jobb till unga människor. Philippa har en sjukdom som gör att hon har svårt att sova och hon känner att hon liksom Richard III blir föraktad på grund av sina kroppsliga problem. Richard III sades vara puckelrygg och så ful att till och med hundarna skyr honom. Philippa tror inte att han ens var puckelrygg. Shakespeare skrev sin pjäs hundra år efter Richard III:s död och dessutom skrivs historien oftast av den som segrar. I det här faller är det släkten Tudor som besegrade Richard III och tog kungariket och kunde se till att Tudor blev hjältarna och Richard skurken i historieböckerna.

Filmen bygger på de verkliga händelserna 2012 då kvarlevorna efter Richard III hittades under en parkering i Leicester. Att sökandet blev av beror helt på Philippa Langleys kamp och envishet och det stöd hon fick från gruppen som liksom hon känner sympati för Richard III. Trots gigantisk motstånd och misstro från både familj och framför allt experter och akademiker lyckades Philippa hitta kvarlevorna.

Det är en underbar berättelse om hur experter inte alltid vet allt och hur en amatör som drivs av en stark vilja och känsla kan förflytta berg. Filmen har många styrkor och en är starka skådespelarinsatser. Sally Hawkins (Oscarsnominerad för sin roll i The Shape of Water) är briljant underbar i rollen som Philippa. Det som filmen så helt oemotståndlig är dess fantasieggande mystik där Philippa har samtal med Richard III. Hallucinerar hon eller är det i hennes fantasi eller är det som ande eller spöke han visar sig? Det spelar ingen roll, det får varje tittare tolka som han eller hon vill. För mig är det en vacker, livsbejakande, helt fantastisk underbar sagoberättelse från verkligheten som gör mig glad.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Richard III, Sally Hawkins

Filmrecension: En sekund av lycka – en kärleksförklaring till film

22 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

En sekund av lycka
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 oktober 2022
Regi Zhang Yimou

En kärleksförklaring till film men också en stark skildring av vad ett samhälle som Kina gör med människor. Filmen bygger på en roman av Geling Yan och utspelas under kulturrevolutionen i Kina, en period då många greps och sattes i arbetsläger (=fängelse) för att de inte tänkte tillräckligt kommunistiskt.

Zhang Jiusheng har rymt från ett arbetsläger (fängelse) för att se sin dotter i en film. Eller rättare sagt: dottern är med i ett mycket kort nyhetsinslag som visas för filmen. I det kommunistiska Kina fanns ingen reklamfilm, förstås. Istället visades nyhetsinslag kring människor som varit duktiga enligt den kommunistiska ledningen av nationen.

Zhang Jiusheng har rymt för att försöka komma in på en filmvisning. När han tagit sig över en ökenliknande område hittar han ett samhälle där filmen ska visas. Då har håller utkik i mörkret ser han en ung person stjäla en rulle till filmen. Han ger sig av efter filmtjuven för att ta tillbaka filmen så den kan visas.

Det blir en delvis komisk men också berörande kamp mellan den unga filmtjuven och Zhang Jiusheng. Vi får lära känna dem och se hur utsatta människor kan vara. Mannen som sköter filmkameran i samhället kallas av alla för Mr Film. Också han har ett livsöde och sina skäl till varför han agerar som han gör. Dessa tre karaktärer blir symboler för olika sätt människor fråntas sin värdighet i en diktatur.

Filmen bygger på en roman av Geling Yan. Det är ett drama, emellanåt komisk, men hela tiden berörande, med otroligt vackra och talande bilder över ökenlandskap i Kina och små trånga gator i fattiga kvaret, som i sig berättar lika mycket som handling och dialog. En stark film om filmens magi.

Bakgrundsfakta om regissören:
Sedan debuten med Guldbjörnvinnaren Det röda fältet 1988 har Zhang Yimou levererat ett stort antal hyllade filmer som Ju Dou: Förbjuden kärlek, Den röda lyktan, Berättelsen om Qiu Ju, ”Att leva”, Vikarien, Vägen hem, Hero, Flying Daggers, Hemkomsten, The Great Wall, Flowers of War och många fler.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Black Adam – menlös berättelse, blek regi

20 oktober, 2022 by Elis Holmström

Black Adam
Betyg 1
Svensk biopremiär: 21 oktober 2022
Regi Jaume Collet-Serra

I dagsläget är det svårt att veta vad som är den största cirkusen: Warner Brothers, under – det hittills, inkompetenta ledarskapet av Discovery, eller de hopplösa försöken att få rätsida på sitt DC-filmuniversum.

Idag befinner sig Warner Brothers i upplösningstillstånd. Filmer och TV-serier har lagts ned på löpande band och varslen har gått som en lie över ett övervuxet fält.
En av årets mest uppseendeväckande nyheter rörde DCEU-adaptionen av Batgirl. Filmen befann sig i postproduktion då chockbeskedet kom att projektet skulle läggas ned och aldrig se dagens ljus. Orsaken påstods vara bristande kvalitet.

Om det fanns någon sorts logik, sans eller anständighet borde dessa metoder innebära ett mer selektivt och noggrant utbud där endast det bästa släpps fram. Black Adam har, trots flera förseningar, lyfts fram som en potentiell ’’game changer’’ för Warner och DC, i alla fall om vi skall tro bolagscheferna och huvudrollsinnehavaren Dwayne Johnson.

Trots denna hype-maskin var det nog ingen som trodde att Black Adam skulle skriva om filmhistorien. Regissören Jaume Collet-Serras CV är inte något att skryta med. Dock bjöd han på strålande underhållning i förra årets oväntat trevliga Jungle Cruise. En film som omfamnade matinéfilmens kärna och levererade gemytlig action och romantik.

Precis den sortens underhållande bagatell hade varit välkommen ännu en gång. Framförallt i ett filmuniversum som gnisslar tänder och vägrar visa någon humor eller självmedvetenhet.

Men inte ens de allra lägsta av förväntningar uppfylls. Hela Black Adam känns som en dammig relik från en svunnen tid då spektakel utan substans var tillräckligt för att motivera ett biobesök. Precis som den legendariskt katastrofala Suicide Squad av David Ayer, är hela Black Adam ett chockerande uselt hopkok där ingen av komponenterna fyller någon funktion. Enligt uppgifter ska filmen ha behövt censureras för att få en lägre åldersgräns, en irrelevant detalj som avslöjar det fundamentala felet med hela projektet.

Det är uppenbart att det inte finns en vision utan ett tusen visioner gällande vilken sorts film Black Adam bör vara. En lättsam actionfilm med komiska inslag, en mörk hämndhistoria eller ett magstarkt blodbad i bästa The Boys anda? Denna obestämdhet får hela filmen att likna ett monstruöst lapptäcke som sytts ihop i total desperation.

Ännu en gång har DC fyllt filmen med ett överflöd av karaktärer som inte får en syl i vädret. Essentiella nyckelpersoner från serietidningarna blir här till loja och grovhuggna karikatyrer som endast figurerar i hopp om att kunna användas igen i framtiden. Pierce Brosnan är den enda ljusglimten i en samling av hopplöst ointressanta individer.

För oavsett vad som presenteras landar det med en duns. Visuellt är det plastigt, oinspirerat och åldrat. Zack Snyders förvridna och tröttsamma estetik ligger som en slöja över allting. Detta leder till en presentation som liknar en sunkig musikvideo från tidigt 00-tal, med fasansfulla färgfilter och överdriven ljussättning.

På senare tid har det talats om att visuella effekter blivit allt sämre, ett resultat av överbelastade effektstudios. Detta kan dock vara vara ursäktat om övriga beståndsdelar intresserar. Men inte ens när Black Adam lägger ut en bombmatta av explosioner och superkrafter lyckas man med något annat än att bota sömnlöshet. Med urusel koreografi och en kamera som vägrar stå stilla är actionscenerna i det närmaste omöjliga att följa. Ovanpå det applicerats slowmotion som gör tittaren sjösjuk. Allt detta ramas in av chockartat undermåliga specialeffekter som får mig att längta tillbaka till Ray Harryahusen uråldriga stop-motion.

Berättande är än sämre. Det är en soppa av oändlig expositioner, tillbakablickar och sidospår som i bästa fall är irrelevanta, i värsta fall frustrerande usla. Filmens lövtunna patos bygger dessutom på en vändning som avslöjats redan i trailers inför premiären. Den övergripande dramatiken är därmed överspelad och helt utan överraskningar. Likt en misslyckad ståuppkomiker väljer Collet-Serra att överösa publiken med alla möjliga skämt i hopp om att något skall funka. Alla humoristiska inslag är överspända, stela och plågsamt ansträngda. Inte blir det bättre av att de sämsta skämten återkommer genom två oändligt långa timmar.

Black Adam är i det närmaste chockartad vad gäller bristen på kompetens, artistiskt som affärsmässigt. Med urusla produktionsvärden, en menlös berättelse och blek regi är det skrattretande att Warner Brothers satt all sin tillit till en film som knappt varit godtagbar att skicka direkt till DVD för tjugo år sedan.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Freaks Out – ett magiskt, mystiskt, burleskt äventyr

18 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Ellen Jerner elenicajerner@hotmail.com
Freaks Out
Betyg 3
Svensk biopremiär 21 oktober 2022
Regissör Gabriele Mainetti
Skådespelare Franz Rogowski, Aurora Giovinazzo and Pietro Castellitto

Filmen bjuder in till ett magiskt, mystiskt, burleskt äventyr i en sagovärld för vuxna. Det är en helaftons-kväll då filmen är nästan två och en halv timme. Den är vacker men också galen och långt ifrån realistisk och den går inte att slita sig ifrån.

Berättelsen utspelas under andra världskriget i Italien. Fyra udda personligheter med magiska krafter, Matilde, Cencio, Fulvio och Mario, arbetar där tillsammans med cirkusens ägare Israel. Cirkusen är en fascinerande värld där udda personligheter får utrymme och blir uppskattade.När de tyska nazisterna tar över blir Israel, liksom många judar, gripna och satta på ett tåg till koncentrationsläger.

Matilde, Cencio, Fulvio och Mario ger sig ut för att söka efter Israel, som är den ende de litar på. Israel har varit omtänksam, sett deras styrkor och inte dömt dem för att de är udda personer. Sökandet är både farligt och krävande och ett tag går de åt skilda håll. Matilde möter rebeller och motstånds-män och -kvinnor medan de andra tre tar sig till en tysk cirkus som söker personal.

Den tyska cirkusens ägare Franz har förmågan att se framtiden. Han har i en syn sett att Hitler kommer att förlora och kommer att ta sitt liv. Franz har fått för sig att det finns en räddning för Hitler och Nazi-Tyskland: det finns fyra personer med magiska krafter. Han är övertygad om att om han hittar dessa fyra karaktärer kan han tillsammans med dem vända krigslyckan för Tyskland och hela världshistorien.

Delen med Franz och den tyska cirkusen är lite för galen. Det är förstås långt ifrån en film som vill vara realistisk men för mig försvann lite av filmens magi under den delen.

Filmen hyllar människors mångsidighet och styrkan i att vi alla, vara och en, är unika. Att världen blir mycket större och vackrare när olikheter får gro och flöda. När vi får vara olika. Delar av filmen är fantastisk. Skälet till att den inte får ännu högre betyg är att jag tycker Franz och hans underlydande huliganer är för galna, alldeles helt utan mänsklighet. Största anledningen till att filmen inte får ännu högre betyg beror på att den är lite för rörig: den är fascinerande magisk, den är romantisk men också helt galen och överdriven.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Tassar av stål – rolig, varm, underhållande och välgjord

18 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Tassar av stål
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 oktober 2022
Regi Mark Koetsier, Rob Minkoff, Chris Bailey
Svenska röster Björn Gustafsson, Dan Ekborg, David Hellenius, Jennifer Sherwood, Sten Johan Hedman med flera
Censur Från 7 år

En rolig animerad film för hela familjen om där manus är skrivet av Mel Brooks och tydligt inspirerad av ”Det våras för Sheriffen” men också en hel del andra filmer kan vi se blinkningar åt, som De sju samurajerna.

Liksom De sju samurajerna utspelas berättelsen i en väldigt japansk-inspirerad miljö där det bara bor katter. Hunden Hank har en dröm, han vill bli en samuraj och har därför tagit sig till denna katt-dominerade plats. Det var en dumdristigt idé förstås. Katterna på denna plats tycker inte om hundar. Hundar är portförbjudna och skulle någon hund ta sig dit döms den till döden.

Hank fångas in men får en mer långsam dödsdom. Han blir lurad att bli den nya samurajen för byn Kakamucho, en by med katter som hatar hundar och som snart ska bli attackerad av en jättestor elak hemsk katt. Bakom planer på att förstör byn ligger katten Ika Chu som sprider planer för att bli landets nya shogun och som anser att byn förstör hans utsikt från sitt slott.

Visst, filmen bygger på många välkända moment och delas. Hank får några vänner längs vägen och de får kämpa och också övervinna rädslor och fegheter inom sig själva för att kunna möta motståndarna. Visst är delar av berättelsen något vi sett tidigare i andra sammanhang, men det är ändå roligt och underhållande. Jag har inga barn i skolåldern i min närmaste omgivning men jag funderar på att be att få låna barnbarn till någon kompis och ta med på filmen.

Rolig, varm, underhållande och välgjord.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 170
  • Sida 171
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in