• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Maigret – en hänförande hyllning till femtiotalets filmkonst

2 november, 2022 by Rosemari Södergren

Maigret
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 november 2022
Regi Patrice Leconte

En hänförande hyllning till femtiotalets filmkonst. Kommissarie Maigret var en av de stora tv-deckarna under 1950- och 1960-talets tv-sändningar. En fransk polisman som var filosofisk och mjuk och löste deckargåtor med envishet och med förmågan att lyssna. Filmskaparna följer skickligt denna tradition.

Filmens handling bygger på Den unga döda av Georges Simenon och har den franske skådespelaren Gérard Depardieu i rollen som Maigret. Gérard Depardieu är inte alltid bra i de senaste årens filmer. Men här har han helt klart anpassat sig efter regissörens anvisningar och fungerar perfekt. Allt är så välgjort i denna film: fotot med stark känsla av 1950-talet, kläderna, dialogerna. Den är stark och berättar om hur människor samvetslöst kan utnyttja fattiga unga kvinnor. En av filmens många styrkor är att den inte berättar allt övertydligt utan lämnar en hel del åt oss som tittare att förstå och dra slutsatser av.

En ung kvinna i aftonklänning hittas mördad på ett torg i Paris. Vi får följa Maigret genom 1950-talets glamourösa nattliv i Paris med tjusiga människor med vackra kläder. Men allt hr en baksida. Många unga kvinnor utnyttjas grovt. Maigrets utredning avslöjar en mycket tragisk historia och den väcker tragiska minnen till liv.

Detta är andra gången regissören Patrice Leconte tar sig an en av Simenons romaner. Den förra, Monsieu Hire, nominerades till César för bästa regi och film 1990.

Fakta om författaren till böckerna om Maigret:
Simenon hoppade av skolan vid femton års ålder och spillde ingen tid efter det. Under en lång författarkarriär skrev han hundratals böcker. Sjuttiofem romaner och tjugoåtta noveller har kommissarie Maigret i huvudrollen. Merparten av dem finns översatta till svenska.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Loving Highsmith – en resa under skalet på Patricia Highsmith

2 november, 2022 by Rosemari Södergren

Loving Highsmith
Betyg 3
Svensk biopremiär 4 november 2022
Regi Eva Vitija
Skådespelare Patricia Highsmith, Marjane Meaker, Monique Buffet, m.fl.

En resa under det hårda skalet på författaren Patricia Highsmith. En lågmäld dokumentär som känns väldigt äkta och nära. Den är baserad på tidigare opublicerade dagboksanteckningar från den bästsäljande författaren Patricia Highsmith bakom böcker som The Talented Mr. Ripley och Carol. Tillsammans med hennes familj, vänner, arkivmaterial och framförallt hennes egen röst får vi spännande insikter om en av litteraturens mest profilerade kvinnliga röster.

Hennes andra roman, The Price of Salt, bröt mot den tidens sociala regler genom att den skildrade en lesbisk relation som slutade lyckligt. Den publicerades 1952 under pseudonymen Claire Morgan. 1990 gav dens ut igen, nu med titeln Carol och Highsmith berättade att hon var författaren till boken.

Flera filmkritiker runt om i världen skriver om denna dokumentär att det blir tydligt att en annan Patricia Highsmith träder fram än den hon brukar beskrivas som. Hon visar sig vara väldigt mycket mer romantisk och känslig. Den hårda, tuffa ytan verkar mest ha varit ett skal för att skydda sig.

När Patricia Highsmith dog 1995 (då var hon 74 år) hittades 200 tidigare opublicerade manus och 8.000 sidor av hennes personliga dagböcker, som varit till stöd för filmen. Det är en mycket vacker och finstämd dokumentär som gör mig nyfiken på att läsa mer av Patricia Highsmith. Det är så fascinerande när människor som levde under andra epoker blir så levandegjorda i en film.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Call of the Unseen

1 november, 2022 by Rosemari Södergren

Call of the Unseen
Betyg 3
Premiär på streamingplattformar 2 november 2022
Regi Henrik Pilerud
I rollerna Nathalie Merchant, Alan Adler, Marika Lagercrantz, Anki Larsson

En vacker film där fantasin knackar på verkligheten, en fantasy om att hitta sitt eget kreativa uttryck. En symbolisk berättelse om att våga hitta sig själv, bejaka sin unika kreativitet och sitt uttryck. Men också en parallell bi-historia om att offra sitt liv för konsten, som på ett sätt kan fördjupa temat men samtidigt blir väl mörkt, eller för symboliskt.

Huvudperson är en ung kvinna, Mya, som studerar på en konstskola och som går runt till en lång rad olika konsthallar och gallerier för att försöka få sin konst utställd. Hon får dock kalla handen överallt och får höra att hennes konst inte har något personligt uttryck. För att få hjälp vänder hon sig till en lärare i skolan, Thomas Arkwright, en äldre konstnär som har mörka tankar och kanske är det hallucinationer. Thomas Arkwright kan dock måla högst personligt och starkt. Hans konst talar till något djupt inom Mya och hon blir övertygad om att han kan hjälpa henne att utvecklas.

Mya besöker Arkwright i hans studio en morgon och får råd. När hon sedan går till konstskolan dyker Arkwright inte upp och när hon söker efter honom i hans bostad och studio är han försvunnen. Hans senaste tavla visade en fyr som lyser på natten. Mya bestämmer sig då för att bege sig till en fyr i havet. Hon är säker på att hon där ska kunna hitta honom. Där börjar en spännande resa, ett fantasifullt äventyr för Mya. På sin färd möter hon konstiga varelser, både vänliga och hjälpsamma och andra som är farliga.

Det är inte den första filmen om mystiska resor och äventyr där en ung människa får möta utmaningar och farligheter som utvecklar den unge. Delvis är denna både rolig och vacker men den känns inte fullt så unik som en del andra, men jag har också sett denna typ av berättelse i sämre format också. En del i filmen är förutsägbart men en del oväntade vändningar kommer också.

Filmen är Henrik Pileruds debutfilm och den är påhittig med en del fantasifulla karaktärer. Men då den har en biton av ett tungt tema som kan tolkas som självmord skulle jag inte rekommendera den till de yngsta. Jag vill inte berätta för mycket vad som händer, det förstör filmupplevelsen. Men det jag syftar på kan också tolkas på andra sätt, som metafor. Som en metafor för att hitta sig själv kan man vara tvungen att ge upp delar av sig själv. Filmen kan absolut tolkas på flera olika sätt och kan ge en del intressanta diskussioner.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Rose

31 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Rose
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 november 2022
Regi Niels Arden Oplev

En dansk totalt magnetiserande berättelse om vänskap, syskonkärlek och att slåss för respekten för människor med psykiska sjukdomar. Ellen är nygift med Vagn och de har bestämt sig för att följa med på en bussresa till Paris tillsammans med Ellens syster Inger, som lider av en form av schizofreni. Givetvis blir det en del motgångar och krångel under resans gång och de möter öppna människor med medkänsla men också fördomsfulla människor som fördömer den som är annorlunda.

Det finns en del filmer med samma tema, om oväntad vänskap. Det som gör denna film så intagande och så gripande är att den förenklar inte, den undviker klyschor och klichéer.

Berättelsen utspelas hösten 1997. Inger och hennes syster Ellen och svågern Vagn känner inga bland övriga deltagarna på bussresan. Knappt har bussen nått motorvägen förrän Inger högljutt ger sig till känna inför gruppen. Hon berättar öppet i mikrofonen om sin sjukdom. En del i gruppen reagerar med sympati och omtanke, andra med avsmak.

När de når Paris visar det sig att Inger har en hemlig plan för sin resa. Det var i Paris det hände som kan ha utlöst hennes sjukdom. Nu ska hon försöka möta det som kanske är en förklaring till att hon blivit den hon är.

Rose är en varm film och känns ärlig. I Danmark toppade den biolistan i våras och har setts av 365.000 biobesökare, vilket är mer än någon annan dansk film hittills i år.

Sofie Gråbøl gör rollen som Inger så trovärdigt att det känns som att jag är med på plats. Sofie Gråbøl har prisats för sin roll och erhållit två Bodil (Danmarks Guldbagge) och sju nomineringar.

Fakta om regissören:
För regi och manus svarar Niels Arden Oplev, som har byggt sin historia på sin egen systers Parisresa. För den svenska publiken är Oplev mest känd för ”Män som hatar kvinnor”, som erövrade en Guldbagge för Bästa film och en BAFTA för Bästa utländska film.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Robust – en udda vänskap som är engagerande

27 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Robust
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 oktober 2022 i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping ch Gävle.
Biopremiär i Lund den 11 november
Regi Constance Meyers
I rollerna Gérard Depardieu och Déborah Lukumuena

En äldre, besvärlig manlig skådespelare möter en 25-årig ung kvinnlig brottare och en slags vänskap bubblar under ytan. En film om att vi alla egentligen är ensamma och isolerade men också kan hitta stunder av ljus och gemenskap, som bloss som tänds i mörkret.

Gérard Depardieu spelar Georges, en åldrad filmstjärna som är besvärlig, krånglig och desillusionerad. Hans säkerhetsvakt måste åka bort några veckor och ersättaren blir Aïssa, 25-årig kvinna och brottare. De två är verkligen en udda kombination. Problemet är väl att det finns ett stort antal filmer med samma tema: udda vänskap. Därför blir det inte så överraskande hur berättelsen utvecklas.

Som i många franska filmer pratas det en hel del, dialogerna är ofta bärande i temat även om en del foton också talar till oss, som akvariet i den mörklagda källaren där Georges samlar på fiskarna från djuphavet, fiskar som inte tål ljus utan lever helt i mörker. En tydlig metafor för Georges själv, kanske.

Filmen får trots att jag är skeptisk ändå godkänt för att även om det kan vara tröttsamt att se Gérard Depardieu spela en roll som tycks vara honom själv så var berättelsen engagerande och tiden bara rullade iväg. Den andra huvudrollen, Vissa, spelas Déborah Lukumuena, som för mig var en ny intressant skådespelare. Hon debuterade och slog igenom i det franska dramat DIVINES (2016, Netflix) och belönades med en César för Bästa kvinnliga biroll för sin insats i den.

Fakta om regissören:
Robust är den franska regissören Constance Meyers (f.1984) långfilmsdebut. Efter examen vid NYU Tisch School of the Arts har hon även regisserat ett par prisvinnande kortfilmer. Robust fick äran att öppna La semaine de la critique – Kritikerveckan – i Cannes 2022.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Franskfilm

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 169
  • Sida 170
  • Sida 171
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in