
Call of the Unseen
Betyg 3
Premiär på streamingplattformar 2 november 2022
Regi Henrik Pilerud
I rollerna Nathalie Merchant, Alan Adler, Marika Lagercrantz, Anki Larsson
En vacker film där fantasin knackar på verkligheten, en fantasy om att hitta sitt eget kreativa uttryck. En symbolisk berättelse om att våga hitta sig själv, bejaka sin unika kreativitet och sitt uttryck. Men också en parallell bi-historia om att offra sitt liv för konsten, som på ett sätt kan fördjupa temat men samtidigt blir väl mörkt, eller för symboliskt.
Huvudperson är en ung kvinna, Mya, som studerar på en konstskola och som går runt till en lång rad olika konsthallar och gallerier för att försöka få sin konst utställd. Hon får dock kalla handen överallt och får höra att hennes konst inte har något personligt uttryck. För att få hjälp vänder hon sig till en lärare i skolan, Thomas Arkwright, en äldre konstnär som har mörka tankar och kanske är det hallucinationer. Thomas Arkwright kan dock måla högst personligt och starkt. Hans konst talar till något djupt inom Mya och hon blir övertygad om att han kan hjälpa henne att utvecklas.
Mya besöker Arkwright i hans studio en morgon och får råd. När hon sedan går till konstskolan dyker Arkwright inte upp och när hon söker efter honom i hans bostad och studio är han försvunnen. Hans senaste tavla visade en fyr som lyser på natten. Mya bestämmer sig då för att bege sig till en fyr i havet. Hon är säker på att hon där ska kunna hitta honom. Där börjar en spännande resa, ett fantasifullt äventyr för Mya. På sin färd möter hon konstiga varelser, både vänliga och hjälpsamma och andra som är farliga.
Det är inte den första filmen om mystiska resor och äventyr där en ung människa får möta utmaningar och farligheter som utvecklar den unge. Delvis är denna både rolig och vacker men den känns inte fullt så unik som en del andra, men jag har också sett denna typ av berättelse i sämre format också. En del i filmen är förutsägbart men en del oväntade vändningar kommer också.
Filmen är Henrik Pileruds debutfilm och den är påhittig med en del fantasifulla karaktärer. Men då den har en biton av ett tungt tema som kan tolkas som självmord skulle jag inte rekommendera den till de yngsta. Jag vill inte berätta för mycket vad som händer, det förstör filmupplevelsen. Men det jag syftar på kan också tolkas på andra sätt, som metafor. Som en metafor för att hitta sig själv kan man vara tvungen att ge upp delar av sig själv. Filmen kan absolut tolkas på flera olika sätt och kan ge en del intressanta diskussioner.