• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Stop Making Sense – den bästa konsertfilmen någonsin

5 oktober, 2023 by Rosemari Södergren

Stop Making Sense
Betyg 5
Nypremiär på bio 6 oktober 2023
Regi Jonathan Demme

David Byrne, sångaren i Talking Heads, kommer släntrande in på scen i ljus kostym med vida byxor. Han bär på en gitarr och ställer ner en bärbar kassettbandspelare och säger att han vill spela ett band och så drar han igång Psycho Killer. Kassettbandspelaren spelar ingenting egentligen, i verkligheten börjar en Roland TR-808 trummaskin spela från mixerbordet.

Musikdokumentären Stop Making Sense spelades in tre kvällar på Hollywoods Pantages Theater 1983. I år är firas fyrtio årsjubileet med att filmen restaurerats och spelas runt om i världen. I Sverige har den nypremiär på bio 6 oktober men den 12 september hade den en första visning på biografer runt om i världen och originalsättningen av Talking Heads, David Byrne, Jerry Harrison, Tina Weymouth och Chris Frantz, återförenades under en livesänd utfrågning som simultansändes.

Talking Heads, rock och/eller new wavebandet kultförklarades för 40 år sedan och var ett av de hetaste amerikanska banden. Deras enorma energi går fram både på scen och på skivor. Deras musik blandar rytmer från både funk och postpunk. Det går inte att kategorisera deras musik. Inspelningen gjordes när bandet var som mest kultförklarade och var på sin absoluta topp.

Musikfilmen Stop Making Sense har av många kallats ”den bästa konsertfilmen någonsin” – och det är svårt att hitta någon konsertfilm som når upp till samma storslagna upplevelse. David Byrnes kropp och ansikte uttrycker så mycket, musiken går inte att sitta stilla till. Det är en helhetsupplevelse att njuta av denna konsertfilm. Utan tvekan är Stop Making Sense en av filmhistoriens mest omtalade konsertfilmer.

Bandet och dess medlemmar och körsångare är förstås ett stort skäl till succén för filmen men regissören Jonathan Demme har också en stor del i slutresultatet. Hemma som bland annat skapat När lammen tystnad och Philadelpia är en skickligt regissör.

Filmen blev invald i National Film Registry 2021. National Film Registry är ett amerikanskt register över filmer som valts för att bevaras i landets kongressbibliotek. Alla filmer som väljs in ska ha haft en en estetisk, kulturell eller historisk betydelse som visar upp omfånget och mångfalden inom det amerikanska filmarvet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: This World is Not My Own – en film som strålar av energi och fantasi

5 oktober, 2023 by Rosemari Södergren

This World is Not My Own
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 oktober 2023
Regi Petter Ringbom och Marquise Stillwell

En fantastisk film och berättelse som låter som en saga men handlar om verkliga händelser, verkliga kvinnor. I centrum för filmen står konstnären Nellie Mae Rowe som var dotter till slavar och som aldrig fick gå i skola men alltid målade, tecknade, skapade – för hon kunde bara inte låta bli. När hon en dag mötte en annan kvinna som var lika originell fast på annat sätt så blev hennes konst upptäckt.

Två av hennes konstverk kommer från hösten 2023 att ingå i Moderna Museets samlingar i Stockholm. Genom en gåva från Judith Alexander Foundation kommer verken Nellie Mae Rowe’s House och Untitled (Big Brown Dog) att finnas där. Verken presenteras hösten 2023 i samband med premiären av filmen This World is Not My Own.

Nellie Mae Rowe föddes troligen år 1900. Folkräkningen i USA var inte så noga med att notera svarta barns födelser. Berättelsen om hennes liv och hennes konst speglar samtidigt den
amerikanska segregationen och rasismen men också medborgarrättsrörelsen i 1900-talets Atlanta.

Nellie Mae Rowe gjorde konst av allt hon kunde hitta. Som vuxen fyllde hon sin stuga med teckningar, dockor, skulpturer och massor olika föremål. Hon var en urkraft som vara måste skapa. Hon var född konstnär. Stugan blev som en lekstuga där släktingarnas barn älskade att vara.

Sex år före sin död upptäcktes hon av en förmögen gallerist, Judith Alexander, som introducerade hennes verk för konstvärlden. Vi får följa Nellie Mae Rowes liv men också Judith Alexanders uppväxt och liv, en vit kvinna med helt annan bakgrund, från en välbärgad övre-medelklass familj med en far som ledde upplopp mot svarta. Ett tag kändes filmen lite splittrad då vi får följa deras olika uppväxt men när de möts förstår vi varför vi fått följa Judiths liv också. De två tillsammans blev ren kreativ dynamit.

Denna dokumentär strålar av energi och fantasi och lekfullhet. Jag känner det som att jag är med där och jag vill vara nära både Nellie och Judith, de var två unika individer som vågade stå för vem de var.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Dokumentär, Filmkritik, Filmrecension

Teaterkritik: Balladen om bröderna Grimm – jag vara älskar dessa bröder

5 oktober, 2023 by Rosemari Södergren

Foto: Matilda Rahm

Balladen om bröderna Grimm
Manus, regi och scenografi Filip Alexanderson
Scenografi och ljus Jonatan Winbo
Kostym Frida Hultcrantz
Ljud Robert Larein
Mask Carina Saxenberg
Musik Eric Rosse
På scen Fredrik Meyer och Patrik Hont
Premiär på Soppteatern, Kulturhuset stadsteatern i Stockholm, 5 oktober 2023

En fascinerande resa till 1700- och 1800-talets Europa och till Tyskland i synnerhet och till de två äldsta bröderna Grimm, Wilhelm och Jacob, och hur de blev två av världens största sagoberättare. Deras sagor har nått till barn världen över men hur dessa två bröder levde vet nog de flesta av oss inte så mycket om.

Rödluvan och vargen, Snövit, Rapunzel, Mästerkatten i stövlar, Törnrosa är några av de många sagor de två bröderna lämnat åt eftervärlden. De skapade inte sagorna själva utan reste runt och samlade in folksagor. Det gör att en del sagor finns i olika versioner i andra samlade sagoverk också.

Föreställningen är en ballad om de två bröderna som blev två av världens stora sago-farbröder. Men det är inte en skildring av hur de olika sagorna kom till utan det är en berättelse av två bröder som var mycket olika men hade stark samhörighet och tack vara sina olikheter lyckades samla massor av sagor och sprida dem. De växte upp under fattiga förhållanden bland annat eftersom deras pappa dog när de var tio och elva år gamla. Jacob som var äldst, elva år då fadern dog, måste ta ansvar för familjens försörjning. En tuff börda för en pojke som fortfarande var ett barn. Jacob och Wilhelm var både bokmalar. De hade läshuvud och läste mycket. Den äldre av de två bröderna gav ut böcker om språk och grammatik också, fast de sålde inte särskilt bra.

Ett starkt skäl till att de samlade in sagor och gav ut dem i samlingar var att de vill bevaka en tyska kulturen. Deras land var attackerat och ockuperat av Frankrike.

Det märktes att premiärpubliken var mycket nöjd. Applåderna var kraftiga. Ett högt betyg till Fredrik Meyer och Patrik Hont som gör rollerna som Jacob och Wilhelm Grimm. Det går inte att låta bli att tycka om dem både, storebror som är mer seriös och noga och lillebror som är dramatisk och vill sprida sagor och fantasin. Helheten i föreställningen är mycket bra genomförd med scenografin och kläderna som hänger på scen och de två skådespelarna kan byta kläder medan vi ser på, det ger en lekfull känsla. Föreställningen är rolig och samtidigt känslosam med nyskriven musik av kompositören Eric Rosse som fungerar mycket bra. Eric Rosse har jobbat med bland andra Tori Amos och Maroon 5 samt skrivit musik till TV-serier som Grey’s Anatomy och Private Practise.

Regissören Filip Alexanderson berättar om sina tankar kring föreställningen:
– Bröderna Grimms sagor har kommit att bli en självklar del av vår barndom, men de hade inte funnits om inte dessa två maniska sagosamlare hade trotsat krig och fattigdom för att länsa bibliotek och folkberättelser på jakt efter en hotad tysk kultur.
– Men det är sättet de gör det på som är så spännande. Den ena nitisk och fyrkantig, den andre öppen och känslosam. En forskartyp och en konstnär, båda i närmast passionerad symbios med varandra.

De två brödernas olikheter blev deras styrka och gav dem framgång. Det är något som borde spridas till alla chefer och mellanchefer och personalchefer runt om i landet. Genom att vi är olika kan vi skapa mer tillsammans än om alla vore lika. Olikheter är bra. Det går inte att låta bli att älska dessa två bröder.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension, Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: bröderna grimm, Kulturhuset stadsteatern, Soppteatern, Teaterkritik

Filmrecension: How to Save a Dead Friend

3 oktober, 2023 by Rosemari Södergren

How to Save a Dead Friend
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 oktober 2023
Regi Marusya Syroechkovskaya

En mörk skildring av drogers fruktansvärda nedbrytande makt och ett unikt tidsdokument från förorter i Moskva mellan 2005 och 2017. Marusya Syroechkovskaya är 15 år i filmens början och hon är deprimerad och säker på att hon ska dö innan hon fyller 16. Då möter hon Kimi som får henne att leva upp och hon hittar en anledning att leva. De blir först nära vänner och sedan växer kärleken och de gifter sig. Kimi är charmig, rolig och mjuk. Men det finns ett stort varningstecken kring honom och deras relation. Han använder droger, alla droger det går att tänka sig. Båda två, Kimi och Marusya, nyttjar droger ofta och mycket. Flera av deras vänner dör i överdoser.

Kimi och Marusya är båda förälskade i grunge-musik och gillar Joy Division. Det är fascinerande att se hur denna musikkultur frodades i Ryssland också, men enormt skrämmande att se hur fritt drogmissbruket härjar.

Varningstecknen finns där men i början är det mest fest och glädje. Några år efter att de gift sig har de planerat en grillfest med vänner och kört till ett mysigt ställe tillsammans med allt för grillfesten. Då stjäl Kimi bilen och drar iväg för att skaffa droger. Då inser Marusya att hur mycket han än älskar henne så älskar han ändå drogerna mer.

Det är sorgligt att se hur Kimi obönhörligt förstörs av drogerna, både fysiskt och mentalt. När de två träffades var han fräsch och söt men efter några år börjar han se ut som sliten man och hans hår förlorar sin glans och han ser grå ut. Han utstrålar missmod och ser ut att vara äldre än han är. Han har alla de beteenden som missbrukare har. Han ljuger och luras och kan göra vad som helst för att få droger.

Marusya tar tag i sitt liv och lämnar Kimi ett tag. Hon vaknar till och förstår att livet med missbruket inte är något vettigt liv. Det är självklart svårt för henne att skiljas och lämna Kimi men jag lider ännu mer med hans mamma som har två söner med svåra missbruk. Kimis äldre bror är också missbrukare. Att leva med missbrukare är ett tungt liv.

Marusya har dokumenterat deras liv tillsammans under tolv år. Vi får följa dem på rockklubbar, ute på stadens gator, i deras lägenhet, på fester med vänner och till slut också på begravningen. Allt är filmat med en handhållen digital kamera. Det är en djupt berörande berättelse och det är svårt att se ibland, det gör ont i hjärtat.

Marusya har dokumenterat deras liv tillsammans och på så sätt sparat hans minne för eftervärlden. Dokumentären är förstås höst personlig men ändå inte privat, vilket gör att den fungerar. Det är mycket svårt att förlora en nära anhörig i droger. Den skildrar detta svåra medberoende som en liv med en missbrukare innebär, att både älska någon och samtidigt hela tiden vara rädd att förlora denne. Att hoppas på förändring och samtidigt bli sviken om och om igen. Samtidigt läcker det in tidsdokument från ett Ryssland i förändring, ett Ryssland med våldsam militär och polis. Ett Ryssland där många unga vill leva som i västvärlden. En dokumentär som berör och som berättar både om nationen Ryssland och om livet med en missbrukare. Enastående dokumentär som inte går att skaka av sig, som dröjer sig kvar inom mig länge.

Fakta om filmens regissör och fotograf:
Filmmakaren heter Marusya Syroechkovskaya och föddes 1989 i Moskva. År 2022 flydde hon från Ryssland och bor nu i Israel, även om hon spenderar en stor de av sin tid på resande fot.

Om filmen:
How to Save a Dead Friend är en svensk/norsk/fransk/tysk samproduktion som visats på ett stort antal filmfestivaler och biografer världen över. Den har hyllats och mottagit flera priser, bland annat på Tempo Dokumentärfestival där den 2023 vann priset Tempo Documentary Award.


​

​

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Golda – en skildring om maktspelet bakom krig och fred

3 oktober, 2023 by Rosemari Södergren

Golda
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 oktober 2023
Regi Guy Nattiv
Manus Nicholas Martin
I rollerna Helen Mirren, Liev Schreiber, Camille Cottin, Rami Heuberger, Emma Davies, Ed Stoppard

En film om krigets vansinne. Filmen skildrar Jom kippur-krigets utbrott hösten 1973 då Egypten och Syrien angrep Israel. Egypten och Syrien var lierade med och hade stöd av Ryssland. Handlingen krets kring Israels premiärminister Golda Meir och hur hon måste vara slug och stark för att rädda sitt land.

Denna film är rakt igenom enastående. 19 dramatiska dagar skildras, klockan tickar och i potten ligger ett lands självständighet. Dramaturgin talar direkt till våra hjärtan, ljud, foto och musik – allt talar tillsammans. Och Helen Mirren. Hon får stående ovationer av mig för sin rollprestation. Hon är Golda Meir och hon förmedlar så mycket med varenda blick, varenda rörelse, varenda bloss hon tar på cigaretterna (och de är många, hon verkar ha varit kedjerökare).

Det går inte att låta bli att se paralleller med vad som händer idag då Ryssland anfallit Ukraina. Krig är grymma och betyder många döda, många skadade. På båda sidor. Mark förstörs, djur dödas och livet förändras för många. Många med mig vill säkert helst att kriget slutar NU. Men precis som Golda Meir och Israel måste försvara sig och agera smart för att kunna ha något i kommande fredsförhandlingar kan Ukraina inte lägga ned vapnen. Krig är vidriga. Samtidigt måste nationer kunna försvara sig. Det är en kluven ekvation. Filmen skildrar detta med eftertryck.

Filmen berättar om livet på högsta toppen av samhället, om intriger och spel bakom gallerierna. Israel blev i stort sett överrumplade av de arabiska anfallen på grund av den israeliska säkerhetstjänsten inte hade haft på sin avlyssningsutrustning. Vilket den högste chefen för säkerheten inte erkände utan hävdade att det inte fanns något från avlyssningen som tydde på att någon anfall var på gång.

Golda Meir måste vara stark och ta beslut, oftast som ensam kvinna i alla makthavande sammanhang. Helen Mirren gör henne ändå mänsklig, vi kan genom en blick eller tår på ögat förstå hur starkt och djupt hon berörs av alla unga soldater som måste dö för att försvara Israel.

Det är delvis en berättelse om en stark kvinna och genom henne får vi en kvinnas blick på vad krig är. Men mest av allt är det en berättelse om spelet och fulspelet på maktens högsta nivå. Hur de mäktigaste i världen spelar ett spel för varandra. En skildring av maktspelet bakom kring och fred.

OM GOLDA MEIR
Golda Mabovitz föddes 1898 i Kiev under fattiga förhållanden, och familjen emigrerade till USA 1906. Golda växte upp i Wisconsin och gifte sig 1917 med Morris Meyerson. Makarna flyttade till brittiska Palestinamandatet och fick sedermera två barn. 1928 började Golda arbeta för fackföreningen Histadrut. Tjugo år senare var hon en av de tjugofyra som skrev under Israels självständighetsförklaring, och 1949 valdes hon in i Knesset för partiet Mapai. Fram till 1956 var hon Israels arbetsmarknadsminister, varefter hon utsågs till utrikesminister och bytte efternamn till hebreiskans meir, ”gör ljus”. Efter premiärminister Eshkols död 1969 blev hon hans efterträdare och satt på posten till 1974. Hon fick epitetet järnladyn och David Ben-Gurion beskrev henne som den ende mannen i kabinettet. Golda Meir är den hittills enda kvinnliga israeliska premiärministern och var den tredje kvinnliga premiärministern i världen. Hon avled 1978; trots att hon inte ville bli föremål för minnesplatser finns ett torg i New York samt en gångbro i Berlin som bär hennes namn.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Golda Meir, Israel, Krig, Maktspel

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 125
  • Sida 126
  • Sida 127
  • Sida 128
  • Sida 129
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in