Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Veckans tre måste-se-filmer: Precious, Vildingarnas land och FOOD, inc

by

Vildingar
Precious
Filmen om den 16-åriga gravt överviktiga svarta flickan från den amerikanska slummen var en av de största behållningarna från Stockholms filmfestival i höstas. Nu äntligen kommer den på svenska biografer.
Precious är ett exempel på de allra mest drabbade, på underklass när den har som sämst förutsättningar: med en mamma som misshandlar henne och en pappa som utnyttjar henne sexuellt.
Trots underläget i utgångspunkt i livet finns det hopp.
Precious är inte den som ger sig även om hon gör sina största succén i sina drömmar.
Det kunde bli så kallad socialporr, men regissören Lee Daniels går inte i den fällan.
DN berättar om filmen:

Det är en närmast mirakulös räddning, som helt och hållet vilar på några enskilda människors vilja att se förbi det som på svenskt nyspråk kallas ”utanförskapet” – ett begrepp till för att ytterligare alienera och förminska männi­skor nederst på klasstegen. En avglamouriserad Mariah Carey som socialarbetare, en klarögd Paula Patton som lärarinna lyssnar hellre än sätter betyg och avfärdar.

Betyg 4 i Aftonbladet:

Det är naket och gripande. Dokumentärt i känslan, med en kamera som följer Precious genom de fattiga kvarteren i det skoningslösa ljuset. En berättelse om fattigdom och våld, om en cirkel av hat och förtryck som bara fortsätter. Drabbande om människor som försöker bryta utanförskap. Precious är svår att lära känna, men när man sett filmen är hon svår att glömma.

Och högsta betyg i Svenska Dagbladet.

Vildingarnas land
Kanske årets vackraste film? Alla som sett den hyllar den.
Den bygger på Maurice ­Sendaks bilderbok och har som bra filmatiseringar av barnböcker djup och ger något åt både barnet i publiken som den vuxne.
En kväll busar Max så mycket att han får gå till sitt rum. Han blir arg och rymmer och hamnar då i vildingarnas land. Jättarna som bor där äter upp småpojkar. Men Max lurar i dem att han har magiska krafter.
Hur länge ska det hålla, när ska de upptäcka att han bara är en vanlig pojke, en sådan som de brukar äta upp?
Betyg 5 i Aftonbladet:

För en andra titt kommer det att bli, och många, många fler efter det. ”Till vildingarnas land” kan redan nu utnämnas till en av årets absolut bästa filmer, kanske en av 10-talets.

Högsta betyg också i Svenska Dagbladet.

Food, inc
Filmen om snabbmaten har vi redan recenserat.

I Food Inc sparas det inte på krutet. Det är ingen film för äckelmagade.
Food Inc. är för den som vågar och verkligen vill veta vad som försiggår bakom de stängda dörrarna till fabrikerna där vår mat produceras.
När eftertexterna börjar rulla känner jag mig först stum, det är snart dags för lunch och att äta är det sista jag kan tänka mig just nu.
Även en frälst köttätare som jag överväger att konvertera, men inser samtidigt att det inte är hela lösningen. Nyfikenheten och ifrågasättandet som väcks är större än äcklet.
Food Inc. må vara en omskakande upplevelse, men jag lämnar inte biosalongen utan hopp om framtiden.

Fler recensioner:
Vildingarnas land i Dagens Nyheter
Food, inc i Aftonbladet.
Food, inc i Svenska Dagbladet

Trailer Precious

Vildingarnas land

FOOD, inc

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

FOOD, inc: Ett hisnande avslöjande om maten vi äter

by

food-inc1
Hamburgaren i amerikanska snabbmatsrestauranger kan innehålla kött från 1.000 olika kor. Kycklingar göds för att nå slaktvikt i en fart som lämnar de inre organen på efterkälken och gör deras ben för svaga att gå och stå på. Fredag, den 29 januari har dokumentären Food Inc. premiär på svenska biografer. Ett skrämmande avslöjande om hur maten vi äter produceras och hur den kan påverka vår hälsa.

För ett par år sedan kom Al Gore med sin obekväma sanning om hur det stod till med vårt klimat och med Robert Kenners film Food Inc. får vi en till. Men Food Inc. är inte bara obekväm. Den är vidrig, äcklig, magvändande och skrämmande och lämnar en full av avsky inför den amerikanska matfabriken.
Filmaffischen pryds av en ko med en stor streckkod tryckt över sidan. En konstruerad bild, visst, men som ligger närmre verkligheten än vi vill tro.
Bilder på kor, grisar och kycklingar som trängs och föds upp på löpande bandet för att passa in i de maskiner som sedan ska ta hand om deras kött flimrar förbi i ett rasande tempo. Det lämnas inte plats för naturliga variationer. Kycklingar är inte längre fåglar. De är en produkt.

Förutom skräckexempel på djurhållning och massproduktion visar filmskaparna hur hanteringen kan påverka både vår hälsa, miljö och vårt samhälle i stort. Något som ibland kan få katastrofala följder.
I nästan samtliga fall där representanter från de stora företagen är sökta för kommentarer, klingar tystnaden öronbedövande.

I Food Inc sparas det inte på krutet. Det är ingen film för äckelmagade.
Food Inc. är för den som vågar och verkligen vill veta vad som försiggår bakom de stängda dörrarna till fabrikerna där vår mat produceras.
När eftertexterna börjar rulla känner jag mig först stum, det är snart dags för lunch och att äta är det sista jag kan tänka mig just nu.
Även en frälst köttätare som jag överväger att konvertera, men inser samtidigt att det inte är hela lösningen. Nyfikenheten och ifrågasättandet som väcks är större än äcklet.
Food Inc. må vara en omskakande upplevelse, men jag lämnar inte biosalongen utan hopp om framtiden.

Här är filmens hemsida.

Här trailer:

Relaterat: SVD har också skrivit om filmen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Som en Pascha – en film om män och sex

by

program_tumbnail
I tre år har Svante Tidholm filmat på Pascha – Europas största bordell i utkanten av Köln, i sydvästra Tyskland. Mer än sjuhundra män kommer hit varje dag och här arbetar mer än 150 kvinnor från hela världen med att förverkliga mäns drömmar.

Eskapism är en stor del av en Paschas värld. Med något som jag väljer att kalla för ett finkänsligt berättargrepp närmar sig Svante männen (köparna) som besöker Pascha. En Pascha är det närmaste som man kan komma till en kung – den direkta känslan av verklighetsflykt man kan uppleva i stunden som man står över en annan människa. Det har nog inget med kärlek att göra. Halvvägs in i filmen slås jag av tanken – det kanske inte är så enkelt, kanske inte lika intellektuellt som jag vill tro. Svantes närvaro som regissör är märkbart intressant i filmen och därför är det möjligt för honom att ta reda på vad det egentligen är som är till salu på Pascha. När han placerar sig mitt i filmen riktas kamerans blick – och Svantes egna frågor – mot honom själv:

››Jag vet inte om jag tycker att sådana ställen inte borde få existera‹‹.

Svante närmar sig männen och deras känslor genom kvinnorna. Han följer Sonia, ursprungligen från Rumänien, och hon ger en annorlunda bild av män som besöker bordellen. Många kommer till Pascha för att gråta, söka efter närhet och prata om sitt liv. Dela sina tankar med någon annan. Moralismen engagerar politiskt i fråga om prostitution, att köpa en annan människa är förvirrande. Svante berättar en personlig berättelse genom att närma sig männens ensamhet. I Svantes samtal med en heavy metal-entusiast på Pascha, förstår jag en av filmens underliggande meningar genom det här citatet:

››When you feel your teeth hurt, you go to the dentist.

And when you need sex, or just to talk to someone… you come here‹‹,

Vad är det egentligen som är till salu här?

En garanterad orgasm för 30 euro eller något mer? Vi kanske tänker för mycket. Kan man köpa tillfredsställelse och närhet? Som en Pascha söker svar på en fråga som ingen tidigare skildrat med liknande skicklighet:

”Varför är sex så viktigt för män?” I filmen får vi se en ny sida av debatten. När män berättar om sin sexualitet på sätt som vi aldrig har sett de göra förut.

Se Svantes film på Göteborgs internationella filmfestival följande datum:

* Söndag 31/1 kl. 15.00 Bergakungen 9
* Onsdag 3/2 kl. 20.00 Bergakungen 5

Lördag 6/2 kl. 12.30 Bergakungen 5

Text: Maria Georgieva, kulturskibent och filmare

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommer SVT att lyckas få George Clooney att lämna Jämtland för Guldbaggegalan?

by

georgeclooney
Det svenska lilla filmpriset Guldbaggen delas ut under sedvanlig svensk pompa och ståt.
Samtidigt i de djupa, snöiga jämtländska skogarna springer George Clooney omkring och spelar lönnmördare.
Rätt coolt att Hollywood upptäckt den underbara svenska naturen. Det kanske är något vi kunde utveckla: att bli ett land dit amerikanarna kommer för att spela in filmer. Då kommer ganska snart en massa turister att vilja komma, för att se platserna där filmerna spelats in.

Filmen ”The American” som ska spela in några scener i Jämtland regisseras av Anton Cobijn (som gjorde den vemodiga, mörka men underbara Control).

Aftonbladet har varit och letat efter stugan där George Clooney ska spela in några scener:

Singsjön, ett par mil sydöst om Östersund. Här ligger den lilla röda stugan som används av Clooneys roll­figur, yrkesmördaren Jack, efter ett misslyckat uppdrag.
Bil efter bil med nyfikna ortsbor passerar på den lilla vägen.
…
Men om alla nyfikna överhuvudtaget får en skymt av storstjärnan Clooney är osäkert. Den väg där inspelningarna sker spärras av mellan 9 och 15 under hela veckan. Dessutom finns vakter utplacerade för att se till att ingen kommer nära.

Nu försöker arrangörerna av Guldbaggegalan att få George Clooney att lämna Jämtland för en kväll och vara med i Guldbaggegalan, berättar Aftonbladet. Tja, om de lyckas så är det förstås ett kap. Helt klart. Vilken fest det skulle bli då. Men för att de ska gå måste de finnas ett plan som tar hit honom och för honom tillbaka till inspelningarna på morgonen dagen därpå. Om inspelningarna nu sker mellan 9 och 15.

George Clooney såg jag senast i galan för Haiti. Det var Clooney som tog initiativ till den och var en av arrangörerna. Han inledningstalade på galan. George Clooney är en av de amerikanska skådespelare som är politiskt intresserade och öppet står för sitt samhällsengagemang. Så jag skulle inte tacka nej om jag fick chansen att intervjua honom.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,