• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Den gröna cykeln

3 mars, 2013 by Redaktionen

Dengrönacykeln_affischDen gröna cykeln
Betyg: 4
Premiär: 8 Mars

När Wadjda första gången får syn på Den gröna cykeln kan man se beslutsamheten i hennes ögon, hon är tio år gammal och har bestämt sig för att den ska bli hennes.
När hon nämner cykeln för sin mamma får hon ett bestämt nej, kvinnor cyklar inte, det kan göra dem sterila och dessutom skulle det inte se bra ut.
Wadjda bor med sin mamma och pappa i Saudiarabien och begränsningarna för vad kvinnor får och inte får göra är många, trots det bestämmer sig Wadjda för att följa sin dröm om att en dag få cykla ihop med sin jämnåriga killkompis.

De två huvudrollsinnehavarna, Wadjda och hennes mamma, spelas av Waad Mohammed och Reem Abdullah. Reem är sedan tidigare känd som Saudiarabiens största skådespelerska och är en aktiv kritiker av politisk extremism.
Det märks att Waad Mohammed inte är någon van skådespelerska, trots det spelar hon sin roll väl. Mohammed verkar personligt engagerad i det hon gör, och ibland undrar jag om inte hennes egen person lyser igenom i rollfiguren Wadjda.

Den här filmen handlar inte enbart om en flickas längtan efter en cykel, faktum är att det är händelserna kring denna flicka som känns mest väsentliga. Hon har en pappa som inte är närvarande och en kärleksfull mor som kämpar i motvind för att hålla ihop familjen, samtidigt har hon ett opersonligt skolväsende emot sig där hon hela tiden väcker förargelse hos sin rektor som anser sig veta hur kvinnor bör och inte bör vara.

Det känns som att Wadjda inte förstår sig på alla dessa oskrivna regler (för kvinnor) som hon stöter på. Hon vet att hon inte borde trotsa dem men hon gör det ändå eftersom hon är av naturen rebellisk.

Det är viktigt att det görs filmer som Den gröna cykeln, framförallt för att få människor från olika delar av världen att förstå sig på kvinnokampen och dess villkor.
Det är intressant att det är en flicka som har huvudrollen i filmen då det är den nya generationen som banar väg för förändringar i samhället. Världen omkring oss glider så ofta in i samma gamla patriarkala spår utan att vi ens funderar över det, därför är Wadjda en karaktär att se upp till.

Trots att skådespeleriet ibland är bristfälligt berörs jag av Den gröna cykeln. Det är relationen mellan Wadjda och hennes mamma jag tycker framförs bäst, där finns en värme jag tror att många av oss kan relatera till. Trots generationsklyftan kan Wadjdas mamma förstå henne och hennes längtan.

Eftersom att regissören har en politisk bakgrund blir man lätt orolig över att budskapet skulle ta över filmen som berättelse, men så är inte fallet med Den gröna cykeln, här är det berättelsen som står i centrum.

Text: Liljana Matevska

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Lore

27 februari, 2013 by Redaktionen

lore

 

Lore
Betyg: 4
Premiär: 8 mars

Året är 1945 och platsen ett Nazi-Tyskland i förfall. Bara dagar efter Hitlers självmord är nationen ett öppet sår, där bomber slitit stycken ur jorden och trasat sönder byggnader.
Det börjar intensivt. En familj löses upp, dokument bränns och den trogna hunden skjuts i pannan. Sedan bär det av, bort och iväg. Kameran rör sig nervöst och musiken är olycksbådande. Lore skildrar slutet på en epok sedd inifrån.

Information om vad som pågår är sparsam. Filmen utgår från tonårsflickan Lore som gett filmen sin titel. På hennes axlar vilar inte bara ansvaret för syskonens överlevnad utan även en tyngd och förvirring hon har svårt att förstå. För Lore och hennes syskon är barn till högt uppsatta nazister och på så sätt produkter av ideal som efter führerns bortgång inte är särskilt populära längre.

Regissören Cate Shortland (”Somersault”) arbetar med tunga symboler. Vid ett tillfälle faller aska från himlen. I närheten ståtar ugnarna mot skyn. Ortsbefolkningen tvår sina händer, för snart ska gärningar redas ut och skuld fördelas. Lore och hennes syskon blir därmed parior. De representerar ett system som precis gått ur tiden.

Lores resa genom Tyskland är också en inre sådan men hennes transport till vuxen kvinna ger inte riktigt de resultat man väntar sig. Dessutom svävar hennes gryende sexualitet ständigt mellan raderna, Cate Shortland behandlar den nästan som ett orosmoment. Hotet om sexuellt våld och Lores egna vilja att bli berörd dansar sida vid sida på ett sätt som gör det svårt att slappna av och frestar ständigt på nerverna.

Bildspråket är vackert poetiskt. Tankarna går till mer fantasifulla verk, som fjolårets ”Beasts of the Southern Wild”, men utan samma naivitet, och med facit på hand blir det valda filmspråket långt mer sorgset.

Scener där karaktärerna tvättar sig återkommer filmen igenom. Smutsen och den namnlösa skulden – den som aldrig fokuseras – verkar i stället fastetsade i den fysiska kroppen. Det är den osynliga historien, den dolda meningen, som är berättelsens kärna.

Cate Shortland berättar en personlig historia, hennes mans tysk-judiska familj tvingades lämna Tyskland 1936. Med detta i vetskap blir Shortlands skildring av nazisterna och deras barn djupt imponerande. Hon visar på en humanism som får ses som filmens största triumf. Där hittar jag också den låga som behövs, det ljus i allt detta mörker som ändå visar att vi kanske inte är ondskefulla, att vi inte är predestinerade att upprepa historiens grymheter. Trots, eller kanske på grund av, de sista scenernas isande insikter.

Text: Robert Warrebäck

 

<iframe width=”560″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/MQu8dMec-jU” frameborder=”0″ allowfullscreen></iframe>

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Stand up guys

27 februari, 2013 by Redaktionen

Stand-Up-GuysStand up guys
Betyg: 2
Premiär: 8 mars

Gangstern Val (Al Pacino) har precis avtjänat sina tjugoåtta år bakom lås och bom och vill nu tillsammans med sina gamla vänner och medbrottslingar Doc (Christopher Walken) och Hirsch (Alan Arkin) ta igen allt han har missat under strafftiden. Det vill säga sno dyra bilar, dansa med unga tjejer och ha sex. Samtidigt som trion roar sig med biljakter, göra inbrott på apotek och beställa in biffar på restauranger bär Doc på en hemlighet. Han har nämligen fått i uppdrag av bossen Claphands att döda Val innan klockan tio morgonen därpå. Filmen utspelar sig alltså under en minst sagt händelserik natt som tyvärr oundvikligt måste få ett tragiskt slut – eller?

De tre huvudrollerna är filmens enda behållning och också enda anledningen till betygstvåan i stället för ettan. Tyvärr lyckas de ändå inte, sina tidigare Oscarsstatyett till trots, rädda det kassa manuset och filmens alla sexistiska anspelningar. Inte ens Al Pacinos geniala skådespel räddar det faktum att han gestaltar en gubbsjuk pensionerad gangster som köper sex av en trettio år yngre kvinna – och kommer undan med det. Att kommersiella filmmakare inte är några genusexperter har vi väl känt till sedan länge, men att gestalta prostitution så okomplicerat som det görs i Stand up guys känns lite väl osmakligt – till och med för Hollywood.

Med tanke på att filmen säkerligen kostat en hel del dollar att producera är jag också förundrad över hur manuset kunde bli så dåligt. För trots att filmen ska vara en komedi småflinar jag bara vid enstaka tillfällen och något riktigt skratt kommer aldrig ur min mun. Rent dramaturgiskt finns också mycket att önska. Gangstertrion är med om saker som det varken spinns vidare på eller som för handlingen framåt. Dessa scener känns onödiga och fungerar förmodligen bara som utfyllnad.

I Stand up guys blir det tydligt hur mycket skådespelarna betyder för en film. Utan Al Pacino, Christopher Walken och Alan Arkin hade filmen troligen inte ens nått de svenska biograferna. Men tack vare deras briljans blir vissa dåliga repliker faktiskt ganska roliga. En Oscarsbelönad skådespelare är ändå alltid en Oscarsbelönad skådespelare, hur dålig filmen än är i övrigt. Och här får vi njuta av tre stycken i en och samma film.

Text: Ida Stiller

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Nigerias/Nollywoods stjärnskott Obi Emelonye besöker CinemAfrica Filmfestival med sin nya film The Last Flight to Abuja

26 februari, 2013 by Redaktionen

cienafrica

Obi Emelonye är en av Nollywoods främsta regissörer och han har under de senaste åren tagit Nigeria och världen med storm. Han började sin karriär som fotbollsspelare och jurist men sadlade snabbt om till skådespelare och regissör. Sitt stora genombrott fick han 2011 med filmatiseringen av boken Mirror Boy (som han även skrivit) vilken blev en fantastisk publiksuccé. Hans filmer blandar traditionella Nollywood-grepp med en mer västerländsk filmtradition och med The Last Flight to Abuja befäster han sin ställning som en av de mest intressanta regissörerna från Nigeria. CinemAfrica är stolta över att presentera Sverigepremiären på The Last Flight to Abuja som efterföljs av ett samtal med regissören, berättar ett pressmeddelande.

Filmfestivalen CinemAfrica pågår 13-17 mars i Stockholm.

Uppgifter om filmen The Last Flight to Abuja (Nigeria / 2012 / 75 min)
Nollywoods senaste storfilm, The Last Flight to Abuja är ett romantiskt katastrofdrama som svarvats till med hjälp av såväl klassiska dramaturgiska stilgrepp som humoristiska detaljer och har blivit en enorm succé i Nigeria. Filmens handling kretsar kring fyra klassiska huvudkaraktärer; en har blivit bedragen, en annan bedrar, den tredje flyr och en fjärde är på väg mot en strålande framtid som fotbollsspelare. Alla sitter de i samma plan på väg mot en katastrof. Huvudroller spelas av två av Nollywoods största stjärnor, Omotola Jalade-Ekeinde och Hakeem Kae-Kazim som båda gör strålande rollprestationer. Detta är en actionfylld film som bygger på sanna händelser. I världens tredje största filmindustri, Nollywood, produceras ca 200 filmer varje månad och passions- och hämnddraman är storsäljare.

Filmen visas:
Torsdag 14 mars k. 20.30 på Bio Rio
Lördag 16 mars kl. 15 på Zita

Arkiverad under: Film

Riksföreningen BIOGRAFERNA bildad för att stärka mångfalden på biografmarknaden

25 februari, 2013 by Redaktionen

biobild

Riksföreningen BIOGRAFERNA bildad för att stärka mångfalden på biografmarknaden, berättar ett pressmeddelande:

Mot bakgrund hur landets biomarknad ser ut idag, med några få riktigt stora biograf­aktörer och väldigt många mindre kommersiella, semikommersiella och helt ideella biograf­ägare så vill vi nu, 2013, skapa ett organ med syfte att stärka mångfalden på bio­marknaden. Det är samma år som den digitala visningstekniken nu fullbordas på landets biografer. Vi har därför bildat en ideell intresseförening för landets mindre och medel­stora biografägare med namnet Riksföreningen BIOGRAFERNA.

En ambition med föreningen är att samla kraft i det som förenar Sveriges mindre och medel­stora biografägare. Inom denna biografsfär ryms vitt skilda intressen och erfarenheter men även väldigt mycket som är gemensamt, bland annat i det att dessa biografer befinner sig i ett lokalt sammanhang.

Riksföreningen BIOGRAFERNA har som mål att utveckla biografmarknaden genom att förbättra mindre och medelstora biografägares villkor. Vidare vill föreningen stärka biografen som en offentlig demokratisk mötesplats i lokalsamhället och utveckla filmkulturen så att biopubliken ökar.

Detta kan genomföras genom att mångfalden av biografägare stärks. Dels i ett rikare utbud av filmer och i övrigt programinnehåll, dels genom att relationen till publiken förbättras och kompetensen hos medarbetarna ökar. Dessutom genom att biografernas visningsmiljö och visnings­standard förbättras och genom att utveckla relationen till olika aktörer som kan se positiva möjligheter med en biografmarknad i mångfaldens tecken.

Bakom initiativet till föreningens bildande står Bygde­gårdarnas Riks­förbund, Folkets Hus och Parker, Riksföreningen Folkets Bio och Riksföreningen Våra Gårdar samt privata och kommunala biografägare. Föreningen har en demokratisk utgångspunkt och skall företräda medlemmar, enskilda biografägare, och genomföra verksamhet i frågor där man erhåller mandat. Föreningen har konstituerats, en styrelse har bildats, stadgar har slagits fast. Det finns nu ett ramverk för att utveckla en verksamhet som ytterst skall styras och utvecklas av medlemmarna och utgå från deras behov och intressen. Vi välkomnar intresserade biograf­ägare att bli medlemmar.

Ett årsmöte skall genomföras i april och utifrån detta finna gemensamma och mer konkreta frågor som Riksföreningen kan driva framöver.

—–
Ja det är mycket som kan och borde göras för att få mer mångfald och variation på bioutbudet. Alla initiativ är bra – hoppas det här kan utvecklas till något fruktbart. Jag är glad att Folkets hus och parker är med, för där har bra initiativ tagits för att få mer än amerikansk film på biograferna.

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 516
  • Sida 517
  • Sida 518
  • Sida 519
  • Sida 520
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in