Den gröna cykeln
Betyg: 4
Premiär: 8 Mars
När Wadjda första gången får syn på Den gröna cykeln kan man se beslutsamheten i hennes ögon, hon är tio år gammal och har bestämt sig för att den ska bli hennes.
När hon nämner cykeln för sin mamma får hon ett bestämt nej, kvinnor cyklar inte, det kan göra dem sterila och dessutom skulle det inte se bra ut.
Wadjda bor med sin mamma och pappa i Saudiarabien och begränsningarna för vad kvinnor får och inte får göra är många, trots det bestämmer sig Wadjda för att följa sin dröm om att en dag få cykla ihop med sin jämnåriga killkompis.
De två huvudrollsinnehavarna, Wadjda och hennes mamma, spelas av Waad Mohammed och Reem Abdullah. Reem är sedan tidigare känd som Saudiarabiens största skådespelerska och är en aktiv kritiker av politisk extremism.
Det märks att Waad Mohammed inte är någon van skådespelerska, trots det spelar hon sin roll väl. Mohammed verkar personligt engagerad i det hon gör, och ibland undrar jag om inte hennes egen person lyser igenom i rollfiguren Wadjda.
Den här filmen handlar inte enbart om en flickas längtan efter en cykel, faktum är att det är händelserna kring denna flicka som känns mest väsentliga. Hon har en pappa som inte är närvarande och en kärleksfull mor som kämpar i motvind för att hålla ihop familjen, samtidigt har hon ett opersonligt skolväsende emot sig där hon hela tiden väcker förargelse hos sin rektor som anser sig veta hur kvinnor bör och inte bör vara.
Det känns som att Wadjda inte förstår sig på alla dessa oskrivna regler (för kvinnor) som hon stöter på. Hon vet att hon inte borde trotsa dem men hon gör det ändå eftersom hon är av naturen rebellisk.
Det är viktigt att det görs filmer som Den gröna cykeln, framförallt för att få människor från olika delar av världen att förstå sig på kvinnokampen och dess villkor.
Det är intressant att det är en flicka som har huvudrollen i filmen då det är den nya generationen som banar väg för förändringar i samhället. Världen omkring oss glider så ofta in i samma gamla patriarkala spår utan att vi ens funderar över det, därför är Wadjda en karaktär att se upp till.
Trots att skådespeleriet ibland är bristfälligt berörs jag av Den gröna cykeln. Det är relationen mellan Wadjda och hennes mamma jag tycker framförs bäst, där finns en värme jag tror att många av oss kan relatera till. Trots generationsklyftan kan Wadjdas mamma förstå henne och hennes längtan.
Eftersom att regissören har en politisk bakgrund blir man lätt orolig över att budskapet skulle ta över filmen som berättelse, men så är inte fallet med Den gröna cykeln, här är det berättelsen som står i centrum.
Text: Liljana Matevska