Stand up guys
Betyg: 2
Premiär: 8 mars
Gangstern Val (Al Pacino) har precis avtjänat sina tjugoåtta år bakom lås och bom och vill nu tillsammans med sina gamla vänner och medbrottslingar Doc (Christopher Walken) och Hirsch (Alan Arkin) ta igen allt han har missat under strafftiden. Det vill säga sno dyra bilar, dansa med unga tjejer och ha sex. Samtidigt som trion roar sig med biljakter, göra inbrott på apotek och beställa in biffar på restauranger bär Doc på en hemlighet. Han har nämligen fått i uppdrag av bossen Claphands att döda Val innan klockan tio morgonen därpå. Filmen utspelar sig alltså under en minst sagt händelserik natt som tyvärr oundvikligt måste få ett tragiskt slut – eller?
De tre huvudrollerna är filmens enda behållning och också enda anledningen till betygstvåan i stället för ettan. Tyvärr lyckas de ändå inte, sina tidigare Oscarsstatyett till trots, rädda det kassa manuset och filmens alla sexistiska anspelningar. Inte ens Al Pacinos geniala skådespel räddar det faktum att han gestaltar en gubbsjuk pensionerad gangster som köper sex av en trettio år yngre kvinna – och kommer undan med det. Att kommersiella filmmakare inte är några genusexperter har vi väl känt till sedan länge, men att gestalta prostitution så okomplicerat som det görs i Stand up guys känns lite väl osmakligt – till och med för Hollywood.
Med tanke på att filmen säkerligen kostat en hel del dollar att producera är jag också förundrad över hur manuset kunde bli så dåligt. För trots att filmen ska vara en komedi småflinar jag bara vid enstaka tillfällen och något riktigt skratt kommer aldrig ur min mun. Rent dramaturgiskt finns också mycket att önska. Gangstertrion är med om saker som det varken spinns vidare på eller som för handlingen framåt. Dessa scener känns onödiga och fungerar förmodligen bara som utfyllnad.
I Stand up guys blir det tydligt hur mycket skådespelarna betyder för en film. Utan Al Pacino, Christopher Walken och Alan Arkin hade filmen troligen inte ens nått de svenska biograferna. Men tack vare deras briljans blir vissa dåliga repliker faktiskt ganska roliga. En Oscarsbelönad skådespelare är ändå alltid en Oscarsbelönad skådespelare, hur dålig filmen än är i övrigt. Och här får vi njuta av tre stycken i en och samma film.
Text: Ida Stiller