• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Vinn biljetter till filmen Foxfire

23 maj, 2013 by Redaktionen

foxfire_poster

foxfire_pocketMellan Väggarna-regissören Laurent Cantets version av Joyce Carol Oates-klassikern ”Foxfire – En tjejligas bekännelser” har premiär på svenska biografer 24 maj.
I ett arbetarområde i staten New York på 50-talet bildar en grupp tonårstjejer ett systerskap som motvikt till den mansdominerade omgivningen. De kallar sig Foxfire, och känns igen på tatueringen av en flamma på axeln.

Tävlingen är avgjord, alla vinnare har fått sina vinster med posten.

Kulturbloggen har fått tag på 20 biljetter och två exemplar av boken i pocket.
Tio vinnare kan vinna två biobiljetter var och två av vinnarna vinner boken också.

Vad gör du för att vinna biljetter?
Du mailar snabbt en motivering till varför du ska vinna biljetterna. Berätta också om du vill ha chans att vinna boken.
De tio första som vi gillar motiveringarna för får biljetter och två av dessa får boken också.
Men du får inte glömma att skicka med din postadress, ifall du vinner postar vi ju biljetterna till dig.
Du mailar alltså till
kulturbloggen (snabel-a) gmail (punkt) com
Maila så snabbt som möjligt. De tio första med bra motiveringar vinner.

Arkiverad under: Film, Scen

Filmrecension: The Great Gatsby

17 maj, 2013 by Jonatan Södergren

gatsby

The Great Gatsby
Betyg: 3
Premiär: 17 maj 2013

Vem är Gatsby? Nyinspelningen av F. Scott Fitzgeralds bok är en lyxig skildring av 20-talets frisläppta och dekadenta liv där Moët-flaskorna ständigt fanns nära till hands. För regin står Baz Luhrmann, som tidigare gjort lika pompösa filmer som Moulin Rouge och Australia, och i rollen som den enigmatiske mr. Gatsby ser vi Leonardo DiCaprio som med sin rollprestation och sitt nästintill maniska upprepande av termen ”old sport” lyfter filmen på egen hand. Det är en svår balansgång mellan fasader, ytliga leenden, romantiska drömmar och en underliggande gåtfullhet som jag tycker att DiCaprio mantlar med bravur. Ytterligare en skådespelare som imponerar är Joel Edgerton i rollen som Daisys osympatiskt självgoda man Tom Buchanan – överklassmannen som med avsky ser ned på de nyrika.

3D-effekterna bidrar mest till att göra det berusade lyxlivet på Long Island ännu snyggare, men mitt bland allt stordåd blir jag aldrig riktigt övertygad. Hur fängslande miljöerna än må vara känns det inte riktigt som att jag sugs in i filmen, eller som huvudrollsinnehavaren Tobey Macguire så ofta känner sig; både ”inne” och utesluten på samma gång. En betraktare som får bevittna allt som händer runt omkring en utan att själv vara involverad till hundra procent. Kanske beror det på det hisnande tempot. Filmen är förvisso 2 timmar och 20 minuter, ändå känns det inte som att alla karaktärerna får tid nog på sig att bli trovärdiga.

Men visst finns det mycket positivt att hämta från det enormt påkostade projektet som är nyinspelningen av The Great Gatsby – utöver de snygga miljöerna och den i grunden mästerliga historien om kärlek, klasskillnader och lyxliv sä imponerar soundtracket som bland annat innehåller musik från Lana Del Rey, The xx och Jay-Z.

Arkiverad under: Film Taggad som: Den store Gatsby, F Scott Fitzgerald, Leonardo DiCaprio, The Great Gastby

Nytt filmklipp från Känn ingen sorg

17 maj, 2013 by Jonatan Södergren

kann

Den 19 juli går Känn ingen sorg – filmen som är baserad på historier och karaktärer hämtade från Håkan Hellströms texter och musik – upp på svenska biografer.

”I ett färgsprakande Göteborg lär vi känna Pål och hans vänner Lena, Eva och Johnny, vilkas liv kommit fram till stunden då det inte längre finns någon väg tillbaka. Istället väntar ett känsloladdat sommaräventyr kantat av kärlek, vänskap, svek och fantastisk musik. Påls största dröm är att hålla på med musik. Det vet barndomsvännerna Lena och Johnny, det vet också farfar Rolle även om han helst av allt skulle se att Pål skaffade sig ett redigt jobb. När Prinsessan Eva dyker upp som en virvelvind i sommarnatten och fångar Påls uppmärksamhet upptäcker hon att hon delar hans dröm. Problemet är att det enda som står mellan Pål och drömmen är hans egna tvångstankar som gång efter en annan får honom att spåra ur precis när som mest står på spel.”

Här kan du se en sekvens från filmen:

Arkiverad under: Film Taggad som: håkan hellström, Känn ingen sorg

Kulturbloggen presenterar: Filmredaktionen

16 maj, 2013 by Redaktionen

movies

Här presenterar vi på Kulturbloggen vår brokiga skara filmälskare och skribenter:

 

josefinaJosefina Linde är en etnologistudent som kommer från förorten i Stockholm men numera är bosatt i Uppsala. Hon har recenserat film för Kulturbloggen sedan början av 2012 och har hunnit se en massa fin film sedan dess. Roligast hittills var när Sara Broos, som gjorde För dig naken, hörde av sig personligen och tackade för recensionen.
Film är förmodligen det bästa botemedlet mot tristess, bakisångest, hjärtesorg och andra envist tråkiga sinnesstämningar som man kan befinna sig i tycker Josefina. Hon ser film för att få överväldigas, gnaga på tumnageln och kanske gråta en skvätt. Eller bara för att få skratta hejdlöst förstås.
Josefina gillar fluffiga indiefilmer med hjärtevärmande ”skratta tills man gråter”-slut á la Little Miss Sunshine. Hon ogillar folk som stör hennes bioupplevelser med visslande näsborrar och oändliga sms konversationer.

 

 

 

pres bild

Klara Norling är född 1980. Uppväxt i skogen, leran, kärren, dikena, mälaren och bland fälten. Poet och flanör. Äger massor av filmer, böcker och japanska vapen. Bosatt med två katter och fästman i Gottsunda, Uppsala.
Gillar: allt av Jim Jarmusch. Samurajklassiker. Koreansk hämnd-gore. Romaniska tragedier. Surrealism. Övervåld. Tysta, långsamma filmer exempelvis á lá Takeshi Miike. Får andnöd av skickligt filmade/gjorda omgivningar, musikgenialitet, skotsk/irländsk accent, Roy Battys slutmonolog och Cillian Murphy. Har sett alla filmer där Tom Waits är med, eftersom Tom Waits är gud.
Ogillar: Jim Carrey, slapstick, förväxlingskomedier, när en film förstörs totalt av ett mediokert eller hastigt ihoprafsat slut, amerikaslakt av japanska filmer, och det mesta som den svenska filmindustrin producerar i nutid.

 

 

 

idaIda Stiller läser just nu idéhistoria på Stockholms universitet och jobbar som vårdbiträde inom äldreomsorgen. Har också hunnit plugga svenska och retorik sedan studenten. Förutom Idas första levnadsår som spenderades i Schweiz har hon bott hela sitt liv i Stockholm. Älskar dock att resa och åker gärna iväg från staden när hon har semester. Gillar det mesta i kulturväg. Film (såklart), teater, som hon både utövar och konsumerar, och litteratur. Brinner för sexualpolitik och jämställdhetsfrågor och är aktiv medlem i RFSU. Klarar sig inte heller utan kaffe, rödvin, sovmorgnar, poesi och färgglada naglar. Recenserar, förutom film, teater och litteratur här på Kulturbloggen. Också redaktionsmedlem i litteraturtidskriften Ponton. Eftersom Ida är en obotlig romantiker är hon förtjust i romantiska komedier och draman som 500 Days of Summer, Amelie från Monmartre, The Notebook och Rust and Bone. Älskar också sentimentala filmer som Billy Elliot och Remember Me. Little Miss Sunshine är favoritkomedien och En kärlekshistoria den svenska favoritfilmen.

 

 

ScreenHunter_16 May. 15 09.34

Robert Warrebäck tycker om att bli överraskad när han ser film och föredrar en dålig filmupplevelse framför en mellanmjölkig. Han pluggar och hankar sig fram som lärarvikarie när han inte ser på film och skriver texter. Bland favoritfilmerna återfinns det mesta av Paul Thomas Anderson och Michael Haneke samt hårdkokta dramathrillers som gärna får komma från 70-talet och ha Al Pacino i huvudrollen. Han tycker att grekiska Dogtooth är senaste årtiondets bästa film och att Ang Lees version av ”Hulken” är den bästa superhjältefilmen som någonsin gjorts. Han ser dessutom Fanny & Alexander minst en gång om året. Har på senare tid börjat misstänka att han inte har någon humor längre, då han inte minns när han skrattade på bio senast. Robert försöker samla sina utspridda texter och verk på nätet här: warreback.wordpress.com

 

 

 

magnusthorin

Magnus Thorin är en filmnörd som är född och uppvuxen i Växjö, småland. Favoritgenren är Sci-fi/skräck, men anser tyvärr att det inte existerar så många vettiga titlar i den. Favoriterna är iaf: The Thing, The Terminator, Alien, Sunshine Har även en stor kärlek för actionfilmerna som släpptes på 80-talet. Bästa barndomsvännerna var Jean Claude Van Damme, Sylvester Stallone och Bruce Lee. Har sett Die Hard fler gånger än vad som borde vara möjligt och tycker The Kickboxer är en film som är värld att se en gång om året. Vad är bättre än en ung Van Damme med byxorna alldeles för högt upp och som dansar, kickboxas och går ner i split. Annars är nog skräckgenren den som Magnus är mest bevandrad i. Spenderade gymnasiet fastklistrad framför Romeros original Dead-trilogi, Evil dead-serien och allt annat som innehåller ordet ”dead”.

 

 

liljana

Liljana Matevska är 22 år och bor i utkanten av Stockholm. Liljana har en brinnande fascination för östasiatisk kultur vilket även återspeglar sig i hennes filmsmak. Hon är svag för surrealistisk film och science fiction och har svårt för romantiska komedier. Liljanas verkliga filmintresse började med Twin Peaks, hon föll omedelbart för den suggestiva stämningen och mystiken. Hennes favoritförfattare är Haruki Murakami och hon hoppas på fler filmatiseringar av hans böcker. Liljana studerar just nu på folkhögskola där hon läser humanistisk linje, på fritiden umgås hon mycket med sin familj, sin pojkvän och sina vänner. Liljana tycker om att diskutera samhällsfrågor och har ett nästan sjukligt intresse för universum.
Gillar: Blue Spring (Aoi Haru), Deer Hunter, Eraserhead, David Lynch och rymdokumentärer.
Ogillar: Falsk feminism som i Pretty Woman och Mona Lisas leende.

 

 

 

58

Franz Ung har slukat film så länge han kan minnas. Vid tolv års ålder såg han A Clockwork Orange och insåg att film kunde vara så mycket mer än lättsmält underhållning och resten är historia. När han inte skriver för Kulturbloggen tecknar han serier, slukar litteratur och studerar till lärare.
Han gillar: Solida manus, oväntade berättartekniska grepp, science fiction, japansk samurajfilm, skräck.
Han ogillar: Slarviga manus, remakes, cynism, kiss- och bajshumor, krigsscener, fel skådespelare på fel plats.

 

 

 

 

 

linnea

Linnea Almling är 23 år gammal. Uppvuxen i den amerikanska förorten men är sedan några år tillbaka bosatt i Stockholm. När hon inte googlar bilder på sengångare spelar hon med sitt band Kalabalik-bandet alltså eller sitter klistrad framför någon tv-serie eller film. Just nu är Game of thrones den stora snackisen i hemmet men annars sitter hon gärna och äter popcorn till något blodigt asiatiskt eller vad som helst signerat Wes Anderson. Är även ett stort Star Wars fan som gråter till tanken på fler nya filmer. Linnea är väldigt petig när det kommer till film och låter sällan någon annan välja vad som ska ses på. Romantiska komedier, pistolaction och collegehumor går bort. Just nu försörjer Linnea sig som ledsagare och krokimodell men i framtiden drömmer hon om att bli polis. Men helst av allt vill hon vinna på lotto så att hon och pojkvännen kan köpa hundra mopsar och flytta till ett slott och äta pizza hela dagarna.
Gillar: Blodbad, svordomar och Andy Milonakis.
Ogillar: Animerat, AdamSandler och allt i 3D.

 

 

seventh_seal_deathFredrik Gertz är en mångsysslande konstnärssjäl som studerat Estet/media. Därefter gick han en ett-årig förberedande kurs på Konstskolan i Stockholm. Ända sedan han som liten såg Lejonkungen och grät till Simbas upptäckt av sin döda pappa, och senare förfasades över hur Rose i Titanic inte kände någon annan utväg än att hoppa över relen, har han fullkomligt älskat film och vad den kan uttrycka. Två av hans favoritregissörer är Sofia Coppola och Ingmar Bergman: två starka motsatser som erbjuder ett enormt spektrum utav fin filmkonst på olika villkor. Pixar och Studio Ghibli förenar väst och öst i samma filmmått. Annars går ju alltid Woody Allens filmer alltid hem. Om filmen är hans nyckel till att förstå omvärlden, är musiken nyckeln till hans känsloliv. Därför är band som Kent, Coldplay, U2 och Glasvegas några utav hans favoritband. Är inte alltid så förtjust i att laptop-DJs anses vara de nya arenarockarna, men när t.ex. Icona Pop och Familjen kör loss live svänger det riktigt ordentligt!
Utöver att skriva på Kulturbloggen sysslar han också med en hel del fotoprojekt, samt med att göra kortfilmer. Dessa kan ses på Kulturmanifestets Youtube-sida, och på tal så är Kulturmanifestet det hobbyprojekt han snickrar på utanför allting annat. Där blir det ännu mer film, musik, samhällsdebatt och tv-spel – som han älskat sedan han spelade Mario och därefter Super Mario World som liten, men tyvärr tycker han att spelmediet utvecklats alldeles för lite sedan dess. Därför krigar han mot det i sina texter, liksom det mesta annat.

Arkiverad under: Film

Filmrecension: Porrkungens tårar

15 maj, 2013 by Redaktionen

porrkungen_affischPorrkungens tårar
Betyg: 3
Premiär: 17 maj

”Folk dör i lungcancer därför att de röker för mycket. Andra super ihjäl sig. Vad jag vet har ingen omkommit på grund av porrkonsumtion.” Orden kommer ifrån Berth Milton. Mannen som 1965 startade tidningen Private. Den första kommersiella hårdporrtidningen i fyrfärg som några år senare utvecklades till ett världsomspännande imperium. Berth var mycket stolt över sin skapelse och tog länge merparten av bilderna själv.

1955 föddes sonen Berth Milton Jr. Junior växte huvudsakligen upp i Örebro, utan någon direkt kontakt med sin far. Så småningom övergavs han även av sin mor och han spenderade resten av barndomen hos en fosterfamilj. Efter grundskolan tog han värvning som sjöman, spekulerade med fastigheter och tillslut vid början av 1990-talet tog han över sin fars skapelse, Private media group. Det är här historien börjar bli intressant.

Under Juniors ledning expanderade Private kraftigt och noterades tillslut på NASDAQ-börsen. Ekonomiskt var det en framgångssaga och Junior var ett tag god för över 3 miljarder kronor. Men bakom framgången hade en familjefejd börjat ta form. Berth Senior ansåg att Juniors övertagande av företaget inte hade gått rätt till och en rad rättsliga processer ägde rum. Vi får ta del av inspelade telefonsamtal där Senior mer eller mindre önskar livet ur sin son och man kan faktiskt inget annat än att tycka synd om sonen.

Dokumentären är gjord av Fredrik von Krusenstjerna som tidigare ligger bakom den Guldbaggenominerade Förräderi. Porrkungens tårar är en bra film, inget snack som saken. Det är intressant att gotta sig i de rikas bekymmer och höjdpunkten i filmen är utan tvekan de inspelade terapisessionerna med Junior. Scenen ger filmen djup och personen Berth Milton Junior börjar träda fram på ett sätt som faktiskt skapar sympati för honom. Det är gripande när han pratar om sin far och sin barndom på fosterhemmet och jag känner att jag vill veta mer om familjen Milton.

Tyvärr känns kvalitén på filmen lite billig när det kommer till det tekniska. Framför allt störde jag mig på berättarrösten som var otroligt svår att förstå till och från. Jag ville nästan ge honom en halstablett. Filmen hade definitivt gynnats av en annan och klarare röst. Men om man förbise det är det är en bra och rörande film som överraskade mig. Jag var inställd på en historia om porr, lyxliv och skandaler. Istället fick jag ta del av ett tragiskt familjeöde där ekonomisk framgång betydde mer än bry sig om varandra.

Text: Magnus Thorin

Arkiverad under: Film, Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 509
  • Sida 510
  • Sida 511
  • Sida 512
  • Sida 513
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in