Porrkungens tårar
Betyg: 3
Premiär: 17 maj
”Folk dör i lungcancer därför att de röker för mycket. Andra super ihjäl sig. Vad jag vet har ingen omkommit på grund av porrkonsumtion.” Orden kommer ifrån Berth Milton. Mannen som 1965 startade tidningen Private. Den första kommersiella hårdporrtidningen i fyrfärg som några år senare utvecklades till ett världsomspännande imperium. Berth var mycket stolt över sin skapelse och tog länge merparten av bilderna själv.
1955 föddes sonen Berth Milton Jr. Junior växte huvudsakligen upp i Örebro, utan någon direkt kontakt med sin far. Så småningom övergavs han även av sin mor och han spenderade resten av barndomen hos en fosterfamilj. Efter grundskolan tog han värvning som sjöman, spekulerade med fastigheter och tillslut vid början av 1990-talet tog han över sin fars skapelse, Private media group. Det är här historien börjar bli intressant.
Under Juniors ledning expanderade Private kraftigt och noterades tillslut på NASDAQ-börsen. Ekonomiskt var det en framgångssaga och Junior var ett tag god för över 3 miljarder kronor. Men bakom framgången hade en familjefejd börjat ta form. Berth Senior ansåg att Juniors övertagande av företaget inte hade gått rätt till och en rad rättsliga processer ägde rum. Vi får ta del av inspelade telefonsamtal där Senior mer eller mindre önskar livet ur sin son och man kan faktiskt inget annat än att tycka synd om sonen.
Dokumentären är gjord av Fredrik von Krusenstjerna som tidigare ligger bakom den Guldbaggenominerade Förräderi. Porrkungens tårar är en bra film, inget snack som saken. Det är intressant att gotta sig i de rikas bekymmer och höjdpunkten i filmen är utan tvekan de inspelade terapisessionerna med Junior. Scenen ger filmen djup och personen Berth Milton Junior börjar träda fram på ett sätt som faktiskt skapar sympati för honom. Det är gripande när han pratar om sin far och sin barndom på fosterhemmet och jag känner att jag vill veta mer om familjen Milton.
Tyvärr känns kvalitén på filmen lite billig när det kommer till det tekniska. Framför allt störde jag mig på berättarrösten som var otroligt svår att förstå till och från. Jag ville nästan ge honom en halstablett. Filmen hade definitivt gynnats av en annan och klarare röst. Men om man förbise det är det är en bra och rörande film som överraskade mig. Jag var inställd på en historia om porr, lyxliv och skandaler. Istället fick jag ta del av ett tragiskt familjeöde där ekonomisk framgång betydde mer än bry sig om varandra.
Text: Magnus Thorin