• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Osläppta Wallanderfilmer släppta på fildelningssajter

19 augusti, 2013 by Redaktionen

wallanderlackan

I höst släpps tre nya ”Wallander”-filmer på dvd.
Men redan nu har filmerna läckt på fildelarsajter – och tusentals har laddat ned dem gratis, berättar Aftonbladet och Dagens Nyheter.

Regissören Lisa Ohlin tycker det är trist och menar att det innebär att filmskapare drabbas, eftersom filmindustrin missar inkomster. Anni Faurbye Fernandes som är vd på produktionsbolaget Yellow bird som distribuerar ”Wallander”-filmerna är minst lika upprörd och vill att fildelarsajter stängs av.

Så synd att de inte inser att om Internet stryps är det en attack på yttrandefrihet och det drabbas det demokratiska samhället.
Det finns en mycket mycket bättre väg att gå: släpp filmerna snabbare till lagliga streamingtjänster.
Allt fler använder sig av Netflix, HBO Hordic och Cmore med flera filmtjänster på Internet.

Filmindustrin har allt för länge valt att släppa filmer enligt ett noga uttänkt schema för att kunna suga ut så mycket som möjligt. Konsumenter vill inte utnyttjas på detta sätt längre. Filmindustrin måste tänka om och använda sig av de nya tjänsterna.

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik, Scen

Se filmen från Superman – Kamp mot mobbning

16 augusti, 2013 by Redaktionen

superman
Andreas Jonsson arbetar med ett antimobbningprojekt som går under namnet Superman.

Andreas Jonsson arbetar med ett antimobbningprojek som fått namnet Syperman.

Han berättar i ett mail att han själv blivit mobbad under hela sin skolgång. Mobbningen ledde till ett självskadebeteende och ett liv i lögner, något som vid ett par tillfällen höll på att kosta honom livet. Nu reser han omkring i Sverige och hjälper tonåringar och unga vuxna.

– Jag vill öppna upp för samtal och tankar, och få fler att våga tro på sig själv, säger han.

Han har nu släppt en ny film om antimobbning och hur vi tillsammans kan skapa förändring. Sprid gärna.

Här kan du läsa mer om projektet Superman.

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik

Rapport från förhandsvisning av de första två avsnitten av The White Queen

15 augusti, 2013 by Rosemari Södergren

thewhitequeen

The White Queen är en ny tv-serie som ska visas på HBO Nordic och som lanseras stort i Sverige, i alla fall här i Stockholm syns stora affischer för serien. Affischerna är uppsatta runt om i staden. Handlingen i The White Queen utspelar sig i England under 1400-talet då två stora släkter, York och Lancaster, strider om tronen. Serien bygger på Philippa Gregorys bokserie om Rosornas krig. Huvudrollen som drottningen, Elisabet Woodville, spelas av svenskan Rebecca Ferguson. Det första avsnittet visades på BBC One den 16 juni 2013. I Sverige får den premiär 18 augusti på HBO Nordic. Tio avsnitt visas på HBO Nordic.

Handlingen startar 1464. Tudordynastin ännu inte kommit till makten och Edward IV är kung av England. Han blir förälskad i den ofrälsta Elisabet Woodville och vill inte gifta sig med den franska prinsessan som hans rådgivare bestämt. En brutal maktkamp startar.

the-white-queen-max-ironsJag har hört att The White Queen ska vara en konkurrent till Game of  Thrones. Jag har svårt att hålla med om det. I Sverige kommer den att finnas hos HBO Nordic som också har hela serien av Game of Thrones. Det finns likheter: båda serierna skildrar maktkamp och intriger och där finns en hel del sexscener i båda. När detta skrivs har jag bara sett de två första avsnitten av The White Queen – och de två avsnitten består till stor del av att måla fram karaktärerna, intrigerna kommer igång först i slutet av andra avsnittet.

Första avsnittet av The White Queen är oerhört vackert, det är snyggt filmat och är ett riktigt kostymdrama. Det är dock väldigt sött, nästan sötsliskigt, som om serien mest riktar sig till  unga romantiska flickor. Game of Thrones är mer burlesk redan från start. Jag tror dock att vi inte ska låta lura oss av detta. The White Queen kommer nog att bli betydligt mer spännande och mindre söt än i de första två avsnitten. Intrigen kommer igång rätt bra i slutet av andra avsnittet och det är upplagt för maktkamp och hämnd. Om det blir samma succé som Game of Thrones må vara outsagt. The White Queen har trolgien en något annan målgrupp, de första två avsnitten är snyggt filmade och har bra skådespelare, men är lite för perfekt, lite för välgjord och de som är goda är lite för goda och det är alltför tydligt vem som är ond och vem som är god. Det gör att jag tänker mig att målgruppen för The White Queen är betydligt yngre än för Game of Thrones. Jag ska dock ge serien tid på sig, jag ska se ett par avsnitt till. Den har potential och jag tror att de som är så goda kan ändra sig och bli mindre perfekta, vilket serien i så fall vinner dramaturgiskt på.

Rollistan:
Huset York
Max Irons – Edvard IV av England
Rebecca Ferguson – Elisabet Woodville
James Frain – Lord Warwick
Caroline Goodall – Cecily Neville
David Oakes – George, hertig av Clarence
Aneurin Barnard – Rikard, hertig av Gloucester
Janet McTeer – Jacquetta, Lady Rivers
Faye Marsay – Anne Neville
Eleanor Tomlinson – Isabella Neville
Ashley Charles – Edvard V
Freya Mavor – Elisabet av York

Huset Lancaster
Amanda Hale – Margaret Beaufort
Veerle Baetens – Margaret av Anjou
Joey Batey – Edvard av Westminster
Oscar Kennedy – Henrik Tudor som ung
Michael Marcus – Henrik Tudor som vuxen
David Shelley – Henrik VI
Tom McKay – Jasper Tudor
Elinor Crawley – Cecilia av York
Ted Allpress – Rikard av Shrewsbury, hertig av York

Övriga
Juliet Aubrey – Anne Neville, grevinna av Warwick
Frances Tomelty – Lady Beauchamp
Michael Maloney – Henry Stafford, 2:e hertig av Buckingham
Ben Lamb – Anthony Woodville, 2:e earl Rivers
Hugh Mitchell – Richard Welles
Simon Ginty – John Woodville
Eve Ponsonby – Mary Woodville
Rupert Young – William Herbert, 2:e earl av Pembroke
Robert Pugh – Rikard Woodville, 1:e earl Rivers
Lizzy McInnerny – Lady Sutcliffe
Leo Bill – Sir Reginald Bray
Rupert Graves – Thomas Stanley, 1:e earl av Derby
Andrew Gower – George Stanley, 9:e baron
Arthur Darvill – Henry Stafford, 1:e earl av Wiltshire
Emily Berrington – Jane Shore
Rudi Goodman – Richard Grey som ung
Nicholas Fagg – Thomas Grey, 1:e markis av Dorset som ung
Otto Farrant – Thomas Grey som vuxen

Arkiverad under: Film, Scen

Filmrecension: Kick-Ass 2

13 augusti, 2013 by Redaktionen

kick_ass_2_2013Kick-Ass 2
Betyg: 2
Biopremiär: 14 augusti

MANGE: Franz, vad tyckte du om Kick-Ass 2?

FRANZ: Det var en minst sagt blandad kompott. Jag gillar själva idén bakom huvudhandlingen. Efter sina förra äventyr har Kick-Ass blivit något av en hjälteikon för många. Detta leder till att allt fler människor klär sig som superhjältar och beger sig ut för att bekämpa brott. Tillslut är det såpass många att en grupp av maskerade brottsbekämpare skapas i vilken Kick-Ass ingår. Hur de här brottsbekämparna porträtteras är mästerligt och intressant. Det märks att upphovsmännen bakom filmen är influerade av dokumentären Superheroes som handlar om just verkliga människor som klär ut sig till superhjältar.

MANGE: Ja, idén var bra, men manuset var allt annat än felfritt. Det var alldeles för många sidospår som inte bidrog till någonting annat än att dra ner tempot. Till exempel storyn mellan Kick-Ass och hans pappa som kändes som en sämre version av Peter Parker och Farbror Ben.

ka2FRANZ: För att inte tala om sidohistorien med Hit Girl. Hon var min absoluta favoritkaraktär i den förra filmen och vad de gr med henne i denna film är en skam mot karaktären och kvinnor i allmänhet. Istället för att ta del av den förra filmens Hit Girl möts vi här av en tjej som vill passa in i skolan, har pyjamaspartyn med klassens bitchiga tjejer och får spontan orgasm av att kolla på musikvideos med pojkband. Kunde de inte kommit på något mer intressant att göra med henne? Varför var de tvungna att förvandla och förminska henne till en kvinnlig stereotyp?

MANGE: Ja, Hit Girls story blev tragisk och töntig som en sämre variant av American pie. Tänker då på en viss scen i matsalen där den kvinnliga huvudrollsinnehavaren hämnas mot en grupp mobbande flickor, vilket resulterar i fontänspyor och diarré. Dessutom så kändes det väl sådär med sexualiseringen av så pass unga tjejer. Jag menar, hur gamla skulle de vara? Femton? Inte okej.

FRANZ: Verkligen, sexualiseringen av unga kvinnor gav verkligen en vidrig eftersmak. Istället för att göra Hit Girl till en intressant och flerdimensionell karaktär blir hon ett objekt som det tycks tilltänkt att den manliga publiken ska flåsa efter. Och att hon därtill är femton år, det är fel på så många sätt. Det förekommer dessutom ett våldtäktsskämt i filmen som var direkt smaklöst. Det är väldigt tråkigt att Hollywood inte kommit längre vad gäller genus.

MANGE: Jag vill inte låta som en moral-gubbe nu, men jag är glad att åldersgränsen är 15 för filmen. Även om det blir problematiskt då mycket av innehållet i filmen uppenbarligen riktar sig mot tonåringar, anser jag att den är stundvis otroligt våldsam. Poliser dödas till höger och vänster. En gång till och med med en gräsklippare. Braindead någon?

FRANZ: Jo. Ettan var också extremt våldsam och det hör filmserien till. Jag tycker inte att det är något problem i sig, övervåld kan vara väldigt underhållande om det görs på rätt sätt. En åldersgränsen ska verkligen tas på allvar, det här är inte en film för småkids. Mange, med tanke på hur mycket negativt vi sagt om filmen så skulle man kunna få intrycket av att vi hatar den.

MANGE: Det stämmer inte för min del. Tar man bort några onödiga scener samt några extremt dåliga scener så hade jag kul när jag såg Kick-Ass 2. Det var roligt att Kick-Ass fick sällskap av fler hjältar som gestaltades av skådespelare som gjorde ett sådant bra jobb att man verkligen kände för dem.

FRANZ: Ja, jag gillade som sagt också temat med fler superhjältar och att de gestaltas på ett någorlunda realistiskt sätt. Jag älskade även actionscenerna som var episka, adrenalinpumpande och alltigenom spännande. Problemet för mig är att när man talar om vad som är bra med filmen är det väldigt lätt att tala om enskilda scener, men svårare att tala om en bra, sammanhängande historia. Jag ger filmen två i betyg.

MANGE: I sådana fall får det bli en väldigt stark tvåa. Det vill säga godkänt. Kan kan gärna tänka mig att se filmen igen, mest för karaktärernas skull.

FRANZ: Jag vet inte om jag skulle se den igen men den var inte så dålig att jag ångrar att jag såg den första gången. Det kändes inte som att den stal två timmar av mitt liv.

Text: Magnus Thorin och Franz Ung

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Traviata

6 augusti, 2013 by Redaktionen

Travi1Traviata
Betyg: 4
Biopremiär: 9 augusti

Denna dokumentär följer den världsberömda franska sopranen Natalie Dessay från den första repetionen till premiären utomhus på den franska rivieran. Kristallkronor vajar sakta i träden, repetitionerna börjar och föreställningen av La Traviata växer fram. Regissören Jean-Francois Sivadier regisserar Natalie Dessay med många ord och hon lyssnar koncentrerat och förmår som det verkar omedelbart omsätta regissörens idé och sin egen tolkning i praktiken. Det är i samarbetet mellan dessa två som filmen kretsar. Hon är ett suveränt professionell, något som framstår ännu tydligare i den avskalade repetitionsmiljön. Vi får höra operan framföras steg för steg, men det är berättelsen om arbetet med föreställningen som är i fokus men i harmoni med det mästerverk som operan är. Om man inte känner till detaljerna i Verdis verk så är det här en mycket informativ film, eftersom regissören hela tiden förklarar vad han menar att Verdi avsåg. Ljud och bild är mycket bra. Medlemmarna i orkestern (London Symphony Orchestra) och kören (Estonian Philharmonic Choir) låter fantastiska, synbart utan ansträngning –orkestermedlemmarna rör inte en min. Det är inga intervjuer i filmen och ingen berättarröst, vilket är skönt att slippa. Jag läser i en intervju med Natalie Dessay att hon i början inte var förtjust över denna dokumentär och vägrade att tala i filmen. Musiken, sången, regissörens, dirigentens och olika scenarbetares ord i arbetet med föreställningen får tala för sig själva. En kort sekvens i mitten av filmen har en regissörsmonolog som blir en smula långrandig men det är snabbt övergående. Sammanfattningsvis rekommenderas filmen varmt, även till icke operaälskare.

Text: Anna Vikström

Arkiverad under: Film, Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 503
  • Sida 504
  • Sida 505
  • Sida 506
  • Sida 507
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in