Kick-Ass 2
Betyg: 2
Biopremiär: 14 augusti
MANGE: Franz, vad tyckte du om Kick-Ass 2?
FRANZ: Det var en minst sagt blandad kompott. Jag gillar själva idén bakom huvudhandlingen. Efter sina förra äventyr har Kick-Ass blivit något av en hjälteikon för många. Detta leder till att allt fler människor klär sig som superhjältar och beger sig ut för att bekämpa brott. Tillslut är det såpass många att en grupp av maskerade brottsbekämpare skapas i vilken Kick-Ass ingår. Hur de här brottsbekämparna porträtteras är mästerligt och intressant. Det märks att upphovsmännen bakom filmen är influerade av dokumentären Superheroes som handlar om just verkliga människor som klär ut sig till superhjältar.
MANGE: Ja, idén var bra, men manuset var allt annat än felfritt. Det var alldeles för många sidospår som inte bidrog till någonting annat än att dra ner tempot. Till exempel storyn mellan Kick-Ass och hans pappa som kändes som en sämre version av Peter Parker och Farbror Ben.
FRANZ: För att inte tala om sidohistorien med Hit Girl. Hon var min absoluta favoritkaraktär i den förra filmen och vad de gr med henne i denna film är en skam mot karaktären och kvinnor i allmänhet. Istället för att ta del av den förra filmens Hit Girl möts vi här av en tjej som vill passa in i skolan, har pyjamaspartyn med klassens bitchiga tjejer och får spontan orgasm av att kolla på musikvideos med pojkband. Kunde de inte kommit på något mer intressant att göra med henne? Varför var de tvungna att förvandla och förminska henne till en kvinnlig stereotyp?
MANGE: Ja, Hit Girls story blev tragisk och töntig som en sämre variant av American pie. Tänker då på en viss scen i matsalen där den kvinnliga huvudrollsinnehavaren hämnas mot en grupp mobbande flickor, vilket resulterar i fontänspyor och diarré. Dessutom så kändes det väl sådär med sexualiseringen av så pass unga tjejer. Jag menar, hur gamla skulle de vara? Femton? Inte okej.
FRANZ: Verkligen, sexualiseringen av unga kvinnor gav verkligen en vidrig eftersmak. Istället för att göra Hit Girl till en intressant och flerdimensionell karaktär blir hon ett objekt som det tycks tilltänkt att den manliga publiken ska flåsa efter. Och att hon därtill är femton år, det är fel på så många sätt. Det förekommer dessutom ett våldtäktsskämt i filmen som var direkt smaklöst. Det är väldigt tråkigt att Hollywood inte kommit längre vad gäller genus.
MANGE: Jag vill inte låta som en moral-gubbe nu, men jag är glad att åldersgränsen är 15 för filmen. Även om det blir problematiskt då mycket av innehållet i filmen uppenbarligen riktar sig mot tonåringar, anser jag att den är stundvis otroligt våldsam. Poliser dödas till höger och vänster. En gång till och med med en gräsklippare. Braindead någon?
FRANZ: Jo. Ettan var också extremt våldsam och det hör filmserien till. Jag tycker inte att det är något problem i sig, övervåld kan vara väldigt underhållande om det görs på rätt sätt. En åldersgränsen ska verkligen tas på allvar, det här är inte en film för småkids. Mange, med tanke på hur mycket negativt vi sagt om filmen så skulle man kunna få intrycket av att vi hatar den.
MANGE: Det stämmer inte för min del. Tar man bort några onödiga scener samt några extremt dåliga scener så hade jag kul när jag såg Kick-Ass 2. Det var roligt att Kick-Ass fick sällskap av fler hjältar som gestaltades av skådespelare som gjorde ett sådant bra jobb att man verkligen kände för dem.
FRANZ: Ja, jag gillade som sagt också temat med fler superhjältar och att de gestaltas på ett någorlunda realistiskt sätt. Jag älskade även actionscenerna som var episka, adrenalinpumpande och alltigenom spännande. Problemet för mig är att när man talar om vad som är bra med filmen är det väldigt lätt att tala om enskilda scener, men svårare att tala om en bra, sammanhängande historia. Jag ger filmen två i betyg.
MANGE: I sådana fall får det bli en väldigt stark tvåa. Det vill säga godkänt. Kan kan gärna tänka mig att se filmen igen, mest för karaktärernas skull.
FRANZ: Jag vet inte om jag skulle se den igen men den var inte så dålig att jag ångrar att jag såg den första gången. Det kändes inte som att den stal två timmar av mitt liv.
Text: Magnus Thorin och Franz Ung