• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Smärtgränsen

10 september, 2013 by Redaktionen

smärt1Smärtgränsen
Betyg: 4
Premiär: 13 september
Manus & regi: Michel Franco
I rollerna: Tessa Ia, Hernan Mendoza, Gonzalo Vega Sisto.

Robertos fru Lucia har omkommit i en bilolycka och för att få en nystart flyttar han, tillsammans med sin sjuttonåriga dotter Alejandra, från Puerto Vallerta till Mexico City. Alejandra hittar snabbt vänner i sin nya skola och även Roberto ser hoppfullt på framtiden. Det tar dock inte långt tid innan Alejandra blir utsatt för mobbning och övergrepp av hennes skolkamrater. För att skydda sin pappa väljer hon att inte berätta något om det hon blir utsatt för, något som leder till att situationen går längre än någon kunnat ana.

När jag sett färdigt filmen frågar jag mig själv hur jag i en sådan hög grad kan uppskatta något som får mig att må så oerhört dåligt. Stor del av filmens nittio minuter är är rent ut sagt plågsamma att titta på. Jag mår ibland så dåligt att jag överväger att lämna biosalongen. Samtidigt vill jag inte missa en enda sekund av detta spännande drama.

Skådespelarna imponerar, speciellt Tessa Ia som gestaltar Alejandra, och jag blir nyfiken på mexikansk film i allmänhet.

Smärtgränsen är en psykologisk, stark och smärtsam film om grupptryckets makt. Det är också en fin historia om relationen mellan far och dotter. Filmen har blivit vald till Mexikos Oscarsbidrag och även om jag tyvärr inte tror att den har någon chans att vinna bästa utländska film så vill jag uppmana er att se det här guldkornet!

Text: Ida Stiller

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Monica Z

9 september, 2013 by Redaktionen

monicaMonica Z
Betyg: 4
Premiär: 13 September

Monica Z har långt innan dess premiär redan blivit en av årets stora hajper. Efter fin kritik och visningar på bl.a Way Out West har det nu blivit dags för filmen att nå de vanliga biograferna. Monica Z är en biografisk film om svenska jazzdrottningen Monica Zetterlunds liv och artisteri.

När filmen drar igång är Monica redan sångerska på den lokala scenen, efter en spelning på Nalen i Stockholm blir hon inbjuden att spela i New York. Väl i ”the big apple” får Monica en känga, bland annat av Ella Fitzgerald som läxar upp henne rejält när hon sjunger om New Orleans, ”what do you know about missing New Orleans?”. Med svansen mellan benen flyr Monica till föräldrahemmet i Hagfors där hennes unga dotter även bor. Men efter några arbetspass på Televerket inser hon att musiken är hennes kall. Tillbaka i Stockholm slår hon ihop sina påsar med Beppe Wolgers och jazzen på svenska är född.
Monica Z är en tuff film om vägen till framgång och alla dess baksidor. Det är knappast en smickrande film. Monica framstår ofta som väldigt självupptagen och ju längre missbruket går desto mer vill man nästan inte titta. Med Monicas tragiska slutöde i bakhuvudet tänker man ”när ska hon få ro, när ska det bli bra.”
Lyckan i filmen är alla härliga musiknummer där Monica spelar på världens jazzscener.

I huvudrollen ser vi stjärnskottet Edda Magnason som en plågad men ack så tuff Monica. Jag är själv inte så bekant med Zetterlunds persona, men av det jag researchat så tycker jag att Edda är otroligt lik både till utseende och med sitt svala scenspråk när hon uppträder. Sångmässigt är hon otroligt lik och bra. Rollerna runt Monica är svajjiga. Johannes Wanselow som porträtterar Beppe Wolgers känns däremot inte helt klockren och de amerikanska skådespelarna, eller de svenskar som pratar engelska, saknar helt trovärdighet.

Den största rosen går till Kjell Bergkvist som spelar Monicas bittre far. Man är så van att se Kjell i roller där han är barsk men ändå rolig, det känns fint att se honom i en seriös och väldigt ledsen roll.

Med denna film kommer Monicas musikaliska arv få ett nytt ryck i musikvärlden. Ny, ung publik kommer att lockas och fansen kommer bli fler. Och det förtjänar musiken, för den är verkligen fantastisk och den satte svensk jazz på kartan. Filmen rekommenderas starkt både till de som gillar Monica och de som aldrig hört talas om henne. För trots allt elände går jag hem med en rätt fin känsla i magen, sakta när jag går hem genom stan.

Text: Linnea Almling

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Belleville Baby

5 september, 2013 by Redaktionen

bellevilleBelleville Baby
Betyg: 4
Premiär: 27 september

Belleville Baby är ingen typisk dokumentärfilm, i alla fall inte i mina ögon. Som åskådare får vi ta del av fragment ur två människors en gång gemensamma liv tillsammans. Videoklipp, stillbilder och foton avlöser varandra på skärmen och i bakgrunden hör man Mia prata i telefon med sin förlorade kärlek, Vincent, om tiden som gått förlorad. Vincent har suttit i fängelse i tio år och Mia har ett nytt liv i Sverige, men Vincent vill att hon ska berätta om sina minnen av honom och Frankrike, om hur han var innan fängelset. De suddiga fotona av gator, hus och torg är minnen ur en annan människas liv och i biomörkret skäms jag nästan, har jag verkligen rätt att se det här? Är det inte privat?
Hela historien är mycket vacker och utelämnande och emellanåt känns det som att någonting griper tag om mitt innersta och ruskar till. Det kan knappast bli mer äkta än såhär.

Att Mia och Vincent emellanåt inte känner igen sig i vad den andra berättar är kanske ingen tillfällighet. Medan Mia minns det spännande och händelserika, som upploppen på gatorna i paris och Vincents knarkaffärer, minns Vincent det som varit mer stillsamt, promenaderna på de frusna sjöarna i Stockholm och hur han brukade laga soppa åt Mia på kvällarna.
Mia beskriver sitt liv i Sverige som färglöst och intetsägande men under filmens gång får jag en känsla av att det är precis det stillsamma liv Vincent alltid längtat efter.

När jag lämnar biosalongen känner jag mig mörk i sinnet och jag sätter mig ner på en bänk en stund för att smälta den unika filmupplevelse jag precis varit med om. Dagar senare tänker jag fortfarande på Belleville Baby och på de suddiga fotona som ska föreställa Mias smärtsamma minnen. Hon har gestaltat sina upplevelser med Vincent på ett mycket realistiskt sätt vilket gör att jag till viss del kan föreställa mig hur ont det måste göra när hon tänker tillbaka på sin tid med den man hon inte kunde rädda ur mörkret.

Belleville Baby är en fantastisk dokumentärfilm om tidens förgänglighet, en känsla jag tror många av oss kan relatera till.
Ofta får jag för mig att jag alltid kommer förbli densamme trots att mitt liv och min omgivning förändras runt omkring mig. När Vincent ringer till Mia och ber henne berätta om vem han var innan fängelset inser jag att jag haft fel om inte bara mig själv, utan också om människorna i min omgivning. Tiden går, vi förändras, och även om det är till det sämre eller om det är till det bättre så kvarstår faktum; ingenting kommer någonsin bli som det tidigare varit.
Mia Engberg har lyckats förmedla det på ett sätt som jag finner unikt i sitt slag. Det är avklätt och naket, ibland smärtsamt men framförallt äkta. Det är så långt ifrån amerikaniserat och tillgjort som det kan komma och jag känner mig lättad, jag har saknat den här typen av filmupplevelse.

Text: Liljana Matevska

Arkiverad under: Film, Filmrecension

Filmrecension: Pain & Gain

5 september, 2013 by Redaktionen

pain1Pain & Gain
Betyg: 2
Premiär: 13 september

Michael Bay. Det finns få filmälskare som inte har starka åsikter om denna regissör. Efter några musikvideos inledde han en filmkarriär som om man tittar enbart på siffrorna har gått alldeles utmärkt. Vi pratar Bad Boys, Armageddon, Pearl Harbor och Transformers-serien. Snabbt uppenbarar sig ett mönster. Det är stort, högljutt och sentimentalt. Mannen går definitivt efter mottot: More is more. Kritiken mot honom är nästan alltid likadan. En hel film känns som en gimmick. Yta är viktigare än substans. Bilar exploderar i slow motion och kvinnorna ska helst vara lättklädda. Slutresultatet blir ofta något som liknar en dyr musikvideo.

Dock vill jag tillägga att jag faktiskt kan uppskatta hjärndöd action. Många av mina favoritfilmer tillhör just den genren, men problemet med Michael Bay är att väldigt ofta lämnar hans filmer en dålig smak i munnen. Och så var fallet även med Pain & Gain.

Det här är en film som bygger på riktiga händelser i Miami 1994. Tre muskelbyggare ledda av Daniel Lugo (Mark Wahlberg) bestämmer sig för att jaga den amerikanska drömmen. Detta gör de genom att kidnappa rika människor och ta över deras liv. De flyttar in i deras hus, kör deras bilar och försöker smälta in i samhället. Självklart spårar allt fort ut och det slutar med att de behöver mörda och hacka sina offer i småbitar.
Storyn i sig är ju egentligen ganska intressant, men problemet här är att Michael Bay tyckte att det hela passade bäst som en komedi. Slutresultatet blev i mina ögon ganska smaklöst. Första halvan är helt okej. Där funkar det komiska, men när våldet sedan i den andra halvan tar nästan absurda proportioner är det helt enkelt inte roligt längre. Bay stiger in i en värld där extremt få regissörer klarar av att röra sig. Tarantino lyckades alldels utmärkt med Reservoir dogs och Pulp fiction att kombinera våld och komik, men Bay får inte alls ihop det. Är man också medveten om att det hela bygger på en sann historia blir känslan ännu värre.

Framför allt har jag problem med att klura ut vilken målgrupp filmen ska tilltala. Ena sekunden klär de ut sig till ninjor, samtidigt blir vi serverade penisskämt, för att sedan bevittna när de hackar upp några kroppar. Slutresultatet känns bara tragiskt och hjärndött.
Nej, Michael Bay är helt fel regissör för denna film. Även om skådespelarinsatserna var bra och stundvis funkade filmen på vissa nivåer föll den ganska platt.
Det smakade helt enkelt ganska illa i munnen när jag lämnade biografen.

Text: Magnus Thorin

Arkiverad under: Film, Filmrecension

The Rolling Stones släpper filmen ”Sweet Summer Sun – Hyde Park Live” från återföreningskonserten i London

5 september, 2013 by Redaktionen

rollingstones_sweetsummersun

The Rolling Stones släpper en konsert på DVD och Blu-Ray som fått titlen ”Sweet Summer Sun – Hyde Park Live”. Den släpps 11 november 2013 och skildrar The Rolling Stones återkomst i London och Hyde Park och inkluderar den två timmar långa konserten i sin helhet, såväl som diverse bonusmaterial.

Ett pressmeddelande berättar:

I somras samlades över 100.000 extatiska Stonesfans för att få se det legendariska bandet live i hjärtat av London. Stones levererade, med sin patenterade energi, klassiker som ”Start Me Up”, ”Brown Sugar”, ”Jumpin’ Jack Flash”, ”Miss You”, ”It’s Only Rock ‘n’ Roll”, ”Gimme Shelter”, ”Doom and Gloom” och ”Sympathy for the Devil”.

Mick Jagger kommenterar spelningen såhär: “It was a great gig…It was beautiful with the sun going down over Hyde Park. I can’t think of a better way celebrate the Rolling Stones’ 50 than doing it on our home patch in front of 100,000 people on a glorious summer night…enjoy it… we certainly did.”

Arkiverad under: Film

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 501
  • Sida 502
  • Sida 503
  • Sida 504
  • Sida 505
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in