Monica Z
Betyg: 4
Premiär: 13 September
Monica Z har långt innan dess premiär redan blivit en av årets stora hajper. Efter fin kritik och visningar på bl.a Way Out West har det nu blivit dags för filmen att nå de vanliga biograferna. Monica Z är en biografisk film om svenska jazzdrottningen Monica Zetterlunds liv och artisteri.
När filmen drar igång är Monica redan sångerska på den lokala scenen, efter en spelning på Nalen i Stockholm blir hon inbjuden att spela i New York. Väl i ”the big apple” får Monica en känga, bland annat av Ella Fitzgerald som läxar upp henne rejält när hon sjunger om New Orleans, ”what do you know about missing New Orleans?”. Med svansen mellan benen flyr Monica till föräldrahemmet i Hagfors där hennes unga dotter även bor. Men efter några arbetspass på Televerket inser hon att musiken är hennes kall. Tillbaka i Stockholm slår hon ihop sina påsar med Beppe Wolgers och jazzen på svenska är född.
Monica Z är en tuff film om vägen till framgång och alla dess baksidor. Det är knappast en smickrande film. Monica framstår ofta som väldigt självupptagen och ju längre missbruket går desto mer vill man nästan inte titta. Med Monicas tragiska slutöde i bakhuvudet tänker man ”när ska hon få ro, när ska det bli bra.”
Lyckan i filmen är alla härliga musiknummer där Monica spelar på världens jazzscener.
I huvudrollen ser vi stjärnskottet Edda Magnason som en plågad men ack så tuff Monica. Jag är själv inte så bekant med Zetterlunds persona, men av det jag researchat så tycker jag att Edda är otroligt lik både till utseende och med sitt svala scenspråk när hon uppträder. Sångmässigt är hon otroligt lik och bra. Rollerna runt Monica är svajjiga. Johannes Wanselow som porträtterar Beppe Wolgers känns däremot inte helt klockren och de amerikanska skådespelarna, eller de svenskar som pratar engelska, saknar helt trovärdighet.
Den största rosen går till Kjell Bergkvist som spelar Monicas bittre far. Man är så van att se Kjell i roller där han är barsk men ändå rolig, det känns fint att se honom i en seriös och väldigt ledsen roll.
Med denna film kommer Monicas musikaliska arv få ett nytt ryck i musikvärlden. Ny, ung publik kommer att lockas och fansen kommer bli fler. Och det förtjänar musiken, för den är verkligen fantastisk och den satte svensk jazz på kartan. Filmen rekommenderas starkt både till de som gillar Monica och de som aldrig hört talas om henne. För trots allt elände går jag hem med en rätt fin känsla i magen, sakta när jag går hem genom stan.
Text: Linnea Almling