• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Vad vi inte vill missa på Stockholms filmfestival

30 oktober, 2013 by Redaktionen

stockholmfilmfestivalscreen

6 november 2013 startar Stockholms 24:e Internationella Filmfestival. Under tolv dagar kommer 180 filmpremiärer från 50 olika länder att visas. Här kommer några tips på filmer du inte bör missa. I alla fall är det var vi på Kulturbloggen inte tänker missa:

Här är några efterlängtade comebacks från regissörer vars tidigare verk visats på festivalen:
Wrong Cops av Quentin ”Mr Oizo” Dupieux, (»Rubber« och »Wrong«)
Tom at the Farm av festivalfavoriten Xavier Dolan (»Hjärt- slag« och »Laurence Anyways«)
Drinking Buddies av Joe Swanberg (»Uncle Kent«)
Only Lovers Left Alive av Jim Jarmusch (»Mystery Train« och »Night on Earth«)
Breathe In av Drake Doremus (»Like Crazy«)
12 Years a Slave av Steve McQueen (»Shame«)

Verklighet som överträffar dikten
Fantastiska filmer baserade på sanna historier med en omfattande räckvidd som sträcker sig från slaveriet i USA till rockstjärnemytologi, från presidentmord till kammarspel i sviterna av ett slaganfall.

12 Years a Slave av Steve McQueen
Abuse of Weakness av Catherine Breillat
Blue Caprice av Alexander Moors
The Fifth Estate av Bill Condon
Jimi: All Is By My Side av John Ridley
Parkland av Peter Landesman
Philomena av Stephen Frears

Linnea Amling, filmskribent på Kulturbloggen:
Här följer tre filmer som jag ser fram emot att se på Stockholms filmfestival 2013-10-23

Narco Cultura (USA)
Narco Cultura är en dokumentärfilm av Shail Schwarz om handlar om knarkkriget i Mexico om den våldsglorifierande musikkulturen som vuxit upp kring det. Filmen har hyllats världen runt och anses en viktig insyn i vad som faktiskt händer i Mexico just nu. Jag ser väldigt mycket fram emot denna film.

Goldberg & Eisenberg (Israel)
Goldberg & Eisenberg beskrivs som en skruvad thriller med absurd humor och blodiga skräckelement. Det låter som den perfekta filmen för mig. Efter att ha sett Rabies på SFF förra året är jag helt såld på Israelisk film. Jag förväntar mig både en visuellt tuff film och en bra, annorlunda story. Filmen handlar om en udda duo som mös i Tel Aviv.

Blå är den varmaste färgen – del 1&2 (Frankrike)
Abdel-latif Kechiches lesiska drama har blivit väldigt uppmärksammad för sitt sexuella innheåll samt sin längd på tre (!) timmar. Baserad på ett seriealbum tror jag att detta kan bli en av festivalens absoluta höjdpunkter.

Ida Stiller filmskribent på Kulturbloggen vill inte missa:
Fågel Fenix
Blott fjorton år gammal tilldelades Alexandra Dahlström en guldbagge för sin prestation i Fucking Åmål. Även efter skådespelargenombrottet har hon imponerat i filmer som Fröken Sverige och Blondie. Sedan 2007 står hon inte enbart framför kameran, utan har både skrivit manus och regisserat några kortfilmer. Jag har tyvärr inte själv sett några av dessa och vill därför givetvis inte missa chansen att se Dahlströms film Fågel Fenix under festivalen. Filmen sägs vara monogamikritisk kärlekshistoria och i rollerna ser vi lysande Adam Pålsson (Torka aldrig tårar utan handskar) och Mylaine Hedreul (Ego).

Kill your darlings
Kill your darlings är en av filmerna som ingår i festivalens HBTQ-program. Som den litteraturälskare jag är vill jag självklart se denna historia där författarna Allen Ginsberg, Jack Kerouac och William S. Burroughs kommer i kontakt med varandra i samband med ett mord. I rollen som Allen Ginsberg ser vi ingen mindre än Daniel Radcliffe, en skådespelare de flesta nog kopplar samman med Harry Potter. Även Dane DeHann, som imponerade i kritikerrosade The Place beyond The Pines, syns i rollistan.

Mig äger ingen
Åsa Linderborgs fantastiska självbiografiska roman med samma namn är en utav de bästa böcker jag läst och av den anledningen är filmen ett måste. Jag är också oerhört svag för filmer jag får gråta till och har en stor kärlek till trasiga familjerelationer och arbetarklassberättelser på vita duken. Filmen rekommenderas också om du är intresserad av svensk samtidshistoria och 70-talets vänsterrörelser. I rollen som den alkoholiserade fadern ser vi Mikael Persbrandt.

Arkiverad under: Film, Scen

Filmpodcast: Filmlådan #2 – Mean Streets

30 oktober, 2013 by Redaktionen

meanstreetsfbFilmlådan lämnar pilotstadiet och recenserar Scorseses kriminalrulle ”Mean Streets”, i en diskussion där alla förutom Robert & Franz kan hålla sams.

Dessutom ”topp 3 bästa regissör/skådis-samarbeten” där Mange drar ont blod genom att tolka listan efter egen regi.

 

 

 

 

SPELSCHEMA

00.00-24.00 Intro/MEAN STREETS
24.00-52:46 Topp 3 regissör/skådis-samarbeten
52:46-01:06:10 Allmän diskussion/Nyheter (Kickstarter/Robocop/Sci-fi)
01:06:10-01:23:50 Vad vi har sett [The Conjuring, Besökarna, Greenberg, The Day, Cop Land, Världarnas Krig, Beowulf, Bad Milo, Crystal Fairy]

Ladda ner som mp3

Länk till iTunes

http://traffic.libsyn.com/filmladan/Episode2_filmldan.mp3

Nästa avsnitt: Evil Dead (2013)

Arkiverad under: Film Taggad som: Filmkrönikan, Martin Scorsese, mean streets, podcast

Skräckfilm med Franz del 3

27 oktober, 2013 by Redaktionen

En ny vecka är gången och nya rysliga filmer har sett denna skräckens månad.

2

I min utbildning har vi just läst Mary Shellys Frankenstein och självklart blev jag inspirerad att se en filmatisering av denna odödliga skräckhistoria. Då jag redan sett de flesta adaptioner av detta verk beslutade jag mig för att ta en titt på Frankenstein Unbound från 1990, av legenden Roger Corman. Denna film gör något ganska annorlunda med konceptet Frankenstein, nämligen att låta en tidsresenär från 2031 åka tillbaka i tiden för att möta Dr. Frankenstein och det fasansfulla monster han skapat. Denna till synes bisarra historia fungerar förvånansvärt bra, filmens låga budget till trots. Delvis på grund av att de fantastiska skådespelarna John Hurt och Raul Julia levererar lika bra som vanligt, men även på grund av att Cormans passion för originalverket lyser igenom.
8
En av de allra klarast lysande stjärnor på skräckfilmen är naturligtvis legenden Bela Lugosi och jag bestämde mig därför för att se Island of lost souls från 1932, där denna skräckikon medverkar. Förvånande nog var hans roll ganska liten, vilket fick mig tveksam till detta verk. Dessutom kändes filmens början nästintill kalkonartad och all kuslighet som filmen en gång besatt tycktes bortnött av tidens tand. Men efter en stund tar sig filmen och en mörk, tryckande stämning infinner sig i historien. Filmen handlar om Edward Parker, som genom en olycka anländer till en tropisk ö där den megalomaniske Dr. Moreau framställer hybrider mellan människor och djur. Filmens absoluta höjdpunkt är Charles Laughton som den hale och vansinnige Dr. Moreau.
1
Från galna vetenskapsmän tillbaka till det mer komiska 80-talet. Titta vi spökar (underbar svensk översättning av originaltiteln House) från 1986 handlar om Roger, en vietnamveteran tillika författare som flyttar in i den bortlidna mosters hus. Huset visar sig naturligtvis innehålla spöken och monster samt vilar på en hemlighet anknuten till Rogers som försvann för ett antal år sedan. Alla som gillar Evil Dead bör ta sig en titt på denna film. Den håller naturligtvis inte lika hög kvalitet som Sam Raimis mästerliga serie men samma form av humor, splatter och monster finns här att hämta.
5
Är man trött på galna vetenskapsmän och splatterhumor borde man ge Session 9 från 2001 en chans. Denna film handlar om en grupp asbestsanerare som fått i uppdrag att sanera ett övergivet mentalsjukhus. Allteftersom arbetet fortsätter ökar spänningen i gruppen. Arbetarna blir mer och mer paranioda gentemot varandra. Har någon av kollegorna något att dölja, eller finns det något ondskefullt gömt i mentalsjukhusets förfallna korridorer som utlöser galenskapen? Regissören Brad Anderson färdigställde denna film med en väldigt liten budget. Dock verkar han veta att förvalta de pengar han har väl, för filmen har ingen av de brister en skräckfilm med stram budget vanligtvis brukar dras med. Istället får vi i denna skräckis komplexa karaktärer, förstklassigt skådespeleri och en riktigt obehaglig stämning. Jag är inte lättskrämd av mig, men under vissa passager i denna film kände jag kalla kårar längs ryggraden.

 

4

 

Den absolut bästa filmen jag såg förra året var en japansk skräckfilm från 1964 med titeln Onibaba. Samme regissör, Kaneto Shindô, har även stått bakom rodret på skräckfilmen Kuroneko från 1968 och jag var naturligtvis nyfiken på om den kunde nå upp i Onibabas nivåer. Det kunde den inte riktigt, men likväl var den utan tvekan sevärd. Filmen tar sin början då en grupp samurajer våldtar och mördar en kvinna och hennes svärmor. Dessa två återuppstår sedan som kattlika vålnader, vilka systematiskt lockar ut samurajer i skogen och mördar dem som hämnd för deras egna tragiska öde. En berömd samuraj blir beordrad att bege sig ut i skogen för att en gång för alla förgöra de bestialiska spökena. Olyckligtvis råkar denna samuraj även vara make till en av kvinnorna, hemkommen från kriget och fullständigt ovetandes om hennes tragiska öde…
3
Lite pinsamt är det att jag denna månad sett så många skräckfilmer men hittills ingen med varulvstema. För att ändra på den saken beslöt jag mig för att se Silver Bullet från 1985. Filmen är baserad på en roman av Stephen King och utspelar sig i småstaden Tarkers Mill. Där skördar en blodtörstig varulv nattetid systematiskt offer. Den rullstolsbundne pojken Marty är den enda som vet att det är just en varulv som ligger bakom morden, men hur ska han kunna få någon att tro honom? Och vem i byn är det egentligen som är den bestialiska hamnskiftaren? Denna film är intressant av anledning att den till skillnad från andra varulvsfilmer inte sätter personen som vid fullmåne transformeras som huvudkaraktär. Istället kan filmen liknas vid en mysteriehistoria där det intressanta ligger i att lista ut vem odjuret kan vara. Tyvärr dras filmen även med en del problem. Effekterna och varulvskostymen är under all kritik, och när man väl får reda på vem varulven egentligen är uteblir ett klargörande om bakgrunden till varför personen förvandlades, hur personen i fråga känner inför det och vad personens motiv i stort sett är.
6
Men nog om varulvar nu. Tillbaka till japansk skräckfilm! Närmare bestämt Jigoku från 1960. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här filmen då handlingen är nästintill obefintlig. Det är istället filmens bildspråk som fångar en. Filmen utspelar sig till störta delen i helvetet där en brokig skara människor får pinas för sina synder. Helvetes scenografi och uppbyggnad är verkligen mästerligt och filmen överlag genomsyras av ett fantastiskt bildspråk. Skulle man klona ihop Dante, David Lynch och Franz Kafka och be dem skriva ett filmmanus tror jag att de skulle producera något liknande. Om man vill se något som är drivet av tema och det visuella istället för historia och karaktärer samt ge sig ut på en resa som förfärar, hänför och lamslår en ska man ta sig en titt på detta verk.
chuck
Min personliga favoritserie i slashergenren är filmerna om den onda dockan Chucky och då det nyligen släppts ytterligare en film i serien var jag tvungen att avlägga en kväll åt den. Filmens titel är Curse of Chucky. De senaste två installationerna i nämnda serie har gått ifrån sina skräckrötter och lutat mer åt det komiska hållet, men här har man återgått till ett tema som osar mer renodlad skräck. Detta har man lyckats ovanligt bra med, och även om jag inte blev genuint skrämd av filmen uppskattar jag den kusliga stämning filmskaparna förmedlar. Mot slutet bjuder filmen dessutom på en överraskning som torde glädja alla gamla fans av serien, men möjligtvis kommer att förbrylla nya tittare. Höjdpunkten i historien är naturligtvis Brad Dourif som gör rösten till Chucky. Han är lika helgalen som alltid och han stjälar varje scen han är med i. Lite tråkigt är att filmens slut inte riktigt håller ihop samt att Chucky har fått en ny bakgrundshistoria som inte riktigt stämmer överens med den karaktär vi under seriens gång lärt känna. Trots detta var filmen ändå klart sevärd, åtminstone för oss som uppskattade de tidigare filmerna. Denna skräckis hade tveklöst kunnat bli betydligt sämre än vad den är.
7
Jag har alltid uppskattat skräckfilmer ur kategorin found footage (Blair witch project, Paranormal activity o.s.v.) men den senaste tiden har jag blivit lite trött på genren. Det var därför med en viss försiktig pessimism jag tog mig an den norska filmen Trolljägaren från 2010. Jag är dock glad att jag gjorde det. Denna film har nämligen inkluderat något nytt i den ganska trötta found footagegenren, nämligen humor. Filmen handlar om ett kamerateam som följer Otto Jespersen, en härdad och cynisk man som har det ovanliga yrket trolljägare. Jag hade riktigt roligt när jag såg denna film. Till skillnad från så många andra skräckfilmer tycker man här om samtliga huvudkaraktärer, vilket gör det riktigt nöjsamt att följa dem in i skogen på trolljakt. Filmens specialeffekter är riktigt imponerande och handlingen är så pass tät att man aldrig har tråkigt. Dessutom, vem gillar inte troll?!

 

Arkiverad under: Film

Filmrecension: Mig äger ingen

26 oktober, 2013 by Redaktionen

Mig_-ger_ingen

Mig äger ingen
Betyg 4

Manus: Pia Gradvall

Regi: Kjell-Åke Andersson

Producent: Francy Suntinger

I rollerna: Mikael Persbrandt, Tanja Lorentzon, Sten Ljunggren, Ida Engvoll, Saga Samuelsson, Ping Mon Wallén.

 

Filmen är baserad på journalisten Åsa Linderborgs självbiografiska roman med samma namn. Det är en historia om en far och en dotter som älskar varandra villkorslöst mycket. Men trots att kärleken är det största som finns och trots att den övervinner allt är är den inte alltid tillräcklig. Ibland går det inte som man vill trots att man älskar varandra så mycket.

Lisa bor med sina båda föräldrar tills den dag då mamma Katja släpper bomben att hon träffat en ny man och lämnar Lisa och pappa Hasse kvar i det arbetarkvarter de bor i. Hasse som jobbar långa dagar i fabrik får svårt att hämta på dagis och laga kvällsmat. Han gör dock sitt bästa för att vara en bra pappa åt Lisa, och det går till en början väldigt bra. Men en ensamstående förälder i arbetarklassen har det inte lätt under 70-talets Sverige och i takt med att Hasse inser att Katja inte kommer att komma tillbaka tar han till flaskorna för att få tröst.

Filmen är trots allt elände hoppfull. Hasse har sina nyktra dagar då han fortfarande bevisar att han och Lisa är bästisar och bundis och varje gång en sådan dag kommer sitter jag i biostolen och håller tummarna för att det ska gå vägen den här gången. Mikael Persbrandt gör en levande Hasse som man känner mycket med. Trots att han försummar sin dotters uppväxt kan man inte annat än älska honom för att han ändå försöker. Lisas karaktär är svårare att få grepp om. De tre skådespelerskor (Ping Mon Wallén, Saga Samuelsson och Ida Engvoll) som spelar henne gör alla ett lysande jobb, men trots det får jag inget grepp om hur Lisa är som person.

Mig äger ingen är en träffsäker skildring av en familj som slits upp på grund av alkoholism. Det är också en berättelse om hopp, kärlek och politik. Slutet är så rörande, känslomässigt och äkta att det höjer betyget från en 3:a till en 4:a.

 

Skribent: Ida Stiller

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmpodcast: Filmlådan #1 – Demolition Man

23 oktober, 2013 by Redaktionen

Kulturbloggen presenterar härmed första avsnittet av podcasten ”Filmlådan” med Franz Ung, Magnus Thorin och Robert Warrebäck.

I pilotavsnittet recenserar vi actiondängaren Demolition Man från 1993 och tar en titt på bortglömda actionfilmer från 90-talet i vår ”Topp 3 underskattade 90-talsactionfilmer”.

Det babblas, tycks och gnälls i hela 70 minuters fullspäckat filmsnack! Vad tycker vi om Sylvester Stallone? Vem är Wiiisley Snipes och heter hans karaktär verkligen River Phoenix?
Franz agerar ciceron, Robert är sjuk och konfrontativ (tycker han ens om film?) och Mange sitter bakom teknikspakarna i det allra första avsnittet av Filmlådan. Välkomna!

Spelschema:

00:00-21:17                    Intro/ Demolition Man – Huvudrecension
21:17-51:30                     Topp 3 underskattad 90-talsactionfilm
51:30-01:04:28              Nyheter/Allmän diskussion
01:04:28-01:15:22        Senaste sedda filmer
[Cure, Blue Jasmine, Texas Chainsaw Massacre, The Great Gatsby]

 

LÄNK TILL iTUNES

NEDLADDNING MP3

Nästa avsnitt (kommer ut 30/10): Mean Streets

 

http://traffic.libsyn.com/filmladan/avsnitt1mix.mp3

Arkiverad under: Film Taggad som: batman returns, cure, demolition man, Filmkrönikan, podcast, speed, sylvester stallone, texas chainsaw massacre, The Great Gatsby, toy soldiers

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 497
  • Sida 498
  • Sida 499
  • Sida 500
  • Sida 501
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in