Mig äger ingen
Betyg 4
Manus: Pia Gradvall
Regi: Kjell-Åke Andersson
Producent: Francy Suntinger
I rollerna: Mikael Persbrandt, Tanja Lorentzon, Sten Ljunggren, Ida Engvoll, Saga Samuelsson, Ping Mon Wallén.
Filmen är baserad på journalisten Åsa Linderborgs självbiografiska roman med samma namn. Det är en historia om en far och en dotter som älskar varandra villkorslöst mycket. Men trots att kärleken är det största som finns och trots att den övervinner allt är är den inte alltid tillräcklig. Ibland går det inte som man vill trots att man älskar varandra så mycket.
Lisa bor med sina båda föräldrar tills den dag då mamma Katja släpper bomben att hon träffat en ny man och lämnar Lisa och pappa Hasse kvar i det arbetarkvarter de bor i. Hasse som jobbar långa dagar i fabrik får svårt att hämta på dagis och laga kvällsmat. Han gör dock sitt bästa för att vara en bra pappa åt Lisa, och det går till en början väldigt bra. Men en ensamstående förälder i arbetarklassen har det inte lätt under 70-talets Sverige och i takt med att Hasse inser att Katja inte kommer att komma tillbaka tar han till flaskorna för att få tröst.
Filmen är trots allt elände hoppfull. Hasse har sina nyktra dagar då han fortfarande bevisar att han och Lisa är bästisar och bundis och varje gång en sådan dag kommer sitter jag i biostolen och håller tummarna för att det ska gå vägen den här gången. Mikael Persbrandt gör en levande Hasse som man känner mycket med. Trots att han försummar sin dotters uppväxt kan man inte annat än älska honom för att han ändå försöker. Lisas karaktär är svårare att få grepp om. De tre skådespelerskor (Ping Mon Wallén, Saga Samuelsson och Ida Engvoll) som spelar henne gör alla ett lysande jobb, men trots det får jag inget grepp om hur Lisa är som person.
Mig äger ingen är en träffsäker skildring av en familj som slits upp på grund av alkoholism. Det är också en berättelse om hopp, kärlek och politik. Slutet är så rörande, känslomässigt och äkta att det höjer betyget från en 3:a till en 4:a.
Skribent: Ida Stiller