• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Balkan New Film Festival visar nya filmer från Balkanregionen

10 februari, 2014 by Redaktionen

balkanfilmfestival

För tredje gången presenterar Balkan New Film Festival nya filmer från Balkanregionen för Stockholmspubliken, 14-16 februari.

Arrangörerna skriver i ett pressmeddelande:
I år väntar en ännu roligare och bredare upplaga av festivalen, med filmer som vanligtvis inte når svenska biografer.

Balkan and beyond
Festivalrepertoaren består av filmer från Kroatien, Makedonien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, och Grekland. Förutom filmerna från Balkanländerna erbjuds två specialvisningar, dokumentärfilmen Weight of Chains från Kanada och marockanska Behind Closed Doors som introducerar festivalens nya koncept SNOW FF, South-East North World Film Festival.

Festivalen reser vidare och arrangeras på följande orter: Västerås 16-17 feb, Östersund 28 feb-2 mars, Växjö 4-9 mars, Umeå 14-16 mars, Norrköping 28-30 mars, Lund 28-30 mars, Uppsala 23-25 maj samt Oslo 9-11 maj.

Arkiverad under: Film

Filmrecension: Metalhead – rolig, varm och kanske årets bästa film

9 februari, 2014 by Rosemari Södergren

Metalhead 70x100.indd

Metalhead
Betyg 5
Svensk premiär 28 februari

Metalhead är något av det bästa jag sett på bio på länge. Det är en isländsk film som är filmad på ett vardagligt sätt och skildrar människor på ett trovärdigt och ömsint sätt men samtidigt är filmen trots sina små penseldrag en storslagen film som jag inte tror någon kan värja sig mot. Den är fylld av drama och humor.

1970 spelade Black Sabbath in sin första skiva och många menar att detta markerar födelsen av Heavy Meyal. Samma år föds Hera Karlsdottit på ladugårdsgolvet till sina föräldrars bondgård, i en by på Islands karga med stillsamma landsbygd. När Hera är tolv år inträffar hennes och hennes familj stora tragedi: hennes sextonårige storebror Baldur dör i en traktorolycka.

Baldur var hårdrockare. I sin sorg och förtvivlan går Hera in i hans roll. Hon lyssnar på hans musik, tar på sig hans svarta läderjacka och hon börjar spela hårdrock och framför allt: hon går in i en rebellisk attityd och blir ovän med de flesta. Hera blir hänsynslös, tuff, hård och av och till rätt galen. Samtidigt som Hera sörjer på sitt aggressiva sätt har föräldrarna sin sorg att ta sig igenom.

Det är en varm film, rolig och den känns väldigt äkta. Den skildrar hur en familj bearbetar och tar sig igenom en tung sorg.

Metalhead är ett prisat drama som doftar av härlig 1980-talsnostalgi och bjuder på mängder av metalmusik från band så som Judas Priest, Megadeth och Teaze. Men det är mycket, mycket mer än en film om hårdrock och jag är säker på att den som inte ens gillar hårdrock kommer att njuta av filmen.

Den är fylld av överraskande, oväntade vändningar och frånvaron av schabloner är underbar. Under ytan kan vem som helst vara hårdrockare och vilken hårdrockare som helst kan sitta i familjens kök och njuta av hemmalagad mat.

Att dessutom komma nära den isländska landsbygden och dess kultur känns som en stor ynnest.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Robocop

6 februari, 2014 by Redaktionen

robo1Robocop
Betyg: 2
Premiär: 7 februari

När regissören Paul Verhoeven drev med amerikansk actionfilm i originalfilmen från 1987 underskattade han jänkarna rejält. De tog knappast illa vid sig, istället fann robotpolisen snabbt en plats i Hollywoods hjärta och uppföljare, teveserier, tecknade barnprogram och merchandise pumpades ut så att det stod härliga till i efterdyningarna. Av Verhoevens beckmörka satir blev inte mycket kvar. Numera ses filmen oftast som en av 80talets bästa actionfilmer. Det är den också, på sätt och vis.

Remaken som går upp på svenska biografer imorgon förtjänar dock att stå på egna ben, och jag ska därför försöka undvika jämförelser med originalet (men vill gärna understryka att tesen som Verhoeven driver om Robocop som en sorts ultrapimpad Jesus för modern tid borde erkännas och uppskattas i större grad av filmälskare och samhällssatiriker världen över).

robo2Denna gång står en annan visionär bakom spakarna: portugisen José Padilha anländer till projektet med två ultravåldsamma polisfilmer (Elite Squad 1 och 2) i bagaget. Och visst, han har en viss flärd i filmskapandet – Robocop anno 2014 blir tacksamt nog aldrig den skräprulle man kunnat förvänta sig. Istället bjuds vi på rocknroll och pang pang från det inledande och mäktiga introt – där amerikanska robotar trampar runt på militära uppdrag i krigszoner – till det rätt löjliga och förutsägbara slutet. Fotot däremellan är snyggt, våldet relativt smakfullt och skådespelarna gör vad de kan. Gary Oldman, Michael Keaton och Jay Baruchel verkar ha kul i sina roller. Att vår svenska stolthet, plåtmannen själv, Joel Kinnaman surar sig igenom filmens dryga två timmar gör inte så mycket. Han är stabil, och särskilt scenerna där de trasiga kvarlevorna av hans människokropp visas upp, är snyggt utförda.

Sedan blir det dock tristare: vi bjuds på en tämligen ordinär berg och dal-bana som det är svårt förargas av, men också svårt att engagera sig i. José Padilhas film är inget totalt misslyckande, men lyckas heller aldrig lyfta och bli bättre än en valfri bakisrulle som hjälper till att distrahera tittaren från helgens eskapader.
Den genomgående tonen är mörk, en sorts pulpig serietidningsatmosfär ligger och pulserar under varje bildruta. Vill man hitta samhällskommentarer går även de att finna (det kommenteras om drönare och Samuel L Jacksons Bill O´Reilly-inspirerade programledare är hyfsat intressanta inslag), men först och främst är Robocop en Hollywoodsk actionfilm som vilar stabilt på trevligt filmat underhållningsvåld som knappast kommer göra någon förargad.
Med andra ord blev Robocop till slut den osannolika actionhjälte som parodierades friskt i originalfilmen. Allt som behövde skalas av var bara självironin, humorn och ultravåldet. Take that Paul Verhoeven!

Text: Robert Warrebäck

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Främling vid vattnet – en modig film om bögar och sex

5 februari, 2014 by Rosemari Södergren

Främling vid vatten.indd

Främling vid vattnet
Betyg 4
Sverigepremiär 14 februari 2014

Främling vid vattnet är mycket svår att betygsätta. Filmen vann priset ”Um Certain Regard & Queer Palm” i Cannes 2013. Och det är absolut en film som sticker ut och den som är homofob ska hålla sig undan.

Filmen skildrar män som samlas på en undanskymd strand i Frankrike, en strand där de kan ragga i fred och gå upp i skogsdungen och ha sex. Vi får se många nakna män, båda vackra och mer alldagliga – och många sätt män har sex med varandra på.

Filmen tar upp sex och passion och förälskelse – och ställer frågor om varför en del dras till och blir förälskad i den som är farlig för dem istället för den som vill väl.

Den är oerhört snyggt filmad, med enkel kamerateknik och där bilderna får vila. Varje dag anländer Franck med bil till stranden och vi får se hur han kommer med sin gamla Renault och parkerar en och traskar iväg i sina jeansshorts. Att det är en ny dag ser vi på att han har en ny t-shirt på sig. Dag efter dag kommer han, varje dag med en annan t-shirt.

Franck lär känna Henri, en mullig, rund man som sitter för sig själv, vid sidan av stranden och aldrig tar av sig, aldrig badar och aldrig försöker sig på att ragga bland männen. Henri är bisexuell men är inte ute efter att ragga upp någon, han fördriver bara tiden under sin semester för på den andra stranden, där de heterosexuella hänger, känner han sig utanför eftersom hans flickvän gjort slut.

En vänskap växer fram mellan Franck och Henri, men samtidigt blir Franck passionerat förälskad i Michel, en vacker, sexig man. Michel är en riktig sexbomb, men som vän är han farlig och egoistisk, han tycks inte ha förmågan till djup vänskap överhuvudtaget. Franck är kluven mellan det farliga och det trygga.

I den här miljön där bögar är normen sker ett mord och en poliskommissarie dyker upp och ställer svåra frågor.

Dramaturgiskt är det en överraskande film, det går inte att förutse vad som ska hända. Den kryper inpå skinnet, Francks vankelmod känns ända in i benen. Det är också en modig film där skådespelarna visar upp sig i sin nakenhet – och då handlar det om rent fysisk nakenhet, de visar hela sitt batteri. Det känns inte porrigt, utan som en nära skildring av villkoren för många bögar. Samtidigt visar den på alternativ, alla bögar är långt ifrån sådana som raggar på en strand. Många är också som Henri, de söker en djup relation.

Jag vill inte göra en spoiler, så jag kan inte avslöja slutet. Det enda jag vill säga där är att jag inte riktigt vet om det är ett medvetet val av regissören, eller om det helt enkelt inte gick att göra ett annat slut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Vinn biljetter till filmen In a World

27 januari, 2014 by Redaktionen

inaworld_poster

Filmen In a World gick nyligen upp på svenska biografer. Filmen fick mycket positivt mottagande av filmkritikerna, bland annat betyg 5 av Svenska Dagbladet som skrev:
Nyligen nominerades ”In a world…” till priset för ”Årets mest förbisedda film” av filmkritikerförbundet i Phoenix. Denna skickligt skrivna mix av romantisk indiekomedi, vass branschsatir och feministisk nagel-i-ögat lyckas vara smart utan att vara exkluderande, men är förstås också en udda och svårplacerad fågel i den samtida komedifaunan.

Lake Bell (No String Attached, Children’s Hospital) spelar huvudrollen i IN A WORLD, en rolig och hjärtskärande komedi om en röstcoach som får fart på sin trevande karriär när hon börjar ge röst åt filmtrailers. Väl där inser hon snart att hon gett sig i kast med den regerande kungen av voiceovers – hennes far.

Filmen är både skriven och regisserad av Bell, som vann manuspriset under 2013 års Sundance-festival. I övriga roller ser vi Fred Melamed (A Serious Man), Rob Corddry (Hot Tob Time Machine), Demetri Martin och Michaela Watkins.

Kulturbloggen har fått tag på sex fribiljetter till filmen som våra besökare nu kan tävla om:

Vad ni ska göra för att kunna vinna biljetter till filmen är:
maila en motivering till varför just du ska vinna.
Maila till
kulturbloggen snabel-a gmail punkt com
Glöm inte att skicka med din postadress, för om du vinner måste vi kunna skicka biljetterna till dig.

Det här är en snabbhetstävling. De tre första som mailar en bra motivering vinner två biljetter var.
Tävlingen avslutas så snart vi fått tre vinnare.

Hoppsan: det gick fort: Tre tävlande hann skicka in sina bra motiveringar på femton minuter. Här är vinnarna:
Nina Unesi, Helena Kämpe Fredén och Lillemor Hogendahl.

Fakta om filmen:
REGI Lake Bell

I ROLLERNA

Carol LAKE BELL
Moe ROB CORDDRY
Jamie ALEXANDRA HOLDEN
Sig själv EVA LONGORIA
Gustav KEN MARINO
Louis DEMETRI MARTIN

SPELTID 1 tim. och 32min.
CENSUR Barntillåten
EN FILM FRÅN Sony Pictures

Arkiverad under: Film

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 490
  • Sida 491
  • Sida 492
  • Sida 493
  • Sida 494
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in