Främling vid vattnet
Betyg 4
Sverigepremiär 14 februari 2014
Främling vid vattnet är mycket svår att betygsätta. Filmen vann priset ”Um Certain Regard & Queer Palm” i Cannes 2013. Och det är absolut en film som sticker ut och den som är homofob ska hålla sig undan.
Filmen skildrar män som samlas på en undanskymd strand i Frankrike, en strand där de kan ragga i fred och gå upp i skogsdungen och ha sex. Vi får se många nakna män, båda vackra och mer alldagliga – och många sätt män har sex med varandra på.
Filmen tar upp sex och passion och förälskelse – och ställer frågor om varför en del dras till och blir förälskad i den som är farlig för dem istället för den som vill väl.
Den är oerhört snyggt filmad, med enkel kamerateknik och där bilderna får vila. Varje dag anländer Franck med bil till stranden och vi får se hur han kommer med sin gamla Renault och parkerar en och traskar iväg i sina jeansshorts. Att det är en ny dag ser vi på att han har en ny t-shirt på sig. Dag efter dag kommer han, varje dag med en annan t-shirt.
Franck lär känna Henri, en mullig, rund man som sitter för sig själv, vid sidan av stranden och aldrig tar av sig, aldrig badar och aldrig försöker sig på att ragga bland männen. Henri är bisexuell men är inte ute efter att ragga upp någon, han fördriver bara tiden under sin semester för på den andra stranden, där de heterosexuella hänger, känner han sig utanför eftersom hans flickvän gjort slut.
En vänskap växer fram mellan Franck och Henri, men samtidigt blir Franck passionerat förälskad i Michel, en vacker, sexig man. Michel är en riktig sexbomb, men som vän är han farlig och egoistisk, han tycks inte ha förmågan till djup vänskap överhuvudtaget. Franck är kluven mellan det farliga och det trygga.
I den här miljön där bögar är normen sker ett mord och en poliskommissarie dyker upp och ställer svåra frågor.
Dramaturgiskt är det en överraskande film, det går inte att förutse vad som ska hända. Den kryper inpå skinnet, Francks vankelmod känns ända in i benen. Det är också en modig film där skådespelarna visar upp sig i sin nakenhet – och då handlar det om rent fysisk nakenhet, de visar hela sitt batteri. Det känns inte porrigt, utan som en nära skildring av villkoren för många bögar. Samtidigt visar den på alternativ, alla bögar är långt ifrån sådana som raggar på en strand. Många är också som Henri, de söker en djup relation.
Jag vill inte göra en spoiler, så jag kan inte avslöja slutet. Det enda jag vill säga där är att jag inte riktigt vet om det är ett medvetet val av regissören, eller om det helt enkelt inte gick att göra ett annat slut.
Filmen är enormt fixerad vid sex och innehåller flera starkt explicita sexscener av ett slag som annars bara återfinns i pornografiska filmer. Jag har inget emot homosexualitet men blir äcklad av att se detaljerade skildringar män som har sex och har därför inget vidare utbyte av den här filmen.