Film

Om hästar och män vinner Nordiska rådets filmpris

30 oktober, 2014 by Redaktionen

unnamed

Den isländske regissören och manusförfattaren Benedikt Erlingsson och producenten Friðrik Þór Friðriksson mottog Nordiska rådets filmpris 2014 för filmen Om hästar och män vid Nordiska rådets prisutdelning i Stockholm den 29 oktober 2014.

Ett pressmeddelande berättar:
Nordiska rådets filmpris är på 350.000 danska kronor och överräcktes av förra årets vinnare Sisse Graum Jørgensen i Stockholms stadshus, där hon läste upp bedömningskommitténs motivering:
Om hästar och män är en egensinnigt originell film med rötter i den isländska sagotraditionens lakoniska humor. Den handlar om människans starka band med naturen. Kärnan i filmens sammanflätade berättelser utgörs av människans eviga och fåfänga försök att tämja naturen. De kan ofta ha katastrofala följder.
Regissören visar en djup förståelse för grundläggande instinkter hos såväl hästar som människor, och användningen av djurets blick för att åskådliggöra människans tragikomiska beteende ger Om hästar och män en lyrisk atmosfär, men också en mörkt komisk stämning.
Regissören Benedikt Erlingsson förenar ett kraftfullt visuellt språk, klippning och musik på ett sätt som får filmen i sig att framstå som en naturkraft.

Om hästar och män distribueras i Sverige av MovieBoosters och har biopremiär senare i vinter.

Läs mer om den isländske regissören och manusförfattaren Benedikt Erlingsson och producenten Friðrik Þór Friðriksson och Om hästar och män HÄR.

Iransk filmfrossa på Stockholm filmfestival

26 oktober, 2014 by Redaktionen

Under de senaste åren har Iran rest sig som ett av världens mest spännande filmländer, trots hård censur fortsätter filmare att trotsa regimen med filmer som inte bara kritiserar samhället utan också ställer frågor som utmanar våra tankar om oss själva. Stockholms filmfestival har satt ihop ett paket med tre av årets mest spännande iranska filmer.

TODAY AV REZA MIRKARIMI
Taxichauffören Youness i Tehran kommer av en händelse i kontakt med den unga gravida kvinnan Sedigheh som en dag efter nattskiftet sitter i hans taxi. Utan att yttra särskilt många ord skjutsar han in henne till sjukhuset och – i brist på familjemedlemmar som kan se efter henne – följer han henne till akuten. En berättelse om empati och ett avgörande möte för både Youness och Sedigheh.
8 november, 10.30, Zita 1

I’M NOT ANGRY AV REZA DORMISHIAN
Navid har kastats ut från universitetet i Teheran på grund av sina politiska åsikter, och hans brist på pengar håller på att kosta honom hans flickvän. Gränsande galenskap växer Navids ilska över ett samhälle som motarbetar både kärlek och aktivism – suveränt förmedlat i ett rasande kameraarbete. En film om en generations frustration och besvikelse över det samtida Iran.
8 november, 12.15, Zita 1

MELBOURNE AV NIMA JAVIDI
I Nima Javidis debutfilm ger sig ett ungt par iväg på en resa till andra sidan jorden, men de kommer inte längre än till farstun. Bara ett par timmar innan flyget till Melbourne avgår råkar Amir och Sara ut för ett tragiskt missöde som ställer tillvaron på ända. Innanför Teheranlägenhetens väggar utspelar sig ett drama som är angeläget över hela världen.
8 november, 14.15, Zita 1

Filmrecension: The Theory of Everything – speglar universums stora och små mysterier

26 oktober, 2014 by Redaktionen

The Theory of Everything
Betyg 4
Regi James Marsh
Med Eddie Redmayne, Filicity Jones och James Marsh

Filmen handlar om den världsberömde astrofysikern Stephen Hawkings liv (Eddie Redmayne). Redan som mycket ungt geni fångades han av en vision om att utveckla en enkel och elegant teori som skulle kunna förklara universums mysterium. En fråga som den nu 72- årige forskaren har arbetat med alltsedan dess. Redan år 1963 förändrades dock den då 21-årige studentens liv i grunden genom två helt olika och totalt omskakande händelser. Dels blev han djup förälskade i den jämnåriga konstuderanden Jane Wilde (Filicity Jones). Dels drabbades han av en muskelsjukdom (ALS) som med tiden har gjort honom nästan helt förlamad och begränsat hans talförmåga till ett minimum. Sjukdomen förväntades dessutom, enligt den ursprungliga prognosen, ta hans liv inom 2 år. Trots det har Hawking utvecklat en förmåga att kommunicera med världen både som vetenskapsman och privatperson. Det sker med hjälp av den lilla rörlighet som han fortfarande har kvar i ett finger, via en dator och en digital röstmaskin.

Filmen bygger på boken Travelling to Infinity: My Life With Stephen Hawking skriven av Jane Hawking, den unga student som han gifte sig med kort efter sjukdomsbeskedet. Även om frågan om universums mysterium, kosmologiskt sett, utgör en bakgrund till filmens berättelse handlar den snarare om en annan sida av mysteriet, nämligen det mänskliga vardagslivet. Hur det utvecklas under de alldeles speciella omständigheter som formar Stephens och Janes vardagsliv- och familjeliv med 3 barn. Trots sin mörka bakgrund gestaltas filmen som en kärlekens berättelse inte enbart i betydelsen kärlek till familj och barn utan också i betydelsen kärlek till livets självt och till vetenskap som nyfikenheten verksamhet. Utan att förklaras, vare sig enkelt eller elegant, speglas universums stora och små mysterier i varandra.

Även om filmen bitvis får en sentimental infärgning, främst när det gäller Stephens och Janes kärleks- och familjeliv, är den som helhet en mycket sevärd. Den blickar in i en värld av mänskliga omständigheter som annars inte är särskilt uppenbara. Skådespelarnas prestationer är överlag mycket goda. Det gäller särskilt Eddie Redmayne som på ett trovärdigt sätt gestaltar hur Hawkings sjukdom framskrider från de första mer eller mindre osynliga tecknen på motoriska problem i vardagen till total förlamning. Filmen är regisserad av den brittiske regissören James Marsh som dessutom spelar Stephens far och som år 2009 fick en Oskar för bästa dokumentärfilm, Man om Wire. Även filmen om Stepen Hawkings liv kommer med stor sannolikhet bli aktuell för Oscarsnomineringar.

Halloweenkrönika del 2

25 oktober, 2014 by Redaktionen

Då var det dags för del 2 i den halloweenkrönika där 31 skräckfilmstips, en var för månadens alla dagar, kommer att släppas.

Corridors of blood (1958)
Ett skräckfilmsmarathon är inget skräckfilmsmarathon om det bland filmerna man ska se inte finns ett verk av Boris Karloff, en ikon inom skräckfilmsgenren. Men denna film är verkligen något extra, då den parar ihop Karloff med Christopher Lee, en annan skräckfilmsikon. Filmen handlar om Dr. Thomas Bolton, en kirurg som var verksam under 1800-talet och som strävar efter en metod att bedöva sina patienter med så att de inte ska behöva smärta när de opereras. Då den etablerade läkarkåren ser sådana tankar som humbug börjar Dr. Bolton använda sig själv som försökskanin för sina experiment. Han utvecklar därigenom ett morfinberoende som drar in honom i en ond spiral av kriminalitet, mord och andra hemskheter. Filmen skildrar drogberoende på ett väldigt kusligt vis och scenografin, främst rörande 1800-talets skabbiga kriminella miljöer. Både Boris Karloff och Chistopher Lee gör fantastiska prestrationer och filmen har en nerv och många obehagliga scener som gör att den helt klart åldrats med värdighet.

Village of the damned (1960)
John Carpenter gjorde en remake av denna film 1995 och det tycks mig som att denna film har överskuggat originalet. Detta är synd, då filmen är en stämningsfull liten skräckpärla värd att ta en titt på. Handlingen utspelar sig i en amerikansk by där alla invånare en dag faller ihop medvetslösa. De vaknar upp efter en stund och allt tycks normalt, men senare visar det sig att byns alla kvinnor under denna tid tycks ha blivit gravida samtidigt. Barnen som föds tycks vara både överbegåvade samt besitta paranormala krafter och det visar sig snart att de har en allt annat än välvillig agenda. Denna film har inte åldrats med lika stor värdighet som ovan nämnda Corridors of Blood, men den har en härlig blandning av skräck och science fiction. Den lyckas dessutom med att porträttera de illavarslande barnen på ett riktigt obehagligt vis.

House of Usher (1960)
Edgar Allan Poe räknas till en av de största skräckförfattarna genom tiderna, så en filmatisering av hans novell Fall of the house of Usher lämpar sig väl här. Filmens regissör är Roger Corman och hans spektrum mellan bra och usla verk spänner sig väldigt långt. Inte så konstigt med tanke på hur otroligt kostnadseffektiv han var. House of Usher tillhör dock hans bättre verk. Historien tar sin början när Philip anländer till baron Ushers hus i avsikt att träffa sin älskade Madeline, syster till baronen. Det visar sig dock att baronen verkar fullkomligt vansinnig och besatt av tanken att det vilar en förbannelse över hans familj. Baron Usher spelas av den alltid lika fenomenala Vincent Price och som vanligt gestaltar han sin roll med bravur. Bortsett från detta vilar en stämning över hela filmen som osar mystik och gotisk skräck.

The innocents (1961)
Hemsökta hus är ett av mina favoritteman gällande skräckfilm och i den subgenren är The Innocents väl värd att se. Filmen handlar om Miss Giddens som får jobb som barnskötare åt två föräldralösa barn vilka försörjs av deras förmögne farbror. Barnen bot i ett stort hus på landsbygden, ett hus som tycks bära på en del hemligheter. Hemligheter som verkar vara kopplade till de två barnen. Denna film osar professionalitet. Allt från fotot till musiken till skådespeleriet är oklanderligt. En särskild eloge ska gå till de två barnen vilka utstrålar ett riktigt kusligt obehag vilka ger tittaren kalla kårar längs ryggraden.

Dr. Terror’s house of horror (1965)
Det engelska produktionsbolaget Hammer Films var väldigt banbrytande gällande mängden våld och blod i filmerna de producerade. Inom skräckgenren har de nåt något av en kultstatus och de ligger bakom fantastiska remakes av bland annat Dracula och Frankenstein. Med andra ord känns det givet att inkludera en produktion av Hammer Films i ett skräckfilmsmaraton. Dr. Terror’s House of Horror är inte en av Hammer Films främsta bedrifter, men jag är glad att jag såg den. Filmen är egentligen fem korta episodfilmer vilka alla vävs samman genom att de berättas som historier till fem män i en tågkupé. Berättaren är den mystiske och synske Dr. Terror. Som i de flesta Hammerproduktioner spelas två av nyckelrollerna av Peter Cushing och Christopher Lee. De gör båda som vanligt strålande insatser. De fem episodfilmerna är egentligen ganska löjliga och inte läskiga för fem öre. Men de har en genuin känsla över sig och formatet gör att filmen aldrig blir tråkig. Jag skulle inte rekommendera någon att ägna en fredagkväll åt denna film, men en söndagseftermiddag gör den susen!

Spider baby or the maddest story ever told (1968)
En titel som denna film bär gör en ju onekligen nyfiken på vad detta är för något spektakel. Och förtexterna gör en om något ännu mer konfunderad. De är animerade på ett vis som för tankarna till en tecknad barnserie och en låt med sång spelas vars melodi och text för tankarna till en slags morbid barnfilm. Men när filmen väl kommer igång väntar en helt annan upplevelse. Handlingen utspelar sig i ett hus i obygden där en minst sagt underlig familj bor. Tre familjemedlemmar är i vuxen ålder, men talar och agerar som barn. Mordiska, sadistiska barn. Dessa tas om hand av det avlidna familjeöverhuvudets chaufför, spelad av skräckikonen Lon Chaney Jr. Nuförtiden är tematiken ”inavlad mordisk familj på landet” ganska vanlig i skräckgenren, men under denna tid får idén ses som ganska originell. Liknande storys har visserligen gjorts i exempelvis The old dark house, men där den filmen förmedlade en gotisk skräck skiner här hillbillieskräcken klart som solen.

Horror of a deformed man (1969)
Jag har alltid varit väldigt förtjust i japansk skräck, och då framförallt skräck från 60-talet. Onibaba som släpptes 1964 är en av mina absoluta favoritfilmer. Filmer i den kategorin, som blandade japansk folklore med skräck var ganska vanliga på 60-talet. Mot slutet av detta årtionde började dock filmerna gå från folklorens mystik till ren galenskap. Horror of a deformed man hör till denna kategori. Filmen handlar om en man som rymmer från ett mentalsjukhus. Han kommer till en by där en rik man som råkar vara huvudpersonens dubbelgångare har avlidit. Denna film börjar väldigt intressant, lit som ett mysterium, men strax efter första halvan flummar den ut totalt i allehanda visuella galenskaper. Någon beskrev filmen som en jodorowskyröra och jag måste nog skriva under på den beskrivningen. Tyvärr görs detta inte särskilt bra, och jag skulle hellre rekommendera Jigoku – Sinners of hell från 1960 om man vill se något liknande.
Text: Franz Ung

Du har väl inte missat första delen i denna serie? Här kan du läsa den.

Foxcatcher – det blir åtminstone en Oscarsnominering till Steve Carell

24 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

Foxcatcher
Betyg 4
Sverigepremiär i november, visas på Stockholm Film Festival

Den amerikanska drömmen om framgång och illusionen att framgång ger lycka kläs av ända in i märgen i Bennet Millers ”Foxcatcher”. Filmen utspelar sig i och kring idrotten brottning och bygger på en sann historia – och trots att den bygger på verkliga händelser är det en dramatisk och välgjord filmisk historia. När verkligheten ska fångas på film finns risken att filmen blir seg eftersom regissören alltför strikt känner sig bunden till att följa allt exakt efter vad som anses vara sant.

Mark Schultz (spelas av Channing Tatum) är en amerikansk brottare som tog OS-guld i mellanviktsklassen i fristil 1984. Trots att han vann OS-guld levde han enkelt och fattigt. Den tid då idrottare kunde få bra sponsoravtal var inte riktigt där. John du Pont (spelas av Steve Carell) är en av Amerikas rikaste män och en egentligen mycket olycklig man. Han är medelålders och lever tillsammans med sin åldrade mamma i ett konstigt förhållande. John du Pont har en dröm om att få ägna sig åt brottning, han fascineras av brottning och börjar sponsra Mark. John får mer storhetsdrömmar och blir sponsor åt USA brottnings-landslag och han köper sig en plats som coach för OS-laget.

Mark har en äldre bror, Dave, som också tog OS-guld i brottning, samma år som Mark. Det är Dave som är den smarte av de två bröderna. Mark är mest bara stark och har stor träningsvilja – medan Dave kan tänka tekniskt och strategiskt inför matcherna.

Det är en hemsk berättelse som inte går att skaka av sig och den har flera nivåer i handlingen. Först och främst handlar den förstås om hur tvånget att göra succé, tvånget att alltid vara bäst förgör människor. Alla kan ju inte vara bäst och vi måste ha rätt att finnas till ändå. Alla kan inte vinna. Men filmen skildrar så mycket mer. Där finns en berättelse om den snedvridna relationen mellan mor och son du Pont, filmen skildrar hur de rika kan köpa sig in i alla sammanhang, den skildrar troligen också nedtryckt homosexualitet och den berör hur droger förvandlar människor och gör den aggressiva och förstör idrottsmän.

Precis som i sina tidigare filmer, Capote och Moneyball, utforskar regissören Bennett Miller några av vår tids viktigaste teman genom komplexa porträtt av riktiga människor. Återigen surrar det om kommande Oscars-nomineringar För filmen ”Moneyball” från 2011 i regi av Bennett Miller med Brad Pitt i huvudrollen blev det sex Oscars-nomineringar, inklusive för bästa film, inför Oscarsgalan 2012.

Mitt tips är att åtminstone Steve Carell får en nominering för sin roll. Han är ju mest känd för att vara med i komedier, men som alla stora komiker har han en stor tragisk ådra också och han bär rollen med bravur. Med näsan högt i vädret vill John du Pont vara något förmer men är ändå innerst inne en rädd liten övergiven pojke. Storartat spel av Steve Carell.

Film

Footer

Om oss