• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmen ”Jag är Ingrid” får Sverigepremiär under galakväll på Dramaten

11 maj, 2015 by Redaktionen

jagaringrid

Den omtalade Ingrid Bergman-filmen Jag är Ingrid får Sverigepremiär under en hyllningsgala på Dramaten den 24 augusti. Filmen har premiär på filmfestivalen i Cannes i maj och svensk biopremiär den 28 augusti. Ingrid Bergman skulle ha fyllt 100 år den 29 augusti.

Ett pressmeddelande berättar:
Jag är Ingrid. är ett personligt porträtt av en av Sveriges mest framstående skådespelare. Genom Ingrid Bergmans privata filmer som aldrig tidigare publicerats, brev och dagböcker och i samtal med Ingrids fyra barn möter vi en kvinna som alltid gick sin egen väg. En kvinna som förlorade båda sina föräldrar som barn men som genom sitt arbete, sina barn och sina älskade levde sitt liv fullt ut.

För första gången kommer berättelsen om Ingrid Bergman nu berättas utifrån hennes egen blick på världen. Den nutida Hollywood-svenskan Alicia Vikander levandegör sin historiska kollegas röst i filmen. Medverkar i filmen gör även Ingrid Bergmans fyra barn Isabella Rossellini, Roberto Rossellini, Ingrid Rossellini och Pia Lindström. Musiken görs av Michael Nyman (Pianot, Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare) och Eva Dahlgren står för Super 8-foto samt har specialkomponerat filmens slutlåt.

Under galakvällen på Dramaten den 24 augusti uppträder Eva Dahlgren. På plats är även Dramatens teaterchef Eirik Stubø, regissören Stig Björkman och en lång rad inbjudna gäster.

Läs mer om filmen här: www.mantarayfilm.se

24 augusti kl 19.00, Stora scenen

Arkiverad under: Film, Scen

Filmrecension: Kinesiska filmen ”Hemkomsten” är drabbande vacker

11 maj, 2015 by Redaktionen

hemkonsten

Titel Hemkomsten
Betyg 4
Går upp på svenska biografer 15 maj 2015

Hemkomsten är en intagande och mjukt filmad berättelse om en trofast kärlek och skildrar hur den vanliga, lilla människan drabbas hårt av makthavares okänsliga beslut. Filmen utspelar sig under 1970-talet under kulturevolutionen i Kina.

Under kulturrevolutionen arresteras Lu för ”samhällsfientliga aktiviteter”. Han är en universitetslärare och tillhör därför en av de yrkesgrupper som lätt drabbades av kulturrevolutionen och misstänktes vara fiende till den kommunistiska staten. Han lyckas rymma, men när Lu i hemlighet ska träffa sin fru Leng blir han förrådd av sin dotter. I tumultet som uppstår ramlar hustrun Leng och slår i huvudet. Efter många år i fängelse återvänder Lu till sin familj, men Leng som har drabbats av minnesförlust känner inte längre igen honom. Lu står nu inför utmaningen att återerövra sin bakgrund samtidigt som han måste återuppväcka sin frus minne. Och försonas med sin dotter.

Zhang Yimou har tidigare nått ut långt utanför Kinas gränser med filmer som ”Ju Dou” och ”Röda lyktan”. Åter har han skapat en svidande vacker film.

Regissören Zhang Yimou (f. 1951) arbetade några år som lantbrukare och fick sedan jobb på en bomullsfabrik under kulturrevolutionen på 1960- och 1970-talet. När Pekings filmskola åter öppnade dörrarna 1978 var Zhang Yimou egentligen för gammal, men han blev antagen av skolan efter att personligen åkt dit och visat upp sin portfolio med fotografier. Han långfilmsdebuterade 1987 med ”Det röda fältet”, redan då med Gong Li i huvudrollen. Tre år senare kom ”Ju Dou: Förbjuden kärlek” som blev Zhang Yimous stora genombrott i väst. Det blev den första kinesiska film som nominerades till en Oscar (Xavier Kollers Resan till hoppet vann) och Zhangs nästa film ”Den röda lyktan” från 1991 blev nummer två (Gabriele Salvatores Jag älskar soldater! vann). Tillsammans med koreografen Zhang Jigang regisserade Zhang Yimou öppnings- och avslutningsceremonin vid Peking OS 2008.

Filmen är baserad på Yan Gelings roman The Criminal och är en kärlekshistoria om sorg och glädje, om separation och återförening.

Zhang Yimou berättar i ett pressmeddelande om valet av skådespelare till huvudrollerna som Leng och Lu:
– Alla vet att Chen Daoming och Gong Li tillhör Kinas allra bästa skådespelare, de var mitt första och enda val till deras respektive roller. Jag har lärt mig mycket av att arbeta med dem. De har haft konstruktiva åsikter även om de minsta detaljer i historien. Deras bidrag till filmen sträcker sig långt utanför att porträttera sina rollfigurer.

Kulturrevolutionen (egentligen Den stora proletära kulturrevolutionen), var en politisk kampanj i folkrepubliken Kina som iscensattes av Mao Zedong, dåvarande ledare för Kinas kommunistiska parti. Kampanjen inleddes 1966 och hade sin mest intensiva fas till år 1969, men upphörde slutgiltigt först med Maos död år 1976. Det officiella syftet var att förnya och sprida revolutionen till alla delar av det kinesiska samhället. Kampanjen genomdrevs med stöd av de unga idealistiska rödgardisterna och en grupp trogna i partiledningen.

Kulturrevolutionens avsikt var att avlägsna makthavare som enligt Mao hade slagit in på den kapitalistiska och revisionistiska vägen och att skapa en ny kultur som skulle passa i ett socialistiskt samhälle. Mao ville att kineserna även i sitt tänkande skulle bli verkliga socialister och rensa ut allt gammalt feodalt, borgerligt tänkande som han ansåg fortfarande fanns inneboende i den kinesiska kulturen. En ny kultur för det socialistiska samhället skulle skapas.

Filmen är vackert filmad och berättas i ett lugnt tempo. Det är intressant att få en inblick i kinesiska samhället och vad människorna där brottas med. Kulturrevolutionen måste ha skapat många sår mellan människors relationer än idag. Men filmen är inte bara intressant för att den berättar något om en för oss i Väst-Europa annorlunda kultur. Den handlar om den lilla människans förhållande till den stora staten och ideologier. Som denna familj drabbades drabbas alltid de små människorna när diktaturer härskar, inte bara i nationella aspekter utan också i sekter och annat där någon eller några bestämmer över de många.

Vissa scener är oerhört talande. Kulturrevolutionen skulle förvandla människor och skapa en hängiven varelse som bara tänker på den stora massan och aldrig på sig själv: men ändå är vi alla, var och en unika personligheter, och har individuella drömmar och ambitioner, som Lus dotter som gav allt för att bli duktig i dans men trots att han var den duktigaste dansaren kunde hon inte få huvudrollen i föreställningen så länge hennes pappa var fängslad som klassfiende. I detta uppenbaras den stora lögnen och dubbelmoralen i ideologier bakom kulturrevolutionen: dottern drabbades för något som fadern i så fall var skyldig till men som hon var helt oskyldig till.

Kinesiska filmen ”Hemkomsten” är drabbande vacker.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, kinesisk film, kulturrevolutionen, Scen

Filmrecension: Från djupet av mitt hjärta

8 maj, 2015 by Redaktionen

frandjupetavmitthjarta

Titel: Från djupet av mitt hjärta
Betyg: 3
Går upp på svenska biografer 8 maj 2015

Efter en familjetragedi har Madde svårt att se någonting annat än svart. Dagarna består av sängliggande, pillerknaprande och ständig ångest. I ett försök att göra någonting annat åker Madde med sin kusin Jessica på en campingresa. Med på resan är även Jessikas pojkvän Andy och hans bästis Robin. När gänget hurrande drar sina första paddeltag är det ingen av dem som anar vilket mörker de precis börjat paddla mot.
Från djupet av mitt hjärta är en orgie av vackra naturbilder och dramatiska toner. Även när filmen är som gladast på skärmen är det svårt att inte få magknip från biostolen. Man kommer på sigsjälv med att hålla andan när kameran svävar iväg mot det okända.

Från djupet av mitt hjärta är ett mörkt naturdrama regisserat av Magnus Hedberg (Sista dagen). I huvudrollen som Madde ser vi Felice Jankell som axlar rollen galant. Hennes sorg, ångest och smärta tränger rakt igenom bioduken och rätt in i hjärtat. I rollen som Jessica ser vi duktiga Jessica Raita och Andy och Robin spelas av Rasmus Luthander och Sven Boräng.
Hittills så bra, men varför bara en 3:a i betyg?

Det som börjar så bra slutar kanske inte riktigt som jag hoppats på. Jag fick en liten ”var det allt” känsla när ljuset tändes i salongen och eftertexterna började rulla. Jag vill inte avslöja någonting mer än så, för trotts det är filmen är så pass bra den första timmen att jag verkligen tycker att den är värd att se. Det visuella, musiken och de duktiga skådespelarna gör att jag ändå kunde lämna salongen nöjd. Och det är inte helt fy skam, jag är mycket nöjd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

DVD-recension: Exodus: Gods and Kings

1 maj, 2015 by Rosemari Södergren

exodus

Exodus: Gods and Kings
Betyg 3
Svensk biopremiär december 2014
På 3D Blu-ray, Blu-ray och DVD 4 maj, digitalt 27 april 2015
Längd: 2 timmar 24 minuter

Exodus: Gods and Kings är en amerikansk mastodontfilm om profeten Mose och händelsen uttåget ur Egypten som berättas i den Andra Moseboken. Regisserad av Ridley Scott efter ett manus av Bill Collage, Adam Cooper och Steven Zaillian. Filmen hade biopremiär under december 2014 och fick blandade recensioner.
Så berättas om Exodus: Gods and Kings i Wikipedia.
På IMDB har den fått snittbetyget 6,1 – och det måste ses som ett mellanbetyg.

Filmen var säkert planerad som en av förra årets stora mastodontfilmer för biograferna med Christian Bale i rollen som Moses. Nu släpps den på dvd, bluray och digitalt. Om vädret är så osäkert som just nu där jag sitter strax utanför Stockholm och skriver detta är filmtips alltid välkomna. Exodus: Gods and Kings är absolut värd att spendera två timmar och 24 minuter på, oavsett om du är troende kristen eller inte.

Handlingen bygger på berättelsen om Moses som lades i en korg i Nilen för att undkomma döden. Egyptens makthavare, farao, hade gett order om att alla nyfödda hebreiska gossebarn skulle dödas. I en spådom var det förutsagt att en judisk pojke som föddes detta år skulle växa upp och bli ett hot mot farao. Många har hört berättelsen, även om världen, samhället och Sverige inte längre ser ut likadant som när jag växte upp. Moses blev hittad i floden av faraos dotter som tog hand om honom som sitt eget barn, han växte alltså upp i hovet, blev vän med faraos barn.

Filmens handling startar med Moses som ung man och som lever vid det egyptiska hovet och inte har en aning om att han är jude, eller hebré som kallas i filmen. Hebréerna hålls som slavarbetare i Egypten sedan 400 år. I filmen får vi följa hur Moses sakta vaknar upp och förstår vem han är. Filmskaparen har valt att göra honom oerhört mänsklig och tvivlande. Möter han gud eller Gud? Han är inte helt säker själv, han är långt ifrån någon fundamentalist. Det är en av filmens styrkor. Också de stora miraklen i berättelsen skildras så att det är upp till betraktaren att tolka huruvida det är guds kraft som ligger bakom det som sker eller om det är naturens egna krafter.

Själv har jag svårt med att se en kärleksfull gud som öppnar floden så hebréerna kan gå torrskodda rakt igenom och sedan väller vattnet över de egyptiska soldaterna som dränks. Hur kan en god gud göra skillnad på människor? Sörjer inte mödrarna till dessa unga soldater sina söner? Men i filmen ser vi hur egyptierna förtrycker de judiska slavarna och Egyptens farao tvekar inte att döda oskyldiga hebréer. Fascinerande hur en film kan skildra något så fasansfullt som att unga män dränks och vi som åskådare kan tycka att det var nödvändigt.

Filmen är snyggt filmad. Så klart. Med många fängslande vyer och välgjorda historiska detaljer. Och filmen har många duktiga skådespelare som gör bra roller: Sigourney Weaver, Ben Kingsley, Joel Edgerton med flera. Filmen är absolut värd att se, oavsett om du tror på att Moses funnits eller inte. Varför filmen inte blev den stora jättesuccén utan i princip blev en mellanbra film beror nog på att Christian Bale spelar över i rollen som Moses – han tenderar att göra Moses till en halvgalning – och att filmen i början är rörig och svår att koncentrera sig på. Med en annan skådespelare i rollen som Moses kanske filmen blivit av högre kvalitet. Bale har en tendens att alltid spela samma slags halvgalna personlighet. Det är lite tröttsamt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Moses, Scen

Filmrecension: St. Vincent

29 april, 2015 by Redaktionen

stvincent

St. Vincent
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 maj

St. Vincent är en film som kan verka klychig, men den är det i ett nytt sken. Jag vill gärna dra paralleller till Takeshi Kitanos mästerverk ”Kikujiros sommar”. Vi har även sett liknande skildringar förut i t.ex. ”About a boy” och serien ”Two and a half men”. Temat där en rufsig, typisk maskulin, man möter en oskuldsfull pojke – son som han aldrig haft – där båda ger och tar är det stora temat i denna film.
Protagonisten spelas av Bill Murray, en alkoholiserad vietnamveteran som har sett sina bättre dagar både ekonomiskt och fysiskt. Han spelar, dricker, röker och är allmänt misantropisk. Hans närmaste relation har han i en ”kvinna av natten” och sin dementa fru.

I huset intill flyttar en ensamstående mamma in med sin son. Murrays karaktär blir ofrivilligt barnvakt åt grannens son. Här inleds en fantastisk relation över åldersgränserna. Visst är det vissa riktiga ”feel good” scener men de flesta karaktärers problematiska natur skapar en balans och spelar med hela vårt känsloregister.

Ska man ta parti för Bill Murrays dåliga sidor? I detta fall för att citera en replik i filmen ”It is what it is”. Man kan hur som helst inte lämnas orörd av denna antihjälte. Och i denna film ser vi att det klassiska temat med den normbrytande kompisrelationen mellan pojken och mannen fortfarande inte är uttjatat.
Roller: Bill Murray, Naomi Watts, Melissa McCharty m.fl.

Text: Fredrik Lind

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 451
  • Sida 452
  • Sida 453
  • Sida 454
  • Sida 455
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in