Titel Hemkomsten
Betyg 4
Går upp på svenska biografer 15 maj 2015
Hemkomsten är en intagande och mjukt filmad berättelse om en trofast kärlek och skildrar hur den vanliga, lilla människan drabbas hårt av makthavares okänsliga beslut. Filmen utspelar sig under 1970-talet under kulturevolutionen i Kina.
Under kulturrevolutionen arresteras Lu för ”samhällsfientliga aktiviteter”. Han är en universitetslärare och tillhör därför en av de yrkesgrupper som lätt drabbades av kulturrevolutionen och misstänktes vara fiende till den kommunistiska staten. Han lyckas rymma, men när Lu i hemlighet ska träffa sin fru Leng blir han förrådd av sin dotter. I tumultet som uppstår ramlar hustrun Leng och slår i huvudet. Efter många år i fängelse återvänder Lu till sin familj, men Leng som har drabbats av minnesförlust känner inte längre igen honom. Lu står nu inför utmaningen att återerövra sin bakgrund samtidigt som han måste återuppväcka sin frus minne. Och försonas med sin dotter.
Zhang Yimou har tidigare nått ut långt utanför Kinas gränser med filmer som ”Ju Dou” och ”Röda lyktan”. Åter har han skapat en svidande vacker film.
Regissören Zhang Yimou (f. 1951) arbetade några år som lantbrukare och fick sedan jobb på en bomullsfabrik under kulturrevolutionen på 1960- och 1970-talet. När Pekings filmskola åter öppnade dörrarna 1978 var Zhang Yimou egentligen för gammal, men han blev antagen av skolan efter att personligen åkt dit och visat upp sin portfolio med fotografier. Han långfilmsdebuterade 1987 med ”Det röda fältet”, redan då med Gong Li i huvudrollen. Tre år senare kom ”Ju Dou: Förbjuden kärlek” som blev Zhang Yimous stora genombrott i väst. Det blev den första kinesiska film som nominerades till en Oscar (Xavier Kollers Resan till hoppet vann) och Zhangs nästa film ”Den röda lyktan” från 1991 blev nummer två (Gabriele Salvatores Jag älskar soldater! vann). Tillsammans med koreografen Zhang Jigang regisserade Zhang Yimou öppnings- och avslutningsceremonin vid Peking OS 2008.
Filmen är baserad på Yan Gelings roman The Criminal och är en kärlekshistoria om sorg och glädje, om separation och återförening.
Zhang Yimou berättar i ett pressmeddelande om valet av skådespelare till huvudrollerna som Leng och Lu:
– Alla vet att Chen Daoming och Gong Li tillhör Kinas allra bästa skådespelare, de var mitt första och enda val till deras respektive roller. Jag har lärt mig mycket av att arbeta med dem. De har haft konstruktiva åsikter även om de minsta detaljer i historien. Deras bidrag till filmen sträcker sig långt utanför att porträttera sina rollfigurer.
Kulturrevolutionen (egentligen Den stora proletära kulturrevolutionen), var en politisk kampanj i folkrepubliken Kina som iscensattes av Mao Zedong, dåvarande ledare för Kinas kommunistiska parti. Kampanjen inleddes 1966 och hade sin mest intensiva fas till år 1969, men upphörde slutgiltigt först med Maos död år 1976. Det officiella syftet var att förnya och sprida revolutionen till alla delar av det kinesiska samhället. Kampanjen genomdrevs med stöd av de unga idealistiska rödgardisterna och en grupp trogna i partiledningen.
Kulturrevolutionens avsikt var att avlägsna makthavare som enligt Mao hade slagit in på den kapitalistiska och revisionistiska vägen och att skapa en ny kultur som skulle passa i ett socialistiskt samhälle. Mao ville att kineserna även i sitt tänkande skulle bli verkliga socialister och rensa ut allt gammalt feodalt, borgerligt tänkande som han ansåg fortfarande fanns inneboende i den kinesiska kulturen. En ny kultur för det socialistiska samhället skulle skapas.
Filmen är vackert filmad och berättas i ett lugnt tempo. Det är intressant att få en inblick i kinesiska samhället och vad människorna där brottas med. Kulturrevolutionen måste ha skapat många sår mellan människors relationer än idag. Men filmen är inte bara intressant för att den berättar något om en för oss i Väst-Europa annorlunda kultur. Den handlar om den lilla människans förhållande till den stora staten och ideologier. Som denna familj drabbades drabbas alltid de små människorna när diktaturer härskar, inte bara i nationella aspekter utan också i sekter och annat där någon eller några bestämmer över de många.
Vissa scener är oerhört talande. Kulturrevolutionen skulle förvandla människor och skapa en hängiven varelse som bara tänker på den stora massan och aldrig på sig själv: men ändå är vi alla, var och en unika personligheter, och har individuella drömmar och ambitioner, som Lus dotter som gav allt för att bli duktig i dans men trots att han var den duktigaste dansaren kunde hon inte få huvudrollen i föreställningen så länge hennes pappa var fängslad som klassfiende. I detta uppenbaras den stora lögnen och dubbelmoralen i ideologier bakom kulturrevolutionen: dottern drabbades för något som fadern i så fall var skyldig till men som hon var helt oskyldig till.
Kinesiska filmen ”Hemkomsten” är drabbande vacker.