The Conjuring 2
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 juni 2016
På biografens hemsida står det att The Conjuring 2 är en skräckfilm. Nja. Det är frågan om. Det beror helt på hur med vilka ögon tittaren ser på filmen.
The Conjuring 2 bryter på flera sätt mot de traditionella skräckfilms-scenariot. Modern tids skräckfilm brukar ha en mängd överdrivna scener där alla skriker och blir jagade av de otäckaste demoner och monster som tänkas kan. The Conjuring 2 har en del sådana scener, ja, det har filmen – men huvuddelen av filmen är uppbyggt som ett traditionell drama, mer som en thriller där ett mysterium långsamt benas upp.
Jag gissar att det kommer att gå en skiljelinje mellan skräckfilms-älskare och andra filmintresserade. Fans av traditionella skräckfilmer får nog inte sitt lystmäte av blod mättat och kanske är missnöjda med The Conjuring 2 – men den som är intresserad av parapsykologi eller psykologi eller existentiella frågor får en hel del att fundera kring.
Vi får precis som i den första filmen, The Conjuring, följa ett verkligt fall ur Ed och Lorraine Warrens arkiv. I rollerna som Ed och Lorraine ser vi Patrick Wilson och Vera Farmiga. De åker till London för att hjälpa en ensamstående mamma som bor med sina fyra barn i ett hus som tycks vara plågat av onda andar. Värst drabbat är det nästa äldsta barnet, elvaåriga Janet som verkar blivit besatt av en ande som talar genom henne.
Kyrkan kan hjälpa till att driva ut onda demoner, men kyrkans män är oerhört försiktiga med att ta sig an några fall. Kyrkan vill vara säker på att det verkligen är onda andar och ingen bluff av något slag. Det finns familjer som bluffar, kanske för att få uppmärksamhet, kanske för att kunna dra nytta av uppmärksamheten på något sätt. Familjen i London granskas hårt av experter inom området parapsykologi – och meningarna går isär om det är äkta eller bluff.
Det blir en spännande historia vi får följa. Hur du som tittare ser på filmen beror väldigt mycket på vad du själv har för inställning till dessa frågor. Finns det onda andar? Finns det ett liv efter det fysiska livet?
Den är bra filmad, men murriga miljöer från 1970-talet och många bra citat kring vad livet är och vad andar är eller inte är. En liten talande och stark detalj är när karaktären Maurice Grosse, en parapsykologisk forskare (spelad av Simon McBurney) är begeistrad inför chansen att få spela in bevis på att det finns liv efter döden och det visar sig att det är för att han längtar så efter dessa bevis sedan han förlorade sin dotter i en bilolycka.
Filmer som bygger på verkliga händelser har en tendens att bli för redovisande – dramaturgin förlorar ofta på att regissören känner sig bunden att berätta allt nästan exakt som det var. Det tror jag inte att regissören James Wan har gjort i det här fallet. Jag har visserligen inte läst något om fallet men det känns som att regissören tillsammans med övriga manusförfattare (Chad Hayes, David Leslie Johnson, Carey Hayes) har låtit filmen bli dramatiskt spännande – och det på ett krypande och ofta lågmält sätt.
Wikipedia berättar om Ed och Lorraine:
Edward ”Ed” Warren Miney, född 7 september 1926, död 23 augusti 2006, och Lorraine Rita Warren, född Moran 31 januari 1927, var ett amerikanskt par som undersökte övernaturliga fenomen. De skrev böcker om fall de arbetade med. De anses vara USA:s främsta experter på andar och demonologi och de religiösa auktoriteterna bad dem ofta rycka in för att undersöka diverse fall runtom i USA; fall där präster blivit besatta, folk som blivit fysiskt attackerade av väsen, övernaturliga väsen som manifesterats och fall med hemsökta hus.
