Alice i Spegellandet
Betyg 2
Världspremiär 25 maj 2016
Speglar kan sätta igång fantasin. Vad är det för värld som finns där, på andra sidan spegelglaset? Som Paulus skriver i första brevet till korinterna i Nya Testamentet: Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Filmen Alice i Spegellandet tar upp en del av mystiken och magin kring speglar, tid och evighet, förflutet och framtid, skuld och förlåtelse. Men ändå blir det på typiskt Hollywood-maner mer en gräddbakelse än ett ärligt möte med dessa eviga och svåra frågor.
Alice i Spegellandet, engelsk originaltitel: Through the Looking-Glass, and What Alice Found There, av Lewis Carroll är en uppföljare till Alice i Underlandet. Boken är skriven 1871, sju år efter Alice i Underlandet. Lewis Carroll vänder sig förmodligen i sin grav nu när Disney kommer med en film som bygger på hans fantastiska äventyr Alice i Spegellandet och som fuskar bort de djup som finns i originalberättelsen. Den film som nu producerats av Disney i regi av James Bobin har inte mycket gemensamt med Lewis Carrolls odödliga epos.
Det är inte så att filmen är helt värdelös. Nej. Den har en lång rad duktiga skådespelare som gör bra ifrån sig. Oftast. Johnny Depp är tillbaka som den galna hattmakaren och vi ser återigen Anne Hathaway som den vita drottningen och Helena Bonham Carter som den elaka röda drottningen. Den nya karaktären Tiden spelas av Sacha Baron Cohen. Redan att se dessa skådespelare tillsammans är värt en del.
Filmen är påkostad med många snygga effekter. Den har en berättelse som har en hel del intressanta frågor att fundera kring och prata med barn om och dessutom ämnen som vi inte är helt bortskämda med som de existentiella frågorna, om vårt förhållande till tiden, till skuld och förlåtelse. Det är bara att Disney och den hollywoodska filmproduktionen alltid måste skapa filmer som är fyllda av Star wars-effekter väl kryddat med Sagan om Ringen. Och sensmoralen måste vara ett försvar för familjen.
Filmen börjar långt ute till havs där ett oväder härskar. Alice är kapten på ett skepp som är nära att bli bordade av illasinnade pirater. Hon lyckas, förstås, manövrera skeppet, förbi farorna. När hon sedan kommer hem efter denna äventyrsresa som varat i tre år och där hon seglat längs en flod i Kina möts hon av tidens fördomar gentemot kvinnor och hon är på väg att bli fråntagen sitt skepp och bli placerad på ett trist kontoristjobb. Hon upptäcker dock att det går att ta sig igenom en spegel och på så sätt återvänder hon till Underlandet och möter sina vänner där. Vännerna är sorgsna och oroliga för Hattmakaren är på väg att förlora förståndet. Enda boten är att resa tillbaka i tiden och ändra på en katastrof som inträffat.
Filmen har sina styrkor men det är ändå alltför mycket som är alltför förutsägbart. Den visas i både 2D, 3D och Imax 3D. Jag tycker inte den har något särskilt att vinna på i vare sig 3D eller Imax 3D – så om du ska se den kan du lika gärna se den i 2D och spara några tior.