• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Florence Foster Jenkins – en film att njuta av

19 augusti, 2016 by Birgitta Komaki

florencefosterjenkinsfilm

Florecne Foster Jenkins
Betyg 4
Svensk biopremiär den 26 augusti 2016

Filmen bygger på en sann historia om Florence Foster Jenkins , en amerikansk kvinna som dog 1944. Historien om Florence Foster Jenkins (Meryl Streep) lockar till skratt. När hon står på scenen och
sjunger skrattar publiken. Hon kan verkligen inte sjunga och inte bara det. Hon sjunger otroligt förfärligt och hon förstår det inte. Hon älskar musiken och hon älskar att sjunga. Hon ordnar konserter och sponsrar musiklivet.

Hon är en mycket bestämd dam och styr med hjälp av sitt arv från första maken och makten i en brun portfölj. Inget kan stoppa henne. Ingen försöker heller stoppa henne på allvar. Den gentlemannamässiga maken (Hugh Grant) håller god min och sopar banan för henne. Kanske av omtanke om henne eller på grund av sitt underhåll. Alla i omgivningen gör likadant.

Alla skådespelarna är bra. Hugh Grant har äntligen lämnat pojkfacket och fyller upp sin roll till fullo. Meryl Streep gör som vanligt en fin insats. En fyllig medelålders kvinna i fluffiga kreationer, van att få sin vilja fram med stunder av tvekan och självinsikt.

Den som stjäl ens hjärta är den unga pianisten (Simon Helberg). Hans fnissiga och nervösa person går rakt in i hjärtat. Han lockar till leenden under hela filmen. Honom vill man se fler filmer med.

Det är en härlig film om en fantastisk historia. Från första scenen när Florence hissas ner på scenen till hennes sista framträdande är hon fascinerande. Hennes sista framträdande blir på Carnegie Hall
inför 3.000 åskådare.

Trots att man skrattar mycket under filmens gång så är det en film som väcker frågor. Vad är bäst? Den absoluta sanningen eller lögnen som gör en lycklig. Risken finns ju alltid för avslöjande. Är viljan
och uppsåtet viktigare än förmågan?

Hon tålde att skrattas åt men mera att hedras ändå.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen Taggad som: Filmrecension, Florence Foster Jenkins, Scen

Filmrecension: Kiki – en dokumentär om att inse sitt värde vem man än är

17 augusti, 2016 by Birgitta Komaki

kiki_film KIKI – not about us without

Kiki
Betyg 3
Svensk biopremiär 19 augusti 2016

Kiki är en dokumentärfilm i regi av Sara Jordenö och manus av Sara Jordenö och Twiggy Pucci Garcon och som handlar om en subkultur i HBTQ-rörelsen. Ballroom är en slags konstnärlig performence i dansform. Den har funnits i mer än tjugo år och fått en nytändning i en subkultur kallad Kiki-scenen.

Redan på 1990-talet blev Ballroom känt genom Madonnas video Vogue och dokumentären ”Paris is burning”. Den filmen ha blivit en ikon i filmhistorien.

Dansen är viktig men Kiki är inte bara dans. Kiki vill också skapa självförtroende, stolthet och gemenskap. Du är den du är och det kan ingen ta ifrån dig. Det här är jag och jag är fin. Alla är unika och det unika är värdefullt. Det är några av nyckelreplikerna i filmen. Att inse sitt värde som svart, latinos, gay eller transa i en värld där vit och hetero är normen. Kiki vill vara en familj, en mor, en far, en bror eller en syster. Kiki vill påverka politiskt och stödja utsatta ungdomar.

Dansperformence är grunden för Kiki men jag tycker att filmen börjar med mycket yta. Dansen, kläderna, sminket, uppvisningar, tävlingar publik och domare tar mycket plats. Filmens inledning kunde ha handlat om vilka tävlingsdansare som helst.

Under filmens gång kommer personerna fram. De berättar om sin uppväxt, skola eller föräldrarnas reaktion när de avslöjade sin sexuella läggning. Som tittare kommer jag dock inte så närma personerna. Det känns som om ingen egentligen visar mer än det förväntade sidorna.

Jag hade också velat se mer av gemenskapen inom rörelsen eftersom det betonas att Kiki får ersätta den familj som ibland har försvunnit. Nu kom den mest fram vid en minnesceremoni efter en avliden.

När två av huvudpersonerna får inbjudan till Vita huset och Obama talar om allas rättigheter tas HBTQ i förhållande till samhället upp. Man talar också om problem som hemlöshet och svårighet på arbetsmarknaden för HBTQ-ungdomar.
Om man vill se en del av HBTQ-kulturen runt fenomenet Ballroom är Kiki en utmärkt film. Om man är nyfiken på mer än dansen så saknar jag en del.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Dokumentär, Filmrecension, Kiki, Scen

Inspelningen av filmen om Björn Borg har börjat

16 augusti, 2016 by Redaktionen

Den 16 augusti påbörjades inspelningen av den omtalade filmen BORG. Filmen handlar om en av världens och Sveriges största ikoner: Björn Borg. Huvudrollen axlas av Guldbaggebelönade Sverrir Gudnason och i rollen som Björn Borgs rival, den hetlevrade John McEnroe, ser vi Hollywoodstjärnan Shia LaBeouf. Borgs tränare Lennart Bergelin spelas av Stellan Skarsgård och som Björns fästmö Mariana Simionescu ser vi Tuva Novotny. Inspelningen äger rum på flera platser runt om i världen, Göteborg, Prag, London och Monaco.

Ett pressmeddelande berättar:
I dag den 16 augusti påbörjas inspelningen av den omtalade filmen BORG. Filmen handlar om en av världens och Sveriges största ikoner: Björn Borg. Huvudrollen axlas av Guldbaggebelönade Sverrir Gudnason och i rollen som Björn Borgs rival, den hetlevrade John McEnroe, ser vi Hollywoodstjärnan Shia LaBeouf. Borgs tränare Lennart Bergelin spelas av Stellan Skarsgård och som Björns fästmö Mariana Simionescu ser vi Tuva Novotny. Inspelningen äger rum på flera platser runt om i världen, Göteborg, Prag, London och Monaco.

BORG är en film om hur legender formades ur rivalitet, vänskap och glamour i en tid då allt var möjligt. En berättelse om en svensk ikons stora genombrott som skildrar åren då Björn Borg gjorde resan från Södertälje till världseliten, om hans största kamp som utkämpades 1980 i mötet med den amerikanska supertalangen John McEnroe och om hur deras rivalitet kom att engagera en hel värld.
Nu startar den största panskandinaviska produktionen på decennier. Rollistan består av en dynamisk och imponerande blandning skådespelare. Som Björn Borg kommer den hyllade Sverrir Gudnason att möta Shia LaBeouf som John McEnroe. Stellan Skarsgård gör comeback inom svensk filmindustri i rollen som Lennart ”Labbe” Bergelin i sin första svenska produktion på över 10 år. I rollen som Björns flickvän Mariana ser vi Tuva Novotny.
”Det här är ett kraftfullt drama som tar oss bakom den officiella bilden av två extremt intressanta personligheter under en tid då allt var möjligt. Jag är hedrad och taggad inför uppgiften att regissera den”, säger Janus Metz.

För filmens regi står Janus Metz som tidigare regisserat den Cannes-belönade filmen Armadillo och avsnitt av hyllade TV-serien True Detective. BORG produceras av SF Studios Production i samproduktion med Film Väst, SVT, Nordisk Film, Yellow Film & TV, SF Studios Production A/S och Sirena Film med stöd av SFI, NFTF, DFI, FFF och MEDIA samt DR & YLE. Nordisk Film distribuerar filmen som beräknas ha premiär under hösten 2017. Den internationella försäljningen av filmen hanteras av SF Studios.
”Det känns härligt att komma igång med inspelningen, manuset är helt fantastiskt och det är en ära att få vara med och berätta historien om Björn Borg”, säger Jon Nohrstedt, som producerar filmen tillsammans med Fredrik Wikström Nicastro på SF Studios.

I rollerna:
Björn Borg – Sverrir Gudnason (Den allvarsamma leken, Gentlemen)
John McEnroe – Shia LaBeouf (Transformers, Fury, Wall Street: Money Never Sleeps)
Lennart ”Labbe” Bergelin – Stellan Skarsgård (Avengers, TV-serien River, Good Will Hunting, Mamma Mia)
Mariana Simionescu – Tuva Novotny (Bröllopsfotografen, Eat Pray Love, Kriget, TV-serien Dag)
Vitas Gerulaitis – Roberts Emms (Mirror Mirror, War Horse)
McEnroes pappa – Ian Blackman (The Bourne Legacy, Hail Ceasar!, TV-serien House of Cards,)

Arkiverad under: Film, Scen

Filmrecension: Lights Out

9 augusti, 2016 by Rosemari Södergren

lightsout

Light Out
Betyg 3
Svensk biopremiär 10 augusti 2016

Skräckfilm är en genre för sig – och nu kommer en Hollywoodproducerad skräckfilm av en svensk regissör, David F. Sandberg. Filmens stora plus är att den har en grundberättelse som på sätt och vis är trovärdig. Det går också att se berättelsen som en metafor eller symbolisk historia om barn som lever med en svårt psyksjuk förälder. Eller så finns det monster i mörkret?

Handlingen kretsar kring den unga kvinnan Rebecca som bor ensam och har svårt att släppa sin pojkvän inpå livet. Trots att hon och Bret träffats i åtta månader tillåter hon honom inte att sova över en hel natt. Ha sex ihop är OK för henne, men att knyta närmare band vill hon inte. Allt förändras när en socialtjänsteman ringer för hennes lillebror Martin bor ensam med deras mamma sedan hans pappa dödats mystiskt. Martin kan inte sova på nätterna för något hemskt kommer när ljusen släcks. Dessutom går hans mamma omkring och pratar med någon osynlig varelse.

Rebecca väcks upp ur sin attityd att inte släppa någon inpå livet när hennes lillebror är i fara. Hon låter honom sova i hennes lilla lägenhet och vill hjälpa honom, vilket inte visar sig så lätt. Hennes mamma vill ha sin son tillbaka och myndigheterna låter inte en storasyster ta hand om sin lillebror hur som helst.

Nåväl, det spelar ingen roll var Martin är. Monstret som finns i mörkret kommer fram var han än är.

Rebecca bestämmer sig för att ta itu med det här på allvar. Hon börjar undersöka bakgrunden till monstret.

Filmens plus är att det inte är full fart skräck hela tiden, av och till är det krypande otäckt för att emellanåt explodera. Monstret är på sitt sätt dessutom trovärdigt. Det är en berättelse om något som skulle kunnat inträffa som ligger bakom monstret. Sedan är det förstås upp till var och en och bestämma hur detta ska tolkas.

Regissören David F. Sandberg har tidigare gjort en hyllad kortfilm med samma namn, också det en historia om vad som lurar i mörkret.

Det är svårt att bedöma skådespelarnas insatser eftersom de i stort sett bara har två lägen, antingen är de ruggigt förskräckta och dödsrädda eller så är de i normalläge. Däremellan finns inget. Det är dels regissören som väljer detta men också filmens genre som skräckfilm.

Regissören har absolut utvecklingsmöjligheter, vi kommer att se mer av honom framöver. Utan tvekan.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Lights Out, Scen

Timeless-festival – oförglömliga Kieślowski & Scola-filmer visas i tidlös filmfestival 25-28 augusti

8 augusti, 2016 by Redaktionen

timelessfestival

Den 25-28 augusti bjuder NonStop Entertainment in till Timeless-festival på Bio Rio och Zita i Stockholm där publiken får chansen att återse några av världens främsta filmskatter på bio tillsammans med Peter Birro och Hynek Pallas. Denna första Timeless-festival har italienskt och polskt tema och fokuserar på nyligen bortgågne Ettore Scola, Marcello Mastrionnni och Krzysztof Kieślowski. Festivalen arrangeras av NonsStop Entertainment i samarbete med Bio Rio, Zita, Polska Institutet och Italienska Institutet.

Ett pressmeddelande berättar:
Helgen den 25-28 augusti arrangeras NonStop Entertainment tillsammans med Bio Rio och Zita Sveriges första Timeless-festival. Helgen har tema Polen och Italien och högtidlighåller både den i år bortgångne Ettore Scola och att det är 20 år sedan både Marcello Mastrioanni och Kieślowski lämnade oss. Publiken får bland annat återse Scolas En alldeles särskild dag från 1977 med oförglömliga Sophia Loren och Marcello Mastroianni i huvudrollerna samt samma regissörs Fula, skitiga och elaka, Fellinis La Dolce Vita och Kieślowskis Den blå filmen, Den vita filmen, Den röda filmen och Veronicas dubbelliv. Vidare kommer Chaplins pojke, Min sköna tvättomat och Orlando visas. Visningen av En alldeles särskild dag introduceras av manusförfattaren Peter Birro, filmfrukosten med Den blå filmen ackompanjeras av ett samtal mellan filmkritikern Hynek Pallas och till Kieślowskis filmer ägnas ett samtal om 90-talsmodet av bl a Rodeos Hanna Johansson.
Övriga samtal och gäster presenteras nästa vecka.

Efter och mellan filmerna serveras italienska drinkar och god mat till specialpris.

– Vi vill ge den svenska biopubliken möjligheten att se dessa mästerliga upplevelser på bio. Det här inte bara fantastiska filmer utan även viktiga och dagsaktuella bitar i vår filmhistoria som sätter vår samtid i nytt ljus. För en del blir det kära återseende och för andra chansen att upptäcka dessa filmer på nytt, säger Candace Droguett, NonStop Entertainment.

Filmerna
Fula skitiga elaka
av Ettore Scola
Trots att det tog 13 år för Fula skitiga elaka att leta sig till Sverige blev den en storsuccé som gick oavbrutet på bio i två år i Stockholm. Utsågs av Aftonbladet till 80-talets bästa film (med Fanny och Alexander som god tvåa).

Orlando
av Sally Potter
I Sally Potters Orlando, efter Virginia Woolfs klassiker med samma namn, gör Tilda Swinton titelrollen till helt sin egen och filmen berättar den ikoniska historien om en yngling som byter kön mellan man och kvinna över seklernas gång.

Chaplins pojke
av Charlie Chaplin
För första gången som filmskapare, tar Chaplin steget till långfilmsformatet med denna berättelse. Det handlar om Luffaren (Chaplin) och den förtjusande trashanken (6-åriga Jackie Coogan), räddad som hittebarn och uppfostrad vid livets skola av Luffaren själv, och som blivit hans oskiljaktige hjälpreda. Minnesvärda scener inkluderar en lektion i bordsskick, mobbningsbråket och Luffarens änglalika dröm.

En alldeles särskild dag
av Ettore Scola
Två av den italienska filmens största stjärnor spelar mot varandra i detta gripande drama som handlar om ett speciellt möte mellan två människor i Mussolinis Italien. Hitler skall besöka Rom och staden är skrudad till fest. Alla är ute på gatorna utom den slitna hemmafrun Antoinetta och den homosexuelle Gabriel. Genom Antoinettas bortflugna fågel korsas deras vägar under ett kort men evigt ögonblick.

La Dolce Vita
av Federico Fellini
Fellinis Oscarbelönade mästerverk med svenska Anita Ekberg tillsammans med Marcello Mastroianni i huvudrollerna. Marcello Mastroianni spelar journalisten Marcello Rubini som rör sig i Roms allra modernaste, sofistikerade och dekadenta kretsar. Han ser ytligheten i sin livsstil, men resonerar att eftersom han inte kan göra särskilt mycket åt så kan han likaväl njuta av det. Det var Det ljuva livet som gav världen adjektivet Felliniesque.

Den blå filmen
av Krzysztof Kieślowski
Första delen i Trikoloren-trilogin. En bil går av vägen och två av dess tre passagerare dör. Den överlevande från kraschen är den unga kvinnan Julie. De två offren hennes dotter och hennes man. Julie har förlorat allt och fått hela sin verklighet bortryckt. Men har hon också, genom den tragiska olyckan, uppnått något som skulle kunna kallas frihet?

Den Vita Filmen
av Krzysztof Kieślowski
Andra delen i Trikoloren-trilogin börjar med en skilsmässa, en man kastas ut i ett tomrum, förödmjukad av sin franska hustru. Han hamnar utan fotfäste i sitt hemland Polen. Hans väg tillbaka till självkänsla är en raffinerad hämnd mot sveket. Ett sätt att nå känslomässig jämlikhet.

Den röda filmen
av Krzysztof Kieślowski
Tredje delen i Trikoloren-trilogin. Valentine, en ung modell och student, möter en äldre pensionerad domare, av ren tillfällighet när hon kör på hans hund med sin bil. När hon kommer på att han avlyssnar sina grannars telefonsamtal börjar han berätta sitt livs historia, och hennes avsky vänds till fascination och medlidande. Hennes möte med den ensamme domaren som gått vilse i livets labyrint gör att båda kommer till insikt om ett av fundamenten i vårt sociala liv; engagemanget för vår nästa, den sanna innebörden i ordet broderskap.

Veronikas dubbelliv
av Krzysztof Kieślowski
Veronika bor i Polen. Véronique bor i Paris. Även om de inte känner varandra, råkar de av ett märkligt sammanträffande vara identiska. Inte bara till utseendet, utan hela deras liv tycks underligt sammanflätade – genom ett mystiskt känslomässigt band som sammanbinder de två, överskridande språk och geografiska gränser. Kieślowski belönades med både FIPRESCI-priset och Ekumeniska juryns pris i Cannes, där filmen även nominerades till Guldpalmen. Irène Jacob vann pris för sin dubbla huvudroll. Veronikas dubbelliv är lika minnesvärd för Sławomir Idziaks stiliserade foto och Zbigniew Preisners krypande soundtrack, som för sitt fängslande drama.

Moderna tider
av Charlie Chaplin
Man mot Maskin. Charlie Chaplin gestaltar den lille luffaren som kämpar för sitt liv vid det löpande bandet. Utsågs 1998 till en av de 100 bästa amerikanska filmerna någonsin av det amerikanska filminstitutet. Firar 80 år I år!

Min sköna tvättomat
av Stephen Frears
Min sköna tvättomat blev Oscar-belönade skådespelaren Daniel Day Lewis, regissören Stephen Frears och författaren Hanif Kureshis (Oscar-nominerades för detta manus) stora genombrott. Filmen skildrar 1980-talets London under Thatchers stenhårda, konservativa styre och handlar om pakistanske Omar som tar över sin farbrors sunkiga tvättomat, och tillsammans med barndomsvännen Johnny förvandlar han den till en lysande framgång. Men med Johnny som gammal rasist och National Front-medlem krånglar vänskapen till sig och det blir inte bättre av att sexuella spänningar uppstår mellan dem.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Filmfestival, Scen, Timeless-festival

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 413
  • Sida 414
  • Sida 415
  • Sida 416
  • Sida 417
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 636
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in