• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Sveriges första filmfestival med fokus på mänskliga rättigheter startar 31 mars

28 mars, 2017 by Redaktionen

En ny filmfestival med fokus på mänskliga rättigheter arrangerar i Stockholm och Lund och Lund den 31 mars till 2 april 2017. The Swedish Human Rights Film Festival kommer att bjuda på tre dagar av viktiga och gripande filmer och diskussioner kring några av vår tids allra viktigaste människorättsfrågor.

Ett pressmeddelande:
Filmerna och gästande experter berör vitt åtskilda teman men har alla en gemensam nämnare: Att mänskliga rättigheter har utmanats eller ignorerats. För några av filmerna är festivalen den enda chansen för den svenska publiken att få se dem på den vita duken.

Den Oscarsnominerade Loving, till exempel, kommer inte att visas någon annanstans i Sverige. Filmen skildrar den sanna berättelsen kring ett historiskt avgörande av USA:s högsta domstol år 1967 rörande så kallade blandäktenskap. Efter visningen kommer Dennis Parker, som är direktör för The American Civil Liberties Unions ”Racial Justice Programme”, att prata om och svara på frågor kring organisationens roll i medborgarrättsrörelsen och arbetet de gör idag för att utmana Trump-administrationen.

Festivalen bjuder även på tre svenskregisserade filmer, inklusive den kritikerhyllade Sameblod av Amanda Kernell. I The Borneo Case följer Eric Pauser under fem år i största hemlighet en grupp aktivister som försöker avslöja vem som är skyldig till vad som har kallats ”det största miljöbrottet i vår tid”. I spåren av avslöjanden om globala nätverk av pengatvätt, en komprometterad timmerindustri med politiska kopplingar och korruption följer mord, demonstrationer och en tillsatt FBI-utredning. Dead Donkeys Fear No Hyenas är regisserad av Joakim Demmer och undersöker land grabbing i Etiopien och dess konsekvenser för vanliga människor. I jakten på sanningen möter vi investerare, utvecklingsbyråkrater, förföljda journalister, kämpande miljörättsaktivister och vräkta bönder som berövats på sin mark.

En annan av festivalens filmer, Ma’Rosa, följer en familj i Filippinerna som kämpar mot en genomkorrumperad poliskår och president Rodrigo Dutertes ”Krig mot drogerna”.

Två filmer inriktade mot barn över 10 år kommer också att visas. Den sydkorenska filmen ”The World of Us” följer vänskapen mellan den mobbade Sun och den populära Jia. Filmen är en rörande berättelse om att inte ha någon vän under de där åren då vänner betyder som mest.The Day My Father Became a Bush är en nederländsk film om krig, politik och gränser – allt skildrat ur en tioårig flickas perspektiv.

Regissörerna av flera av filmerna, tillsammans med experter, aktivister och politiker kommer att delta vid frågestunder efter visningarna.

Bakom arrangemanget står Raoul Wallenberg Institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt i Lund.

– Just nu ser vi hur mänskliga rättigheter utsätts för allt hårdare prövningar runt om i världen”, säger Morten Kjaerum, direktör för Raoul Wallenberg institutet.

– En av våra viktigaste utmaningar är hur vi kan nå ut till en bredare publik för att diskutera vikten av att mänskliga rättigheter alltid garanteras för alla. Med Sveriges första filmfestival för mänskliga rättigheter hoppas vi kunna involvera ännu fler människor i detta viktiga samtal.

Institutet anordnar festivalen tillsammans med Kino/Folkets Bio i Lund och Klarabiografen i Stockholm med stöd från Stockholm stad och Lunds kommun och arrangeras i samarbete med Utrikespolitiska föreningen i Lund och Stockholm, ABF Stockholm, ABF MittSkåne samt Folkuniversitetet i Lund och Stockholm.

Arkiverad under: Film Taggad som: Filmfestival, Scen

Cinema Made in Italy – Italiensk filmfestival i Stockholm den 27-30 april

27 mars, 2017 by Redaktionen

Den 27-30 april arrangeras filmfestivalen Cinema Made in Italy på biograf Saga i Stockholm. Sju framgångsrika och kritikerhyllade italienska filmer visas under fyra dagar. Ingen av dem har tidigare visats i Sverige.

Ett pressmeddelande berättar:
Bland andra visas Quo Vado?, den mest inkomstbringande italienska filmen någonsin och Vad döljer du för mig? som fick två Donatellos (den italienska motsvarigheten till Oscar) för Bästa film och Bästa manus.

Cinema Made in Italy ger en unik inblick i Italiens filmvärld och festivalen kommer att besökas av en rad italienska filmskapare och skådespelare. I anslutning till varje filmvisning hålls en frågestund med regissör, manusförfattare eller skådespelare från filmen i fråga.

Följande namn är hittills klara för festivalen:
– Paolo Genovese och Rolando Ravello, regissör och manusförfattare, Vad döljer du för mig?
– Valentina Carnelutti, skådespelare, Galna av lycka
– Michele Vannucci, regissör, I was a dreamer
– Paolo Calabresi och Paolo Fresi, skådespelare, I can quit whenever I want
– Matilda De Angelis, skådespelare, Italian Race
– Eleonora Giovanardi, skådespelare, Quo Vado?

Filmerna som visas är:
Galna av lycka
(La Pazza Gioia)
Mångfaldigt prisbelönt dramakomedi om två omaka kvinnor som möts på ett mentalsjukhus och rymmer tillsammans. Regisserad av Paolo Virzì, som nominerades för en Oscar för filmen Girighetens pris 2014. Distribueras av Scanbox Entertainment och får svensk biopremiär den 9 juni.

I can quit whenever I want
(Smetto quando voglio)
En arbetslös neurobiolog samlar ihop ett gäng före detta akademiker för att slå sig in på den kriminella banan. Sydney Sibilias långfilmsdebut blev en oväntad succé i Italien.

I can quit whenever I want – Masterclass
(Smetto quando voglio – Masterclass)
Fortsättningen på Sibilias debutfilm blev också den en publiksuccé, och hyllades av en enig kritikerkår.

I Was a Dreamer
(Il più grande sogno)
Den 39-årige Mirko kommer ut efter ett längre fängelsestraff och bestämmer sig för att ta tag i sitt liv. Långfilmsdebut av 30-åringen Michele Vannucci.

Italian Race
(Veloce Come Il Vento)
I en familj där motorsport är allt, tvingas dottern Giulia ta över ratten för att rädda familjens ära. Regissören Matteo Roveres film var en av de mest framgångsrika filmerna i Italien under förra året.

Quo Vado?
Den statlige tjänstemannen Checco vill inget annat än att ha kvar sitt priviligierade jobb. Men ett nytt politiskt styre ger honom allt mer bisarra arbetsuppgifter för att få honom att sluta. Quo Vado, regisserad av Gennaro Nunziante, är den mest inkomstbringande italienska filmen någonsin.

Vad döljer du för mig?
(Perfetti sconosciuti)
Sju vänner samlas för att äta middag. Som ett experiment lägger de upp allas mobiler på bordet, och låter alla ta del av de samtal och sms som kommer in under kvällen. Hur väl känner de varandra egentligen? Regissören Paolo Genoveses succéfilm blev utsedd till bästa film på Donatello-galan 2016. Distribueras av Studio S och får svensk biopremiär den 5 maj.

Tid
27–30 april 2017

Plats
Biograf Saga
Kungsgatan 24
Stockholm

Cinema Made in Italy arrangeras av det italienska filminstitutet Istituto Luce, som är en del av den klassiska italienska filmstudion Cinecittà, med stöd av Italienska Kulturinstutet i Stockholm och Italian Trade Agency.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Filmfestival, Italien

Filmrecension: Den enda vägen

23 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Den enda vägen
Betyg 3
Biopremiär 7 april 2017

Alex och Michel är två bröder som närmar sig trettioårsåldern. De är födda i Sverige, uppväxte i Malmö med serbiska föräldrar. Båda föräldrarna är döda och bröderna har bara varandra. Michel arbetar på en bilverkstad och Alex på ett lager. En kväll när Michel hämtat Alex på fotbollsträningen blir de beskjutna av en maskerad man och Alex blir svårt funktionshindrad, hamnar i rullstol och kan inte gå.

Filmen skildrar hur polis genast misstänker att de två bröderna är kriminella och när fler människor med invandrarbakgrund blir beskjutna i Malmö blir bröderna misstänkta för att vara inblandade i detta. Polisen misstänker att det är kriminella gäng som gör upp. Alex förlorar sitt jobb eftersom han blir rullstolsbunden och Michel blir också av med sitt jobb, för hans chef tror att Michel och hans bror är inblandade i något kriminellt.
– Vad ni är sysslar med, vill jag inte bli inblandad, förklarar chefen.

Manuel Concha som regisserat filmen har skrivit manus tillsammans med Claudia Galli Concha.

Det är en mörk, tragisk film med ett starkt budskap om hur omöjligt det är för människor med invandrarbakgrund att komma in i det svenska samhället och få del av välfärden. Budskapet är viktigt, men när budskapet förpackas alltför påträngande, alltför övertydlig, då förlorar filmer ofta i konstnärlighet. ”Den enda vägen” är för övertydlig, jag blir inte så ofta överraskad och anar oftast vad som ska ske. Fast av och till dras jag med in i handlingen och glömmer av att jag sitter i en biosalong.

Jag har svårt att köpa själva grundpremissen. De två bröderna, Michel och Alex, har serbiska föräldrar men är båda födda i Sverige. Jag har många, många vänner och bekanta med liknande bakgrund, alla är helt integrerade i det svenska samhället. De har gått i det svenska skolsystemet och har jobb och bostad. Jag har varit med i samma idrottsklubbar som många med bakgrund i något av de tidigare jugoslaviska länderna och det var aldrig någon skillnad på hur de klarade sig i samhället och de som inte hade sådan bakgrund. Nu talar jag alltså om människor som är födda i Sverige. Att det kan vara betydligt svårare för de som kommer hit som vuxna eller tonåringar, det finns tydlig statistik över. Det är ett av samhällsproblemen idag att nyanlända har svårt att komma in i samhället.

En sak jag också tycker filmen förlorar på är att det två bröderna är så totalt ensamma. Vi ser aldrig att de har några vänner eller några släktingar. Även om föräldrarna är döda borde det finnas mostrar, fastrar, morbröder, farbröder, kusiner, vänner och andra bekanta.

Det tar tid innan polisen förstår att skjutningarna inte är kriminella gängs uppgörelser utan att det är en man som hatar människor med invandrarbakgrund, att det är en rasist som ligger bakom skjutningarna. Denna del av filmen är skrämmande och griper tag i mig. Jag kan tänka mig att det var så när lasermannen härjade som värst, att det tog tid innan polisen förstod att det var en rasist som låg bakom. Likaså hur omgivningen överger bröderna när de blivit beskjutna och alla förutsätter att det måste vara inblandade i något kriminellt, det är nog en sorglig beskrivning av vad som är verklighet för många. Skildringen av hur allt bara rasade för dem efter att de blivit beskjutna, det är en kraftfullt beskrivet och sorgligt.

Det filmen också vinner på är skådespelarna som är duktiga. Daniel Cvetkovic som Michel och Mikael Cvetkovic som Alex är mycket trovärdiga och vi lär ser dem i fler filmroller framöver. De har absolut presenterat sig för den svenska biopubliken i och med ”Den enda vägen”.

I rollerna
Michel – DANIEL CVETKOVIC
Alex – MIKAEL CVETKOVIC
Ivo – MIODRAG STOJANOVIC
Goran – CEDOMIR GLISOVIC
Läkare – MAGNUS MARK
Civilpolis 1 – HÅKAN BENGTSSON
Civilpolis 2 – PETER RENTZMANN
Kimmo – BILL HUGG
Siw – KATARINA LUNDGREN HUGG

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Dröm vidare – en film om att välja sin dröm

17 mars, 2017 by Birgitta Komaki

Dröm vidare
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 mars 2017

Mirja (Evin Ahmed) har just avtjänat ett fängelsestraff. Utanför grindarna finns friheten och hennes tjejkompisar. De har väntat på henne och drömmer om att de skall dra till Montevideo. Men hon måste göra ett val. Hennes mamma( Outi Mäenpää) och lillasyster (Ella Åhman) finns också där i förorten. De väntar också på henne. Hur ska hon kunna lämna dem när hon förstår att mamma är sjuk?

En film om tjejer, regisserad av en tjej och producerade av tjejer. Att kvinnor kan är känt men det är också dags att det även syns i filmbranschen. Och de tjejer vi får se på duken är kaxiga tjejer med egen vänskap. En vänskap som är stark men också krävande. En vänskap som kräver total lojalitet, som stöder men också är ett hinder för en fortsatt utveckling. Mirja är en viktig del av gänget.

Regissören Rojda Sekersöz första långfilm är stark och berörande. Med ett lysande manus är det en film för tonåringar men också för vuxna. En film om att välja vilket liv man vill leva. En påminnelse hur makten ser ut från Mirjas horisont. Att språket är en klassfråga och attityden på olika nivåer i samhället. Där valet för Mirja liksom för många är ett diskjobb på hotellet eller ingenting. Om valet mellan familjen eller gänget. Det är en film med alla typiska filmattribut för förortsliv. En kedjerökande finsk mamma, en lillasyster som behöver tas om hand, ont om pengar och tomma kylskåp. Samtidigt finns de stora drömmarna där. Lillasyster som vill bli bloggare eller fotomodell . Gänget med drömmar om ett Montevideo som de knappt vet var det ligger.

Evin Ahmed gör sin roll med stor intensitet. Samspelet med mamman och lillasystern är lysande. Outi Mäenpääs rökande och hostande mamma skiftar mellan uppfostran och uppgivenhet. Lillasyster Ella Åhmans är verkligen bra.
Dröm vidare är en film om valet mellan de stora drömmarna och att försöka hitta en närmare dröm.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Film- och dvdrecension: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

17 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Betyg 3
Släpptes på på DHD och VOD 30 januari 2017, på UHD, 3D Blu-ray, Blu-ray och DVD 13 februari 2017.

Tim Burton är mästare på att skapa magiska fantasifulla äventyr, Hans ”Nightmare for Christmas” är en av filmhistoriens häftigaste lek med skräck och magi, magiskt och förtrollande och nästan inget är bara svart eller vitt. I ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” kommer han inte upp på samma nivå. Långt därifrån.

Grundberättelsen i ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” tar mer än halva filmtiden. Att det tar tid att få fram filmens kärna och vad den egentligen handlar om, det är i och för sig varken bra eller dåligt. En bra film kan ta tid. Men i den här filmen känns det länge rätt segt. Berättelsen kommer aldrig till skott, känns det som.

Visst, Burtons omisskännliga fantasi sprudlar och var han får alla idéer ifrån är ett mysterium. Som tittare njuter jag av fantasifullheten och alla besynnerliga karaktärer han skapat – och det är ett bra budskap att vi alla besynnerliga människor är viktiga och om vi samarbetar kan vi besegra den allra värsta ondskefulla varelsen. Det är dock också en av filmens minus. De onda är helt enkelt rakt igenom förfärliga och hemska och det finns inget annat sätt att besegra dem än genom rejält våld.

Filmen är både kuslig och skrämmande – och våldsam. Den är ingen familjefilm för de minsta småknattarna. Filmens plus är fantasifullheten och de härliga olika besynnerliga karaktärerna och miljöerna – filmens minus är att de flesta är antingen onda eller goda och efter ett tag är handlingen ordentligt förutsägbar. Den är något för lång också, men det finns värre sätt att använda två timmar och sju minuter till.

Regi: Tim Burton
I rollerna: Eva Green, Asa Butterfield, Chris O’Dowd, Allison Janney, Rupert Everett, Terence Stamp, Ella Purnell, Judi Dench, Samuel L Jackson m fl
Kostym: Colleen Atwood
Genre: Äventyr/Fantasy
Speltid: 2 tim 7 min
Produktionsår: 2016
Ålder: 11 år

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 394
  • Sida 395
  • Sida 396
  • Sida 397
  • Sida 398
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 635
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in