• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Vilse i Paris – en slapstickskomedi av bästa slag

4 juni, 2017 by Birgitta Komaki

Vilse i Paris
Betyg 4
Svensk biopremiär den 9 juni 2017

En komedi i regi av Fiona Gordon och Dominique Abel. De har också huvudrollerna tillsammans med Emmanuelle Riva. Filmens orginaltitel: Paris pieds nus.
En komedi där skådespelarna uttrycker mer med sina kroppar än ord kan göra.

Fiona, en bibliotekarie i Kanada, får ett brev från sin gamla moster Martha i Paris.
Mostern är gammal och ska bli placerad på ett hem, något som hon absolut inte vill.
Därför skriver hon och ber om hjälp. Fiona tar sin ryggsäck, modell större, med Kanadaflagga på toppen och reser till Paris. Väl där händer mycket olyckor och incidenter och mostern är dessutom försvunnen. Hon får snart en beundrare i uteliggare Dom och de hamnar i de mesta fantastiska situationer. Moster Martha har sina egna små nöjen.

Handlingen utspelar sig under några dagar och nätter i Paris. Personerna befinner sig ständigt i olika nödlägen. Som en slags pardans drivs handlingen framåt. De kämpar emot varandra och de hjälper varandra . Inget ämne är för känsligt att ta upp och driva med. De är en komedi men med allvarliga ämnen.

Filmen är suveränt uppbyggd av olika slapsticks och skådespelarna använder sina kroppar som instrument. De har jämförts med Jacques Tati och Buster Keaton och de för genren ett steg vidare. Jag sitter hela tiden och väntar på nästa scen och jag behöver inte vänta länge. Som ett pärlband kommer scenerna och de är helt underbara och måste ses. När Fiona och Dom dansar uppstår ljuv musik och hela restauranten påverkas. När Dom får restaurangbordet bakom toalettdörren tänker jag på Chaplin. Till och med en så enkel sak som när en joggare skall ta en bild på Fiona på en bro blir stor komedi. Det händer otroliga saker samtidigt tänker jag att de skulle kunna hända. Man skrattar åt dem men känner samtidigt igen sig själv. Fiona är den mest aparta hjältinna jag sett och hennes kroppsspråk är fantastiskt.

Dominique Abel och Fiona Gordon har arbetat tillsammans sedan 80-talet med fysisk teater och film. De har också arbetat med Bruno Romy som har bakgrund som clown. Med den erfarenheten och med ambitionen att gestalta människors brister har de skapat en varm och kärleksfull film. En annorlunda och skön komedi.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, slapstickskomedi, Vilse i Paris

Veckans film- och tv-serier (2 juni)

3 juni, 2017 by Rosemari Södergren

Veckans filmpremiärer:
Wonder Woman
Brev från månen
De vackra dagarna i Aranjuez
Baywatch
Song to Song

Fem filmer hade premiär på svenska biografer i veckan. Den film som överraskande nog fick högst betyg av flest kritiker var superhjältefilmen Wonder Woman med Gal Gadot i huvudrollen. Filmen ligger helt rätt i tiden med massor av kvinnor som är starka och tuffa – och det finns alltid en risk med kultur som ligger helt korrekt med den allmänna opinionen. Men Wonder Woman har inte fastnat i den fällan och är både rolig, underhållande och snyggt gjort. Kulturbloggen gav filmen betyg 4 och det gjorde bland andra Dagens Nyheter också.

Brev från månen är nästa film som kulturbloggens skribent hyllade och gav hela betyg 5 av 5. Det är en fransk film om en kvinna som tvingas gifta sig mig en spansk gästarbetare när hennes föräldrar tycker att hon är för sexuellt engagerad och dragen till en gift man i byn. Det är en mycket speciell film och den är ganska fri för olika tolkningar.
Dagens Nyheter gav den betyg 3 och Svenska Dagbladet gav den betyg 5 av 6.

Av övriga tre filmer fick Baywatch godkänt liksom De vackra dagarna i Aranjuez (fast den är väldigt seg) medan Song to Song var en jättebesviken (betyg 1).

Veckans stora händelse på tv-serie-fronten var förstås att säsong 5 av House of Cards släpptes på Netflix. Men den är delvis en besvikelse. Paret Underwood kämpar för att Frank ska bli omvald till president och hans fru därmed ska bli vice president och deras konkurrens, republikanen Conway spelas av svensken Joel Kinnaman. Paret Underwood gör allt för att bli valda och försöker skrämma upp befolkningen för terrorism. Men det finns lite för mycket som inte är trovärdigt, som att natten före valet sitter paret Underwood mest för sig själva. Jag menar, natten före ett val brukar vara fylld av människor som jobbar in i det sista. Serien är väldigt seg också och bygger för mycket på att tittaren sett de tidigare säsongerna.

Berlin – under samma himmel. Den tyska tv-serien om den unge mannen från Öst-Berlin som ska göra ett spionuppdrag i väst och förföra en medelålders kvinna går på SVT och är en av de bästa serierna just nu.

Arkiverad under: Film, Krönikor Taggad som: House of cards

Filmen Neruda inviger den tredje upplagan av Panoramica, Stockholms latinamerikanska filmfestival

1 juni, 2017 by Redaktionen

Stockholms latinamerikanska filmfestival PANORAMICA invigs den 20 september med den chilenska filmen Neruda av Pablo Larraín. Festivalen som äger rum den 20-24 september på biograferna Bio Rio, Klarabiografen och Zita Folkets Bio i Stockholm har i år temat (o)sanning som löper som en röd tråd genom programmet. Det här är första året som invigningsfilmen dessutom har svensk distribution genom Edge Entertainment, premiärdatum på svenska biografer blir den 22 september.

Ett pressmeddelande berättar:
Precis som föregående år kommer festivalen att erbjuda ett urval av filmer som sträcker sig från hela den latinamerikanska regionen tillsammans med seminarier och andra kopplade evenemang.

Pablo Larraíns poetiska och fängslande äventyr Neruda handlar om den chilenska poeten, författaren och nobelpristagaren Pablo Neruda (spelad av Luis Gnecco) och utspelar sig under en period då Neruda var jagad av staten för sin involvering i landets kommunistiska parti. Istället för att gömma sig väljer Neruda att starta en katt och råtta-lek med staten där poliskommissarien Óscar Peluchonneau (spelad av Gael Garcia Bernal) är hack i hälen på författaren. Filmen hade sin premiär under Cannes 2016 där den tävlade i Quinzainen och har under året cirkulerat flera av de internationella filmfestivalerna.

Det fullständiga programmet till den 3:e upplagan av PANORAMICA kommer att släppas i augusti, mer information om programsläpp släpps närmare datumet.

Arkiverad under: Film, Scen

Filmrecension: Galna av lycka – varm, rolig, absurd och tankeväckande

31 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Galna av lycka
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 juni 2017
Originaltitel: La pazza gioia
Regi: Paolo Virzì
I rollerna: Valeria Bruni Tedeschi, Micaela Ramazzotti, Valentina Carnelutti

En tankeväckande film om att leva med en psykiatrisk sjukdom. En film som inte förenklar och som vågar fördjupa skildringen.

Beatrice (spelas av fantastiska Valeria Bruni Tedeschi) är tvångsinlagd på en psykiatrisk klinik, hon har svår bipolär sjukdom och ingen sjukdomsinsikt alls och föraktar övriga patienter. En dag kommer den unga kvinnan Donatella (Micaela Ramazzotti) dit. Donatella är en mer tillbakadragen och tystlåten tjej som bär på sin egen hemlighet. Bägge är gäster på samma mentalsjukhus i vackra Toscana och blir snart vänner trots sina olikheter.

Ett stort plus är att såväl patienter och personalen skildras som mänskliga och begripliga. Personalen är engagerade.

Av en slump får Beatrice och Donatella chansen att rymma. Det blir en färd utan lika. Eftersom Beatrice har en svada utan like och van vid att röra sig i överklassen lyckas hon fixa in dem på lyxiga restauranger och det hamnar mitt i en filminspelning. Men verkligheten kommer ändå ikapp dem, de måste ändå en dag möta sina demoner.

Frågor jag hoppas och tror att alla som ser filmen ställer sig är: Vem är frisk och vem är sjuk? Varför hamnar en del på en låst avdelning medan andra får leva vidare i sina liv? Vem har makten att bestämma?

Det är sant att Beatrice helt klart har svår bipolär sjukdom, men många kan leva i samhället med rätt medicinering och rätt stöd. Donatella har en trasig bakgrund och lider av depressioner ibland: men det som skadat henne mest är sveket från människor.

Galna av lycka är en varm film, rolig, absurd och den ställer viktiga frågor på sin spets.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: De vackra dagarna i Aranjuez – mörk, vemodig, vacker och ger ångest

31 maj, 2017 by Rosemari Södergren

De vackra dagarna i Aranjuez
Betyg 3
Svensk biopremiär 2 juni 2017
Regi: Wim Wenders

David Bowie sjunger ”Perfect Day”, Wim Wenders har regisserat och Nick Cave gör ett inhopp i filmen. Kameran vilar över en lantlig plats som vibrerar av högsommarens värmande solstrålar. De vackra dagarna i Aranjuez fyller oss åskådare med starka sommarkänslor direkt. Men, men, men … Filmen bygger på en teaterpjäs av Peter Handke och draman som skrivits för att framföras på en scen fungerar rätt sällan bra på filmen.

En författare sitter vid sin skrivmaskin och ser ut över trädgården genom ett vidöppet fönster. I trädgården står trädgårdsmöbler och längre bort ser vi havet. Han ser framför sig hur en man och en kvinna sitter ned vid bordet och börjar samtala. Mannen har en liten söt lurvig hund som slinker runt kring hans ben. På ett sätt samtalar de om kvinnans sexuella erfarenheter med olika män och något lite pratar de om mannens upplevelse då han letade efter ett hus för arbetarklassen som skulle finnas på ett område med ett kungligt slott. Fast under ytan talar de egentligen om livets mening – och om det finns någon sådan.

Det är mycket teater. Långa dialoger, mycket prat, som på en teaterscen, fast med fantastiskt foto och ljud från fåglar och löv som hörs i den ljuva sommarfläkten.

En sak är riktigt, riktigt irriterande med filmen. Mannen och kvinnan som samtalar är förstås skapade i författarens fantasi. Och det enda som kvinnan pratar om är vilka erfarenheter hon har med män och framför allt när det handlar om sex. Är det vad en man tror att en kvinna tänker på mest av allt? Har kvinnor inget annat intresse med livet än att fundera på sina relationer till en man eller till män? Medan mannen vid bordet kan prata om och fundera över samhällsfrågor.

Wim Wenders har gjort flera av filmhistoriens största mästerverk som ”Himmel över Berlin” och ”Paris, Texas” – men den här gången är resultat inte lika fascinerande trots att han har med både sång med David Bowie och ett framförande av Nick Cave. Det blir för mycket teater av det hela och teater passar bäst på en scen.

”De vackra dagarna i Aranjuez” är absolut inte dålig. Den har många bottnar och livet är kanske lika flyktigt som en vacker högsommardag – och vi är kanske lika ensamma som mannen och kvinnan vid bordet som bara ibland lyssnar på varandra – och hunden som inte får någon uppmärksamhet. Mitt i den ljuvligaste sommardagen är allt ändå väldigt vemodigt och mörkt och meningslöst – och dess slutsats ger ångest. Fast det är mycket vackert samtidigt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 386
  • Sida 387
  • Sida 388
  • Sida 389
  • Sida 390
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 635
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Sjung för mig Arja Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in