Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Borg första svenska film någonsin att öppna filmfestivalen i Toronto

by

Shia LaBeouf och Sverrir Gudnason i Borg. Foto: SF Studios

Borg får det prestigefyllda uppdraget att öppna den internationella filmfestivalen i Toronto. Det tillkännagavs idag vid en presskonferens. Det är första gången någonsin en svensk film är öppningsfilm i festivalens fyrtioettåriga historia.

Ett pressmeddelande berättar:
Toronto är av många rankad som den mest inflytelserika film­festivalen efter Cannes. Visningen sker den 7 september, dagen innan filmens svenska biopremiär. Filmen kommer även att visas i festivalens galasektion. Skådespelare, regissör och producenter kommer vara på plats i Toronto.

Borg handlar om en av Sveriges och världens största ikoner: Björn Borg. Huvudrollen axlas av Guldbaggebelönade Sverrir Gudnason och i rollen som Björn Borgs rival, den hetlevrade John McEnroe, ser vi Hollywoodstjärnan Shia LaBeouf. Borgs tränare Lennart Bergelin spelas av Stellan Skarsgård och som Björns fästmö Mariana Simionescu ser vi Tuva Novotny. I andra roller ser vi bland andra Robert Emms som Vitas Gerulaitis, Ian Blackman som McEnroes pappa och Leo Borg (Björn Borgs egen son) spelar filmens yngste Björn Borg. Björn Granath, som gick bort i våras, gör sin sista filmroll som legendariske sportkommentatorn Bengt Grive.

– Vårt mål med filmen har varit att på ett respektfullt sätt hedra Björn Borg och John McEnroe med en historia som ska beröra och engagera publik, inte bara i Sverige, utan också ute i världen. Att få börja den resan med att öppna filmfestivalen i Toronto är fantastiskt roligt. Nu är det upp till publiken att avgöra om vi lyckats, säger filmens producenter Jon Nohrstedt och Fredrik Wikström Nicastro.

För filmens regi står Janus Metz som tidigare regisserat den Cannes-belönade dokumentärfilmen Armadillo och avsnitt av hyllade TV-serien True Detective:

– Det är verkligen en ära att bli utvald som öppningsfilm på Toronto International Film Festival och ett starkt erkännande för hela teamet bakom filmen. Vi har haft mycket höga ambitioner för Borg och alla har verkligen gett sitt allt för att vi skulle lyckas. Toronto är den viktigaste filmfestivalen i Nordamerika och en av de största i världen. Det är absolut sensationellt att en skandinavisk film öppnar festivalen och sätts i spetsen för festivalens galasektion. Det kommer få en avgörande betydelse för hur filmen tas emot internationellt, säger Janus Metz.

Borg är en film om hur legender formades ur rivalitet, vänskap och glamour i en tid då allt var möjligt. En berättelse om en svensk ikons stora genombrott som skildrar åren då Björn Borg gjorde resan från Södertälje till världseliten, om hans största kamp som utkämpades 1980 i mötet med den amerikanske supertalangen John McEnroe och om hur deras rivalitet kom att engagera en hel värld. Manuset är skrivet av Ronnie Sandahl som tidigare regisserat och skrivit manus till kritikerrosade Svenskjävel.

Borg produceras av SF Studios Production i samproduktion med Film i Väst, Nordisk Film, SVT, Sirena Film, SF Studios Production ApS och Yellow Film & TV och har fått stöd av Filminstitutets långfilms­konsulent Yaba Holst, Nordisk Film & TV Fond, Det Danska Filminstitutet, Finlands Filmstiftelse, DR och YLE. Medfinansierat av EU-programmet Kreativa Europa MEDIA. Nordisk Film distribuerar filmen som har svensk biopremiär 8 september. Internationell säljagent är SF Studios.

Filmrecension: Loving Vincent – ett mästerverk där konst och film blir ett

by

Loving Vincent
Betyg 5
Svensk biopremiär 20 oktober 2017
Regi: Dorota Kobiela, Hugh Welchman
I rollerna: Helen McCrory, Saoirse Ronan, Douglas Booth

Årets och kanske till och med årtiondets konstnärligaste film, helt enkelt ett mästerverk och en hyllning till konsten och Vincent van Gogh. Filmen är skapad av hundra konstnärer och allt i filmen, varenda filmsekvens, är oljemålningar. Den har svensk biopremiär 20 oktober och den lär bli en av de mest hyllade filmerna i år, utan tvekan. Den vann publikpriset på Annecy filmfestival, där den möttes av tio minuter stående ovationer.

Filmen berättar på ett smart sett om Vincent van Gogh, en av världens främsta konstnärer. Han dog 1890 och det sägs att det var självmord, men det finns misstankar om att det kan ha varit mord eller dråp. Vi får följa en ung man, vars far är brevbärare, och som har ett brev till Theo, Vincent van Goghs bror. Brevet ska vara skrivet strax innan Vincent van Gogh dog och borde kunna ge svar på varför han tog livet av sig, om han gjorde det. Den unge mannen beger sig iväg för att få tag på Theo van Gogh. Under sin färd möter den unge mannen människor ur Vincent van Goghs liv. Färden för att lämna över brevet blir en berättelse om Vincent van Goghs liv.

Produktionen av denna världens första helt oljeanimerade film har sysselsatt 150 konstnärer som tillsammans producerat en oljemålning för var och en av filmens 65.000 bildrutor. Resultatet är, som det står i pressmeddelandet om filmen: en färgsprakande, fascinerande och rörande berättelse om skaparglöd, passion och förtvivlan.

Det är dock mer än så, det är konst och film som möts och berikar varandra och blir filmkonst och konstfilm. Hela filmen är uppbyggd av oljemålningar och den som kan sin konsthistoria kommer att känna igen en mängd konstverk.

Vincent van Gogh är en av världens största konstnärer. Hans konst är idag värd miljontals dollar. Men han
sålde endast en enda målning under sin livstid och ansågs vara en galning och ett misslyckande.

Det finns massor av information om filmen på dess hemsida, som du hittar här.

DET med Bill Skarsgård – Biopremiär 13 september- Officiell trailer 2

by

En ny filmad version av Stephen Kings klassiska skräckroman Det kommer på bio i september.

Bill Skarsgård spelar huvudrollen i nya skräckfilmen ”Det” som bygger på Stephen Kings välkända roman med samma namn. Plötsligt lamslås den lilla staden Derry i amerikanska delstaten Maine av skräck när flera barn mystiskt börjar försvinna. Några barn får möta sina största rädslor, när de hamnar i den onda clownen Pennywise sällskap, vars historia som mördare sträcker sig långt, långt bakåt i tiden.

Filmrecension: Valerian and the City of a Thousand Planets – komiskt sf-äventyr

by

Valerian and the City of a thousand planets
Betyg 3
Svensk biopremiär 2 augusti 2017
Regi Luc Besson

En roligt äventyr om 28:e århundradet, med betoning på roligt. Filmens hjältar är två agenter – Valerian och Laureline -med uppdrag att rädda en av världens viktigaste städer från utplåning. Det är humorn som bär filmen och en lång rad fantastiska rymdscener.

Äventyret utspelar sig i en framtidsvärld. Fast äventyr? Det är ändå svårt att kalla det en äventyrsfilm. Det är alldeles för mycket som är helt förutsägbart. När samtliga huvudkaraktärer presenterats vet vi som tittare i stort sett hur allt ska sluta: vem ska vara förrädare, vem blir hjälte och vilka är förälskade. Inga överraskningar direkt. Men roligt är det. Fast för de yngre åldrarna fungerar den säkert som ett äventyr. I Sverige visas den för barn från 11 år, vilket betyder att barn mellan sju och elva år kan se den i sällskap av en vuxen.

Filmen är baserad på den franska science fiction-serien ”Linda och Valentin” av Pierre Christin och Jean-Claude Mézières, särskilt på albumet Ambassadören som försvann (trots att titeln påminner om ”De tusen planeternas rike”). Besson beundrade den tecknade serien redan som liten och har tidigare samarbetat med Mézières för sin film Det femte elementet.

Dane DeHaan och Cara Delevingne har de två i huvudrollerna som Valerian och Laureline. Cara Delevingne som spelar den kvinnliga agenten får nog sitt internationella genombrott som skådespelare i och med denna film, hon har synts i några filmer tidigare, bland annat har hon rollen som Annetje i Tulpanfeber men hennes största karriär hittills har varit som modell. Hon har bland annat varit Burberrys ansikte i deras ”Beauty campaign” och för Burberrys vår/sommar kampanjer 2011 och 2012. Hon har också synts i stora kampanjer för H&M, Zara and Chanel. Hon är född i London och har en förnäm bakgrund med flera brittiska adelssläkter.

Handlingen utspelar sig under det 28:e århundradet och Valerian och Laureline är två specialagenter med ansvar att behålla ordningen i universums mänskliga territorium. På order från försvarsministern ger sig de två ut på ett uppdrag till den makalösa staden Alpha – en ständigt växande metropol där varelser från hela universum i hundratals år har förenats för att dela kunskap, intelligens och kultur med varandra. Alpha är en symbol för mångfald, där lever varelser med helt olika livsförutsättningar tillsammans.

I kärnan av Alpha finns en mörk kraft som hotar den fredliga tillvaron i de tusen planeternas stad, och Valerian och Laureline måste göra allt för att identifiera det förgörande hotet och inte bara skydda Alpha, utan även garantera universums framtid, alltså en av de vanligaste ingredienserna för oändligt många äventyrsfilmer: en eller två små figurer måste rädda hela världen.

En av filmens stora styrkor är det visuella. Inledningen om livet på den vackra planet Mul där varelserna lever i harmoni med natur är underbart vackert framställt. Överhuvudtaget får filmen ett extra plus för dess sprakande fantasi kring hur liv kan fungera där hjältarna ibland måste träda in i en annan dimension som finns sida vid sida med det vi kallar verklighet. Ibland finns det världar och existenser vi inte kan uppfatta med våra mänskliga sinnen. Det är snyggt och smart och fascinerande.

Att filmen inte får ännu högre betyg beror på att den är oerhört förutsägbar. Vem som är god och vem som är ond, vem som är rättrådig och vem som är en falsk  karaktär som vill ont listar nog de flesta ut ganska snart.

Men visuellt är det mästerligt, musiken underbar och roligt är det.

Filmrecension: Maudie – gripande om rätten att vara udda

by

Maudie
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 juli 2017
Regi Aisling Walsh

En mycket vacker och gripande film om två udda personligheter som finner lycka och livskvalitet tillsammans. Filmen bygger på konstnären Maud Lewis liv.

Maud är en ung kvinna i 1930-talet i Nova Scotia. Hon har en förvriden kropp, med smärtor på grund av reumatism. Hennes föräldrar är döda och hennes bror som skulle ta hand om henne säljer deras föräldrars hus och kastar över vårdnaden av Maud till deras tant Ida. Maud får hela tiden höra att hon inte kan klara sig själv och att hon inte kan ta något jobb, att hon inte duger något till. Det enda som ger henne lyckokänslor är när hon målar.

Maud spelas av Sally Hawkins och denna rolltolkning är en av filmens allra största behållningar.  Sally Hawkins är så bra, hennes röst som växlar från låg, viskande till grodliknande fnysningar och den breda kanadensiska språkmelodin och hennes förvridna kropp. Och inte att glömma bort hur hon så ofta ser ut att le i smyg, som om hon vet något fantastiskt som ingen annan vet – och det gör att hon står ut med vilka förhållanden som helst. Det lär bli en hel del filmpriser för Sally Hawkings rollprestation.

En dag tar hon sig haltande till bygdens butik där hon ser när butiksföreståndaren hjälper den vresiga, argsinte Everett att skriva en lapp att han söker ett hembiträde. Maud ser sin chans att skapa ett eget liv, att komma bort från tant Ida.

Everett, som spelas av Ethan Hawke, är en butter, sur man som verkar vara uppväxt i bygdens barnhem,  som han som vuxen fortfarande har kontakt med genom att utföra mindre arbeten för hemmet. Han försörjer sig med  olika påhugg och säljer fisk. Det är tydligt att han har flera funktionshinder eller hur det ska beskrivas. Han kan knappt läsa och skriva, han har ett temperament utan like och rör sig som om han inte riktigt har en vuxen mans intellekt. Han är en rätt vidrig person och när Maud flyttar in hos honom och blir hans hembiträde är han inte snäll mot henne. Men Maud ser tydligen något i honom och sakta förvandlar hon deras hus och deras liv.

Maud målar. Hon målar så fort hon kan. Hon målar på väggar, på kartongbitar, på stolar, på fönster. En dag kommer en kvinna från New York dit och beundrar hennes målningar. Intresset för Mauds konst växer och den amerikanske vicepresidenten Nixon köper en av hennes tavlor. Hon blir uppmärksammad stort runt om i USA i tv och tidningar. Ändå, trots att Everett och Maud (som vid laget hunnit gifta sig) egentligen skulle ha råd att bo modernare och dra in elektricitet i stugan fortsätter de att leva under små omständigheter, enkelt och nöjda. Hon är lycklig så länge hon får måla och hans uppgift blir att sköta hushållet.

Det är en vacker berättelse men en sak som gör mig väldigt ledsen när jag ser filmen är att jag tänker på hur livet är i vårt svenska samhälle idag, där två så unika och udda personligheter troligen inte skulle ha någon chans att utvecklas eller ha något bra liv. Everett skulle aldrig klara det svenska gymnasiet och skulle inte kunna försörja sig med småsysslor och bo billigt i ett eget hus och Maud skulle pumpas full av mediciner som tog bort hennes livskraft.

Filmen är ett irländskt-kanadensiskt samarbete och är inspelad i Newfoundland och i Labrador. Den visades på Torontos filmfestival 2016 och har därefter vunnit flera priser på olika filmfestivaler.