Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Anna Jadowska för filmen Wild Roses vann Stockholm Impact Award på Stockholm filmfestival

by

För tredje året i rad har Stockholms filmfestival tillsammans med Stockholms stad delat ut priset Stockholm Impact Award. Priset är ett av världens största pengapriser för film med en vinstsumma på en miljon kronor, samt ett unikt pris designat av konstnären Ai Weiwei. Idag står det klart att årets vinnare är Anna Jadowska med filmen Wild Roses.

Ett pressmeddelande:
Motivering: För en känslig gestalting av en moder som vägrar att överge sitt sanna jag, och för ett porträtt av ett rasande barn som ifrågasätter ett ytterst konservativt samhälle, för en visuelt utsökt stil som kontrasterar en värld av fördomar och moralisk tvång, Stockholm Impact Award går till Anna Jadowska för Wild Roses, en metafor för människans uthållighet.

Wild Roses handlar om småbarnsmamman Ewa som återvänder till sin by efter en okänd sjukhusvistelse. Samtidigt kommer hennes man tillbaka efter flera månaders arbete utomlands. Relationen blir ansträngd och Ewa är frånvarande. När deras yngsta barn plötsligt försvinner börjar hemligheterna uppdaga sig…

– Tack så hemskt mycket för det här priset, jag känner mig mycket hedrad. Ett stort tack till Stockholms filmfestival, festivalchefen, organisatörerna, Stockholms stad och juryns medlemmar. Jag hade en lång och svår resa med den här filmen och att få motta det här priset betyder väldigt mycket för mig då det ger mig möjligheten att göra en till film, säger den vinnande regissören Anna Jadowska.

Stockholm Impact Award delas ut till filmskapare som vågar adressera samhällsfrågor som demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

De övriga nominerade filmer och regissörer i årets Stockholm Impact Award var:
Cardinals av Grayson Moore & Aidan Shipley
The Last Verse av Ying-Ting Tseng
My Pure Land av Sarman Masud
Searing Summer av Ebrahim Irajzad

Filmrecension: Insyriated – Klaustrofobiskt om ett Syrien i brand

by


Insyriated
4
Regi: Philippe Van Leeuw

Någonstans i en syrisk stad, Inlåst i en lägenhet sitter Oum Tazan och hennes familj och kurar medans bomberna smäller där utanför. Familjen sitter i avvaktan att trupperna ska lämna området. Det kan ta dagar, veckor, månader. Ett ungt par som bor ihop med Oum planerar att fly landet.  Men plötsligt sker något som fullständigt vänder upp och ner på deras planer. Insyriated av Philips van Leeuw är ett intensivt kammarspel om en stark moder som håller skeppet flytande men som trasslar in sig i en väv av  lögner. Lewis skildring av en vanlig syrisk familj som hamnar i händelsernas centrum är mycket trovärdig och stark. Det är klaustrofobisk och obehagligt från ruta ett.  Instängdheten tar hårt på individerna. Skådespelet är utmärkt även om dialogen kan te sig teatral. Hiam Abbass från Källan och Marseielle spelar Oum, matriarken som med sammanbiten min håller ihop familjen i en extrem situation. Hon är självlysande.  Skickligt växlar hon mellan känslolägena – från självsäker till rädd till panikslagen. Insyriated är ett nyanserat drama som beskriver krigets fasor. Här finns inga hjältar bara offer i ett brinnande inferno.

Filmrecension: Justice League – fjantig, löjlig, idiotisk

by

Justice League
Betyg 1
Svensk biopremiär 17 november 2017

Wonder Woman gjorde rätt stor succé när den kom på bio, också av bland filmkritiker hyllades superhjälte-filmen med Gal Gadot i rollen som Wonder Woman. (Filmen fick betyg 4 av Kulturbloggen.) Denna kvinnliga superhjälte är en av huvudkaraktärerna i Justice League som når biograferna den 17 november 2017, ungefär i samma veva som filmen Wonder Woman släpps på dvd och bluray.

Karaktären Wonder Woman är fortfarande väldigt bra, men det räcker inte. Justice League är en riktig flopp, en misslyckad film och då är jag en person som gillar serietidningar och filmer om superhjältar. Denna genre kan vara väldigt bra, både spännande, äventyrliga och samtidigt ha något vettigt att säga om livet och människor.

Filmen kretsar en hel del kring Batman som tyngs av skuldkänslor för att han menar att han är del i att Superman har dött. Ja Superman har dött och det sätter fart på kriminella som ser sin chans att inte längre bli gripna. Det största hotet är att den allra ondaste onda, Steppenwolf, kommer tillbaka.

Här har vi två av filmens stora minus. Steppenwolf är den mest idiotiska och löjliga ärkebov jag sett på film, tror jag. Med sin fjantiga huvudbonad med horn ser han skitdum ut. Han ser så töntig ut att han är en parodi på sig själv. Vad är då hans mål? Att totalt förstöra jorden. Har vi inte kommit förbi den tiden då filmens stora bov är rakt igenom ond och dum i huvudet? Ska det inte finnas någon tanke bakom vad denna onda person vill uppnå? Även om det är en saga om superhjältar kan vi inte förvänta oss några nyanser i den onda? Stackars Ciarán Hinds att ha en sådan idiotisk roll.

Batman är egentligen min favorit bland alla seriehjältar. Jag ska glömma bort den här filmen, ska glömma att Batman är med. För Ben Affleck är helt fel i den rollen. Hans sätt att vara den deprimerade Batman har helt fel utstrålning, hans mörker är inte ett dugg trovärdigt. Varenda en som gjort Batman tidigare har gjort det bättre.

Henry Cavill som superman är ingen riktig höjdare heller. För slickat sockersöt och stel. Nej, det räcker inte att Ezra Miller är väldigt charmig som den unga superhjälten Flash och Jeremy Irons en bra Alfred och att Jason Momoa fungerar som Aquaman. Storyn måste ha någon kvalitet även när genren är ”superhjältar räddar världen”.

De gigantiska resurser som filmarna har till sitt förfogande för att göra en sådan action- och ävenyrsfilm tycker jag vi har rätt att vänta oss något mer nyanserat. Varför ska en ond person vilja ta över världen enbart för att förstöra? Filmen är inte spännande, inte överraskande, inget oväntat händer, den är inte rolig, bara fjantig. Någon slags mer tanke bakom borde filmskaparna kunna ha med.

Filmen har premiär den 17 november 2017 och sorgligt när är en uppföljare är schemalagd att komma ut den 14 juni 2019. Hoppas de tar in en manusförfattare och regissör som kan göra en film med några blir bottnar i berättelsen.

Filmrecension: Menashe – fascinerande, berörande

by

Menashe
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 december 2017
Filmen visas Stockholm Filmfestival
Reg Joshua Z Weinstein
Språk: Jiddisch/Engelska

En fascinerande inblick i livet bland ultraortodoxa judar i New York. En film som berör och låter oss få komma in i en miljö de flesta av oss aldrig någonsin möter.

I New Yorks Borough Park finns ett av världens största judiska samhällen. Här är det ultraortodoxa det vardagliga, och bland de långa svarta rockarna finns Menashe – en snäll men olycklig man. Sedan Menashes fru gått bort anses han inte kunna tillhandahålla ett anständigt hem åt sin son. En man kan inte ta hand om barn och hem, det menar de ultraortodoxa judarna. Han får träffa sin son men inte ha honom boende hos sig.

Menashe vill inget hellre än att hålla ihop sin lilla familj, han vill ha sin son hos sig. Han lyckas övertala rabbinen om en chans att få bevisa sin duglighet som förälder. Under förberedelserna inför fruns minnesdag flyttar sonen tillbaka till honom på prov.

Det är inte så enkelt att ha hand om ett barn för en man som aldrig fått lära sig att sköta om ett hem. Han har svårt att ordna bra frukost, svårt att få sonen i tid till skolan. Jag märker hur jag med min bakgrund här i Sverige kan bli rätt irriterad på Menashe, när han nu vill ha sonen hos sig: varför sköter han inte det perfekt. Menashe är lite av en virrpanna. Det är en av filmens styrkor att den får mig som publik att reagera och leva mig in i filmen.

Menashe sticker ut en del i den ultraortodoxa gruppen. Han undviker att gå klädd i den svarta långa rocken och han umgås inte bara med judar. När han går på judiska dejter för att försöka träffa en ny fru har han svårt för kvinnorna som kategoriskt säger att kvinnor ska hålla sig i köket. Menashe har lite av rebellanda i sig.

Att det ändå inte är så lätt att bryta med traditionen och omgivningen visar filmen också. Enligt amerikansk lag borde han ha all rätt att ha sin son. Han borde kunna ta sonen och flytta någon annanstans, tänker kanske någon i publiken. Men det är inte så lätt att bryta med allt och att begära att barnet ska göra det också.

Menashe är ett genuint, närgånget och starkt porträtt av livet i en miljö där tro och gammaldags moral lag. Filmen är helt berättad på jiddisch och har lovordats av kritikerna.

Skådespelare: Menashe Lustig, Yoel Falkowitz, Ruben Niborski

Sameblod vinner Europaparlamentets LUX Prize

by

Den svenska filmen Sameblod vinner Europaparlamentets LUX Prize 2017. Det blev offentliggjort vid Europaparlamentets prisceremoni i Strasbourg på tisdagen 14 november 2017.

Ett pressmeddelande:
Systrarna Lene Cecilia Sparrok och Mia Erika Sparrok som också spelar systrar i filmen närvarade vid prisceremonin där de fick motta priset av presidenten för EU-parlamentet Antonio Tajani.

LUX Price innebär distributionshjälp i form av textning av filmen på alla europeiska unionens 24 officiella språk och syftet med priset är att lysa upp den allmänna debatten om europeisk integration och att underlätta spridning och distribution av europeisk film inom europeiska unionen. Priset har delats ut sedan 2007 och bland vinnare tidigare år finns bl.a ”Lornas tystnad” av Jean-Paul Dardenne och Luc Dardenne samt ”Min pappa Toni Erdmann” av Maren Ade.

Sameblod vann LUX Prize före två andra filmer, det franska Oscarbidraget ”120 battements par minute” av Robin Campillo samt det tyska bidraget ”Western” av Valeska Grisebach.

– Jag är väldigt, väldigt glad för det här! Det är ju ett enormt fint pris att få. Dessutom känns det som en revansch och en upprättelse för de äldre generationerna som fått uppleva att behandlas som mindre värda. Så det här priset delar jag med dem, säger manusförfattaren och regissören Amanda Kernell.

– Som producent är jag mycket stolt och glad över att SAMEBLOD vinner LUX Prize. När vi började arbeta med filmen 2014 så hade vi naturligtvis ingen aning om att berättelsen om en ung samisk kvinna och hennes kamp för rätten till utbildning och rättvisa i 1930-talets Sverige skulle nå ut och lyckas kommunicera med en publik över hela världen. Fram till idag har SAMEBLOD gjort över 181.000 besök på bio i Sverige, fått biodistribution till ett trettiotal länder och har bjudits in till mer än hundra filmfestivaler och vunnit många fina priser.

Att filmen nu uppmärksammas igen, ett och halvt år efter premiären i Venedig, och reser ut i Europa för att möta en ny publik genom LUX Prize är fantastiskt roligt! Säger filmens producent Lars G Lindström.
SAMEBLOD har prisbelönats på filmfestivaler över hela världen, bland annat blev filmen utsedd till Bästa Nordiska Film vid Göteborg Film Festival. Vid Tokyo International Film Festival vann Amanda Kernell ”Special Jury Prize” och Lene Cecilia Sparrok vann ”Best Actress Award”.

Synopsis:
Elle Marja går på samisk internatskola med sin lillasyster och ska snart ta över som renskötare i familjen. Samtidigt drömmer hon om ett annat liv, långt borta från bybornas hårda ord och förakt och skolans kadaverdisciplin och kolttvång. Allt faller samman efter de rasbiologiska undersökningarna som hålls på skolan och Elle Marja bestämmer sig för att lämna allt och bli svensk. Hon stjäl sin svenska lärarinnas kläder och identitet och rymmer till Uppsala – men att byta liv visar sig vara mycket svårare än hon trodde.