Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: The Post – Spielberg försvarar yttrandefriheten och pressens frihet

by

The Post
Betyg 4
Svensk biopremiär 26 januari 2018
Regi Steven Spielberg
Manus Liz Hannah och Josh Singer

En viktig hyllning till den fria pressen. Handlingen utspelar sig på 1970-talet men dess budskap är om möjligt ännu viktigare idag när information och budskap kommer från så många olika håll. Debatten om falska nyheter pågår för fullt.

The Post handlar om när New York Times, Washington Post och nationens stora tidningar modigt tog ställning för yttrandefrihet och rapporterade om The Pentagon Papers i juni 1971. Redaktionerna fick tillgång till hemligstämplade dokument som visade att mer än fyra decennier och under fyra amerikanska presidenter hade USA krigat i Vietnam trots att de inblandade högsta befälen och presidenterna visste att de amerikanska styrkorna var helt utan chans att vinna kriget. Tusentals amerikanska unga soldater dog i detta för amerikanarna meningslösa krig.

Nixon var president när redaktionerna fick dokumenten. Nixon och hans administration försökte stoppa publiceringen och åtalade redaktionschefer och tidningsägare. Tidningarna beskylldes för att vara hot mot amerikansk säkerhet. Vi har hört samma hot från de mäktiga många gånger när pressen avslöjar elitens lögner.

Den fria pressen är en viktig pelare för en levande demokrati att luta sig mot. Journalister behövs för att granska makthavare. Hur viktig den fria pressen är kan inte påpekats nog. Tyvärr gräver journalistiken ofta sin egen grav när stora redaktioner lägger enorma resurser på att bevaka kungliga bröllop och lägger ner kraft på att berömma kändisars klänningar på filmgalor. Många förlorar respekten på journalister och de har skapat en grogrund för alternativa nyhetstjänster, en del tillför debatten viktig information medan andra utan tvekan sprider lögner.

För mig var filmen en nostalgitripp. Vi får se hur tidningar trycktes för inte så länge sedan, på den tiden då ännu inget trycktes digitalt. När jag började inom journalistiken var det fortfarande som i filmen och när jag var redaktör på kvällsskiftet ingick det i vårt uppdrag att läsa korrektur en sista gång på sätteriet där en sättare stod vid får sida och fick skära ut och stuva om eventuella korrigeringar åt oss redaktörer.

En lång rad duktiga skådespelare är med på rollistan. Huvudrollerna spelas av Golden Globenominerade Meryl Streep och Tom Hanks. Jo jag kan vara rätt trött på Hollywood-manér och det ska ärligt sägas att den här filmen har sin beskärda av detta klichéartade sätt att berätta en historia och skildra karaktärer. Men den här gången fungerar det.

Som en viktig sidoberättelse får vi följa Meryl Streets karaktär, Washington Posts ägare Katherine Graham som hade svårigheter att hitta sin plats som landets första kvinnliga tidningsutgivare. Hon ärvde tidningen efter sin man, som hade ärvt den efter hennes pappa. Det var så det var, ingen ifrågasatte att hon som kvinna inte ärvde den av sin pappa. Kvinnor förväntades inte kunna äga en stor tidning.

Spielberg, en av de största regissörerna i Hollywood, har gjort en film om att försvara pressfriheten och också om varför det är så viktigt att göra det. Historien utspelas under 1970-talet men känns mer än någonsin aktuell internationellt även idag. Han berättar om varför han bestämde sig för att göra filmen:
– When I finished Liz’s script, I thought this was an idea that felt more like 2017 than 1971 — I could not believe the similarities between today and what happened with the Nixon administration against their avowed enemies The New York Times and The Washington Post. I realized this was the only year to make this film.

I rollerna:
Meryl Streep, Tom Hanks, Alison Brie, Sarah Paulson, Bob Odenkirk, Tracy Letts, Bradley Whitford, Bruce Greenwood mfl

Filmrecension: Steg för steg

by

Steg för steg
Betyg 4
Premiär 19 januari 2018
Regi Grand Corps Malade, Mehdi Idir

Grand Corps Malade vars riktiga namn är Fabien Marsaud är en fransk poetry-slam-artist och sångare. Nu har han gjort en film av den roman Patients som han gjort succé med i Frankrike. En historia som grundar sig på hans egen erfarenhet. Efter en olycka tillbringade han en lång tid på ett rehabiliteringscenter.

Filmens huvudperson Ben (Pablo Pauly) vaknar upp i en sjukhussäng nästan totalt förlamad. Han har skadat sig i en sportolycka och ligger hjälplös i sängen. Men en förlamad kropp är inte bara en fysisk fråga. Att inse och acceptera att man är totalt beroende av andra är svårt också för psyket. När han sedan blir varse omgivningen kommer nästa chock. En omgivning som består av hel och halvförlamade personer liksom hjärnskadade. En omgivning som de flesta friska aldrig har kommit i kontakt med. Alla har sin egen historia. Långsamt öppnar han sig för omgivningen och kontakt med andra. Att det finns ett liv att leva för alla även för honom.

Det låter som en sorglig film men den är full av skratt och svart humor. Hans nya vänner är alla unga och de har olika diagnoser och bakgrund. Många är killar från gatan och den tuffa jargongen finns kvar. Det är mycket skämt om sex och kroppar som inte längre fungerar.
Filmen vill visa att gemensamt kan man hjälpa varandra att leva vidare. Att alla har samma behov att bli sedda som människor att få fortsätta få vara den person man var och inte bli ett vårdpaket.

Det finns ganska många filmer om förlamade och filmen kan kännas som en följare till den franska En oväntad vänskap. Även om den främst var ett klassdrama var också där jargongen tuff och vårdaren Driss (Omar Sy) en kille med mycket energi och jargong. S

teg för steg är en komedi men jag saknar den svärta och hopplöshet som man kan förvänta sig också måste finnas bland alla dessa människor med olika prognoser på ett rehabiliteringscenter. När man måste få hjälp med ALLT måste också sorgen få en plats i filmen. Viljan att leva och glädjen skulle bara accentueras av den.

Med utmärkta skådespelare i rollerna och en enkel historia visar filmen att livet alltid är värt att leva och att det går att hitta livsglädjen igen. Det gör den till en hoppfull film.

Steg för steg – Officiell svensktextad trailer from Njutafilms/Studio S on Vimeo.

Grattis: Ni vann biobiljetter till filmen Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

by

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri har svensk biopremiär fredag 12 januari 2018. Filmen är en av de filmer som det surras kring när det gäller filmpriser.

Kulturbloggen har fått tag på sex fribiljetter till filmen som våra besökare kan tävla om. Vi tänkte att tävlingen skulle arrangeras ganska snabbt så vinnarna kan få sina biljetter senast måndagen efter filmens biopremiär.

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri möttes av positiva recensioner av kritiker och hyllades för manuset, regin, och för skådespeleriet, särskilt av McDormand, Harrelson och Rockwell. På Rotten Tomatoes har filmen ett medelbetyg på 94 procent, baserad på 177 recensioner, och ett genomsnittsbetyg på 8, 7 av 10.

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri är en brittisk-amerikansk svart komedi drama från 2017, skriven, producerad, och regisserad av Martin McDonagh. I filmen medverkar bland andra Frances McDormand, Woody Harrelson, Sam Rockwell, John Hawkes och Peter Dinklage.

Filmen hade världspremiär på filmfestivalen i Venedig den 4 september 2017, där den tävlade för Guldlejonet.

Handlingen i filmen
Mildred (Frances McDormand) sörjer sin dotter, som blev brutalt våldtagen och mördad för sju månader sen. När polisen ännu inte har hittat någon misstänkt för brottet väljer hon att ta saken i egna händer och hyr tre reklamskyltar utanför sin hemstad för att offentligt förolämpa polisen för deras bristande framsteg i utredningen. Detta leder till upprörda konfrontationer med polisen och medborgarna som tar hennes gärningar negativt.

Tre vinnare vinner två biljetter var. Så här gör du för att vara med och tävla om biobiljetter.
Tävlingen är nu avgjord.
Vinnare som får två biljetter var med posten är:
Ulrika Bergman, Bagarmossen
Sofia Stoor, Stockholm
Klaus Aurich, Täby

Maila till
kulturbloggen snabel-a gmail punkt com
Skriv en motivering till varför just du ska vinna.
Glöm inte att skicka med din postadress, om du vinner måste vi kunna posta biljetterna till dig.

Kulturbloggens recensent gav filmen betyg 4. Här kan du läsa vår recension

Medverkande i filmen är bland andra:
Frances McDormand – Mildred Hayes
Woody Harrelson – sheriff Bill Willoughby
Sam Rockwell – Jason Dixon
John Hawkes – Charlie Hayes
Peter Dinklage – James
Lucas Hedges – Robbie Hayes
Abbie Cornish – Anne Willoughby
Samara Weaving – Penelope
Caleb Landry Jones – Red Welby

Guldbaggen: Borg fick flest nomineringar – här är hela listan

by

Dramafilmen ”Borg” om den svenska tennisstjärnan Björn Borg har haft störst framgång av årets svenska filmer hos Guldbaggejuryn. Nomineringarna avslöjades på en presskonferens i Stockholm under torsdagen. ”Borg” har nominerats i tio kategorier och har bland annat chans att bli årets film och få guldbaggen för årets regi, årets manliga huvudroll och årets manliga biroll.

Det är dock jämnt i toppen av nomineringslistan. ”The Nile Hilton incident” av Tarik Saleh har åtta nomineringar, Jens Assurs ”Korparna” tilldelades sju nomineringar och Amanda Kernells långfilmsdebut ”Sameblod” kan vinna sju Guldbaggar. ”Sameblod” kan vinna pris för bästa film, bästa regi och bästa manus. Skådespelarna i filmen, syskonen Lene Cecilia och Mia Erika Sparrok är nominerade för bästa kvinnliga huvudroll respektive bästa kvinnliga biroll.

Ruben Östlunds internationellt hyllade film ”The square” har inte samma framgång i Sverige men har chans på sex baggar på hemmaplan, bland annat i kategorin bästa film.

Den allra mest väntade nomineringen var väl Reine Brynolfsson i sin roll i Korparna. Att någon annan får det priset är väl uteslutet?

Alla nomineringar
Bästa film:
”Borg”, ”Korparna”, ”Sameblod”, ”The Nile Hilton incident”, ”The square”.

Bästa regi:
Janus Metz: ”Borg”, Amanda Kernell: ”Sameblod”, Tarik Saleh: ”The Nile Hilton incident”, Ruben Östlund: ”The square”.

Bästa kvinnliga huvudroll:
Jennie Silfverhjelm: ”All inclusive”, Evin Ahmad: ”Dröm vidare”, Lene Cecilia Sparrok: ”Sameblod”, Mia Skäringer: ”Solsidan”.

Bästa manliga huvudroll:
Sverrir Gudnason: ”Borg”, Reine Brynolfsson: ”Korparna”, Fares Fares: ”The Nile Hilton incident”, Claes Bang: ”The square”.

Bästa kvinnliga biroll:
Gizem Erdogan: ”Dröm vidare”, Julia Kijowska: ”Jordgubbslandet”, Maria Heiskanen: ”Korparna”, Mia Erika Sparrok: ”Sameblod”.

Bästa manliga biroll:
Shia LaBeouf: ”Borg”, Stellan Skarsgård: ”Borg”, Przemyslaw Sadowski: ”Jordgubbslandet”, Yasser Ali Maher: ”The Nile Hilton incident”.

Bästa manus:
Maud Nycander, Jannike Åhlund, Kersti Grunditz Brennan: ”Citizen Schein”, Can Demirtas, Ivica Zubak: ”Måste gitt”, Amanda Kernell: ”Sameblod”, Ruben Östlund: ”The square”.

Bästa foto:
Jonas Alarik: ”Korparna”, Sophia Olsson: ”Sameblod”, Fredrik Wenzel: ”The square”.

Bästa klipp:
Per Sandholt, Per K Kirkegaard: ”Borg”, Kersti Grunditz Brennan: ”Citizen Schein”, Anders Skov: ”Sameblod”.

Bästa kostym:
Kicki Ilander: ”Borg”, Sharareh Hosseini, David Markfant: ”Para knas”, Louize Nissen: ”The Nile Hilton incident”.

Bästa ljud/ljuddesign:
Mattias Eklund: ”Korparna”, Mira Falk, Brian Dyrby: ”Silvana – väck mig när ni vaknat”, Fredrik Jonsäter: ”The Nile Hilton incident”.

Bästa mask/smink: Sara Klänge: ”All inclusive”, Petra Cabbe: ”Solsidan”, Dorothea Wiedermann: ”The Nile Hilton incident”.

Bästa originalmusik:
Jonas Struck, Jon Ekstrand, Vladislav Delay: ”Borg”, Karl Frid, Pär Frid: ”Citizen Schein”, Peter von Poehl: ”Korparna”.

Bästa scenografi:
Lina Nordqvist: ”Borg”, Roger Rosenberg: ”The Nile Hilton incident”, Josefine Åsberg: ”The square”.
Bästa visuella effekter: Torbjörn Olsson, Alex Hansson: ”Borg”, Torbjörn Olsson: ”Korparna”, Alex Hansson, Chris Stenner: ”Monky”.

Bästa kortfilm:
”Min börda”, ”Nattbarn”, ”Studio 5”.

Bästa dokumentärfilm:
”Brev till en seriemördare”, ”Himlens mörkrum”, ”Silvana – väck mig när ni vaknat”.

Bästa utländska film:
”120 slag i minuten”, ”Moonlight”, ”The salesman”.

Guldbaggens publikpris:
”Måste gitt”, ”Sameblod”, ”Superswede”, ”Borg”, ”Para knas”, ”Solsidan”, ”Småstad”, ”Avicii: True stories”.

Priserna Hedersguldbagge, Gullspira och årets nykomling ska också delas ut.

Ted Gärdestads dotter: ”Vi har gjort vårt yttersta för att förhindra filmen om vår pappa”

by

Filmem ”Ted – För kärlekens skull” hade svensk biopremiär 3 januari 2018. Filmen handlar om Ted Gärdestad som nästan över en natt blev en folkkär ungdomsidol. Hans musik är odödlig och många av hans sånger som han skrev tillsammans med sin storebror Kenneth sjungs i många sammanhang och ofta av kyrkokörer och på skolavslutningar.

Filmen som har regisserats av Hannes Holm har en lång rad av duktiga svenska skådespelare i rollerna. Kulturbloggens recensent gav filmen betyg 4 och överlag har filmen fått bra mottagande av svenska filmkritiker.

Ted Gärdestads liv var inte bara en stor succé. Han föddes 1956 och dog 1997. Han hade under flera år svåra psykiska besvär. Vår recensent tyckte att detta skildrades med respekt för Ted Gärdestad. Det är viktigt att ta upp sådana frågor, att inte sopa under mattan. Det är många som lider av psykiska sjukdomar och det drabbar också anhöriga hårt och det finns inte så mycket stöd i samhället idag för sådana sjukdomar. De anhöriga lämnas ofta utan något stöd och det är svårt för anhöriga att veta hur de ska agera.

I samband med marknadsföringen av filmen har det tydligt sagts av filmens regissör Hannes Holm att filmen stöds av Ted Gärdestads efterlevande. Det stämmer inte alls, menar Ted Gärdestads dotter.

Ted Gärdestads dotter, artisten och musikern Sara Zacharias, har i en debattartikel i DN gått till angrepp mot filmen. Hon skriver:
”Vi har gjort vårt yttersta för att förhindra filmen om vår pappa”, skriver hon.

Regissören Hannes Holms påståenden om att filmen ”Ted – För kärlekens skull” stöds av Ted Gärdestads efterlevande stämmer inte. ”Det här gör oss väldigt ont eftersom vi vet hur ont det hade gjort honom”, skriver artistens dotter Sara Zacharias.

Det är svårt för oss utomstående att sätta oss in i hur anhöriga känner och det är svårt att veta vilka anhöriga som sagt ja till filmen och vilka som uppenbarligen motsatt sig filmen. Kulturbloggens recensent menar att filmen gör en värdig bild av Ted Gärdestad, men det är självklart att anhöriga kan se på filmen med helt andra ögon.