Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: Good Boys – klichéer och förutsägbar sensmoral

by

Good Boys
Betyg 2
Svensk biopremiär 14 augusti 2019
Regi Gene Stupnitsky
I rollerna Jacob Tremblay, Keith L. Williams, Brady Noon, Molly Gordon, Lil Rel Howery, Will Forte m fl.
Censur: 7 år i vuxens sällskap (annars 11 år)

Amerikanska filmer, eller i varje fall en hel del Hollywood-produktioner, när de skildrar barns uppväxt är i miljöer som känns väldigt främmande för svenska förhållanden. Som nu i Good Boys. Huvudkaraktärerna, tre tolvåriga, bor i ett riktigt välbärgad område med fina hus. Och hur förhållandena i skolan skildras känns också väldigt långt från svenska skolors miljöer. Eller så har Sverige amerikaniserats så mycket att detta känns igen? Jag har väldigt svårt att engagera mig för handlingen.

Filmen får betyg 2, men det är en svag tvåa. Filmen är fylld av klichéer och karaktärerna är överdrivna på ett fjompigt sätt och det mesta är väldigt förutsägbart. Max pappa är bortrest och har en drönare hemma, en drönare Max är förbjuden att använda. Givetvis kan Max inte undvika att använda drönaren.

Huvudpersonen är tolvårige Max som har två bästa vänner, Thor och Lucas. De tre är lite skolans udda personer. Eller i vilket fall som helst tillhör de inte de coola. Fast det är deras stora dröm att få vara en i det coola gänget. Eller Lucas drömmer om det. Max drömmer mest om att få kyssa den flicka han är övertygad om är hans livs kärlek.

Så här det oväntade. Max blir inbjuden till en fest med de coola gänget och dessutom får han veta att på festen blir det kyssfest och hans stora kärlek ska vara där. Äntligen får han chansen att kyssa henne. Kanske. Det finns bara ett stort problem. Han är inte säker på hur man gör. Hur gör man en tungkyss? Drönaren har lösningen. Med den kan Max och hans två vänner komma åt att spionera på granntjejen när hon hånglar med sin pojkvän.

Att det blir problem med drönaren och kaos och en mängd förvecklingar behöver jag knappast säga. Det ena för med sig det andra och situationer blir bara mer och mer invecklad med dåliga beslut som involverar oavsiktligt stulna droger, paintball, poliser och skrämmande tonårsflickor.

Varför filmen får högre betyg än 1 beror på att den är lite småcharmig ibland, fast med överdrivan sensmoral.

Filmrecension: Tel Aviv on Fire – av och till absurt rolig

by

Tel Aviv on Fire
Betyg 3
Svensk biopremiär 16 augusti 2019
Regi Sameh Zoabi

En varm komedi om Israel–Palestina-konflikten där vi får se människor agera mänskligt. Tel Aviv on Fire hade världspremiär på Venedigs filmfestival där den vann Interimpriset och Bästa skådespelare i sektionen Orizzonti. Filmen har varit en publiksuccé i Italien och Frankrike.

Huvudkaraktären är Salam, en 30-årig palestinier, som jobbar som praktikant på en populär palestinsk fiktiv såpopera: ”Tel Aviv on Fire”. Såpoperan sägs utspela sig strax före sexdagarskriget 1967 och spelas in i Ramallah. Serien är en typisk, ganska töntig, såpopera med klichéartade karaktärer. Ganska förutsägbar är serien också, en kvinnlig palestinsk spion ska nästla sin in i den israeliska armén genom att charma in sig hos ett högt uppsatt befäl.

Salam måste passera den israeliska gränskontrollen varje dag för att komma till TV-studion. En dag möter han Assi, chefen för gränskontrollen. Assis fru är ett stort fan av tv-programmet. Salam överdriver och säger sig vara manusförfattare. Assi blir fixerad vid att påverka Salam hur såpans handling ska utvecklas och i den vevan får Salam jobb som en av manusförfattarna då låtsas att han själv kommit på de idéer Assis gett honom.

Det blir en snurrig situation där den ena lögnen tvingar fram nästa. Rent av klastrofobiskt, då det hela tiden finns starka spänningar och hot.

Den är av och till absurt rolig.

Filmrecension: Flykten från DDR – en riktig nagelbitare

by

Flykten från DDR
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 augusti 2019

En spännande nagelbitare, trots att den bygger på en sann historia. Ja trots att jag vet hur de slutade satt jag som på nålar.

Filmen är den sanna historien om två östtyska familjer, familjen Strelzyk och familjen Wetzel, som i september 1979 skapade stora rubriker över hela världen.

Filmens beskrivning från filmdistributören:
I hemlighet ägnade de lång tid åt att själva sy och snickra ihop en luftballong i källaren för att försöka fly från diktaturens DDR till friheten i väst. En våghalsig plan där både förberedelserna och själva färden satte allas liv på spel. Jagade av den största styrka Stasi kunnat mobilisera blir familjens plan en kamp mot klockan där varje sekund räknas.

Filmen är spännande och välgjord med duktiga skådespelare. Den skildrar på ett påtagligt och trovärdigt sätt det kontrollsamhälle och angivarsamhälle som den kommunistiska Östtyskland utvecklats till men också de människor som kunde stå emot att vara angivare. Det är skrämmande att se detta samhälle där medborgare som vara kritiska inte kunde visa sina tankar och prata öppet med sin granne eller sin arbetskamrat utan tvärtom behöva vara på vakt hela tiden. Hur maktlös en medborgare var om den blev misstänkt för att vara kritiskt mot något i det kommunistiska samhället.

Och hur förhindra att barnen berättar för dagispersonal vad föräldrarna sysslar med? Filmen drog in mig i handlingen, jag kände det som att jag var där, jag var med. Det är så riktigt bra filmen fungerar.

Flykten från DDR sätter igång många tankar, I höst är det 30 år sedan Berlinmuren föll. Det är inte så länge sedan. Det är viktigt att vi är medvetna om att människor är kapabla att skapa sådana förtryckande ofria strukturer. Det finns nationer idag också där medborgare är lika ofria och det finns utveckling i en del länder som för mot övervakarsamhället. Det är sorgligt att det inte finns mer rörelser i västvärlden som kämpar för att hjälpa motståndsrörelser i länder med diktatur.

Filmrecension: Fisherman´s Friend – mysig och söt feelgood att bli glad av

by

Fisherman´s Friend
Betyg 3
Svensk biopremiär 16 augusti 2019

Fisherman´s Friend är en mysig och söt romantisk berättelse från verkliga livet. Eller delar av handlingen bygger på verklighet men den romantiska historien är däremot påhittad.

Det är en riktig feelgood-film. Vem kan se filmen utan att bli glad och känna hopp om människor? Det är kanske det som gör att filmen inte får ännu högre betyg. Regissören och producenten drar lite väl tydligt i känslospåren med musikval och en del scener. Det blir övertydligt vad vi ska känna.

Filmen handlar om en sånggrupp av fiskare i den pittoreska kustbyn Port Isaac i Cornwall i Storbritannien som blir upptäckta av av en ren slump av storstadskillen och skivbolagskillen Danny som hänger sina arbetskamrater på en svensexa till Port Isaac.

Danny och hans kollegor stöter på fiskare som sjunger i hamnen och av sin chef får Danny order att få till ett avtal med fiskarnas kör för att spela in en skiva. Fast chefen drev med Danny och gav uppdraget på skoj, vilket Danny inte insåg. Danny stannar och kämpar för att få till ett avtal med fiskarna, vars centralfigur Jim är svårflörtad.

Att det blev ett avtal mellan Danny och sånggruppen med fiskare vet vi ju från verkligheten. Verklighetens Fisherman’s Friends stammar liksom filmens från Cornwall-byn Port Isaac, och har uppträtt tillsammans sedan 1995. De upptäcktes 2009 av en semestrande DJ från BBC och våren 2010 fick de skivkontrakt med Universal Music.

Fisherman’s Friends har sedan de upptäcktes framfört sin repertoar av klassiska ”sea shanties” (arbetssånger för sjömän) och annan folkmusik på musikfestivaler som Glastonbury, för engelska drottningen samt varit på turné i flera länder.

Sånggruppen uppträder fortfarande till förmån för välgörenhet i Port Isaac om somrarna. De nio sångare som idag finns med i Fisherman’s Friends har alla gästroller i filmen och deras inspelningar som hörs där har även inslag av skådespelarnas röster.

I Storbritannien blev filmen en stor succé och en efterföljare är på väg: Fisherman’s Friends 2: Bound For South Australia som följer gruppen på turné ”down under”.

Titta: Trailer för 438 Dagar

by

Ett pressmeddelande berättar om filmen 436 dagar som har svensk biopremiär i höst:

Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson sätter allt på spel när de korsar gränsen mellan Somalia och Etiopien. De vill undersöka hur jakten på olja drabbar befolkningen och med egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare ligger de skjutna i öknen och en annan historia tar sin början.

Filmen 438 dagar är berättelsen om två människor som kastas in i en mardrömslik verklighet där jakten på sanning gör dem till blir brickor i ett internationellt politiskt spel på liv och död. En kamp om överlevnad, rättslöshet och storpolitik där vänskapen blir deras viktigaste vapen.

I huvudrollerna ser vi Gustaf Skarsgård och Matias Varela, två av våra största internationella skådespelare. För regi står prisbelönade Jesper Ganslandt (”Farväl Falkenberg”, ”Apan” och ”Jimmie”). Manus är skrivet av Peter Birro (”Hammarkullen”, ”Upp till kamp” och ”Monica Z”).

438 DAGAR är en filmproduktion av Miso Film Sverige (Sandra Harms och Karl Fredrik Ulfung), i samproduktion med SVT, Film i Väst och i samarbete med DO Productions och med stöd från Svenska Filminstitutet och filmkonsulent Calle Marthin. SF Studios svarar för distribution och internationell försäljning.