• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Film

Filmrecension: The Dry

26 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

The Dry
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 september 2021
Regi Robert Connolly
Medverkande: Eric Bana, Genevieve O’Reilly, Keir O’Donnell

En kriminalhistoria som gjort biosuccé i Australien. Den utspelar i ett lantligt område där torkan tagit ett plågsamt grepp om miljö och befolkning. Inte en droppe regn på mer än 350 dagar. Marken är snustorr och människorna påverkas av det torra klimatet och den uttorkade bygden.

Att sitta inomhus i Sverige och höra hur höstregnet smattrar mot rutorna och läsa rapporter om översvämmande områden i Europa blir en stark kontrast som gör att filmens kruttorra uttorkade marker talar om en annan följd av hur människornas oförmåga att ta itu med klimatförändringarna påverkar vår jordglob så olika men ändå förödande.

Filmen är en kriminalhistoria som bygger på en roman av Jane Harper. Huvudkaraktären är kriminalpolisen Aaron Falk som hållit sig bort från sin barndoms bygd i tjugo år men nu återkommer för att gå på sin barndomsvän Lukes begravning. Luke tros ha begått självmord efter att ha skjutit ihjäl sin fru och sin son som var någonstans runt tio år. Den enda som lämnats kvar i familjen är dess baby. Lukes föräldrar vägrar tro på att Luke dödat sin familj och de tror inte heller på att han begått självmord. De övertalar Aaron att undersöka fallet eftersom han är en hyllad om omtalad polisman.

Aaron lämnade bygden tjugo år tidigare då en ung flicka, Elli, hittades död och Ellis föräldrar var övertygade om att Aaron mördat henne. Ellis bror och far hotar Aaron också nu när han återvänt. Aaron är övertygad om att mordet på Elli är sammankopplat med fallet med morden på Lukes familj och Luke. Aaron och Luke var ett sammansvetsat gäng på fyra med tjejerna Elli och Gretchen. I filmen får vi omväxlande följa Aarons utredning av den nya fallet och minnesbilder av vad som hände mellan de fyra ungdomarna tjugo år tidigare.

Som i alla bra kriminalhistorier skildrar berättelsen mycket mer än själva brottet och dess lösning. Handlingen skildrar hur människor agerar, hur människor tänker och handlar. Aaron pendlar mellan att tro på att Luke dödade sin familj och att misstänka andra för att ha begått mord. Han följer olika trådar. En av filmens styrkor är att det som sker går i eftertänksam takt. Det är skönt med omväxling till actionladdade kriminalserier. Det är som att klimatet och torkan påverkar också handlingen, att också handlingen går på sparlåga. Det är snyggt och effektivt att film och berätta i eftertänksam takt.

Filmen är absolut sevärd, betyg 3 betyder att det är en bra film. Att den inte får ännu högre betyg beror mest på att den aldrig kröp under huden på mig, den berörde mig aldrig särskilt även om den var intressant. Huvudrolls-innehavaren Eric Bana som spelar Aaron är lite för stel i sina uttryck för att riktigt få mig att bli engagerad.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Nya versioner av Karl-Bertil Jonsson, Bamse och Vinterviken bland höstens filmpremiärer

23 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

Biograferna satsat och det är många filmer som är på väg ut till svenska biografer hösten 2021, då restriktionerna på grund av pandemin börjat gör det möjligt att visa filmer för en större publik än åtta personer. På måndagen 23 augusti presenterade Svensk Filmindustri en lång rad kommande biopremiärer av svenska regissörer och producenter.

Årets stora svenska julfilm blir troligen den animerade familjefilmen Bamse och vulkanön. Rolf Lassgård, Johan Ulveson och Johan Glans ger röster till Bamse, Skalman och Lille Skutt i nya filmen om Bamse som ingår i en ny trilogi. Bamse och vulkanön har biopremiär över hela landet den 22 december.
Rolf Lassgård gör Bamses röst, Johan Glans ger liv åt Lille Skutts darrande röst och Johan Ulveson tar sig an Skalmans myndiga stämma. Övriga röster görs av Sissela Kyle som biologen Beanka, Rachel Mohlin som den nya antagonisten Kattja, journalisten och programledaren Carina Bergfeldt som utrikeskorrespondenten Carina Mullvad och Jonatan Unge gör rösten till den något arrogante portiern på Hotell Nord.

Filmens producent Johanna Bergenstråhle säger:
– Animation är så speciellt, vi har arbetat hårt i två år med att skapa bilderna för det nya filmiska Bamseuniverset och nu startar nästa intensiva fas; när skådespelarna ska sätta den slutliga prägeln på karaktärerna. Vi har lyckats få de finaste och roligaste skådespelare jag kan tänka mig; de varmaste skratten, den mest geniala komiska timingen och det roligaste gnabbandet fångar vi med vår drömcast.

Handlingen i kort: Just som allt verkar vara lugnt och skönt hemma hos Bamse och hans vänner kommer ett nödanrop från Skalmans gamla forskarkollega, biologen Beanka, som mystiskt verkar ha försvunnit på en forskningsresa. Trots att Lille Skutt darrande försöker förklara varför det alltid är dumt att åka på äventyr som man inte riktigt vet hur det skall sluta, ger sig våra vänner ut på ett räddningsuppdrag som tar dem förbi hungriga vargar, själviska skurkar och livsfarliga vulkanutbrott. I hasorna har de dessutom en ny antagonist – den självgoda och självförhärligande småtjuven Kattja.

En annan film som kommer att tävla om att vara årets stora svenska filmer med premiär i vinter blir en ny version av Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Den här gången är filmen inte animerad som den version som brukar visas på Sveriges Television under julhelgen. Den nya filmen vänder sig mer direkt till de vuxna än den animerade julversionen. Filmen har svensk biopremiär den 12 november 2021.

Den nya filmen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton är regisserad av Hannes Holm, med Simon Larson som gör huvudrollen som Karl-Bertil, medan Jonas Karlsson och Jennie Silfverhjelm spelar hans föräldrar.
Ett pressmeddelande berättar att filmen handlar om 14-årige Karl-Bertil, som är varuhusdirektör Tyko Jonssons son. Hans utstakade väg i livet är att bli som sin far. Men Karl-Bertils hjälte är Robin Hood. I filmen kommer detta att tas ett steg längre än i tv-versionen. Den fattiga flickan Vera, hennes syster på barnhemmet och den hänsynslösa barnhemsföreståndaren korsar alla Karl-Bertils väg. Och ingen är sig lik när historien når sitt slut. Inte ens Tyko.

Vinterviken var en stor succéfilm 1996. Nu har en ny modernare tolkning gjords av Mats Wahls roman med samma namn. Den nya Vinterviken har premiär 8 september 2021 på Netflix och är regisserad av Alexis Almström på ett manus av Dunja Vujovic.

Berättelsen utspelas i Stockholm år 2021 och kretsar runt en kärlekshistoria mellan Elisabeth och John-John. De två ungdomarna växer upp i Stockholm, men lever helt olika liv – ekonomiskt, socialt och kulturellt. Men deras två världar kolliderar när de börjar i samma gymnasieklass.

– Filmens tema är lika aktuellt idag som 1996, sade Dunja Vujovic på höstpresentationen.

I rollerna ser vi bland andra Elsa Öhrn, Mustapha Aarab, Magnus Krepper, Loreen, Marika Lagercrantz, Albin Grenholm, Jonay Pineda Skallak och Elsa Bergström Terent.

Arkiverad under: Film, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmpremiärer, Höstens filmer

Filmrecension: Supernova

21 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

Supernova
Betyg 3
Svensk biopremiär 3 september 2021
Regi och manus Harry Macqueen
I rollerna Colin Firth, Stanley Tucci, Pippa Haywood, Peter MacQueen, James Dreyfus, Ian Drysdale, Sarah Woodward

Colin Firth och Stanley Tucci, två av mina absoluta favoritskådespelare i en roadmovie med många närbilder där dessa två får använda sin starka utstrålning. Det är en högtidsstund att få njuta av dessa två skådespelare och fantastiska lantliga vilande vildmarksmiljöer i en film som är en timme och 35 minuter. Men det är ändå en berättelse som skulle fungera mycket bättre som teater.

Filmens största behållning är dialogen och samspelet mellan Sam (Colin Firth) och Tusker (Stanley Tucci). De spelar ett medelålders par som hållit ihop i tjugo år. Sam är musiker och Tusker är författare. Nu vet de båda att de är på väg mot slutet av sin relation då Tusker drabbats av en demenssjukdom, trots att han inte är så gammal.

De har gett sig av på en slags sista semester tillsammans i en husbil och med deras fina trogna hund. Tusker pendlar, som demenssjuka gör mellan stunder av förvirring och stunder av klarhet. När han är klar är han slagfärdig och skarp, helt underbar.

Tusker har medvetet glömt att ta med sin medicin. Ganska snart förstår vi att Tusker är mer medveten om vad han drabbats av och hur illa det är än vad Sam förstår. Sam intalar sig själv att det är bättre än det är.

Det är en stark film. Men att den inte får lika högt betyg av mig som The Father med Anthony Hopkins som precis gått upp på svenska biografer beror bland annat på att Supernova är mer teater än film och den lämnar inte utrymme för några stora överraskningar. Den är mer enbart tung.

Ett pressmeddelande berättar att regissören och manusförfattaren Harry Macqueen inspirerades till Supernova när han själv fick uppleva hur en närstående person drabbades av demens. Han berättar också att anledningen till att han valde att låta det medelålders paret vara två män säger han:
– Jag tecknar ett porträtt av ett moget förhållande mellan två personer som nått en viss ålder i livet. Det ser man inte ofta på film, oavsett personernas kön. Och att båda är män påverkar inte handlingen på något sätt, vilket kändes originellt. LGBTQ+filmer tenderar ju att handla om de tidigare åren, som är mer intensiva och dramatiska. Det här är en helt annan berättelse.

Ja, det är precis som regissören säger. Nu utspelar sig handlingen om två män men det kunde lika gärna varit en man och en kvinna eller två kvinnor. Det är ett steg framåt när det gäller synen på vad relationer är. Det är en av filmens styrkor att den skildrar deras förhållande så naturligt som vilket par som helst, oavsett kön.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Yakari: Djurens bästa vän

19 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

Djurens bästa vän
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 augusti 2021
Regi Toby Genkel och Xavier Giacometti

En fint tecknad, väldigt söt och i hög grad barntillåten film om Yakari, pojken som får en gåva av sitt totemdjur och kan prata med djuren. Eftersom alla pratar svenska i filmen fungerar den utmärkt för barnfamiljer.

Yakari är en pojke från nordamerikanska ursprungsbefolkningen. Det är väl korrekt beskrivning, hoppas jag. Berättelser om honom har visats på SVT Barnkanalen och finns i seriealbum. Nu kommer filmen om Yakari.

Äventyret börjar med att Yakari får se Lilla Åskan, som är den snabbaste vildhästen och som alla säger är omöjlig att fånga in och tämja. Samtidigt varnar stammen äldste för att en tornado och ett fruktansvärt oväder är på väg. Bufflarna flyr från områden i rasande fart. Tecknen är tydliga. Stammen måste flytta. Då ger sig ut Yakari ut för att leta upp Lilla Åskan.

Det är spännande och Yakari möter farligheter, både naturens styrka och elaka människor – men det är barntillåtet spännande, aldrig för skrämmande. Jag tänker att för en vuxen är det en söt berättelse, fina bilder och väldigt gulligt men också oerhört förutsägbart. Men absolut en trevlig film att se tillsammans med de minsta. Och om de redan känner till Yakari är det ett trevligt återseende. Med i filmen finns också andra välbekanta figurer som tjejkompisen Regnbåge, bävern Dubbeltand och många fler.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerat, Barntillåten, Familjefilm, Familjefilmer, Filmrecension, Yakari

Filmrecension: Lassie kommer hem – en film som gör mig glad

14 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

Lassie kommer hem
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 augusti 202
Regi Hanno Olderdissen

Världens förmodligen mest ikoniska hund, Lassie, är tillbaka, i en film som definitivt bör glädja alla hundälskare. Varm, äventyrlig och lagom spännande också för de minsta.

Hunden Lassie var en av min barndoms stora idoler. Hundkaraktären Lassie skapades av den brittisk-amerikanska författaren Eric Knight. Knight skrev om Lassie i sin roman Lassie Come Home eller Lassie på äventyr, som publicerades i Saturday Evening Post 1938. Sedan dess har ett flertal böcker, filmer och tv-program om Lassie charmat flera generationer. Lassie är en mycket klok, lojal och vacker collie-tik, fast den flera gånger spelats av en hanhund, som i den första filmen om Lassie, Lassie på äventyr, som hade premiär 1943. Wikipedia berättar att hunden Pal (1940–1958), var en hanhund och hunden spelade där mot Elizabeth Taylor. Filmen blev nominerad till en Oscar och fick antalet collies att öka markant i USA.

Jag vet inte hur bra jag skulle tycka att dessa filmer och böcker är idag. Men när nu ett tysk team filmatiserat Eric Knights berättelse om vänskapen mellan en pojke och hans collie är det en varm och mycket väl godkänd film för hela familjen. Den är spännande och talar till mitt hjärta. En film som gör mig glad. En underbar film för alla hundälskare, givetvis. Lassie är en modig och charmig collie.

Tolvårige Florian lever med sin mamma, pappa och Lassie i en lägenhet i en tysk by. Florian och Lassie är oskiljaktiga. Varje dag springer Lassie och möter Florian i skolan.

Tyvärr är hyresvärdinnan en hemsk häxa till medelålders kärring som hatar hundar. Kärringen förbjuder familjen att ha hunden i lägenheten. En olycka kommer aldrig ensam. Florians pappa är glasblåsare och blir arbetslös då greven som äger glasbruket går i konkurs. Greven är trots sitt misslyckande en vänlig person och lovar att tillsammans med sitt barnbarn Priscilla ta hand om Lassie några veckor medan familjen kan leta upp ett annat boende där hundar är tillåtna.

Greven och hans barnbarn tar med Lassie till sommarstugan långt iväg till en ö i Nordsjön. En vidrig man hos greven försöker slå Lassie och då ger sig Lassie iväg för att ta sig hem. Det är en lång väg för Lassie.

Det är äventyrligt och spännande, en riktig saga för hela familjen. Visserligen släpps den på svenska biografer med dubbat svenskt tal. Dubbning är alltid lite skumt. Det går aldrig att få lättrörelser på skådespelare att stämma med dubbade röster. Men eftersom filmen är barntillåten och också passar bra för hela familjen måste den vara dubbad. De minsta barnen brukar inte hinna läsa undertexter.

Att filmen delvis är förutsägbar gör inget. Den har ändå en del överraskande händelser. Att man förstår hur saker ska utvecklas behöver inte nödvändigtvis vara negativt eller dåligt. Den som ser Romeo och Julia eller Hamlet vet ju hela handlingen från början. Det är hur något berättas som avgör om det är bra eller inte. Denna nya Lassiefilm gjorde mig glad, det är en film som ger hopp om mänskligheten. Och filmen är ett måste för alla som älskar hundar, dessa fantastiska lojala varelser.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 238
  • Sida 239
  • Sida 240
  • Sida 241
  • Sida 242
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 635
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Miss Li, Avicii Arena, Betyg: 3 … Läs mer om Recension: Miss Li firar 20 år – men var tog den vilda publiken vägen?

Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Marcus Vögeli i Caligula, premiär 6 … Läs mer om Teaterkritik: Caligula – raffinerat otäckt

Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Sjung för mig Arja Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sjung för mig Arja – ett mästerverk helt enkelt

Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Betyg 4 (5) Det är Genom Natten som … Läs mer om Genom natten – En röst som fyller Nalen – och träffar rakt i hjärtat

Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

vecka 45 2-6/11 2026 Göteborgs … Läs mer om Allsångsbetonad minnesföreställning gör succé – David Anthin & Martin Bagge med program om Evert Taube på Göteborgs Stadsteater

Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Betyg 3 (5) Det är alltid lite extra … Läs mer om Upproret – ”Dom kan inte med oss”: Rock med attityd och svenska rötter

Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Fontaines D.C. – Från O-Baren till Hovet, en resa som fortsätter att växa

Sveriges första musikvideofestival

I Lund arrangeras en musikvideofestival … Läs mer om Sveriges första musikvideofestival

Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Forever Young kommer att vara temat som … Läs mer om Forever Young i fokus när Göteborg Film Festival firar 50 år

Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

I den brittiska kriminalserien Skulden … Läs mer om Skulden – en ny brittisk kriminalserie på SVT skildrar mörkläggningar inom polisen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in