Film

Gogo – världens äldsta skolelev
Betyg 2
Svensk premiär 14 januari 2022
Regi Pascal Plisson

Dokumentär som en turistfilm

När den 94-årige Priscilla Sitieni, även kallad Gogo, börjar skolan så gör hon det för att visa flickor att skolan är viktig. Hon kämpar med matematik och engelska påhejad av sin lilla släkting och hela skolan. Att hon är en stark och modig kvinna trots sin ålder märks snart. Hon får till ett nytt elevhem för flickor genom sina påtryckningar.

Kenya är ett land med många barn och stolthet över sin nation. Med vacker natur, fina människor, de vilda djuren och härlig musik finns mycket att vara stolt över. Det är intressant att se livet i ett afrikanskt land och man hade gärna velat se mer. Nu ät tyvärr filmen för tillrättalagd för att väcka intresse. Dokumentären blir som en turistfilm med glättad yta. Då kan inte ens en charmig 94-åring rädda den.

Miss Marx
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 januari 2022

En träffande berättelse om hur svårt det kan vara att följa sin övertygelse när kärleken slår till. Karl Marx yngsta dotter, Eleanor, är smart, temperamentsfull och deltar med full kraft i kampen för jämställdhet och förbud mot barnarbete – och inte minst lika rättigheter för kvinnor. Så möter hon och blir förälskad i författaren Edward Aveling. Eftersom hans fru vägrar att skilja sig måste Eleanor leva tillsammans med honom utan att vara gift. Det var, givetvis, en utmaning under den tiden, det var ett radikalt långfinger till normer i det samhälle hon kämpade för att förändra.

Men tyvärr var Edward Aveling en lurig man. Han bedrog Eleanor många gånger och ibland gav han sig iväg i flera veckor och hörde inte av sig. Han var hopplös med att hålla i pengar och slösade. Det var tufft för Eleanor att hålla ihop med honom. Hon kunde samtidigt hålla tal där hon talade för kvinnors rättigheter medan hon samtidigt levde förtryckt av sin man som lurade henne på många sätt. Det var långt ifrån ett jämställt förhållande mellan dem.

Att säga en sak, att stå för en sak men sedan i sitt liv inte leva som man lär, ja det är inget nytt. Just när detta skrivs har det visat sig att den svenska socialdemokratiska statsministern anlitat en städfirma som inte har kollektivavtal. Kollektivavtal är en grundläggande del i den socialdemokratiska ideologin. Huruvida statsministern blivit lurad av städfirman eller slarvat med att ta reda på fakta, det kan jag inte avgöra – och det är inte mitt uppdrag att ta reda på heller. Det är bara ett av så många exempel på hur svårt det är att förena det man lär med hur kan lever.

Filmen bygger på verkliga händelser och tyvärr har regissören valt att hoppa lite för snabbt mellan årtalen – och han lämnar en del lösa trådar. Eleanors ena syster dog ung och systerns son bodde hos Karl Marx och Eleanor. Men när Eleanor flyttade ihop med Edward övergav hon systersonen, fast hon stod honom så nära. Hon mer eller mindre tvingades till det eftersom hennes sambo inte kom överens med systersonen. Vi får inte se hur det går för systersonen eller Eleanors relation med honom. Jag tror filmen hade vunnit på att ta ett steg från att följa verkligheten och satsar lite mer på att dramatisera händelserna.

Ett extra plus har filmen för att det är intressant att se dessa historiska giganter som Karl Marx och Friedrich Engels gestaltade. Engels var välbärgad och under de år vi får följa Eleanor Marx lever hon ett relativt tryggt medelklassliv och har själv aldrig levt som den arbetarklass hon kämpar för. Det finns några scener som förmedlar det kluvna med att arbetarrörelsens kamp drevs av en välbärgad övre medelklass.

Vid sin dödsbädd avslöjade Friedrich Engels att Karl Marx hade en oäkta son, det vill säga Eleanor fick en vuxen halvbror. Först när hon fick reda på det blev hon helt förstörd. Hon talade ju ändå ofta om att hon ville bryta med traditionella könsroller och att äktenskapet som institution var föråldrat. Men när det gäller en själv och sina närmaste är det inte alltid lätt att se förbi traditionens makt.

Jag tycker det är intressant att få veta mer om Eleanor Marx. Filmen är absolut värd att se, speciellt för alla som är intresserade av politik och samhällsutveckling. Men den kunde ha gjorts med som drama och inte följt verkligheten lika stenhård. Det hade filmen vunnit en hel del på.

Doften av rosor
Betyg 2
Svensk biopremiär 7 december 2022
Regi Pierre Pinaud

Att komma in från en kall vinterdag till filmen Doften av rosor är som att förflyttas till en annan värld och en annan tid. En värld full av rosor på doftande fält. En odlare av den gamla sorten, som lever för sina rosor och vill utveckla nya arter. Men det är en verksamhet som står på ruinens brant när det gäller ekonomi.

Eve Vernet som spelas av Cathrine Frot är rosodlaren med det barska sättet och det stora hjärtat. Den dag hon tar emot tre arbetslösa praktikanter, helt utan vana, ändras hennes liv. De tre praktikanterna är först de mest schablonmässiga man kan se på film och svåra att tro på. Men när filmen fortsätter blir även de mer nyanserade. Här finns ingen illvilja eller risk för våld. Trots att den ena har ett register som ungdomsbrottsling blir han snart lugn och hederlig med lite kärlek och rosdoft. Catherine Frot är intagande i sin gestaltning av den bestämda Eve. Hon porträtterar en kvinna som är van att bestämma och van att klara sig själv. Ensam och stark men också egoistisk i sin ensamhet.

En gammaldags varm historia, som visar en verksamhet få känner till – rosodling. Med tävlingar mellan rosodlare och förädling av blommor gällande utseende och dofter har rosodling gamla traditioner. Filmen är ljudsatt med härliga franska chansons och visar vackra landskapsvyer. Med många fina franska skådespelare i alla roller en stunds feelgood utan överraskningar.