• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Jan Guillou – Äkta amerikanska jeans

5 september, 2016 by Rosemari Södergren

aktaamerikanskajeans

Äkta amerikanska jeans
Författare Jan Guillou
Serie: Det stora århundradet (del 6)
Utg.datum: 2016-08-24
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164204943

Vi har nu kommit till den sjätte delen av Jan Guillous romanserie om 1900-talet. De fem tidigare delarna av serien har varit som att läsa Mitt livs novell. Det går lätt att läsa och det är med viss skamsenhet man läser dessa romaner. Det handlar inte om stor litteratur, i bästa fall är det av och till en berättelse som engagerar fast oftast är det inte ens det. Det går alldeles för bra för Jan Guillous karaktärer. Serien började med tre fattiga fiskarpojkar i Norge som blev faderlösa men alla tre hade ovanligt teknisk skicklighet och de hittades av en välgörare som skickade dem till dåtidens finaste tekniska utbildning. Bröderna hamnade sedan i olika delar av världen men lyckades bli stenrika. Jag kan knappt svara på varför jag alls läst ut alla fem tidigare.

Jan Guillous skicklighet i denna serie handlar mest om att han kan mycket om teknik och dess utveckling och om 1900-talets historia. I några av de tidigare delarna har han också visat på att tyskarna långt ifrån är de enda som kan kriga och vara rasister. Engelsmännen har inte mycket att yvas över. Det kommer Jan Guillou in på om igen.

Den här sjätte delen är något bättre än de tidigare, tycker jag. Förmodligen är det för att vi äntligen något lämnar de allra rikaste och deras lyckade liv. Femtiotalet skildras utifrån en pojkens synvinkel. lille Eric, som är den tredje generationen Lauritzen. Hans mamma var mycket ung när hon träffade hans pappa, en fransk diplomatson som blev inkallad i kriget medan Eric var baby. Hans mamma skaffade en ny man, Harry, som misshandlade och pryglade Eric varje dag. Ingen berättade för Eric att Harry inte ens var hans riktiga pappa. Det är en typisk bild för denna förljugna tid då de rikaste kunde bära sig så illa åt. Hans mamma är rätt obegriplig. Hon skiljer sig så småningom från Harry, men först sedan hon själv blir misshandlad. Att hennes son blir pryglad och får stryk varenda dag tycks hon inte bry sig om.

Hur hela släkten Lauritzen visste om att pojken misshandlas men ingen ingriper är också äckligt och förmodligen en bild av hur överklassen kan bete sig.

Handlingen berättas ut Erics synvinkel och emellanåt bryts hans berättelse av med korta inlägg från slutet av sextiotalet då han själv berättar om berättelsen, det är han själv som skriver om att han skriver om sin uppväxt. I inläggen från sextiotalet kommunicerar Eric med sin mammas kusin, som arbetar på Dagens Nyheter och får korrläsa hans berättelse.

Det är ett bra grepp att låta 1950-talet skildrar från ett barns ögon. Det är en tid när grunden för det svenska folkhemmet och välståndet läggs. Ett sönderbombat Europa skriker efter svenska råvaror. Samtidigt präglas tiden av skräcken för kärnvapenkriget.

Eric uppfostras först i Saltsjöbaden, bland överklassen – men när hans mamma skiljer sig och morfar dör måste hans mamma börja jobba för att försörja dem och de flyttar från det finare området till fattigare stadsdelar. Jag tror att det är ett skäl till att denna sjätte del känns lite mer angelägen och intressant. Allt går inte väl och de blir inte stenrika hipp-som-happ. Det är inte längre en vanlig Guillou-hjältesaga som det mesta annat han skriver.

Eric och hans vänner påverkas av den nya ungdomskulturen som kommer och de fascineras av allt som kommer från Amerika. Eric dras med i fascinationen för allt det nya inom musik, mode och film. Han lyckas inte bara med konststycket att smuggla den förbjudna drycken Coca-Cola, han blir även först i klassen med att bära äkta amerikanska jeans.

Lite roligt är att den där Erik Ponti dyker upp på ett hördn. Erik Ponti är en ofta återkommande person i Jan Guillous romaner. Han är huvudperson i romanen Ondskan, där han går på en internatskola där pennalismen härskar, eftersom han blivit våldsam av all misshandel från sin styvfar. I sin självbiografi På jakt efter historien: spioner, reportage, riddare och häxor (2003) skriver Guillou på flera ställen att Erik Ponti är hans alter ego.

Nja, tänker jag. Efter att ha läst ”Äkta amerikanska jeans” undrar jag om Erik Ponti verkligen är Jan Guillou, är han inte Jan Guillous drömbild av sig själv. Jag skulle våga satsa åtminstone tio kronor på att Eric Lauritzen är Jan Guillous äkta alter ego.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Tankar om: Spår från andra sidan

3 september, 2016 by Rosemari Södergren

sparfranandrasidan

Spår från andra sidan: en berättelse om livet efter döden
Författare Janis Heaphy Durham
Förlag: Bokförlaget Forum
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Originaltitel: The hand on the mirror
ISBN: 9789137143477

År 2004 avled Janis Heaphy Durhams man, Max, i sviterna av cancer. Hon var dotter till en präst men samtidigt redaktionschef sedan många år på en tidningsredaktion. Hon hade ingen särskild övertygelse om vad som händer efter att en människa dör. När flera underliga företeelser skedde efter att hennes man Max dött blev hon först förskräckt men började sedan att kritiskt undersöka vad det kunde vara som låg bakom.
Hon märkte en rad underliga företeelser som hon aldrig någonsin upplevt förut: fladdrande ljus, dörrar som öppnades och stängdes och klockor som, vid upprepade tillfällen, stannade på 12:44 – tidpunkten då hennes man dödförklarades. Men det största av allt, det som förändrade Heaphy Durhams liv för alltid: ett handavtryck på badrumsspegeln på årsdagen för Max bortgång.

Handavtrycket är gjort på ett annorlunda sätt, inte som vanliga handavtryck och ingen av de två som bor i huset har kunnat sätta dit avtrycket och innan annan har varit där eller kunnat ta sig in.

Upplevelserna gör att Janis Heaphy Durham börjar undersöka om det kan finnas någon form av liv efter döden. Hon gör denna undersökning seriöst och noggrant och hon letar upp och träffar och intervjuar forskare.

Jag tycker det var oerhört intressant att läsa om denna andliga utvecklingsresa som hon beger sig ut på. Hon träffar flera framstående naturvetare som forskat kring människors medvetande och kring död och liv. Det är en mycket balanserad bok som alla som vågar tänka utanför ramarna kan få ut en hel del av. Publishers Weekly skrev om boken: Inte direkt ett besök hos en spådam, utan istället ett balanserat och medvetet grepp för att försöka förstå.

Själv har jag undersökt en hel del kring detta och jag har upplevt starkare bevis för att det finns mer än detta fysiska livet än Janis Heaphy Durham berättar om i sin bok. Jag är därför extra imponerad att Janis Haephy Durham gått vidare och forskat kring detta. Hon bor i USA och jag blir lite avundsjuk. Där finns betydligt mer forskning på universitetsnivå kring dessa frågor. Hon berättar om flera olika forskare, ofta med en bakgrund som naturvetare som blivit intresserade av vad en mänskligt medvetande är och som forskar kring om det finns något mer än detta livet. Hon tar sig an detta journalistiskt och seriöst. Hon läser mycket, kontaktar framstående forskare, intervjuar dem.

En av de hon intervjuat är Charles Tart som forskat kring vetenskapen och det andliga i flera decennier. Han har bland annat skrivit boken ”The End of Materialism: How Evidence of the Paranormal Is Bringing Science and Spirit Together Hardcover”.

Jag tycker om det noggranna och undersökande sättet Janis Heaphy Durham tagit sig an frågan om det finns liv efter döden och om de som lämnat jorde-livet kan kommunicera med oss som är kvar här. Jag tycker också om att hon träffat flera av de forskare som seriöst undersökt dessa existentiella frågor. För den som är intresserad av detta finns det många tips om forskare och böcker att gå vidare med. Jag tycker också om att hon inte är kategoriskt utan ödmjuk inför dessa stora frågor.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Stoft av Lars Norén – en poesibok som tar sin tid att smälta

22 augusti, 2016 by Rosemari Södergren

stoft_larsnoren

Stoft
Författare Lars Norén
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-06
Formgivare: Nina Ulmaja
ISBN: 9789100167615
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Stoft, Lars Noréns senast utgivna diktbok är en tunn bok på knappt över hundra sidor – ändå har den tagit mig mycket längre tid att ta mig igenom än hans betydligt tjockare och ordrikare dagböcker.
Stoft är Lars Noréns första diktsamling på mer än 30 år.

Poesi går inte att recensera, egentligen. Tycker jag. Poesi talar till mig på många nivåer och något jag läser en dag kan jag läsa på ett helt annat sätt en annan dag, när vädret är annorlunda, när jag sovit sämre, haft en sämre dag – eller bättre dag. Poesi är liksom dynamiskt, så långt från statiskt det går att komma. I varje fall när det är en poet som kan uttrycka sig med poesi.

Stoft tar förstås upp existentiella frågor. Det säger titeln på det poetiska verket tydligt. Som:

…
tid som vi inte kan ta ett enda steg bort
från, där vi
förmår på en gång endsat
dölja oss och framträda för
oss själva, nakna på egen
historia, det vi
funnit är det
skriva av
ingenting
som vi inte
själva kan
tömma

Lars Norén är aldrig enkel att ta till sig. Det han skriver kräver ofta något av den som läser eller ser hans dramer. Det han skapar har alltid många lager och kan ses och förstås på många sätt. Och också tolkas av samma person olika beroende på förkunskap och för den delen, som jag redan nämnt, situationen för tillfället.

Lite rolig är han också när han i en dikt till exempel drar associationer till en film av den österrikiske regissören Haneke:

…
…, får mig att tänka på den fruktansvärda
utlämnande frånvaron av närhet till
modern som driver Isabelle Huppert att
lukta på spermastela toalettpapper på en
porrbiograf i Hanekes film – …

Stoft är en poesibok som jag inte kan sträckläsa. Den är mäktig och jag måste läsa den om och om igen, del för del och låta de olika nyanserna smälta in. Den sätter in de existentiella frågorna i olika perspektiv och det är en bok som tar sin tid, trots att den är tunn.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Bokrecension: Körsbärslandet – en underbar roman att inviga romanutgivningen med

20 augusti, 2016 by Rosemari Södergren

korsbarslandet

Körsbärslandet
Författare: Dörte Hansen
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-07
Översättare: Christine Bredenkamp
ISBN: 9789188107121
Förlag: Bokförlaget NoNa

Debutanten Dörte Hansen stod för Tysklands största litterära sensation 2015. Hennes Körsbärslandet (Altes land) blev årets mest sålda bok och tog såväl läsare som kritiker med storm. Bokförlaget NoNa hade i flera år letat efter en roman som skulle bli den första förlaget ger ut på svenska. När de hittade Körsbärslandet föll bitarna på plats, valet var självklart.

Jag förstår bokförlaget mycket väl. Romanen Körsbärslandet är en fängslande roman med mänskliga människor som söker det vi alla söker, att få vara den vi är och att tillhöra något sammanhang.

Körsbärslandet kom ut på svenska i augusti – och om du vill läsa en av årets förmodligen bästa romaner på svenska: då är den nog något för dig.

Dem utspelar sig i Tyskland i en by i nordvästra delen, i ett område där många förr talade någon som kallar plattyska, Plattdeutsch. För mig har detta en extra stark betydelse och anknytning. Min mamma kommer från det området och jag har växt upp med många som talar just plattyska. Det här är första gången jag möter detta i en roman.

På bokbutikens hemsida beskrivs boken bland annat så här:
Med torr humor, vass blick och träffsäkra formuleringar väver Dörte Hansen i Körsbärslandet en historia som utspelar sig i det natursköna och pittoreska Olland, söder om Hamburg. Här kantas flodstränderna av fruktträd och stora korsvirkeshus, plattyskan regerar och traditionerna väger tungt. Och här, utspelar sig en historia som kryper in under huden på läsaren och stannar kvar länge.

I över sextio år har Vera Eckhoff bott i Olland. Hon är ett flyktingbarn från Ostpreussen som aldrig riktigt landat. I hela sitt liv har hon känt sig som en främling i byn. Tills det en dag återigen står två flyktingar utanför dörren: Veras systerdotter Anne och hennes lille son Leon. Anne har flytt från det närliggande Hamburg-Ottensen, där pretentiösa, perfekta föräldrar bär runt på sina barn som om de vore prispokaler. Och där hennes man älskar en annan.

Dörte Hansen flätar skickligt ihop livets mörka och ljusa sidor, skriver bokbutiken och fortsätter. I botten på Körsbärslandet ligger en nattsvart flykt undan krig och en skildring av den rotlösa sorg man som flykting bär med sig resten av livet.

Anledningen till att jag citerar bokbutiken är för att det är så bra uttryckt. Det är också därför romanen har något att säga oss här i Sverige där många av oss antingen själva har upplevt eller känner någon som har upplevt vad det vill säga att fly sitt land. Vi möter alla människor som flytt.

Karaktärerna i romanen är som vi alla och som de människor vi möter: kantiga och vi lyckas inte alltid säga vad vi menar. Vi känner motstridiga känslor och kan inte alltid kryssa rätt i livet ändå lyckas vi ändå möta varandra av och till. Jag tycker det är roligt att följa de människor som slits mellan stadslivet och landsbygden, något som jag tror många kan känna igen sig i.

Dörte Hansen är född 1964 i Husum, lärde sig först i grundskolan att det fanns andra språk i världen förutom plattyskan. För mig är detta också lite extra anknytning. Några av mina närmaste släktingar bor i trakten kring Husum, som jag besökte för några år sedan. Min morfars fru hette också Dörte Hansen, fast det är förstås inte hon som är denna författare. Men det är ändå roligt att författaren har samma namn som en av de människor jag tyckte mycket om när hon levde.

Några citat om romanen:

”Den här romanen är välgörande annorlunda. Ingen romantik. Klichébefriad. Starka, knöliga karaktärer, en berättelse som ekar lika länge som det stora mörka lanthuset knakar och stönar.” (NDR Buch des Monats März)

”Det är en sann bragd att skriva en roman som lika lättsamt skildrar de som flyr gentrifieringen som förändrings-resistenta bönder; som karaktäriserar hipsters och landsbygdens invånare med ironi utan att för den skull bli föraktfull.” (Stuttgarter Zeitung, Markus Reiter)

”Dörte Hansen (…) är en begåvad berättare, en vaken iakttagare med precis formuleringskonst – alltid skarpsinnig och med knastertorr humor.”(Cuxhavener Nachrichten, Wiebke Kramp)

”Hansens debutroman om skillnaderna mellan de bofasta och de rotlösa har snabbt blivit en bästsäljare. Och det med rätta, eftersom det är en inkännande och taktfull roman, välgörande underhållning.” (Die Zeit, Marie Schmidt)
PinterestTwitter

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Bokrecension: Övergången av Michael Connelly – ännu en träffsäker Harry Boschdeckare

7 augusti, 2016 by Rosemari Södergren

overgangen

Övergången
Författare: Michael Connelly
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-08
Översättare: Patrik Hammarsten
ISBN: 9789113071664
Förlag: Norstedts
Serie: Harry Bosch (del 20)

Det är den 20:e deckaren i Michael Connellys serie om Los Angeles-polisen Harry Bosch. Att det är en bok av många i samma serie märks på flera sätt, inte negativt. Språket flyter på, det är en spännande och lättläst deckare av en författare som kan sitt område. För alla oss som fastnat för Harry Bosch är det absolut en riktigt sommarpresent att åter få följa med på ett av Harrys äventyr.

Harry Bosch har äntligen gått i pension efter alla år som polis i Los Angeles. Han inbillar sig själv att han ska syssla med att sätta ihop och renovera en motorcykel. Att hålla sig från polisyrket är dock inte så lätt. Att snoka och leta reda på sanningen är vad han ägnat sitt liv åt och vad han vill göra. Fast han förstås intalar sig att han är nöjd med tillvaron som pensionär.

Han har en halvbror, Mickey Haller som är försvarsadvokat. Mickey Haller behöver Harrys hjälp. Han ska försvara en klient som är åtalad för ett seuxalmord. Mickey Haller är övertygad om att hans klient är oskyldig, trots att klientens dna hittats i sperma i den mördade kvinnan.

Harry blir övertalad av sin halvbror att åtminstone titta lite närmare på fallet. Harry upptäcker då att klienten kan vara oskyldig och lurad i en fälla. Det betyder att det finns en mördare som går fri. Harry har svårt att se sig själv som medhjälpare åt en försvarsadvokat. Det går helt emot vad han hela sitt yrkesliv sysslat med och han vet att han inte kommer att bli populär bland sina tidigare kollegor om han tar uppdraget. Men när Harry Bosch får korn på en mördare då kan inget stoppa honom.

Som alltid i Michael Connellys deckare om Harry Bosch är det visserligen en spänningsroman men framför allt en berättelse om korruption inom det amerikanska rättsväsendet och i det här fallet speciellt inom polisväsendet.

För oss som gillar Harry Bosch är det en lättläst deckare med flyt och spänning. Möjligen att den är lite för professionellt skriven – att det märks att Connelly vet precis hur han ska få upp spänningen lagom mycket. Jag kan också tycka att författaren är lite för snäll mot rättsväsendet, han har varit hårdare i en del tidigare romaner. Nu är det mer enstaka poliser som är rötägg och inte ett stort system som kan drabba oskyldiga. Den korrumperande kårandan finns med, men mest som en bakgrund.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Bokblogg, Bokrecension, Deckare, Harry Bosch, Michael Connelly

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 69
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in