Bokrecension: Näbbar och klor av en av Storbritanniens främsta kriminalförfattare

Titel: Näbbar och klor
Författare: Ian Rankin
Förlag: Modernista
Utgiven: 2016
ISBN: 978-91-7645-745-0

Boken handlar om kommissarie John Rebus som skickas från sitt ordinarie arbete, mordroteln i Edinburgh för att hjälpa till med en utredning i London. Han har något felaktigt fått rykte om sig att vara expert på seriemördare. Han blir tidigit medveten om att hans nya Londonkollegor inte är särskilt imponerade av hans arbetsmetoder. Fallet som han ska hjälpa till med handlar om en seriemördare som kallas Vargmannen. Både för att mördaren tar en tugga av sina offer och för att det första mordoffret hittades på Wolf Street i East End, London. Tidigt i handlingen dyker en psykolog och expert, Lisa Frazer, upp. Hon erbjuder sig att göra en gärningsmannaprofil av Vargmannen och Rebus tackar, efter en viss tvekan, ja till erbjudandet. Delvis för att han finner henne mycket attraktiv. John Rebus är en intressant karaktär, redan i början av boken när han ska resa till London får man en glimt av det då han packar ner inte bara den obligatoriska whiskyflaskan, han packar också ner en bibel. Han är mycket känslig och emotionell och brottas ofta med tvivel på sin egen förmåga och är rädd att misslyckas.

Det är något visst med engelska kriminalhistorier, kanske är det delvis de engelska miljöerna, både i London och ute på landsbygden som lämpar sig särskilt väl för den här typen av böcker. Ian Rankin är den nya stora bästsäljande kriminalförfattaren i Storbritannien. Han har prisats för att han kombinerar en medryckande intrig med en nyanserad personskildring. Jag tycker precis som det han prisats mest för, sina nyanserade personskildringar gör att boken lyfter. För trots allt, en deckare blir ju mer intressant om personerna i boken väcker läsarens intresse och håller uppe intresset för att försöka lista ut vem som är mördaren.

Text: Ursula Aksberg