Bokrecension

Boken ”Oss kattvänner emellan” – julklappen till alla kattvänner

4 oktober, 2016 by Redaktionen

Oss kattvänner emellan
Författare: Suzanne Axell och Susanne Hellman Holmström
Utgiven: 2016-09
ISBN: 9789176293218
Förlag: Bokfabriken

Katter har i stort sett alltid funnits omkring mig. Vi hade en jättefin katt när jag var litet barn, en svartvit liten hona som hette Nina. När hon födde kattungar första gången gjorde hon det i min säng, hon låg bredvid mig och jag var väl typ fem-sex år då.
På frågan om jag är katt- eller hundmänniska har det självklara svaret alltid varit ”kattmänniska”.

Katter är självständiga varelser och samtidigt mjuka och gosiga, när det passar dem och lekfulla. När jag och min familj väl skaffade en hund, då blev det självklart en ras som i alla beskrivningar sägs vara mer katt till sin karaktär är hund och när vår fina shibavalp kom till oss visade det sig att han är jätteförtjust i katter. Han älskar katter och vill pussa dem och leka med dem.

Det är något speciellt med katter och de människor som gillar katter. Jag har genom åren läst många kattböcker – därför blev jag extra glad när det nu kom en kattbok som är skriven direkt på svenska, av två svenska författare.

För dig som är kattvän är nog ”Oss kattvänner emellan” vad du ska skriva upp på din önskelista inför jul. Om du nu kan hålla dig så länge och inte skaffar den tidigare. Det är en underbar bok.

Bokförlaget berättar om hur boken kom till:
När kattexperten Susanne Hellman Holmström och tv-profilen Suzanne Axell träffades första gången uppstod omedelbar vänskap. De upptäckte snabbt att de hade något gemensamt kärleken till våra pälsbeklädda fyrbenta vänner och ganska snart kom idén att skriva en bok tillsammans om den fantastiska relationen mellan människa och katt.

I boken får vi läsa en mängd fascinerande katthistorier och vi får möta några kändisars kattliv: bland andra Camilla Läckbergs och Elsie Johanssons kändiskatter och deras goda liv. Men inte bara kändisar berättar om sitt liv med sina katter. Massor av kattvänner runtom i Sverige berättar och självklart är det många fina foton på katter.

Om författarna
Susanne Hellman Holmström är en omtyckt kattexpert som under flera år svarat på kattfrågor i SVT-programmet Go’Kväll. Hon arbetar även som kattbeteenderådgivare och har vigt hela sitt yrkesliv åt katternas värld.
Suzanne Axell är sedan 2003 programledare för Fråga Doktorn på SVT, ett av kanalens mest sedda program med i snitt 1 miljon tittare per avsnitt. Hon är journalist i grunden och det är som programledare som hon blivit en älskad tv-personlighet.

Bokrecension Friederich Engels – Socialismens utveckling från utopi till vetenskap

30 september, 2016 by Redaktionen

Socialismens utveckling från utopi till vetenskap
Författare Friederich Engels
Orginalets titel: Die Entwicklung des Sozialismus von der Utopie zur Wissenschaft
Översättning: Hjalmar Branting
Utg.datum: 1882
Förlag: Murbruk Förlag, 2016
ISBN: 9789198192537

Friederich Engels skrift Socialismens utveckling från utopi till vetenskap publicerades först som en följetång i franska tidskriften La Revue socialiste mars till maj 1880. Den tyska versionen kom först några år senare. Boken är en kritisk betraktelse över tidigare revolutionära rörelser och en sammanfattning av Engels egna tankar om socialismen och samhällets utveckling.

Det är inte utan att jag läser boken med ett småleende. Jag känner igen mycket av det vi i vardagligt tal kallar marxistisk grundanalys, men häpnas av Engels smått naiva tanke om att samhällsförändringen skulle vara ödesbestämd. Den bärande tesen i Engels bok är att socialismen kommer att ersätta kapitalismen, därför att det i princip måste bli så. I Engels värld ersätts kapitalismen av socialismen på samma sätt som feodalstaten ersattes av det kapitalistiska systemet. Engels hävdar i och för sig att utvecklingen inte är ödesbestämd, men agerar ändå som om den vore det. En annan intressant tanke som vare sig dåtidens socialister eller nutidens kapitalister funderar speciellt mycket över är nästa steg i samhällsutvecklingen. Om nu socialismen i Engels tappning skulle dyka upp, vad kommer efter det? Historien tar inte slut.

Boken är kort och relativt lättläst, det är inte ett akademiskt verk. Det är inte samma sak som at texten är lätt att förstå. För att förstå författarens tankar måste läsaren av idag måste tänka på vad ord och begrepp innebar då de skrevs. Texten är trots allt från 1880.

Om vi tar ett klassiskt begrepp som proletariatets diktatur. Idag använder ordet diktatur som en motsats till demokrati. Inget samhälle anno 1880 skulle passera dagens demokratitest, utan enligt vårt sätt att se det var alla dåtidens stater diktaturer. Jag vet inte exakt vad Engels menade med begreppet diktatur, men jag brukar luta åt det mer neutrala ordet ”bestämmande”. En proletär är en person som inte äger sina produktionsmedel, dvs en anställd, en löntagare. Vill läsaren göra ett ärligt försök att tränga in i Engels huvud måste vederbörande kasta dagens begreppsvärld överbord och använda dåtidens.

Det som är intressant med Engels sätt att se samhällsutvecklingen är nästa steg. Samhällen som Sverige har gått från en jägar- och samlarekonomi till dagens kapitalistiska samhälle, men vad kommer efter dagens ekonomisk system? Engels var övertygad om att socialismen skulle efterträda kapitalismen, men än har det inte skett. Å andra sidan har det bara gått lite drygt 100 år. Vem vet hur det ser i nådens år 2836.

Det finns ett återkommande avsnitt i flera varianter av Star Trek som tangerar ämnet. Besättningen på Enterprise hittar ett skepp med en sovande besättning från vår tid, Det finns alltid en individ som har gamla investeringar oh vill veta vad de är värda. ”Framtidens ekonomi fungerar inte på det sättet” är alltid svaret. ”Mänskligheten strävar numera inte efter rikedom utan efter att förbättra sig själv”.

I Star Trek-samhället produceras varor genom replikatorer, dvs en maskin om arrangerar om energi och materia till det vi vil ha. Nu är den typen av teknologi science fiction, men tanken på att vart hushåll har en 3D-printer och själva skriver ut varor i sitt hem är inte alltför avlägsen. Om jag kan designa och skriva ut en stol, vilken plats i ekonomin har ett företag som IKEA och alla de personer som arbetar i IKEAs produktionskedja?

Vi kan tycka vad vi vill om Engels, hans teorier, syn på samhället och dess utveckling, men ingen kommer ifrån det faktum att den metod vi har för att producera varor och tjänster på ett övergripande sätt styr hur samhället organiseras. Vilken plats har dagens kapitalism i ett samhälle där konsumenten själv designar och tillverkar ting såsom möbler, kläder och andra enkla konsumtionsvaror?

Vi vet bara en sak och det är att historien aldrig tar slut.

”Och dom försöker lura i en
att historien har ta’tt slut
så att man inte ska bekymra sej
om hur det kommer att se ut
Ja, som om allting som har hänt förut
skulle leda fram till nu
och inte vidare
Långt, långt vidare…” Mikael Wiehe, Rock-Samba

Peter Johansson

Kan man dö två gånger av Leif GW Persson – mycket GW är det

17 september, 2016 by Rosemari Södergren

Kan man dö två gånger?
Författare: Leif G. W. Persson
Utgiven: 2016-09
ISBN: 9789100161415
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Kriminalkommissarie Evert Bäckström är en karaktär som är svår att riktigt tro på. Han är huvudkaraktären i en serie deckare av Leif GW Persson. Evert Bäckström är alla mansgrisar sammanfattade i en och samma person. Han är fet, han gör så lite som möjligt på jobbet och vill ändå ta åt sig äran åt allt. Han dricker alkohol som andra dricker ramlösa, han föraktar kvinnor och för övrigt föraktar han alla utom sig själv. Ändå har han rätt analys direkt av vem som är skyldig. Helt klart har Leif GW Persson haft rätt roligt när han hittat på denna kufiska figur. Jag tror Leif GW vill driva med deckargenren genom att ha denna äkta mansgris som sin hjälte.

Deckare är på ett sätt fel genre för serien böcker med Evert Bäckström, det är egentligen lite svårt att säga att dessa romaner är deckare, i alla fall den senaste, ”Kan man dö två gånger?”, som gav ut i september 2016. Handlingen utspelar sig i polishuset till stor del men det är inte någon aktion att tala om. Berättelsen skildrar hur några poliser löser ett komplicerat fall och författaren driver med det mesta inom polisväsendet.

Trots att jag tycker alla karaktärer är överdrivet skildrade och inte särskilt trovärdiga och trots att oavsett om det är kvinnor eller män tycks alla prata och resonera på samma sätt som Leif GW gör i TV och trots att boken inte är mycket till skönlitteratur kunde jag ändå inte låta bli att läsa ut den för jag blev nyfiken på själva mordgåtan och ville veta hur allt gått till.

Handlingen startar med att sjöscouten Edvin har satts i land på Ofärdsön i Mälaren för att plocka svamp. Istället hittar han en halvt begravd dödskalle. Trots att Edvin bara är tio år har han genast situationen klar för sig. Han lägger kraniet i en plastpåse, rymmer från scoutlägret och åker raka vägen hem till sin granne – kriminalkommissarie Evert Bäckström.

Evert Bäckström och hans kollegor upptäcker snart att kraniet är från en person som redan är död, alltså som varit dödförklarad och begravd redan, i Thailand. Frågan är då hur kraniet kunnat hamna på en ö i Mälaren. Den döda personen kremerades så det kan inte vara någon som stulit liket. Hur kunde det gå till? Hur kan en människa bli dödförklarad och begravd och sedan flera år senare mördas eller begå självmord? Det är en fascinerande gåta Leif GW Persson ställer oss inför.

Under utredningens gång får vi insyn i både det svenska rättsväsendet och det thailändska polisväsendet. Och han driver med det mesta och han kan göra det tryggt, för han känner till sitt område.

Så trots att det inte är mycket till aktion och trots att karaktärerna är ironiskt tillyxade ville jag inte lägga undan boken utan läste ut den i ett nafs. Jag skulle vilja säga att berättelsen är Leif GW Perssons sätt att driva med en hel del i samhället idag. Ja mycket Leif GW är det helt enkelt. Fast i positiv bemärkelse. Det är inte skönlitteratur som kommer att ge något Nobelpris, men roligt och ironiskt är det och överdrivet på många håll. Ja som sagt: mycket Leif GW är det.

Skulpturerna på Lustholmen : Skeppsholmens konst i det fria – en bok att leva med och återkomma till

8 september, 2016 by Rosemari Södergren

Skulpturerna på Lustholmen: Skeppsholmens konst i det fria
av Rikard Larsson
Utg.datum: 2016-05-24
Förlag: Bokförlaget Langenskiöld
Dimensioner: 230 x 186 x 13 mm
Vikt: 507 g
SAB: Id
ISBN: 9789187007965

Det var länge sedan en bok gjorde mig så alltigenom glad. ”Skulpturerna på Lustholmen : Skeppsholmens konst i det fria” är en vacker bok som är en vandringstur runt Skeppsholmen för att se, betrakta och lära sig om de fascinerande skulpturer som finns på Skeppsholmen i Stockholm.

Boken är en bok att leva med, en bok att ha liggande framme, lätt åtkomlig, för att slå upp i med jämna mellanrum för att lära sig mer. Det går förstås att ta en långvandring runt Skeppsholmen och bära med sig boken och läsa och slå upp under tiden, men jag tycker både boken och skulpturerna och miljön på Skeppsholmen är värd mycket mer än så. Där finns så mycket att upptäcka, så mycket att fördjupa sig i och lära sig mer om. Om konstnärerna, om området, om konst, om historia …

Bilderna, fotona, är av hög kvalitet och bara att sitta och bläddra i boken är en ren njutning.

Jag har lite dåligt samvete för att jag inte haft tid att skriva detta förrän nu, denna milda septembermånad. Visst, det är mild väder, solen skiner och det är underbart att vandra runt på Skeppsholmen denna brittsommar-höst. Men boken kom i början av sommaren och egentligen borde förstås den här recensionen, eller om jag mer ska kalla det tipset eller hyllningen, ha kommit före musik- och konstfestivalen Stockholm Music and Arts, då många kanske hade extra tid för att upptäcka konsten på Skeppsholmen, där ju Moderna museet ligger och festivalen arrangeras. Förhoppnings återkommer festivalen nästa år och boken är ju lika bra att läsa då.

Bokrecension: Jan Guillou – Äkta amerikanska jeans

5 september, 2016 by Rosemari Södergren

Äkta amerikanska jeans
Författare Jan Guillou
Serie: Det stora århundradet (del 6)
Utg.datum: 2016-08-24
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164204943

Vi har nu kommit till den sjätte delen av Jan Guillous romanserie om 1900-talet. De fem tidigare delarna av serien har varit som att läsa Mitt livs novell. Det går lätt att läsa och det är med viss skamsenhet man läser dessa romaner. Det handlar inte om stor litteratur, i bästa fall är det av och till en berättelse som engagerar fast oftast är det inte ens det. Det går alldeles för bra för Jan Guillous karaktärer. Serien började med tre fattiga fiskarpojkar i Norge som blev faderlösa men alla tre hade ovanligt teknisk skicklighet och de hittades av en välgörare som skickade dem till dåtidens finaste tekniska utbildning. Bröderna hamnade sedan i olika delar av världen men lyckades bli stenrika. Jag kan knappt svara på varför jag alls läst ut alla fem tidigare.

Jan Guillous skicklighet i denna serie handlar mest om att han kan mycket om teknik och dess utveckling och om 1900-talets historia. I några av de tidigare delarna har han också visat på att tyskarna långt ifrån är de enda som kan kriga och vara rasister. Engelsmännen har inte mycket att yvas över. Det kommer Jan Guillou in på om igen.

Den här sjätte delen är något bättre än de tidigare, tycker jag. Förmodligen är det för att vi äntligen något lämnar de allra rikaste och deras lyckade liv. Femtiotalet skildras utifrån en pojkens synvinkel. lille Eric, som är den tredje generationen Lauritzen. Hans mamma var mycket ung när hon träffade hans pappa, en fransk diplomatson som blev inkallad i kriget medan Eric var baby. Hans mamma skaffade en ny man, Harry, som misshandlade och pryglade Eric varje dag. Ingen berättade för Eric att Harry inte ens var hans riktiga pappa. Det är en typisk bild för denna förljugna tid då de rikaste kunde bära sig så illa åt. Hans mamma är rätt obegriplig. Hon skiljer sig så småningom från Harry, men först sedan hon själv blir misshandlad. Att hennes son blir pryglad och får stryk varenda dag tycks hon inte bry sig om.

Hur hela släkten Lauritzen visste om att pojken misshandlas men ingen ingriper är också äckligt och förmodligen en bild av hur överklassen kan bete sig.

Handlingen berättas ut Erics synvinkel och emellanåt bryts hans berättelse av med korta inlägg från slutet av sextiotalet då han själv berättar om berättelsen, det är han själv som skriver om att han skriver om sin uppväxt. I inläggen från sextiotalet kommunicerar Eric med sin mammas kusin, som arbetar på Dagens Nyheter och får korrläsa hans berättelse.

Det är ett bra grepp att låta 1950-talet skildrar från ett barns ögon. Det är en tid när grunden för det svenska folkhemmet och välståndet läggs. Ett sönderbombat Europa skriker efter svenska råvaror. Samtidigt präglas tiden av skräcken för kärnvapenkriget.

Eric uppfostras först i Saltsjöbaden, bland överklassen – men när hans mamma skiljer sig och morfar dör måste hans mamma börja jobba för att försörja dem och de flyttar från det finare området till fattigare stadsdelar. Jag tror att det är ett skäl till att denna sjätte del känns lite mer angelägen och intressant. Allt går inte väl och de blir inte stenrika hipp-som-happ. Det är inte längre en vanlig Guillou-hjältesaga som det mesta annat han skriver.

Eric och hans vänner påverkas av den nya ungdomskulturen som kommer och de fascineras av allt som kommer från Amerika. Eric dras med i fascinationen för allt det nya inom musik, mode och film. Han lyckas inte bara med konststycket att smuggla den förbjudna drycken Coca-Cola, han blir även först i klassen med att bära äkta amerikanska jeans.

Lite roligt är att den där Erik Ponti dyker upp på ett hördn. Erik Ponti är en ofta återkommande person i Jan Guillous romaner. Han är huvudperson i romanen Ondskan, där han går på en internatskola där pennalismen härskar, eftersom han blivit våldsam av all misshandel från sin styvfar. I sin självbiografi På jakt efter historien: spioner, reportage, riddare och häxor (2003) skriver Guillou på flera ställen att Erik Ponti är hans alter ego.

Nja, tänker jag. Efter att ha läst ”Äkta amerikanska jeans” undrar jag om Erik Ponti verkligen är Jan Guillou, är han inte Jan Guillous drömbild av sig själv. Jag skulle våga satsa åtminstone tio kronor på att Eric Lauritzen är Jan Guillous äkta alter ego.

Bokrecension

Footer

Om oss