• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Augustprisvinnaren De polyglotta älskarna – den gör mig ledsen

29 november, 2016 by Rosemari Södergren

depolyglottaalskarna

De polyglotta älskarna
Författare: Lina Wolff
Utgiven: 2016-07
ISBN: 9789100156626
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Denna roman av Lina Wolff kretsar kring en bokmanus som tre olika personer har någon form av förhållande till – och det är en roman som handlar mycket om människors längtan efter sexuella relationer. Romanen vann Augustpriset för bästa skönlitterära roman 2016. Visst, romanen är skickligt sammanvävd och både rolig, intressant, fascinerande och tankeväckande att läsa men att den fick priset säger nog, tyvärr, mer om den rätt låga kvaliteten på årets nominerade romaner. Liksom övriga nominerade är boken skriven utan indelning i kapitel. Däremot har den tre delar, berättelsen delas upp i tre olika personer som var och en berättar sin historia – och deras berättelser vävs skickligt samman.

En sak som ger romanen ett minus för mig är att författaren använder en hel del klyschor. En kvinna beskrivs som vacker. Vadå vacker? Finns det ett bestämt utseende på kvinnor som är vackert i allas ögon? Den kvinna, Mildred, som författaren Lina Wolff kallar vacker verkar av beskrivningarna vara väldigt kurvig exempelvis. Det är inte vad jag ser som vackert hos en kvinna. Vad jag menar är att vad var och en ser som vackert skiljer sig från individ till individ. Jag kan inte se ordet vacker som en fakta, inte på det sättet som ordet används i romanen. En annan kvinna, Lucrezia, för övrigt den person som den tredje och sista delen i romanen handlar om beskrivs som avgjort ful. Hon har kantiga drag. Va? I mina ögon är den typen av utseende mycket mer tilldragande än de superkvinnliga Mildred-kvinnorna.

Att den vackra kvinnan Mildred är blind och samtidigt medial och kan se framtiden är lite kul, förstås. Men det finns några klyschor i romanen som sänker den i mina ögon, samtidigt som den var fascinerande att läsa. Den har absolut flera nivåer och håller hygglig kvalitet, absolut. Den är en av de bättre av årets sex nominerade böcker.

På en av bokbutikernas hemsidor beskrivs boken så här:
Max Lamas drömmer om en älskarinna som talar alla hans språk. Sökandet tar honom från Stockholm till Italien, där han lär känna en markisinna som står på ruinens brant. Ellinor kommer från en by i Skåne. En dag sätter hon in en kontaktannons: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Och Lucrezia bevittnar hur hennes mormor går under i sitt avfolkade palats.
I denna vindlande romanväv står mannens blick på kvinnan i centrum – men också förförelsen och förödmjukelsen, älskarnas hjärtskärande tillstånd, och drömmen om förståelse.

Det är stort fokus på sex. Sex är vad alla karaktärer tycks söka och sex verkar också vara det som är definitionen på kärlek. Jag vet inte om det så de flesta människor ser på livet eller om det är vad författaren vill säga. Romanen får mig som läsare att fundera på hur människor fungerar och jag får rätt stor avsmak för män och deras beteenden. Jag vet inte om det är meningen. Jag blir ledsen av berättelsen. Det behöver inte vara negativt, jag lägger inte någon värdering i det. Bra kultur behöver inte göra mig glad. Men jag känner inte igen mig eller något i mitt liv i romanen och jag vet inte, det känns inte som att jag lär mig något för mig viktigt i min existens heller.

Dagens Nyheters kritiker var mer begeistrad än jag. Jonas Thente skrev:
Det finns mycket att upptäcka i ”De polyglotta älskarna”: en ovanligt bärkraftig roman, skriven såsom i en spegel.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Augustpris, Bok, Bokblogg, Bokrecension

Bokrecension: Augustprisnominerade Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

21 november, 2016 by Rosemari Södergren

aftonland

Välkommen till Amerika
Författare: Linda Boström Knausgård
Utgiven: 2016-08
ISBN: 9789176458297
Förlag: Modernista

Välkommen till Amerika är en sorgesång – en djupdykning in i en familj som bär på en tung sorg, berättad av den lilla flickan som slutat prata. Den lilla flickan, ännu inte tonåring, berättar om sin ljusa familj, där allt ska vara så ljust och fint på ytan men där ett totalt mörker tagit sitt fasta grepp om dem. Flickan har slutat prata och hon bär på den tunga hemligheten att det var hon som tillsammans med gud såg till att pappan dog.

Hennes storebror sitter i sitt rum och gör musik och spikar fast dörren varje dag, så varken systern eller mamman ska kunna komma in. Han kissar i flaskor för att slippa gå ut i lägenheten och till toaletten.

Välkommen till Amerika är Linda Boström Knausgårds andra roman. Linda Boström Knausgård föddes 1972 och hennes kritikerrosade novellsamling Grand Mal kom 2011. Novellsamlingen följdes upp med romanen Helioskatastrofen [2013] som innebar Linda Boström Knausgårds internationella genombrott.

Hon har ett fantastiskt språk, det känns så äkta. Som läsare känns det som om jag kommer under huden på den lilla flickan. Samtidigt blir jag väldigt ledsen. Det är verkligen hemskt hur barn kan drabbas när föräldrar blir psykiskt sjuka – och jag känner sådan hjälplöshet. Familjen har drabbats så hårt, men verkar inte få någon hjälp. När samhället på något sätt vill hjälpa blir de fel och ingen i familjen vill på något sätt ta emot någon hjälp heller.

Romanen är skriven utan kapitelindelning, vilket verkar vara en stark trend nu. Flera av årets Augustprisnominerade romaner är skrivna på detta sätt. I Välkommen till Amerika fungerar det bra. Kapitelindelning hade troligen gjort onödiga avbrott.

Om jag skulle tippa är detta en av de böcker som är nominerade som har störst chans att vinna Augustpriset i år.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Augustprisnominerad, Bok, Bokblogg, Linda Boström Knausgård

Bokrecension: Augustprisnominerade Aftonland av Therese Bohman

15 november, 2016 by Rosemari Södergren

aftonland

Aftonland
Författare Therese Bohman
Utgiven: 2016-08
ISBN: 9789113072364
Förlag Norstedts

Aftonland är en välskriven och plågsam berättelse om Karolina, en kvinna i övre medelåldern, som lyckats väl yrkesmässigt men efter att ha brutit upp efter en längre relation mår rätt dåligt psykiskt, utan att erkänna det för sig själv. Hon börjar få ångest över att åldras ensam, att inte fått några barn. Romanen är nominerad till Augustpriset i år, 2016.

Karolina är professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet och hon navigerar sig fram i den akademiska världen. Författaren Therese Bohman driver rätt bra med den akademiska världen, hon har en fräsch sarkasm. Handlingen, som är skriven i ett enda långt stycke utan kapitelindelning, fungerar väldigt bra. Även om skildringen av det svenska akademikerlivet är ironiskt tycker jag berättelsen framför allt skildrar en kvinna som fallit offer för kvinnomyten om den goda modern. Det är en stark och tidvis plågsam skildring av Karolinas självbedrägeri.

När Karolina ska börja handleda Anton, en ny doktorand slås hon av hans självförtroende. Han säger sig ha funnit ny information som förändrar historieskrivningen av svensk bildkonst tack vare upptäckten av en kvinnlig konstnär verksam runt förra sekelskiftet. Anton visar brev han fått tag på som tyder på att den svenska bildkonstens historia delvis kan skrivas om. Han har hittat en häpnadsväckande nyhet.

Huvudberättelsen är dock Karolinas ångest inför att åldras och hennes skräck för att vara singel, samtidigt som hon intalar sig själv att hon lever det liv hon vill leva, ändå söker hon febrilt någon man.

Aftonland beskrivs av bokförlaget som en idéroman om kärlek, konst och ensamhet. Karolina rör sig i intellektuella, akademiska kretsar men hela tiden finns där närvarande hennes längtan efter det sexuella och samtidigt vill hon hitta ett varaktigt förhållande – i varje man hon går till sängs med söker hon något hon efteråt inser inte fanns där. Besvikelsen ligger hela tiden bakom nästa hörn.

Det är intressant hur karaktärer blir levande för oss genom litteraturen. Karolina är en person som är väldigt olik mig själv. Jag känner nog inte ens någon som är som hon, eller om jag känner någon så är det ytligt. Hon känns som en verklig person och det är fascinerande att få komma henne så nära.

Lite fakta om författaren:
Therese Bohman är författare och kulturjournalist och debuterade med den uppmärksammade romanen Den drunknade (2010) som följdes av den kritikerhyllade Den andra kvinnan (2014), som även nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2015. Hon bor i Stockholm.

Priser och utmärkelser:
Norrköpings kommuns kulturstipendium till Moa Martinsons minne (2014)
Nominerad till Tidningen Vi:s litteraturpris 2014
Samfundet De Nios julpris
Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2015

Dagens Nyheter har recenserat Aftonland och Svenska Dagbladet och Expressen.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Aftonland, Augustprisnominerad, Bokblogg, Bokrecension, Therese Bohman

Tankar om Sov du lilla videung av Cilla & Rolf Börjlind, en fortsättning på Springfloden

31 oktober, 2016 by Rosemari Södergren

sovdulillavideung

Sov du lilla videung
Författare: Cilla Börjlind och Rolf Börjlind
Utgiven: 2016-08
ISBN: 9789113074177
Förlag: Norstedts
Serie: Rönning/Stilton (del 4)

Gillade du kriminalserien Springfloden som sändes i Sveriges Television med Kjell Bergqvist och en lång rad andra svenska kända skådespelare i rollistan? Serien bygger på den första romanen i serien om kriminalaren Tom Stilton som blev hemlös uteliggare men sedan kom tillbaka till poliskåren och hans poliskollegor och en del andra Stockholmskaraktärer från gator och torg. I höst kom ”Sov du lilla videung” som är den fjärde deckaren i serien. Jag har inte läst de tidigare, men sett serien Springfloden. Det gjorde inget att jag inte läst de två deckarna som är emellan, handlingen är helt fristående, däremot tror jag det hade varit lite svårare om jag inte sett den första som tv-serie.

Jag var inte så imponerade av serien Springfloden. Det var lite för mycket som var förutsägbart och klyschigt. Speciellt rollen som den unga polisstuderande kvinnan Olivia Rönning var svår att känna sympati för, hon var godtrogen långt utöver vad en blivande polis bör vara. Tom Stilton, den hemlösa före detta polismannen, spelad av Kjell Bergqvist byggde också på klyschor, liksom de flesta rollkaraktärerna. I boken fungerar karaktärerna bättre.

Springfloden som gavs ut 2012 var författarparet Cilla och Rolf Björlinds debut som deckarförfattare men det var inte nybörjare inom deckargenren. De har skrivit manus till flera filmer, som tjugotalet Beckfilmer.

De är duktiga på att få fram handling och spänning, däremot är det inte allra högsta klass rent litterärt. Det gör dock inget, människorna har olika karaktärer och det är lätt att bli engagerad av berättelsen.

Som de flesta bra svenska deckarhistorier skildrar ”Sov du lilla videung” det svenska samhället. Olivia Rönning är engagerad som volontär på Centralstationen i Stockholm för att hjälpa de många flyktingar som kommer dit. Tom Stilton har flyttat ihop med en kvinna, Luna, på en pråm i Stockholm. Luna är också engagerad för flyktingar.

En pojke hittas nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Fallet hamnar hos kommissarie Mette Olsäters team med Olivia Rönning, Tom Stilton tas in som medhjälpare också. Medan de undersöker fallet upptäcker de att något fruktansvärt pågår och speciellt ensamkommande flyktingbarn stor i riskzonen. Det är ett stycke nutidshistoria som nystas upp.

”Sov du lilla videung” är alltså den fjärde boken i serien om Tom Stilton och Olivia Rönning. Det var en lättläst deckare som gick snabbt att läsa och som var spännande av och till och inte alltid förutsägbar. Jag har inte läst de övriga, men det gjorde absolut inget. Däremot tror jag de hade varit lite svårt att placera alla karaktärerna om jag inte sett ”Springfloden” som tv-serie.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Bokrecension Patrik Centerwall – Minnen av en sång

11 oktober, 2016 by Redaktionen

KMBT_C654e-20161011095303

Minnen av en sång
Författare Patrik Centerwall
Förlag: Undrentide Förlag, 2016
ISBN: 978-91-982518-4-5

För att parafrasera Forest Gump är novellsamlingar som en chokladask – vi vet aldrig vad vi får.

Patrik Centerwalls andra novellsamling, Minnen av en sång innehåller 11 välskrivna noveller. En sak jag gillar är att de är av varierande längd. Novellsamlingar där alla texter är ungefär lika långa brukar i längden bli lite träiga, eftersom samtliga berättelser då brukar ha ungefär samma upplägg.

Jag kan inte låta bli att få en känsla av att Centerwall har sett väldigt mycket på The Twilight Zone. Speciellt den inledande novellen ”Minnet av en sång” är väldigt mycket Zone, den hade faktiskt kunnat bli ett bra avsnitt av klassikern.

Min favorit är annars Kulturkontrollanterna där vi får följa en man som kontrollerar att svenskarna firar jul på rätt sätt, dvs följer de kulturella krav som sätts upp för medborgarskap. En berättelse där ironin döljs under en yta av allvar och parallellen till dagens debatt om kulturell tillhörighet är glasklar.

Ett annat guldkorn är avslöjandet om Guds död. Så där lite i förbifarten får vi veta att Gud, Lucifer och så gott som alla änglar dog i det stora kriget om himlen. Guds skapelse, Universum, fortsätter dock att fungera utan sin skapare och de ovetande religiösa ber oförtrutet till den sedan länge döde guden. Jag gillar sånt.

Minnen av en sång är som alla novellsamlingar något ojämn, men väl värd att läsa. Centerwall gav 2013 ut novellsamlingen Skymningssång, frågan är om hans nästa alster blir ytterligare en novellsamling eller om han är redo för en roman?

Peter Johansson

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Minnen av en sång, Patrik Centerwall

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Sida 69
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in