• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Två systrar av Åsne Seierstad – en bok som inte lämnar någon oberörd

20 februari, 2017 by Rosemari Södergren

Två systrar
Författare: Åsne Seierstad
Utgiven: 2016-10
Översättare: Jan Stolpe
ISBN: 9789100167592
Förlag: Albert Bonniers Förlag

En oktoberdag 2013 försvinner plötsligt två välartade tonårsflickor från sitt hem i Norge. Ayan är 18 år och Leila 16 år när de försvinner. Det visar sig snart att de har gett sig iväg till Syrien för att ge sitt stöd till Islamska Staten, IS, fundamentalistiska islamister.

Flickorna som småbarn kom tillsammans med sina föräldrar till Norge, från inbördeskrig i Somalia. De växte upp i Norge, gick i norsk skola och gick klädda i jeans och lyssnade på musik som vanliga unga tonåringar, men en dag börjar de förändras. De klär sig i traditionella muslimska kvinnokläder som täcker hela dem, de ber fem gånger om dagen och går med i stränga muslimska grupper som håller hårt på att kvinnor och män ska vara åtskilda. På mötena får flickor och kvinnor inte ens gå in genom samma ingång som männen, ifall de skulle råka nudda vid varandra begår de en synd.

Hur kan två unga människor bli så stenhårt övertygade om att de har helt rätt och att alla andra kommer att brinna i helvetet? Ja det är så dessa två flickor resonerar och säger till andra unga som inte klär sig kyskt och inte tror på samma sätt. Den norska journalisten Åsne Seierstad har försökt undersöka hur detta kunde ske. Hon har träffat och intervjuat Ayans och Leilas familj, vänner och bekanta. Hon har gjort ett gediget arbete och gått på djupet. Det är svårt att slita sig från boken. Som läsare kommer jag nära människorna, jag hör hur de resonerar, hur de tänker – och jag känner föräldrarnas stora förtvivlan och alldeles speciellt pappan Sadiqs desperation. Pappan åker ner till Turkiet och Syrien och försöker få hem flickorna. Jag förstår hans ångest och hur desperat han är.

Åsne Seierstad skildrar också flera andra ungdomar som blir radikaliserade. Det är oerhört sorgligt att läsa om hur många ungdomar som viger sitt liv åt IS, både pojkar och flickor, kommer från trassliga familjeförhållanden. Boken ger flera förklaringar till hur sådant kan ske, att unga människor i väst kan dras till en sådan extrem rörelse som IS. Men riktigt varför ger den ändå inte svar på. Och det borde ingen vänta sig heller. De två unga systrarna, Ayan och Leila, verkar komma från en bra familj, inte ekonomist välbärgad men ändå med en mamma och pappa som bryr sig om dem.

Aisha, en väninna till dem som också ger sig iväg till Syrien och IS har en pappa som misshandlar hennes mamma och henne och hennes fyra systrar. Pappan är vansinnig över att ha fem döttrar och ingen son, vilket både mamman och döttrarna får lida för. Det är hemskt att läsa om hur Aisha gifter sig på IS-muslimskt sätt och får en man som misshandlar henne och överger henne. Hon gifter sig en gång till med en IS-krigare, hon blir hans fru nummer två. Han slår ohjäl hennes lilla babyson. Det är uppenbart att flera av de unga män som ger sig hän åt IS och krigar i Syrien är våldsamma. När ideologin dessutom ger mannen rätt att slå sin fru och ger honom rätt att bestämma över kvinnor kan dessa våldstendenser blomma ut

Magnus Linton som recenserar boken i DN är ganska kritisk och menar delvis att boken ger luft under vingarna för högerextrema rörelsers islamkritik:
Seierstads fenomenalt skrivna bok ger fler svar på hur än varför religiös radikalisering sker och lär bli högläst av den sorts segervissa högerpopulister, i tisdags globalt ryggdunkade av Trumps seger, som nyligen hade gala på Grand Hôtel. Jihadismens och kontrajihadismens mobiliserande mytbilder är allt mer sammanfallande – religioner kan inte samexistera, det mångkulturella samhället är ett fiasko, motståndaren är krigisk till sin natur, om vi inte förintar dem förintar de oss – och då boken sällan zoomar ut till större historiska och ekonomiska perspektiv finns gott om detaljer för den som vill exemplifiera den bekanta berättelsen om den värderingsförvirrade välfärdsstaten; barnbidrag går till koranlärare, i Oslos moskéer slås kvinnor till döds medan blåögda multikultiakademiker relativiserar bort alla möjligheter att sätta ner foten och varje gång skolan gör en eftergift för att Ayan och Leila faktiskt ska få praktisera sin tro möts rektorn av nya krav.

Det är skrämmande. På många sätt. Både bokens innehåll och Lintons kritik. Att unga människor kan hitta en mening i livet med en religion som tillåter dem att döda alla som inte tycker som de själva, att unga flickor kan finna en mening i att inte vara likvärdiga med pojkar och män … hur ska vi som tror på fred och jämlikhet och allas rätt till liv ta till oss detta? Det är också skrämmande att vi inte får tala om detta öppet utan att det kommer beskyllningar om att bana väg för Trump och Sverigedemokrater. Det måste finnas fler sätt att se detta på. Det händer ju verkligen att unga människor i västvärlden överger våra värderingar och ger sig av för att kämpa för Islamska staten.

Vad får dessa unga människor att överge västvärlden för en sådan våldsam livsstil? Boken berättar hur dessa två unga flickor tog det beslutet men ger inte något svar på varför. De kom som småbarn till Norge och hade mörk hud och upplevde förmodligen ett främlingskap i samhället. Ayan till exempel accepterades aldrig av de norskfödda jämnåriga utan fick vänner som liksom hon kom från invandrarbakgrund. Hennes mamma höll hårt på att de skulle gå i en sträng koranskola på söndagar. Som tonåring drogs Ayan och Leila in i ett konservativt islamskt nätverk. Detta är bara en del av vad som hände, men de flesta som har liknande erfarenheter blir inte IS-sympatisörer. Så varför just hon och hennes syster?

Jag tror egentligen inte att det finns svar på varför. Det är lika meningslöst som att fråga sig varför vissa människor blir drogmissbrukare och dör i överdos. Det finns riskfaktorer, men också unga som inte har riskfaktorerna kan bli missbrukare, på samma sätt tror jag det är omöjligt att säga vem som skulle kunna bli IS-kämpe. Däremot kan vi se varningstecken. Flickornas pappa håller föredrag om varningstecken för att kunna upptäcka ungdomarnas tendenser i tid. Det är nog det som kan göras. Lära sig att se tecknen.

Rent språkligt är boken ingen stor litterär upplevelse. Den är mer som en mängd anteckningar. I den svenska översättningen är det slarvfel på många ställen där mellanrummet saknas mellan punkten i en mening och stora bokstaven i den kommande meningen. Men det gör inget. Det är väldigt flyt i det som berättas och det ger mycket att tänka på. Berättelsen är gripande.

En stor del av berättelsen sker utifrån pappans synvinkel, där han berättar vad han upplevde då han försökte befria sina döttrar. Han har kontakt med Osman, en man som lyckas tjäna rätt bra på att hjälpa alla sidor i konflikten. Ibland när Osman lovat att göra något för att hjälpa till att befria flickorna kommer det förhinder, som bombattacker och att några av de som hjälper honom upptäckts och dödats. Jag tolkar det som att det inte alltid är hela sanningen utan påhittade ursäkter från Osman. Magnus Linton är väldigt kritisk till dessa delar av berättelsen:
… men i stället begravs de allt mer av utbroderade actionscener om pappans cliffhangervänliga men i grunden obegripliga räddningsmissioner till Syrien. Det bombas, skjuts, halshuggs, misshandlas, sprängs och vapendras enligt new journalism-konstens alla regler …
Jag tror för min del att berättelserna till viss del är påhittade, ibland som ursäkt av Osman och ibland som ursäkt och bortförklaring av pappa Sadiq.

Pappa Sadiq är en av bokens stora behållningar. Hans kamp och hans förtvivlan och hur har springer runt i cirklar och inte vågar berätta att flickorna är där frivilligt är en stark berättelse. Kanske bokens främsta berättelse, ehuru mörk. Det är inte alltid lätt att vara förälder.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Att läsa Natascha Kampusch ”10 år av frihet” och samtidigt se The Missing, säsong 2

15 februari, 2017 by Rosemari Södergren


10 år i frihet
Författare: Natascha Kampusch
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-11
Översättare: Per Holmer
ISBN: 9789100167318
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Natascha Kampusch, som är dotter till bagaren Ludwig Koch och sömmerskan Brigitta Sirny, född Kampusch, kidnappades i Donaustadt i Wien av Wolfgang Priklopil den 2 mars 1998 då hon var tio år. Kidnappningen skedde med hjälp av en vit skåpbil då hon var på väg till skolan. Hon gick då i tredje klass. Hon lyckades fly efter åtta och ett halvt år i fångenskap.

Natascha Kampusch har tidigare gett ut en bok om tiden som kidnappad, en bok som dessutom blivit en film. Nu, tio år efter att hon lyckades fly, har hon skrivit en bok om livet i frihet.

Livet som fri blev inte så enkelt. Hon har fångat människors intresse. Vilket inte alltid är positivt. Hon får mängder av brev från alla möjliga slags människor. En del tigger om pengar eller om hennes råd, en del riktigt vidriga personer frågar om hon kan bli deras slavhushållerska. Hon har ju erfarenhet av det, menar de, eftersom hon var i fångenskap hon Priklopil.

Jag kan tänka mig att en och annan journalist skämdes när Natascha Kampusch lyckades fly. Det fanns de reportrar som mer än antytt att hon mördats och i vissa fall dessutom menat att det var någon anhörig som låg bakom dådet.

Ett tag efter att Natascha Kampusch blivit fri kom det fram att hon ett tag före flykten varit på en skidsemester tillsammans med sin kidnappare. Det väckte mycket ont blod. Hur kunde hon följa med på den resan utan att försöka fly, menade kritiker. Ja var hon överhuvudtaget kidnappad mot sin vilja, kunde en del mena. Det är uppenbart att människor är rätt fantasilösa. Det mesta i livet är inte bara svart eller vitt. Det är inte så lätt att som barn bli tillfångatagen och att överleva.

Av en ren slump läste jag den här boken samtidigt som jag tittade på den andra säsongen av tv-serien The Missing som handlar om just en flicka som blivit kidnappad. Ja egentligen är det minst tre småflickor som blir kidnappade av en pedofil i The Missing, säsong 2. Dessa tre flickor reagerar på tre olika sätt. Den ena väljer att göra motstånd på alla sätt och vis. En av dem gör motstånd men inte lika envist och kraftigt och den tredje väljer att helt underordna sig kidnapparen och blir som i Stockholmssyndromet dragen till den man som tagit henne i sitt våld.

Att se den tv-serien samtidigt som jag läste boken var en bra fördjupning. Egentligen kan nog ingen som inte själv varit utsatt för något så grymt som det Natascha Kampusch upplevt riktigt förstå. Däremot har jag oerhört respekt för hur hon klarar att hantera livet efteråt, trots att så många människor reagerar och agerar så okänsligt, fantasilöst och oförstående. Natascha var helt beroende av sin kidnappare. Ibland blev han så arg på henne att hon inte fick mat på över ett dygn och ibland fick hon leva på bara morötter. Hon var helt instängd i källarhålan i långa perioder. Om kidnapparen hade dött skulle hon svultit ihjäl där nere i källaren, inlåst. Att hon kunde överleva är så imponerande och samtidigt är det så hemskt att veta att sådant kan hända i världen idag, i ett västland som Österrike.

Natascha Kampusch var tillräckligt stark för att fly, men att hon inte kunde fly under skidresan är ändå begripligt. Om hon hade gjort för stort motstånd hade hon förmodligen inte överlevt.

Hon har valt att inte gömma sig utan deltar i tv och skriver böcker. En del kritiserar detta, det är som om hon inte får vara utåtriktad utan måste gömma sig som ett offer hela tiden.

När jag läser hennes biografi känns det väldigt ärlig och öppen – och samtidigt är det förstås självklart att hon inte berättar precis allt. Ingen gör det. Ingen öppnar sitt innersta jämt för alla och publikt. Jag tycker det är är självklart att biografin är hennes sätt att berätta, det blir som ett drama i sig som passar väldigt bra ihop med handlingen i The Missing. Boken och serien fördjupar varandra.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Bokrecension: Och sen då? av den kinesiske författaren A Yi

8 februari, 2017 by Rosemari Södergren

Och sen då?
Författare: Yi A
Utgiven: 2017-01
Översättare: Eva Ekeroth
ISBN: 9789188227188
Förlag: Chin Lit

Vad händer med en människa när ett samhälle förändras i grunden, när ett jordbruksbaserat land i snabb takt förvandlas till en högkapitalistiskt sekulariserat land? Vad händer när människor inte längre har något att tro på, ingen moral, ingen etik?

Den kinesiska romanen ”Och sen då?” av A Yi undersöker dessa frågor och på ett spännande språkligt sätt. Romanen är välskriven och har många fantastiska metaforer och beskrivningar. Den drar in mig i berättelsen och jag kan inte värja med. Huvudpersonen är en ung man som är inne i slutfasen för sina prov för att komma in på militärhögskolan. Han bor hos sin faster i en storstad. hans pappa har dött i cancer och hans mamma bor ute på landsbygden.

Han bestämmer sig för att mörda en klasskamrat, en ung och vänlig flicka, som egentligen är den enda som är trevlig mot honom. Han mördar henne på ett grymt sätt och egentligen borde jag som läsare avsky honom. Men författaren tränger så djupt in i den unge mannens känslor och tankar att jag som läsare känner som att jag är på flykt med honom och jag vill inte att han ska bli hittad. Det är fascinerande hur författaren kan leka med läsarens känslor och sympatier.

Det är en stark roman av författaren A Yi som var landsortspolis och som sadlade om till författare och höjs nu till skyarna av litteraturkritiker och kända författare såsom Nobelpristagaren Mo Yan.

Romanen är utgiven av förlaget Chin Lit som tidigare publicerat noveller och barnböcker från Kina. ”Och sen då?” är den första romanen som förlaget ger ut. Bakom förlaget ligger förläggaren Eva Ekeroth som efter att ha bott och arbetat 17 år i Kina, bland annat som kulturråd i Peking, sadlat om till förläggare.

Chin Lit som förlaget heter ger ut kinesisk litteratur i svensk översättning. Det publiceras en halv miljon böcker på 600 förlag i Kina men det är bara någon enstaka promille, eller kanske inte ens det, av litteraturen vi i västvärlden läser som är skriven av en kines. Med tanke på hur världen ser ut och vilket inflytande Kina har och förmodligen kommer att få i framtiden tror jag och hoppas jag att vi i västvärlden får tillgång till mer litteratur från Kina.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Bokrecension: Entry Island av Peter May

30 januari, 2017 by Rosemari Södergren

Entry Island
Författare: Peter May
Utgiven: 2016-08
Översättare: Charlotte Hjukström
ISBN: 9789177010999
Förlag: Modernista

Kanada är ett fascinerande land och jag har senaste året upptäckt flera deckare som utspelar sig där. Handlingen i ”Entry Island” utspelar sig på ett isolerat ösamhället på ön Entry Island som ligger i ett band av öar. På de flesta av öarna är franska huvudspråket men på Entry Island är det engelska som dominerar och därför får kriminalpolisen Sime Mackenzie följa med polisteamet, eftersom han talar engelska som modersmål. De övriga poliserna på mordgruppen har franska som modersmål.

Denna konflikt mellan de två språkgrupperna ligger alltid och lurar under ytan i många sammanhang i Kanada, har jag förstått av de romaner jag läste på senare tid.

Handlingen kretsar kring en mordutredning av det första mordet på den lilla ön i mannaminne. Affärsmannen James Cowell, en av öns drygt hundra invånare, har knivhuggits till döds i sitt hem, och det mesta talar för att det är hans hustru, Kirsty, som hållit i vapnet.

Samtidigt rullar en parallellhistoria upp, om Simes farfars farfars far som växte upp som en fattig torparson på en by på en ö utanför Skottland. Farfars farfars far tvingades som ung man att emigrera till Kanada. Det var många skottar som på liknande sätt mer eller mindre deporterades till Kanada då de mäktiga och rika jordägarna tvingade bort torparna från sina gårdar. Det är skotskt historia som vi sällan fått höra om.

Peter May är en skotska romanförfattare, för övrigt bosatt i Frankrike. Han är skicklig skribent och han målar fram miljöerna och karaktärerna på ett levande sätt. Jag riktigt känner med Sime och jag dras in i handlingen. Tidigare har Peter May bland annat gett ut en Lewis-trilogi om Edinburgh-polisen Fin Macleod som har hyllats av kritikerna både internationellt och i Sverige, och har vunnit en rad priser, bland annat Le Prix Littéraire Cezam Inter CE i Frankrike och The Barry Award för »Årets bästa kriminalroman« i USA. Entry Island är Peter Mays nya fristående kriminalroman.

Jag vill läsa mer av Peter May och tänker bege mig till biblioteker för att få tag på hans tidigare kriminalromaner.

Dagens bok har recenserat den också och skriver: Fascinerande ömystik

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Bok, Bokblogg, Bokrecension, Deckare, Kanada, Peter May

Bokrecension: Argonauterna av Maggie Nelson – en högst unik memoar

23 januari, 2017 by Rosemari Södergren

Argonauterna
Författare Maggie Nelson
Utgiven: 2016-11
Översättare: Karin Lindeqvist
ISBN: 9789177011422
Förlag: Modernista

Vad är kärlek? Kan det vara som skeppet Argo i den grekiska mytologin som under resans gång byts ut bit för bit men ändå har samma namn och samma identitet?
Egentligen är vi väl alla skepp som Argo eller som i den här högst speciella och unika memoar argonauter.

Maggie Nelson är gift med konstnären Harry Dodge som är vad som fått namnet gender-fluid. Jag tänker inte säga att jag kan ge exakt beskrivning av vad ordet gender-fluid betyder eller står för. Förenklat kanske jag kan säga att Harry Dodge föddes som kvinna men har genomgått ett skifte till man.

Varför försöker många inom HBTQ-rörelsen leva samma liv som de heterosexuella, frågar en del av Maggie Nelsons och Harry Dodges vänner inom queer-rörelsen. Att vara queer betyder för en del inom den rörelsen att inte alls anamma de normer som det herero-sexuella samhället skapat. Varför sträva efter att få bli soldat och lära sig döda, varför sträva efter att gifta sig och leva i traditionell tvåsamhet? Det är en av många, många frågor som vi som läsare blir ställda inför i denna mycket särskilda berättelse, som är både roman, memoar och essä på samma gång.

Maggie Nelson har skrivit denna oerhört fängslande bok där hon berättar om sitt liv med Harry Dodge, om när de gifte sig, om de två barnen de har (ett gemensamt och ett som Harry Dodge har sedan en tidigare relation), om sex, om queer-rörelsen, om existentiella frågor och filosofi. Ja det som gör boken så extra unik är att författaren varvar berättelser ut sitt liv och väver in i samtal om livets stora filosofiska frågor, samtal hon för med Harry Dodge, med oss som läsare och med sig själv.

Boken är inte särskilt tjock med sina 152 sidor, men då allt har sådan tyngt i sig tar det ändå tid för mig att ta mig igenom den. Jag vill läsa, försjunka in i de filosofiska resonemangen och både tänka och känna hur jag själv tolkar allt. Den väcker så många fascinerande tankar och öppnar dörrar in till andra människors tankevärld.

Ur en recension i Svenska Dagbladet:
Kan en mor vara queer, kan en mor vara sex, kan en far vara mor och måste vi välja mellan feminism och familj, mellan normupplösning och kärlek? Ja, ja, ja, nej, nej, svarar den amerikanska författaren Maggie Nelson i sin vindlande, teorispäckade, flyhänta och djupt personliga essä ”Argonauterna”. Det är omstörtande svar.

Ur en recension i Dagens Nyheter:
Själv känner jag redan här, tre sidor in i boken, stor ömhet och respekt för författaren, som blir ett (villigt och ordrikt) offer för sin egen sexuella njutning, och som försöker hantera sin ”vilda sårbarhet” genom att citera Barthes.
”Argonauterna” är en berättelse om älskande människor, och i så många gestalter.
Inte bara berättas det om kärleken mellan Maggie och Harry, utan också om vuxna barn som älskar sina döende föräldrar, om styvmödrars och mödrars kärlek till barnen.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Sida 69
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in