Becoming Somebody
Av Kuba Rose
Förord Leif Zeern
Utg.datum: 2016-11-30
Förlag: 2066 Publishing
ISBN: 9789163917905
Becoming Somebody är en fotobok av Kuba Rose – och den är mycket mer än så: det är en resa in i scenkonsten, in i teaterns värld. Kuba Rose har under fem års tid följt tolv av de skickliga yngre svenska skådespelarna, för att undersöka vad som händer när de går in i sina roller.
På förlagets hemsida berättas om boken:
I förtroende har han fått följa med dem i deras arbete; in i logerna och sminkrummen, när de övat rösten och stretchat eller druckit kaffe, när de varit glada och förtvivlade. Syftet har varit att dokumentera hur de genomgår den förvandling som krävs inför varje föreställning. “Alla människor växlar väl mellan olika roller med mer eller mindre framgång men skådespelare är ju vårt samhälles experter på detta. Hur gör de? När blir det bra? Vad är det som gör en människa trovärdig? Detta är vad jag har forskat i”, säger Kuba.
Gemensamt för de avbildade skådespelarna är att deras karriärer är någorlunda nystartade och detta var viktigt för Kuba. “Jag ville jobba med personer som inte var helt färdiga med hur de jobbar och där jag kunde följa dem i processen, in under ytan och förbi eventuella fåfängor och manér. Det tog mig några år och ett par tusen bilder men nu har jag 91 bilder som blir en sammanhållen berättelse om det jag ville studera”, säger han.
Boken är ett mästerverk. Kuba Rose tar oss många steg förbi det förväntade och han behärskar till fulländning konsten att med sin kamera hitta oväntade fotovinklar som berättar mer, han behärskar konsten att använda ljus och han använder skärpa och oskärpa i bilderna på ett sätt som gör att bilderna talar till mig på flera sätt. Det är suggestivt, det är levande och det är något som är på väg, något som håller på att ske men inte har skett: precis det scenkonst och teater är och gör.
Skådespelarna som Kuba Rose har samarbetat med är Emil Almén, Robert Fux, Sverrir Gudnason, Emelie Jonsson, Josefin Ljungman, Emma Mehonic, Liv Mjönes, Shima Niavarani, Jennie Silfverhjelm, Eric Stern, Jörgen Thorsson och Nina Zanjani.
Förordet som mer är en essä och är skriven av den store teaterkritikern Leif Zern, är ett mästerverk i sig, dessutom. Zern skriver: I Kuba Roses fotografier får jag syn på en teater som hela tiden befinner sig i rörelse, en teater där ingenting är och där allt blir. Detaljer i stället för färdiga porträtt, pauser och övergångszoner där man förväntar sig ett resultat. Där varje gest och varje sidoblick bär på löftet om en fortsättning.
Leif Zerns förords-essä har precis som fotona flera djup och det Zern skriver om är minst lika mycket scenkonsten i sig som fotoboken. Jag läser förordet flera gånger och hittar många uttryck som får mig att själv fundera vidare kring vad teater är och vad det är för roller en skådespelare går in i och vad det är för roller vi går in i under våra egna liv, vad är likheten och vad skillnaden. Leif Zern skriver också om hur han saknar den gamla tidens stjärnporträtt som kunde säga så mycket mer än den mängd foton på skådespelare som kablas ut i dagens värld i samband med filmpremiärer. Det är intressant: mängden kan inte alltid ersätta kvaliteten.
En bild säger mer än tusen ord – är ett gammalt uttryck och i Kuba Roses fotobok besannas detta i högsta grad. Fotona var för sig och tillsammans i sin helhet är en stark och stor berättelse och djupdykning i scenkonstens och skådespeleriets vara.