10 år i frihet
Författare: Natascha Kampusch
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-11
Översättare: Per Holmer
ISBN: 9789100167318
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Natascha Kampusch, som är dotter till bagaren Ludwig Koch och sömmerskan Brigitta Sirny, född Kampusch, kidnappades i Donaustadt i Wien av Wolfgang Priklopil den 2 mars 1998 då hon var tio år. Kidnappningen skedde med hjälp av en vit skåpbil då hon var på väg till skolan. Hon gick då i tredje klass. Hon lyckades fly efter åtta och ett halvt år i fångenskap.
Natascha Kampusch har tidigare gett ut en bok om tiden som kidnappad, en bok som dessutom blivit en film. Nu, tio år efter att hon lyckades fly, har hon skrivit en bok om livet i frihet.
Livet som fri blev inte så enkelt. Hon har fångat människors intresse. Vilket inte alltid är positivt. Hon får mängder av brev från alla möjliga slags människor. En del tigger om pengar eller om hennes råd, en del riktigt vidriga personer frågar om hon kan bli deras slavhushållerska. Hon har ju erfarenhet av det, menar de, eftersom hon var i fångenskap hon Priklopil.
Jag kan tänka mig att en och annan journalist skämdes när Natascha Kampusch lyckades fly. Det fanns de reportrar som mer än antytt att hon mördats och i vissa fall dessutom menat att det var någon anhörig som låg bakom dådet.
Ett tag efter att Natascha Kampusch blivit fri kom det fram att hon ett tag före flykten varit på en skidsemester tillsammans med sin kidnappare. Det väckte mycket ont blod. Hur kunde hon följa med på den resan utan att försöka fly, menade kritiker. Ja var hon överhuvudtaget kidnappad mot sin vilja, kunde en del mena. Det är uppenbart att människor är rätt fantasilösa. Det mesta i livet är inte bara svart eller vitt. Det är inte så lätt att som barn bli tillfångatagen och att överleva.
Av en ren slump läste jag den här boken samtidigt som jag tittade på den andra säsongen av tv-serien The Missing som handlar om just en flicka som blivit kidnappad. Ja egentligen är det minst tre småflickor som blir kidnappade av en pedofil i The Missing, säsong 2. Dessa tre flickor reagerar på tre olika sätt. Den ena väljer att göra motstånd på alla sätt och vis. En av dem gör motstånd men inte lika envist och kraftigt och den tredje väljer att helt underordna sig kidnapparen och blir som i Stockholmssyndromet dragen till den man som tagit henne i sitt våld.
Att se den tv-serien samtidigt som jag läste boken var en bra fördjupning. Egentligen kan nog ingen som inte själv varit utsatt för något så grymt som det Natascha Kampusch upplevt riktigt förstå. Däremot har jag oerhört respekt för hur hon klarar att hantera livet efteråt, trots att så många människor reagerar och agerar så okänsligt, fantasilöst och oförstående. Natascha var helt beroende av sin kidnappare. Ibland blev han så arg på henne att hon inte fick mat på över ett dygn och ibland fick hon leva på bara morötter. Hon var helt instängd i källarhålan i långa perioder. Om kidnapparen hade dött skulle hon svultit ihjäl där nere i källaren, inlåst. Att hon kunde överleva är så imponerande och samtidigt är det så hemskt att veta att sådant kan hända i världen idag, i ett västland som Österrike.
Natascha Kampusch var tillräckligt stark för att fly, men att hon inte kunde fly under skidresan är ändå begripligt. Om hon hade gjort för stort motstånd hade hon förmodligen inte överlevt.
Hon har valt att inte gömma sig utan deltar i tv och skriver böcker. En del kritiserar detta, det är som om hon inte får vara utåtriktad utan måste gömma sig som ett offer hela tiden.
När jag läser hennes biografi känns det väldigt ärlig och öppen – och samtidigt är det förstås självklart att hon inte berättar precis allt. Ingen gör det. Ingen öppnar sitt innersta jämt för alla och publikt. Jag tycker det är är självklart att biografin är hennes sätt att berätta, det blir som ett drama i sig som passar väldigt bra ihop med handlingen i The Missing. Boken och serien fördjupar varandra.
