• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Det förlovade landet av Mari Jungstedt

24 juni, 2017 by Rosemari Södergren

Det förlovade landet
Författare: Mari Jungstedt
Utgiven: 2017-05
Formgivare: Sofia Scheutz
ISBN: 9789100154110
Förlag: Albert Bonniers Förlag

En kriminalroman som utspelar på på semesterparadiset Gran Canaria. Vi får inblick i en motståndsrörelse som finns på ön och vi får också en inblick i problemen för många av de skandinaviska invånarna som valt att bosätta sig i detta nästan ständigt soliga, varma land. För många blir drömmen om paradislivet mest en enda lång fylla.

Handlingen drivs framåt av Sara Moberg som är en medelålders journalist på en svenskspråkig tidning på Kanarieöarna och hennes goda vän norrmannen Kristian Wede som arbetar på det skandinaviska konsulatet på Gran Canaria, han har tidigare varit polis.

Efter ett fylleslag vaknar Bengt Andersson upp i den bungalow han köpt tillsammans med sin fru Linda. Han vaknar och ser att hans fru inte ligger bredvid honom och han lullar ned till en simbassäng där han somnar i en solstol utan att upptäcka att hustru ligger brutalt ihjälslagen i huset. Själv minns Bengt ingenting från gårdagskvällen – är det han som är den skyldige? Polisen griper honom och lösningen på mordet verkar till en början enkel. Men det finns inget blod på Bengts kläder och hans fru mördades brutalt och blodet stänkte.

Strax efteråt inträffar en serie attentat mot olika turistanläggningar. Sara Moberg och Kristian Wede hittar kopplingar som går ända tillbaka till femtiotalet då de första svenska charterresenärerna landsteg på Gran Canaria. När en svensk turistguide mördas i en kyrka tar fallet en ny dramatisk vändning.

Samtidigt som utredningen pågår brottas Sara med funderingar inför sin stundande 50-årsdag. Vad hände med drömmarna? Vart tog livet vägen? Ska man nöja sig med det man har?

Kriminalromanen är lättläst och den flyter på. Människorna är hyggligt trovärdiga för sin genre även om den bitvis har en del klichéer både i av hur de rätt alkoholiserade skandinaverna skildras och Saras ångest inför sin femtioårsdag. Hon har ångest över att hon har rynkor på både händer och i ansiktet och sexlivet med hennes man är inte särskilt spännande eller aktivt. Sara och hennes man Lasse har två snart vuxna barn och de har ett bra familjeförhållande där det hjälps åt, men själva passionen saknas. Ska hon hitta en ny kärlek?

Det var kul att läsa en deckare som utspelar sig på de platser på Gran Canaria som jag själv varit på flera gånger och mycket av skildringen av livet där kan jag känna igen, även om det är lite förenklat beskrivet. Men som deckare är den bland de bättre. Det är skönt att slippa ha en medelålders butter och omöjligt polisman i huvudrollen – och det var också intressant att läsa om Kanarieöarnas historia.

Här skriver Mari Jungstedt om boken på sin hemsida

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Bokrecension: Italienska nätter av Katherine Webb

5 juni, 2017 by Rosemari Södergren

Italienska nätter
Författare: Katherine Webb
Utgiven: 2017-03
Översättare: Annika Sundberg
ISBN: 9789175454405
Förlag: Historiska Media

Italienska nätter en av de nominerade till Bonniers bokklubbars stora pris Årets bok. Den nomineringen är välförtjänt. Katherine Webb är en duktig författare och hon målar fram en berättelse som jag har svårt att slita mig ifrån. Människorna står som levande framför mig medan jag läser.

Berättelsen utspelar sig 1921, alltså några år efter första världskriget har tagit slut.

Clare Kingsley är en ung brittisk kvinna som gift sig med en man som är äldre än henne. Hennes man är änkling och har en son i tonåren, Pip.

Clare är en ung och ganska osäker ung kvinna, rädd för mycket och har svårt att tala med sin man, som hon är rätt rädd för. Inte för att han slår henne utan för att han går in i djupa depressioner med ångest, som hon inte kan prata med honom om.

Clare reser tillsammans med Pip genom södra Italiens brända landskap på väg till den lilla staden Gioia del Colle. Här ska hon tillbringa sommaren med sin make, som arbetar för den nyrike markägaren Leandro Cardetta.

I den lilla staden råder en laddad stämning, och borton Leandros luxuösa villa har spänningen nått bristningsgränsen. Där är kraftiga konflikter mellan stadens rika elit och dess fattiga arbetare som svälter. I denna mylla växer fascismen och den arbetare som kämpar fackligt är hotad av fascisternas våld.
En av dessa fattiga arbetare är Ettore, som liksom många av sina vänner är veteran från första världskriget. Ettore har ögonen på sig – eftersom han gärna talar för och kämpar för att förbättra arbetarnas usla villkor.

Bokförlaget skriver om boken:
Italienska nätter är en ny roman av storsäljande Katherine Webb, som fångar läsaren från första stund. Med stor historisk trovärdighet levandegör Katherine Webb för den komplexa situationen i det fattiga Italien under tidigt 1900-tal.

Jag håller med om romanen fångar in läsaren direkt och att skildringen av tidsandan känns levande. Fast jag blir ibland lite trött på eskrivningarna av den hemska fattigdomen, det känns som att jag läst det förr. Det finns så många sådana beskrivningar i både litteratur och film. Jag tycker för övrigt att just Ettore som är en av de som i princip svälter är lite mer klichéartat beskriven medan Clare träder fram mycket mer som en äkta människa.

Katherine Webb är duktig på att målande beskriva miljöer, väder och vind, landskap och hus. Nästan för duktig. När miljöbeskrivningar funderar allra bäst är när de fördjupar berättelsen och går i samklang med handling och karaktärernas känslor, när miljöbeskrivningarna inte bara till för att beskriva miljön. Jag tycker inte det fungerar riktigt så i Italienska nätter. Ibland tar jag mig snabbt igenom miljöbeskrivningarna, för de känns som för mycket, för tjatiga. Författaren är för bra på det och skulle nog tjäna på att ta bort en del av dem ibland.

Johannas deckarhörna har också recenserat Italienska nätter och skriver:
Det är den femte boken av Katherine Webb som ges ut på svenska, och liksom de tidigare är det en målande och välskriven historisk roman. Dock är det inte alls en så fluffig och romantisk historia som omslaget kanske kan signalera, tvärtom är det en bok fylld av dramatik och allvar.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Bokrecension: Sodomsäpplet av Bengt Martin

5 juni, 2017 by Redaktionen

Titel: Sodomsäpplet
Författare: Bengt Martin
Utgivningsdatum: 2017-01-30
ISBN: 978-91-1-307959-2
Pocket: ISBN: 9789113077017
Förlag: Norstedts

Med stöd från Kulturrådet och Stockholms stad genomförs varje år sedan 2002 projektet Stockholm läser. Målet med projektet är att så många Stockholmare som möjligt ska läsa och diskuterar samma bok.
Under året anordnas aktiviteter med koppling till den valda boken såsom bokcirklar, författarsamtal och stadsvandringar.
2017 års Stockholm läser- bok är Sodomsäpplet av Bengt Martin. Boken utgavs första gången 1968 men ges i samband med projektet ut på nytt, nu med förord av journalisten och författaren Johan Hilton.

Sodomsäpplet utspelar sig i 1940-talets Stockholm där vi möter Joakim som sedan sin fars död bor ensam med sin känslomässigt labila och krävande mamma.
Joakim är tonåring och upplever ett utanförskap, i skolan skäms han för sina tjocka glasögon, sin tandställning och sina slitna kläder. Han har inte direkt några vänner och håller sig mest i det lugna och trygga biblioteket. Joakim drömmer om att vara vacker och i hemlighet lånar han ibland sin mammas smycken och smink.

När modern skaffar en inneboende känner Joakim en dragning till denne som han inte själv vet vad den består i mer än att det är en stark känsla av att vilja vara nära. När Joakim försöker uttrycka sina känslor blir han bryskt bortstött och han inser att hans känslor är skamliga. Sodomsäpplet utspelar sig (och skrevs) under en tid då homosexualitet fortfarande klassades som en psykisk sjukdom och då homosexuella kontakter och förhållande ansågs som straffbara brott. Joakim vågar därför inte prata med någon om sina känslor, istället vänder han allting inåt och blir väldigt ensam med sina tankar och funderingar.

Över sommarlovet får Joakim ett jobb där han möter den tio år äldre Nick. Även till honom känner Joakim en dragning och snart inleder de två ett hemligt förhållande. Joakim känner en enorm passion för Nick och planerar för deras framtida liv tillsammans, det är för honom en enorm lättnad att få uttrycka sina känslor och vara sig själv med en annan människa. Nick är däremot ständigt nervös över att bli påkommen och försöker att hålla Joakim ifrån sig på ett sätt som snart skapar stora slitningar i förhållandet.

Sodomsäpplet är en bok om den första kärleken och alla de känslor som detta innebär. Det är också en bok om att bli vuxen, att försöka förstå vem en är och vad en vill. Sodomsäpplet är första delen i en triologi och en av flera böcker på temat identitet och sexualitet som Bengt Martin skrev under en tid då homosexualitet var tabu. Trots förändrade lagar och större förståelse och acceptans för olika sexuella uttryck är bokens teman fortfarande aktuella.

Sodomsäpplet är detaljerad i sina miljöbeskrivningar och Joakims vandringar i staden är tydligt förankrade med hjälp av gatunamn vilket också gör boken till en Stockholmsskildring och en historisk beskrivning av staden under 1940-talet. Jag tror att många av de som får Sodomsäpplet i sin hand i samband med Stockholm läser kommer att uppskatta den och känna samma ömhet för Joakim som jag gör.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Bokrecension: Jo Nesbø – Törst – 584 lättlästa, spännande sidor som det inte går att slita sig ifrån

24 maj, 2017 by Rosemari Södergren

Törst
Jo Nesbø
Utgiven: 2017-03
Översättare: Per Olaisen
ISBN: 9789100167134
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Harry Hole (del 11)

Deckarförfattaren Jo Nesbø är utan tvekan en av de stora norska exporterna. Hans deckare med kriminalpolisen Harry Hole i centrum har fått läsare runt om i världen. Nu har den elfte kriminalromanen i serien om Harry Hole kommit på svensk. 584 lättlästa, spännande sidor som det inte går att slita sig ifrån, garanteras.

Nesbø är en skicklig berättare. Han kan väva ihop en deckare så att jag som läsare känner mig delaktig, så att jag lever mig in i händelserna. Han har också en skarp penna i att beskriva och skildra samhället ur flera aspekter samtidigt som existentiella frågor om liv och död och livets mening får plats. Det enda i själva språket och sättet att berätta som irriterar mig emellanåt är att av och till blir det skriva för övertydligt med kursiverade ord i meningar för att vi ska förstå hur det ska betonas. Litar författaren inte på mig som läsare?

Som alltid har jag väldigt kul av författarens kommentar om musiken. Nesbø har ett stort musikintresse, det är uppenbart och oftast håller jag med honom om vilken musik som är ytlig och vilken som har hög kvalitet.

Ett minus för mig är dock själva brottet. En ung kvinna hittas mördad i sitt hem. Hennes kropp är tömd på blod och polisen hittar tecken på att någon sugit ut blodet ur henne. Medier spekulerar i att det kan handla om vampyrism – ett mycket omdiskuterat begrepp inom psykiatrin. Snart dyker det upp ytterligare en ung kvinna mördad med liknande tecken på att ha mördats av en vampyrist. Jag förstår dock inte varför det måste vara så fruktansvärda mordmetoder? Det är så överdrivet, tänker jag och passar egentligen inte ihop med författarens osvikliga förmåga att skildra samhället och verkligheten i övrigt.

Harry Hole undervisar på polishögskolan, är lyckligt gift och är styvfar åt Oleg som börjat på polishögskolan. Harry Hole vill inte alls ha med detta spektakulära mord att göra men tvingas av högste polischefen att starta en utredning. Det blir som alltid med Harry Hole, utredningen blir som ett gift och han kan inte låta bli att tänka på fallet dygnet runt.

I vilket fall som helst, Harry Hole är Harry Holle och Jo Nesbø är Jo Nesbø – och för var och en som gillar denna kombination blir det en läsfest med denna elfte bok i serien.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Briljant drastiskt berättande från självsäker mästare

24 maj, 2017 by Mats Hallberg

TOMMY (memoarer)

Tommy Berggren  (Betty Skawonius grundmaterial och research)

Utgiven: 2017 – 05

ISBN: 97800136796

Förlag: Albert Bonnier

 

Ända sedan det i SVT:s Min sanning avslöjades att en biografi var påbörjad, har jag tillhört de fans som ivrigt väntat i åratal, har till och med kontaktat landets två största bokförlag utan att få besked.  Om detta sug har förstås inte en veteran som vet sitt värde, kunnat avhålla sig  att skämta om. Förhandssnacket har  skapat rabalder.  I hetluften har upphovsmannen hamnat när han gjort PR. Har rört sig om ohämmat flirtande, objektifierande och nedsättande epitet.  Minst en gång har han bett om ursäkt. En annan kontrovers handlar om att mångårige intervjuaren, som dessutom stått för omfattande research, bara krediteras i det finstilta längst bak.  Berggren tog enligt journalisten befälet över texten. Men han medger i epilogen – inspelad på Operabaren luciatid 2016 – att utan just Skawomius och redaktören hade boken inte blivit av.  Besvärande omständigheter som skymmer  sikten.

Inte oväntat blev jag fullkomligt absorberad av TOMMY. Slukade den under en helg trots formatet på över 550 sidor inklusive överdådigt bildmaterial.  Den som hängt med – sett och hört Berggren imitera – i teveprogram och i dokumentärer av Stefan Jarl;  har i likhet med undertecknad redan fått ett antal dråpliga och drabbande anekdoter serverade. Första mötet med Bergman i bakrusigt tillstånd har redan uppnått klassikerstatus. Detaljskärpan i hågkomsterna är förbluffande.  Bygger de på dagboksanteckningar,  hästminne eller har han tillåtit sig konstnärliga friheter? Redan i 12-13 års åldern debuterade en förslagen naturbegåvning i rollen som karismatisk berättare. Målgruppen: jämnåriga i Masthugget som mot betalning fick höra vad som tilldragit sig på barnförbjuda matinéer.

Mannen som kallar sig en av de största målgörarna inom svensk teater, vägrar i likhet med idolen Zlatan att  underordna sig jantelagen. Han koncentrerar sig på två givna huvudstråk.  Karriär inklusive tillägnad estetik  varvas med generösa  inblickar i privatlivet. Ett berörande stråk skildrar släkt och föräldrar, vilka han haft ambitionen att ge upprättelse. Något han definitivt lyckas  med!  En tanke slår mig.  Skildringen av Tommy (återgått till förnamn utan h)  skulle näppeligen antas som manus i en spelfilm, synopsis skulle avslås med hänvisning till bristande trovärdighet. Bara det faktum att han i tonåren lyckas träffa  Charlie Parker, Lars Gullin samt Jan Johansson gör en jazzälskande recensent perplex.

Sannsagan om arbetarungen och skilsmässobarnet från Göteborg som vantrivs i skolan,  har en pappa som får fylledille plus två kusiner som begår självmord; tar en abrupt vändning när han råkar slinka in på en föreställning med Per Oscarsson som stjärna. Berggren blir ”frälst” och bestämmer sig för att satsa helhjärtat på konsten. Från att ha haft det knapert kan han i mogen ålder frottera sig utomlands och bli bundis med amerikanska giganter vars genombrott kom på 70-talet.  Under jetsettillvaron längtar han efter att få träffa Sinatra och Brando och mår  som en prins. En makalös klassresa av en person med hedonistiska böjelser, som ändå nobbade  anbud från fula och dumma Hollywood.

Finns flera kärleksfulla porträtt, i synnerhet på mamma, motspelerskor och Bo Widerberg. Hyllningar av mindre omfång adresseras exempelvis Lars Hansson, Karin Kavli, Roy Andersson och uruppförandet av Lång dags färd mot natt.  Lägg därtill ett antal  kvinnor, vars erotiska utstrålning givit honom många lyckliga stunder jämte flera långlivade förhållanden. Framgår att driften och förmågan att bli förälskad har varit en dominerande kraft, vilket en känd podd  avkodat som en pueril läggning. Det märkliga är att egna behov så pass ofta får utlopp genom ömsesidig attraktion, för en man som feminister kan anklaga för att tänka med viss kroppsdel. Vänder vi på steken utdelas kängor till flera chefer på Dramaten i nutid. I och med  hängivet regiarbete två senaste decennierna, ges  kittlande inblickar i slutna repetitionssalar.  Oförblommerat och uppriktigt skrivs med värme om de vedermödor som några av vårt lands största skådespelare brottas med under Berggrens coachning. Särskilt minnesvärd är problembeskrivningen i fallet Allan Edwall.

Efter att ha tagit del av ett mustigt läsäventyr har jag en teori. Att berättaren varit med om så många omvälvningar och extrema situationer, har säkerligen bidragit till att han kunnat nå längre än övriga kollegor. Han påstår i boken att man ska visa sig själv, inte verktygslådan.  Känslans betydelse betonas och vikten av att lämna ett personligt meddelande.   Med passion, blickar och laddade repliker har han trängt in i betraktares hjärtan alltsedan Barnvagnen och Kvarteret Korpen.  (Har tyvärr inte sett honom live, däremot några av de uppsättningar han regisserat.)  Kanske har det framgått redan. Dock, för att ge en rättvis bild av denna tegelsten, måste påpekas att den fint förpackade utgåvan innehåller många leenden och garv. Tommy uppger att boken har blivit precis som han önskat. Vad beträffar psykologiserande om sig själv och eventuell ofullkomlighet finns sådana rader, fast de är typiskt nog en raritet.

Saknas något? Jo, en kronologisk verksförteckning plus namnregister hade underlättat. Vidare är jag nyfiken på vilka frågeställningar från Betty Skawonius, som mest inspirerade ett allt annat än ödmjukt snille. Kritiker vars återgivna beröm bekräftar många succéer, hade gärna fått kompletteras av kollegors synpunkter. Förvånas över att inget finns med om  Glasblåsarens barn fast det blev en guldbagge, och att högexplosiva teveproduktionen En far (Widerberg/ Strindberg) bara nämns i en bisats.

Jag har använt filmklipp på Berggrens agerande i fackliga sammanhang. Vad passar då bättre än att hålla fram hans återkommande upprördhet över girighet och ojämlikhet?

En upprördhet han ärvt av sin far som var ordförande i Sjöfolksförbundet. Utan att drabbas av apati  hade fadern inställningen att ”enfald och girighet styr människors handlingar och att världen är sinnessjukt orättvis.”  Genomgående går berättaren  på hänförande offensiv, njuter av redovisa vad han varit med om,  i memoarer vars talspråkliga jargong och exceptionella historier lockar till sträckläsning. Bladvändaren är motsatsen till torrt reflekterande, spinner istället lustfyllt  en väv av självständigt kompromisslöst konstnärsliv.

 

 

 

 

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 63
  • Sida 64
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Sida 67
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in