• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Pandornas dal

1 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Pandornas dal
Författare: Eric Ericson och Susanna Wallstén
Utgiven: 2018-09
ISBN: 9789188629456
Förlag: Orosdi-Back

Vem älskar inte pandor? Pandor är väldigt söta djur och vi är nog många som upprörts över hur de är utrotningshotade när bambun försvinner. Jag minns den stora ledsna pandan jag sett i en bur i London Zoo.

Jag blev oerhört intresserad när jag hörde om en barnbok om pandor, Pandornas dal”. Boken är tänkt vända sig till nio- till tolvåringar och den är en slags spänningsroman.

I centrum för handlingen står pandan Albert som är en agent i organisationen Fraction de Panda som kämpar för att förbättra tillvaron för pandor. Nu är han ute på sitt livs viktigaste uppdrag att upprätta ett eget samhälle för pandor på en isolerad ö.

Boken har en del roliga fantasifulla inslag. Pandorna rör sig ute bland människor och eftersom människor inte vill glo på andra personer så upptäcker människorna inte att de är pandor.

Albert och hans panda.kollegor och de människor som också stöder deras kamp möter förstås på motgångar av olika slag: i form av dubbelspel och människornas försök att stoppa dem. Albert och hans kollegor jagas av nitiska poliser, österrikiska jägmästare, utsvultna hundar och blodtörstiga babenbergare.

Boken har sina intressanta delar, bäst är just de som lockar fantasin, som tanken på att pandor skulle kunna gå omkring bland oss människor.

Däremot tycker jag boken av och till är för mycket lärobok, den pekar finger lite för övertydligt ibland, ja det blir rätt trist emellanåt att läsa. Berättelsen har som syfta att belysa viktiga frågor som global uppvärmning, hållbarhet och etik. Det blir för övertydligt emellanåt, på bekostnad av utrymmet för fantasin. Det är som att författarna inte litar på att läsarna själva kan dra konsekvenser och tänka själva.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: barnbok, Barnlitteratur, Bok, Djur, Recension

Bokrecension: 7 x Chin Lit – spännande besök i kinesisk miljö

17 september, 2018 by Rosemari Södergren

7 x Chin Lit
Författare: Yi A, Yu Na, Shijiang Li, Xiaowen Ren, Ying Hong, Bai Lin och Kou Cao
Redaktör: Eva Ekeroth
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-08
Översättare: Adam Sarac, Eva Ekeroth ,Roger Heshan Eriksson, Linus Fredriksson, Marta Östborn och Mikael Salomonsson
ISBN: 9789188227294
Förlag: Chin Lit

En räv flyttar en dag in till en människa och det sätter igång en mystisk process. Människan börjar längta mer och mer till sin barndoms trädgård och ett annat liv och sakta börjar en magisk förvandling. Berättelsen om räven och människan är magisk-realistisk novell skriven av den kinesiska författaren Lin Bai som föddes under 1950-talet i Guangxi i södra Kina. Novellen är en av nio noveller i novellsamlingen ”7 x Chin Lit” där sju kinesiska författare medverkar.

Novellerna är rätt olika sinsemellan. ”Vår tids kärlek” av Hong Ying är en skrämmande framtids-dystopi medan ”Räven” är mystisk magisk. Gemensamt för alla novellerna är förstås att de är skrivna av kinesiska författare och det sätter en stark prägel på berättelserna. Även om ämnena de tar upp är existentiella frågor som alla människor kan känna igen sig i har de alla en stark kinesisk stämning. De utspelar sig i kinesisk miljö vilket märks på miljöbeskrivningar och på detaljer som mat och hur relationer mellan människor och mellan människor och stat och myndigheter fungerar. Det är så intressant och spännande att flyttas in i denna kinesiska miljö.

Det enda negativa med samlingen är novellen ”Siaren” av A Yi som nästan helt är skriven på en svårläst kursiv stil. Den kursiva stilen har valts för att det ska förstås som ett brev. Det är synd för det var mycket svårt att läsa texten som dessutom var skriven på ett surrealistiskt sätt som de franska surrealisterna med André Breton i spetsen på 1920-talet skulle var stolta över. I ”Siaren” följer vi ett inte helt begripligt tankemönster hos en person som ser sig som världens nya frälsare och samtidigt bär på en tung bitterhet mot sitt liv och hur han behandlats i livet av människor och myndigheter.

Det publiceras en halv miljon tryckta titlar av 600 förlag i Kina varje år och Kinas population utgör en femtedel av hela världens befolkning, ändå vet vi inte särskilt mycket om vad som skrivs och läses där för det är bara någon enstaka promille, eller kanske inte ens det, av litteraturen vi i västvärlden läser som är skriven av en kines.

I ”7 x Chin Lit” får vi möte sju kinesiska författare i sammanlagt nio noveller.

Förlaget berättar om boken:
A YI är polisen som sadlade om till författare och höjs nu till skyarna av litteraturkritiker och Nobelpristagaren Mo Yan. LIN BAIs karaktärer är ofta kvinnor och kvinnlig sexualitet är ett vanligt tema. Genom magisk realism skildrar REN XIAOWEN ofta människor långt ned på samhällsstegen vars öden vi får inblick i. CAO KOU tillhör 70-talistgenerationen författare i Kina som ofta betraktas som den ”bortglömda generationen”. Han skildrar inga stora saker utan skriver snarare om ingenting alls, eller de där småsakerna i livet som man känner igen så väl. NA YU har belönats med bronspris i ”Xihu Cutting-Edge Literary Prize” och en av hennes romaner har filmatiserats. I LI SHIJIANGS novell uppstår en dispyt mellan en prostituerad och hennes kund över huruvida den söndriga sedeln verkligen gavs av henne i växel när han betalade. HONG YING är mest känd för sina autobiografier men skildrar här framtiden där en sexuellt överförbar sjukdom härjar i världen och där männen blir obotligt sjuka men kvinnorna kan botas genom mer sex med män …

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Böcker, Bok, Bokblogg, Bokrecension, Kina, Litteraturkritik, Recension

Litteraturkritik: Häxyngel av Margaret Atwood – en underbar, fantastisk version och analys av Shakespeares Stormen

27 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Häxyngel
Författare: Margaret Atwood
Språk: Svenska Utgiven: 2017-12
Översättare: Hjalmar Manfred Svensson
ISBN: 9789146229896
Förlag: Wahlström Widstrand
Serie: The Hogarth Shakespeare

En underbar, fantastisk version av Shakespeares drama Stormen, placerad i nutid och fortfarande med så många nivåer av handlingen. Margaret Atwood, den underbara författaren till The handmaid’s tale en av de starkaste tv-serierna som sänds på streaming-tjänster världen över har tagit sig an att göra sin version av Shakespeares drama Stormen. Hon gör mer än så, hon kombinerar nutidstolkningen av dramat med att göra en analys som öppnar för många olika sätt att se dramat på.

2016 var det 400 år sedan Shakespeare dog och det firades världen över med ett jubileumsår, vilket inte märktes så mycket i Sverige medan det uppmärksammades stort i England. Förstås. Med tv-produktioner, filmer, teaterföreställningar och en lång rad bokutgivningar av olika slag, bland annat den serie där berömda, etablerade författare fått tolka var sitt drama av Shakespeare. Macbeth tolkades till exempel av den norske deckarförfattaren Jo Nesbø (recension här i kulturbloggen).

Stormen av Shakespeare är ett drama som skiljer sig en del från hans övriga produktion. Stormen handlar om en man, Prospero, som var kung i en italiensk stat och manövrerades bort av sin maktgalne bror. Prospero och hans lilla dotter Miranda sattes ut på en båt med broderns plan att de skulle drunkna ute på havet. Prospero och Miranda hamnar dock på en ö där de är nästan ensamma. Där finns bara en övergiven konstig varelse, Caliban, som är son till en häxa. Där finns också en luftande, Ariel, som lyder Prosperos order. Om Ariel finns eller är skapad av Prosperos magi, det får betraktaren själv välja. Det är mycket i detta drama som är upp till betraktaren att tolka.

Handlingen kretsar kring en hyllad teaterchef, Felix, som ska sätta upp Shakespeares pjäs Stormen och han går in för det med hela sin själ. Han sörjer sin dotter Miranda som dog när hon var tre år och han har också förlorat sin fru – så han lever ensam och uppsättningen av Stormen ska i hans fantasi få tillbaka Miranda, eftersom Prosperos dotter i pjäsen har precis samma namn som Felix dotter.

Felix förråds av en kollega som tvingar bort Felix från teatern. Sveket drabbar honom hårt. I tolv år lever han isolerad och hämndlysten medan han sörjer sin bortgångna dotter Miranda. Men så kommer en lite möjlighet för Felix till upprättelse – och snart börjar han också planera för en gruvlig hämnd. Felix får jobb med ett kulturprojekt för fångar på ett fängelse. Han väljer att låta fångarna sätta upp Shakespeare-pjäser. Efter några lyckades uppsättningar tar han itu med att sätta upp Stormen.

Då han sätter upp Stormen får vi följa hur han och fångarna tolkar pjäsen och hur de tolkar de olika karaktärerna. Det är jättespännande och fördjupar mitt sätt att uppfatta Stormen. Men jag tror faktiskt att boken är lika intressant att läsa för den som aldrig läst dramat Stormen eller sett det framföras på en scen. Däremot tror jag att den som läser Margaret Atwoods Häxyngel blir nyfiken både på Stormen och Shakespeare.

Bokförlaget skriver på sin hemsida om Häxyngel:
Margaret Atwood nämner ofta William Shakespeare som en av de författare som har influerat henne mest. I Häxyngel tar hon sig an pjäsen Stormen och bjuder på en intensiv roman fylld av illusioner och dråpliga överraskningar.

Och jag håller med. Häxyngel är intensiv och spännande, den är fascinerande och den är precis so Stormen fylld av illusioner och dråpliga överraskningar.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Litteraturkritik, Recension, Shakespeare

Bokrecension: Kråkor – Cord Riechelmann

2 augusti, 2018 by Redaktionen

Kråkor
Författare: Cord Riechelmann
Översättare: Nina Katarina Karlsson
Utgiven: 2018
ISBN: 9789187891816
Förlag: Ersatz

 

Ersatz ger under året ut fyra böcker ur serien Naturläror. Just lära eftersom det inte handlar om ”…ren vetenskap, utan ett lidelsefullt utforskande av naturen: kunnigt, åskådligt och medvetet om att det framför allt är en berättelse om människan – och en blick på naturen som inkluderar också henne.” Böckerna är nätta, furstligt illustrerade i fyrfärg och till detta trådinbundna. De redigeras av den tyska författaren och formgivaren Judith Schalansky som exempelvis skrivit Atlas över avlägsna öar: femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka.

Seriens inledande bok om kråkor är skriven av Cord Riechelmann. Man behöver inte vara fågelskådare på amatörnivå eller fullblodsornitolog för att uppskatta den. Mest nytta gör den kanske i händerna på en kråkhatare eller den som efter vissa filmupplevelser blivit patologiskt rädd för fågeln. Boken är först och främst personligt hållen även om det i slutet finns 20 kråkporträtt. Dess förtjänster framträder emellertid som tydligast när Riechelmann återvänder till anekdoten, myten eller kulturen. Det är för en lekman som en annan intressant och underhållande men framförallt lärorik läsning. Vem vet egentligen att kråkfåglarna stammar från en urkråka som flög runt i tropiska regnskogar för några miljoner år sedan? De följde människan i spåren då vi har en förmåga att lämna efter oss likbeströdda slagfält, avfall och kadaver. Sedan har kråkorna spridit sig över världen och antagit olika skepnader. Korpen och kråkan som vi känner den räknas till samma art, även om man utan att göra bort sig kan skilja dem åt. Annars är ju skatan vanligt förekommande med sitt säregna ljudande och sin underbara fjäderskrud.

Människan har under historiens gång haft en skiftande relation till kråkan. De har varit både dyrkade och bespottade eller rentav beskjutna. De har representerat eller förknippats med livet men kanske framförallt döden i och med sitt förhållande till kadavret. De har beskyllts för de mest bestiala handlingar och kråkan har oftast kommit att betraktats som galgfågel par exellence. Att de först och främst äter upp ögonen beror dock inte på något annat än att deras näbbar och klor inte förmår ta sig igenom varken människors eller djurs skinn. Anusöppning och ögonhålor är tacksamma ingångar till det smaskiga kråset som gömmer sig under skalet.

Trevligast är boken när olika lokala kråkförmågors hyss och finess återges. I Tokyo finns det dem som för nöjes skull lägger småsten på tågrälsen för att sedan glatt ”med huvudet på sned” kolla på när det gnistrar och har sig. Eller varför inte de som lärt sig att kasta nötter framför bilar som sedan gör arbetet åt dem. En vän berättade i dagarna om en kråka som fick två gamar att råka i luven på varandra för att kunna roffa åt sig lite mat medan de var upptagna med sitt ving- och näbbgemäng. Som vilket barn som helst gav den först den ena och sedan den andra gamen ett tjuvnyp och fick dem att tro att de gjort det mot varandra. Kråkors intelligens är känd, men att de kunde lära sig att under kontrollerade former i flera steg använda sig av verktyg för att komma åt vad godbit forskarna nu erbjöd fascinerar mig.

Det går inte att skriva om denna bok utan att lite närmare nämna de illustrationer som är utspridda. Det är foton, kopparstick och målningar. Bladen på just denna bok har ovansidor som är svartfärgade vilket är talande för hur genomarbetad och detaljrik boken är. På en i övrigt blank sida ungefär i mitten av boken, har en störtdykande kaja illustrerats. Man får lätt känslan av att den kommer från de föregående sidorna där han skriver om kajors lek. Håller alla böcker denna standard, har vi en serie av väl genomarbetade, lättillgängliga, underhållande och inte minst stilistiskt fantastiska böcker framför oss.

Jag har för lite ornitologi i mina ådror för att kunna komma med några som helst invändningar, men att det finns kråkforskare- och fantaster gör mig glad. Och renläriga positivister kan hålla sina glädjedödande klor borta.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Alfred Hitchcock, biologi, Djur, Fåglarna

Bokrecension: Annars skjuter jägaren mig av Nele Neuhaus

17 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Annars skjuter jägaren mig
Författare: Nele Neuhaus
Utgiven: 2018-06
Översättare: Christine Bredenkamp
ISBN: 9789100175870
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Bodenstein & Kirchhoff (del 6)

Annars skjuter jägaren mig av den tyska deckarförfattaren Nele Nauhaus är en hygglig deckare, lite extra svalka och spänning kan den ge denna sommaren 2018 då svensk sommar slår värmerekord. Handlingen utspelar sig nämligen vintertid, kring jul och nyår 2012-2013.

Deckaren är den sjätte i serien om de två poliserna Pia Kirchhoff och hennes chef Oliver von Bodenstein. Det går, som med många deckare, alldeles utmärkt att läsa den utan att ha läst de tidigare i serien. Deckarhistorien står för sig själv och de två huvudkaraktärernas kärleksliv och familjerelationer redogörs det tydligt för.

Handlingen utspelar sig i Frankfurt, i Tyskland. Pia Kirchhoff har precis gift sig i hemlighet med Christoph och hon ska strax packa för deras bröllopsresa då hennes chef ringer och frågar om hon kan komma in och hjälpa till några timmar, ett mord har inträffat. En äldre kvinna har blivit skjuten när hon var ute med sin hund. I början tolkar poliserna mordet som slumpmässigt. Den skjutna kvinnan var på fel plats vid fel tidpunkt. Men när ett nytt mord inträffar strax därpå: en kvinna skjuts genom sitt köksfönster, med samma typ av gevär med samma typ av kulor, börjar poliserna misstänka att det inte är slumpmässiga offer. Snart dyker det också upp döds-annonser för de två kvinnorna, helt uppenbart skrivna av mördaren och då blir det tydligt att morden har med hämnd att göra. Två omtyckta äldre kvinnor som inte hade några ovänner: varför blev de mördade?

Morden blir fler. Mördaren har en lista över vilka som ska mördas och de två poliserna och deras kollegor börja nysta i en riktig skandal kring tysk sjukvård, forskning och transplantationskirurgi. Det är intressant, skrämmande och spännande. Några kapitel in i boken blir deckaren precis sådan jag vill att en deckare ska vara: den greppar tag i mig och jag kan inte sluta läsa.

Foto: Gaby Gerster
Författaren Nele Nauhaus som är född 1967 i tyska Münster är av av Europas första och största självpublicerings-succéer. Sina första tre romaner gav ut ut själv, på eget förlag. Hennes framgångar gjorde att bokförlaget Ullstein lade märke till henne och skrev kontrakt med henne. I Sverige blev hon utgiven med kriminalromanen Snövit ska dö. Hennes böcker har sålt i fem miljoner böcker i Tyskland och hon ges ut i 25 länder. Liksom Pia Kirchhoff, den ena huvudpersonen i deckaren, bor Nele Nauhaus lantligt utanför Frankfurt tillsammans med sin man och hundar och hästar.

Jag gillar böcker och kultur överhuvudtaget som inte skriver ut allt, som lämnar en del åt mig att känna, tänka, lista ut, förstå och tolka. Där får denna deckare minuspoäng. Den är emellanåt lite för övertydlig. Jag kan också reta mig på kommentarer som verkar vara författarens fördomar, där hon kan beskriva en lägenhet stramt går i grått, vitt och svart och kommentera att det är tydligt att den inte haft en kvinnas hand vid inredning och möblering.

Pia liksom Oliver och flera andra av berättelsens karaktärer har problem med att få balans mellan jobb/karriär och privatliv/familj. De fungerar mycket på situationen men kan inte låta bli att jobba och jobba och jobba. Mellan raderna skiner det fram en inställning hos författaren att människor som satsar på sin familj är lite klokare, kanske till och med mer humana. Det finns en del sådant som stör mig i boken, men den har flyt i språket och fångar mitt intresse. Den ställer en viktig fråga om moral kring vem som har rätt att ta någons liv. Den gör mördaren begriplig även om hen inte får min medkänsla, mördaren är för utstuderad. Det hade varit intressant om mördaren blivit lite mer sympatiskt skildrad, eftersom det mördaren varit med om är en stor tragedi.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Deckare, Recension, Tyskland

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 45
  • Sida 46
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in