• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Rotvälta av Tove Alsterdal

5 maj, 2021 by Rosemari Södergren

Rotvälta
Författare Tove Alsterdal
Antal sidor 398
Utgivningsdatum 2020-10-13
Förlag Lind & Co
ISBN 9789179033361

Rotvälta är ett kullfallet träd där en stor del av trädets rotsystem med jord och stenar vräkts upp av fallet. När sådant händer kommer mycket upp i ljuset. Det är symboliskt sett en vanlig utgångspunkt i många deckare. Något händer som förändrar mycket och då kommer en massa annat fram som varit dolt. Ett vanligt grepp i deckarhistorier som Tove Alsterdal förvaltar väl. Rotvälta utsågs till 2020 års bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin och är nominerad till Bonniers förlags omröstning Årets bok.

En bra kriminalroman ska både vara spännande, välskriven och berätta något om samhället, livet och människor. Allt detta fungerar mycket bra i Rotvälta. Tove Alsterdal har ett underbart språk, nästan väl litterärt för deckare. Undrar om hon också skriver poesi? För mig är det viktigt att deckare jag läser har en spännande språk. Om språket bara är rafflande berättande kan jag hellre se berättelsen gestaltad i en tv-serie. Undrar om denna blir film eller tv-serie så småningom? Det gäller att det blir en regissör och fotograf som kan fånga det underbara språket i boken också.

Handlingen i denna deckare kretsar kring den kvinnliga polisen Eira Sjödin som bor och arbetar i Kramfors och Ådalen, i det norrländska skogslandet vid Ångermanälvens strand. Eira har utbildat sig till polis i Stockholm men valde att återvända för att ta hand om sin mamma som börjar bli dement. Hon har en bror med stora missbruksproblem också. Eira är liksom alla karaktärer skildrade trovärdiga, det är möjliga att tro på, de är som människor är.

Berättelsens andra karaktär är Olof som var fjorton år när han erkända mordet på en tonårsflicka. Olof var för ung för att dömas till fängelse men togs om hand av myndigheter och hans föräldrar vände honom ryggen och sade upp bekantskapen. Handlingen utspelas sig tjugotre år senare. Av en slump har Olof väggarna förbi barndomens bygd och han bestämmer sig för att titta in till sin pappa. Han hittar sig pappa mördad i duschen. Givetvis misstänker såväl poliserna som hela bygden att Olof är mördaren.

När Olof visar sig ha ett säkert alibi för tiden för mordet måste polisen släppa honom. Men bygden tror inte att han är oskyldig.

Det är en skrämmande skildring av hur människor kan agera. En skildring där vi känner igen mycket från vår tid och vårt samhälle.

För Eira blir det en resa tillbaka i sitt eget förflutna. Hon var nio år när Olof greps för mordet på Lina. Att gräva i sitt förflutna och se nya sidor av sina närmaste blir en stor utmaning.

För mig har denna kriminalroman allt det jag vill hitta hos en deckare. När jag väl hade börjat läsa kunde jag inte slita mig utan måste läsa, läsa, läsa.

Lite bakgrundsfakta:
TOVE ALSTERDAL är en av Sveriges främsta spänningsförfattare. Hennes böcker är prisbelönta i flera länder och ges ut på tjugofem språk.
Rotvälta är den första boken i en ny serie som utspelar sig i Ådalen, i det norrländska skogslandet vid Ångermanälvens strand.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt

Dracula – myt och verklighet av Katarina Harrison Lindbergh

26 mars, 2021 by Anastasia Bark

Dracula -myt och verklighet
Utgivningsdatum 2020
Förlag Historiska media
Författare Katarina Harrison Lindbergh
ISBN 978 91 7789 344 8

”Dracula – myt och verklighet” är en historisk resa genom tid och rum, liv och död och givetvis myt och verklighet som gäller Dracula, men egentligen inte bara Dracula utan i stort sett vampyrens västerländska – främst – historia i sin helhet. Boken behandlar först och främst relationen mellan den Dracula vi känner till idag med vojvoden Vlad III, hur en mytisk figur kopplades ihop så starkt med Valakiets (numera en del av Rumänien) vojvod, eller Vlad Pålspetsaren såsom han även blir kallad för; men handlingen stannar inte där. Steg för steg går Katarina Harrison Lindbergh igenom den myt som formades kring Dracula och vampyren, och dess relation till verkligheten. I kontrast till vad som många möjligtvis hade hoppats på är det mycket mer myt än verklighet i framställningen av Dracula och vampyren, och banden mellan den Dracula vi föreställer oss idag verkar inte ha helt tydliga eller ens starka band till Vlad III. 

Av all kritik tonårsbokserien ”Twilight” har fått sedan böckerna kom ut i början av 00-talet, har kritiken ”vampyrerna i Twilight är inte riktiga vampyrer” alltid fått mig att undra vad som är en riktigt vampyr, eftersom det verkar finnas så många som verkar ha dessa detaljer fullständigt klara för sig själva. Någonting som Katarina Harrison Lindbergh går igenom i ”Dracula – myt och verklighet” är hur den bild av vampyren som vi har idag har formats genom tiderna, hur det som är självklart idag inte har varit det under en stor del av historien, hur bilden av vampyrer och Dracula stegvis blev den bild vi har av dessa mytiska varelser idag.  Så är det sjävklart med de flesta myter, men att se resan från en möjligtvis sadistisk (enligt hans fienders källor i alla fall) vojvod som försvarade sitt land i 1400-talets Europa till en bloddrickande sofistikerad  mystisk figur som kan förvandlas till fladdermus är mycket lärorikt. Det var även mycket lärorikt att läsa om vampyrens relation till andra monster, främst varulvar och zombies. På sätt och vis är banden mellan vampyren, varulven och zombien starkare än banden mellan Vald III och vampyren Dracula. Att bloddrickande genom historien exempelvis inte varit en central del av vampyrens karaktär var någonting nytt för mig. På tal om just bloddieten så är den på sätt och vis mindre verklighet än myt, åtminstone när det gäller vissa djur. Det finns bland annat fåglar och fladdermöss som livnär sig på blod, varav de sistnämnda blev kallade för vampyrfladdermöss efter vampyrmyten, inte tvärtom. Allt som allt är denna historiska resa mycket lärorik, relativt lättläst och samtidigt mycket välformulerad och dessutom mycket nyanserad när det kommer till innehållet. 

Denna bok har fått mig att fundera mycket på alla de andra vampyrberättelser och myter jag kommit i kontakt med under mitt liv, den har fått mig att vilja ta reda på mer om exempelvis Lamia inom grekisk mytologi, en figur som också ofta blir relaterad till vampyren. Denna bok har också fått mig att vilja lära mig mer om ”vampyrer” (eller snarare varelser som har vissa likheter med den västerländska vampyren) ur kulturer bortom västvärlden. Detta är absolut ingen kritik mot ”Dracula – myt och verklighet” eftersom boken ändå har sitt största fokus på just Dracula, men det är allmänt synd att vampyrliknande varelser ur kulturer i andra delar av världen sällan fokuseras på; exempelvis Yara-ma-yha-who, Brahmapurusha, Langsuyar, Penanggalan eller Jiangshi. Men det får snarare bli min – och andra läsares – uppgift att ta reda mer om dessa varelser. Detta är någonting jag stark uppmanar läsarna till att göra, för har man kommit så pass långt som att läsa en bok om Dracula kan man ta sig tiden att läsa om fler mytiska varelser ur andra delar av världen, för att… tja, varför inte? 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Dracula, Dracula - myt och verklighet, Historiska Media, katarina Harrison Lindbergh, Vampyrer

Filmrecension: Tottori – sommaren vi blev superhjältar

15 mars, 2021 by Birgitta Komaki

Tottori – sommaren vi blev superhjältar
Betyg 3
Svensk premiär 19 mars 2021
Regi Silje Salomonsen & Arild Ostin Ommundsen
Invigningsfilm på barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF mars 2021

Historien börjar med att Billie vägrar klä på sig när pappa vill och slutar med en betydligt mognare Billie. När systrarna Vega och Billie går på tur med sin äventyrslystna pappa händer en olycka. Färden blir helt plötsligt mer än äventyrlig när pappan ramlar ner i en skreva och inte kan komma upp. Mamman som mår dåligt vilar upp sig på sjukhuset och kunde inte följa med. Ensamma skall systrarna hitta tillbaka genom vildmarken och skaffa hjälp. En färd som tar flera dagar.
Med magi och tro på sin egen förmåga hjälper 5-åriga Billie sin syster att klara alla svårigheter. Med mammans ledord i huvudet ”Antingen är man en som lägger sig ner och ger upp eller också är man en superhjälte” kämpar de tillsammans i den vilda naturen. Tillsammans blir flickorna superhjältar och klarar alla strapatser.

Storayster Vega ( Vega Ostin) är berättaren och den eftertänksamma medan Billie (Bille Ostin) är galen och påhittig och typiskt 5-årig oförvägen. Det är lätt att ett charmigt blont litet yrväder tar hela scenen men den eftertänksamma Vega klarar sig bra som motvikt. Båda flickorna imponerar med sin naturlighet. Dessutom fungerar de svenska rösterna mycket bra.

Filmen känns äkta med syskonkärlek och syskonbråk varvat med varandra. När den ena ger upp stöttar den andra. Skönt att dialogen är så naturlig eftersom den ofta är krystad i barnfilmer. Som vuxen uppskattar man lillasysters logik:
Har man ingen karta, så ritar man än eftersom det är bättre att ha en karta än vara utan. Att skicka flaskpost i älven är också en bra idé. Eller att ha kalsongerna på huvudet för att torka dem.

Att man väver in udda personer och personer med psykiska problem är bra. Här blir de så normalt att man inte märker det. Det här är en film som vuxna kan ha lika mycket behållning av som barnen. Dock kunde filmen ha varit lite mer dramatiskt spännande för att fånga barns intresse hela vägen.

Arkiverad under: Bokrecension, Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt

Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

28 februari, 2021 by Anastasia Bark

Sällskapet för ofrivilliga drömmare
Utgivningsdatum 2020-10-22
Förlag Tranan
Översättare Irene Anderberg
ISBN 9789189175044

”Sällskapet för ofrivilliga drömmare” är definitivt den färgrikaste romanen jag läst i år, kanske även den färgrikaste romanen jag läst under de senaste åren. Faktum är att om man rotar bland böckerna i mina bokhyllor finns det nog inte en roman som man skulle kunna klart och tydligt peka på och säga”den här är färgrikare”; och även om en sådan roman skulle finnas bland böckerna i mina hyllor skiljer sig dess färgrika nyanser från ”Sällskapet för ofrivilliga drömmare”. De färger som denna roman bjuder på är inte bara starka som i iögonfallande, utan snarare är färgerna djupa, på samma sätt som ett mörkblått hav skulle kunna vara en solig eftermiddag (eller någonting i den stilen). Av någon anledning var det just det jag föreställde mig att jag hade i bakgrunden under hela läsningen — ett djupt blått glänsande hav. 

Alla är vi nog ofrivilliga drömmare på sätt och vis. Jag kan i alla fall inte komma på någon jag känner som kan kontrollera eller manipulera sina egna drömmar. Det så kallade ”sällskapet för ofrivilliga drömmare” läsaren får möta på är dock en speciell sorts ofrivilliga drömmare. I och för sig är det möjligt att alla vi är en så att säga ”speciell” sort, i och med att alla dessa drömmar som vi drömmer lika gärna skulle vara ungefär så pass olika som individer kan vara olika. I romanen får läsaren hursomhelst möta på ett antal (ett mindre sällskap) av ofrivilliga drömmare, alla dessa drömmare med distinkta skillnader i det de drömmer. Vi har bland annat huvudkaraktären Daniel Bechimor som drömmer om verkliga människor han än inte mött och om händelser som ännu inte har ägt rum, ex-militären och hotellägaren Hossi som dyker upp i andras drömmar, konstnären Moira som förvandlar sina drömmar till konst och Daniels dotter Karinguiri som drömmer om en rättvis och demokratisk framtid för Angola. 

”Sällskapet för ofrivilliga drömmare” är inte bara en färgrik och vackert skriven roman (ibland blev jag till och med tvungen att stanna mitt i berättelsen för att få lite tid att smälta i mig skönheten i de ordval författaren valt), det är också en viktig samhällskommentar på verklighet, politik, hierarkierna i världen och framförallt drömmar. Och inte bara det! Jag tror att ”Sällskapet för ofrivilliga drömmare” kan påminna många av oss hur viktigt det är att drömma. Drömmar må inte bara vara fragment som dyker upp i våra huvuden när vi sover, drömmar kan lika gärna vara en sorts hoppfulla fragranser i vår vardag. 

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: bokförlaget tranan, Bokrecension, bokrecensioner, Jose eduardo agualusa, sällskapet för ofrivilliga drömmare

Bokrecension: Pojken från skogen av Harlan Coben – några kvällars underhållning i alla fall

26 februari, 2021 by Rosemari Södergren

Pojken från skogen
Författare Harlan Coben
Utgivningsdatum 2021-01-04
Förlag Bookmark Förlag
Översättare Peter Samuelsson
Originaltitel The Boy From The Woods
Medarbetare Timrén, Anders (form)
ISBN 9789189087866

Harlan Coben är en rutinerad författare av spänningsromaner. Hans böcker har sålts i över 70 miljoner exemplar och översatts till 43 språk. Han skriver också manus till tv-serier och hans bok The Stranger (Främlingen) är aktuell på Netflix. Men den som kan hantverket att snickra böcker kan ibland också använda lite får många klyschor och klichéer. För min del placerar jag inte denna nya Coben-roman bland hans bästa verk. Karaktärerna är överdrivna och svåra att se som verkliga människor. Men det är absolut en lättläst, relativt spännande berättelse och inte helt förutsägbar.

Den har egentligen minst tre olika teman – och det rörigt men jag ser också att den på det sättet kan utvecklas till en tv-serie, där det är en fördel med flera teman. Berättelsen lämnar också några lösa trådar så jag skulle inte bli förvånad om det kommer fler romaner med samma huvudkaraktärer.

Den ena huvudkaraktären är Wilde, en man som hittades som pojke i skogen på USA:s östkust. Då han hittades hade han överlevt ensam utan mänsklig kontakt och han har inget minne av var han kommer ifrån. Han får namnet Wilde. Romanen skildrar honom 30 år senare då han har lämnat ett framgångsrik karriär inom det militära och bosatt sig i skogen och har bara några få kontakter med människor i samhället. Han är en slags superhjälte, han är skicklig både kroppsligt fysiskt och tekniskt med IT. Så jag har svårt att tro på den karaktären, men det skulle inte förvåna mig om Wilde ger upphov till fler böcker och en tv-serie med flera säsonger.

Då Wilde hittades i skogen blev han fosterbarn i en familj och gick i skola. Hans bästa kompis i skolan var David som i tjugoårsåldern dog i en trafikolycka. Davids mamma är en berömd advokat, Hester Crimstein. Denna medelålders rakt-på-sak jurist är romanens andra hjälte eller huvudkaraktär. Hester och Wilde är i och för sig en rätt rolig duo.

Själva deckarnöten i berättelsen är flera. Framför allt kretsar det kring några tonåringar där en stenrik ung man, Crash, leder mobbningen av en skolkamrat, Naomi, som står längst ner i rang och hackas på av alla. En dag försvinner hon spårlöst. Lite senare försvinner också Crash.

Samtidigt pågår en politisk hätsk debatt kring Rusty, en man som är på väg att försöka bli landets president. Rusty har samlat både höger- och vänsterextremister medan de som står i mitten verkar hata honom. Rusty har några motståndare som försöker hitta skandaler kring Rusty för att hindra hans framgång inom politiken. Harlan Coben lyfter fram frågor kring om det är rätt att begå ett brott för att förhindra andra brott.

Då jag i mina studier läser väldigt mycket tungrodd akademisk litteratur är det rätt skönt med något lättläst med flyt. Pojken från skogen är underhållande att läsa och den har en del överraskande vändningar men samtidigt använder författaren alltför tydliga klichéer och människorna är mer typer än människor. Men ok, det var några kvällars underhållning i alla fall.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in