Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Polcirkeln av Liza Marklund

by

Polcirkeln
Författare Liza Marklund
Serie Stenträsktrilogin (del 1)
Utgivningsdatum 2021-08-19
Förlag Piratförlaget
ISBN 9789164207111

Liza Marklund visar vilken fantastisk berättare hon år och hur enastående hon kan sy ihop en spännande kriminalroman. Polcirkeln är den första i en planerad trilogi som utspelas i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten. Jag är inte den enda som blev helt indragen i berättelsen. Polcirkeln är nominerad till årets bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademin.

Handlingen utspelas i två tidsperioder och i centrum står fem tonårsflickor. De träffas i stadens bibliotek en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare, kring julen 2020, hittas en försvunnen flicka i brofästet i staden. Flickorna som nu blivit medelålders kvinnor träffas då, för första gången efter kamratens försvinnande.

Stadens polis, Wiking Stormberg, som för övrigt varit skolkamrat med flickorna, utreder det förmodade mordet. Wiking Stormberg var för övrigt den unge man som de flesta av stadens flickor var förälskade i. Han blir ganska snart övertygad om att mordet har att göra med flickornas bokcirkel.

Ett intressant berättargrepp är att boken är indelad efter de olika böcker som flickorna valde ut för bokcirkeln. Vi får följa deras tankar och känslor kring böckerna. Dessa diskussioner fångar flickornas karaktärer, deras tankar kring livet, samhället och politik. Det är skickligt sammanvävt och för min del skulle författaren gärna fått fördjupa detta ännu mer.

Jag tycker Liz Marklund så väl har skildrat hur jobbigt det kan vara att växa upp, att vara 17-18 år, på väg att bli vuxen men ändå inte helt fri. Fångad i omgivningens och sina förutfattade meningar om vem man är. Hur krångligt det är med relationer och kärlek och sex.
Det är flyt i berättelsen men det är givetvis inte världens mest välskrivna roman stilistiskt sett. Det är flera ställen i boken där det är syftningsfel i meningarna. Men det gör inget för det är högst begripligt ändå. Det är mer som att sitta och lyssna och höra henne berätta. Och det gör Liza Marklund mycket bra. Detta är en kriminalroman som jag sträckläste, som jag inte kunde slita mig ifrån.

Liza Marklund är en av våra mest framgångsrika författare. Hon har mottagit ett 20-tal priser och utmärkelser, både i Sverige och internationellt. Sammanlagt har hon sålt över 23 miljoner böcker, och är den enda skandinaviska kvinna som legat etta på New York Times bestsellerlista.

Bokrecension: Den vita hinden av Maria Trolle

by

Den vita hinden – Sagor från Måndalen
Författare och illustratör Maria Trolle
Serie Sagor från Måndalen
Läsålder 3-6 år
Utgivningsdatum 2021-11-01
Förlag Bookmark Förlag
Illustratör/Fotograf Maria Trolle
ISBN 978-91-89298-39-2

Ett underbart äventyr för de mindre barnen om Myra som tillhör småfolket. En fantastisk värld med både bilder och berättelse som är fantasifull och som är en sådan bok som passar att läsa tillsammans om och om igen. Titta på bilderna och fantisera tillsammans.

Det är gulligt och sött men samtidigt spännande och lite farligt, som det är i alla riktiga sagor. Myras lillebror Kotte är spårlöst försvunnen. När Myra sitter och spejar efter honom i toppen av ett träd kan hon inte sluta tänka på farmor, som också försvann utan något spår. Gåtfulla farmor som med flöjten och musiken öppnade upp världen med sina toner.

Myras föräldrar ger sig iväg för att leta efter Kotte men också Myra ger sig ut och letar och möter olika äventyr och underliga figurer. Myra vet att för att hitta Kotte och farmor måste hon gå längre än någon annan i byn har gjort förut, in i skogen och ut på ett äventyr fullt av överraskande möten och mystiska ledtrådar.

Bokförlaget skriver om boken:
Den vita hinden är en berättelse för 3-6 år om modet att lita på sin egen övertygelse och upptäcka nya sidor av sig själv. Det är också en berättelse om saknad där den populära Maria Trolle med hjälp av sitt unika och vackra bildspråk visar att slutet av en historia kan innebära början på ett nytt äventyr.

Boken ingår i serien Sagor från Måndalen och för den som blir intresserad finns det fler böcker att utforska i denna serie. Ett stort plus är att flera av böckerna har också getts ut med målarböcker så barnen kan själva färglägga och utforska vad färger kan berätta om magiska världen som Måndalen.

Bokrecension: Två pistoler av Klas Östergren

by

Två pistoler Det är en order, Käre vän, en order
Författare Klas Östergren
Utgivningsdatum 2021-08-19
Förlag Bokförlaget Polaris
Medarbetare Sokcic, Miroslav (form)
ISBN 9789177954781
ebok ISBN 9789177954798

Att denna underbara roman av Klas Östergren inte Augustprisnominerades i år är för mig en gåta. Det enda skälet jag kan tänka mig är att Östergren redan varit nominerad flera gånger och juryn bakom priset strävar efter att lyfta fram flera olika författare och gärna debutanter.

Två pistoler utspelas under kung Gustav III:s tid och är helt fantastiskt väl skriven. Vi får följa tidigare hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck som är till åren och flytt och gömt sig i Italien. Utanför sitt fönster ser han människor drabbade av koleran som härjar. Det finns tydliga paralleller till vår tid då många författare, som Klas Östergren, levt isolerade och hållit avstånd på samma sätt som Munck gör.

Munck har stått nära kungen, ja så nära att han till och med hjälpte Gustav III att ha samlag med sin hustru, drottning Sofia Magdalena. I boken berättar Munck för sin trotjänare Ytterberg om tiden vid hovet.

Östergren växlar skickligt i rytm mellan dessa två tidsperioder. Då han skildrar Munck som åldrad förmedlar språket en gammal mans eftertänksamhet i lugn takt – medan berättelserna om Munck som ung och företagsam man förmedlas med en helt annan snabbare grundrytm.

Året då Munch har bosatt sig i ett hus vid Toscanas kust är 1831 och han är åttiotvå år. I Asien och Europa härjar en koleraepidemi som lett till massdöd i vars fotspår upplopp. Adolf Fredrik Munck har bestämt sig för att stanna inomhus resten av livet. Trots att han är utkastad ur sitt eget land och tvingats fly och levt gömd i närmare fyrtio år är han ändå ganska nöjd med vad han upplevt i sitt liv. Han har bott i Tyskland, Österrike, Pisa, Neapel och slutligen Massa. Nu väntar han mer eller mindre på att gå ur tiden. De som jagar honom har hunnit dö men för säkerhets skulle har han ändå två pistoler i ett fack i sitt rum. Fast huruvida de två pistolerna verkligen fungerar, det är han inte säker på.

Det är en mästerlig roman, rolig och som väcker många tankar om livet, om åldrandet, om författandet, om berättandet, om människors villkor och att också en kung kan vara osäker.

Ett plus för den som helst tillägnar sig litteratur som ljudbok: Romanens inläsare är författaren Klas Östergren själv.

Gustav III hade anledning att vara tacksam mot Munck, inte minst för att den erotiskt kunnige hovstallmästaren handgripligen hjälpt den tafatte kungen när en avkomma skulle bli till. Men det ledde också till illasinnade rykten om det verkliga faderskapet, som förpestade både Gustavs och Munckens tillvaro. Kungens nåd förbyttes småningom i bedrägeri och svek.

Fakta om författaren: Klas Östergren debuterade 1975 med romanen Attila och har sedan dess givit ut tjugotalet romaner och novellsamlingar. Han har dessutom skrivit för film och tv, och varit verksam som översättare av både prosa och dramatik, framför allt av Henrik Ibsen. 2020 gav Polaris ut hans senaste roman Renegater, den sista och avslutande delen i trilogin om Henry Morgan, tillsammans med de tidigare delarna Gentlemen och Gangsters.
Han blev den 27 februari 2014 invald i Svenska Akademien, men deltog sedan 6 april 2018 inte längre i dess möten och utträdde formellt den 7 maj samma år.

Ena halvan av månen av Yin Lichuan

by

Ena halva av månen – Dikter i urval  
Författare Yin Lichuan
Utgivningsdatum 2021-09-18
Förlag Modernista
Översättare Göran Sommardal
ISBN:978-91-8023-197-8 [häftad]

Jag sitter i soffan med denna diktsamling och en liten skål med orangeröda persimoner framför mig. De mjuka persimonerna är liksom tunga och djupa i smaken – sötman stannar länge kvar i munnen. Eftersmaken är en aning besk. Den blandas med sötman från frukten. Den beska smaken är inte helt å hållet angenäm. Faktum är att den är mer oangenäm än exempelvis beskt kaffe (om man nu gillar kaffe. Här ska inga kaffehatare dömas) men det är fortfarande någonting underbart i blandningen mellan sött och beskt som får mig att ta upp en till persimon ur fruktskålen. Nu kan det vara så att jag är ute på fullständingt fel vägar och att den enda anledningen till jag associerar persimoner med denna diktsamling är just för att jag äter en persimon medan jag läser samlingen. Det skulle kunna vara motsatsen också – att anledningen till att jag blev sugen på persimoner var just diktsamlingen. Hursomhelst ska jag försöka validera min liknelse så gott som möjligt. Ena halva av månen är delvis söt som text, uttrycken är precis lagom dramatiska för att flytet på texten ska kännas djupt. Men dikterna samlade här är inte bara djupa: de är tunga också – lagom melankoliska, lagom mörka. Dikterna stannar kvar inom en. Den där beska men söta eftersmaken av persimoner är ungefär den känslan som Yin Lichuans dikter lämnat efter sig i mitt huvud. Jag vet inte om jag kan beskriva vad det är jag känner men jag är fullständigt medveten om att jag fått i mig någonting nytt, fått smaka på en ny frukt, stil, verk, författarskap.

Jag är långt ifrån den bästa personen på att tolka dikter som inte är övertydliga (och den sorten är inte särskild kul att läsa ändå). Det tar tid att tolka poesi, förstå symboliken. Jag måste erkänna att jag inte alltid gör det. För mig är poesi lite som målningar – jag förstår dem kanske inte alltid, men de får mig att känna någonting. En av mina kinesiska vänner sa till mig någon gång på grund av alla chengyu (klassiska idiom som oftast men inte alltid skrivs med fyra kinesiska tecken) så är det inte lätt att översätta kinesiska till andra språk. Nu är det så att jag inte kan göra en jämförelse med originaltexten, jag kan trots allt endast döma den svenska översättningen; men jag har en känsla av att översättaren Göran Sommardal lyft fram precis de känslor som författaren velat förmedla. Det enda som jag undrar över en aning är bokomslaget. Hur vanligt är det egentligen att se författarens kropp på bokomslaget? Jag har möjligtvis fel men jag kan inte förmå mig själv att minnas särskilt många författares kroppar lyftas fram på det sättet, särskilt i litterära verk. Jag hittar överhuvudtaget inga andra ansikten bland Modernistas nyheter. Det får mig att undra kring hur asiatiska kvinnor porträtteras inom media (vilket mer ofta än sällan är ett explorativt sätt). Visserligen är det en rätt så smickrande men en aning stereotypisk cool poet känsla-bild på författaren, en bild som möjligtvis lyfter fram hennes författarskap men jag undrar om det inte vore finare med ena halva av månen på bokomslaget istället.

Bokrecension: Halva Malmö består av killar som dumpat mig – skapar många tankar hos mig

by

Halva Malmö består av killar som dumpat mig
Författare Amanda Romare
Utgivningsdatum 2021-10-15
Förlag Natur & Kultur Allmänlitteratur
ISBN 9789127172463

Stanna upp, sluta jaga en partner. Fundera på vem du själv är och hitta ett sätt att få självförtroende utan att det byggs på att du har en partner. Hitta vad du själv vill göra i livet och bli nöjd med dig själv. Det vill jag säga till huvudpersonen i denna roman: När du hittar vad du vill göra kommer du att utstråla engagemang som drar männen till dig. Men så länge du desperat bygger upp din självkänsla på att en kille ska älska kommer killarna att springa sin väg.

Kvinnor som är kring trettio år och lever som singel och inte har barn kan börja på panik. Den biologiska klickan tickar. Denna längtan efter ett fast förhållande och barn är ett tema som skildras i film, tv-serier och böcker. Amanda Romares debutroman skildra en trettioårig ung kvinna i Skåne som dejtar och dejtar och dejtar, men aldrig blir det rätt.

Är det möjligt att träffa sitt livs kärlek genom att jaga dejter? Av min inledning till denna text ser läsaren min inställning: Hitta dig själv, lägg din tid och engagemang på det som du vill göra.

Bokförlaget skriver om romanen: Fyra av tio vuxna i Sverige lever i singelhushåll. Det borde finnas nästan tre miljoner singlar i vårt avlånga land, och ett enormt antal potentiella partners för den som längtar efter kärleken. Ändå vill ingen bli tillsammans med huvudpersonen i Amanda Romares svarta och underhållande debutroman.

Huvudpersonen dejtar killar desperat. Hon delar in killar och människor i nivåer. En del tillhör den övre delen på hennes ranking och andra placerar längre ned. Hon dejtar killar som hon menar ligger på sin egen nivå, killar som ligger över och killar som ligger under. Det är en skrämmande inställning till människor som denna unga kvinna ger uttryck för.

Jag tillhör förmodligen inte romanens målgrupp. Det var ett par år sedan jag var i trettio års-åldern. Huvudpersonen gör mig ledsen. Att en roman får mig som läsare att bli engagerad är ett stort plus. Karaktärerna, trots att de är beskrivna delvis klichéartat blir ändå levande framför mig. Författaren är begåvad och jag hoppas det blir fler romaner av henne.

Hur det går i romanen? Det tänker jag inte avslöja, eftersom en del av behållningen är att känna med huvudkaraktären och inte veta hur det går. Jag känner med huvudpersonen även om jag tycker hon hamnat fel i sitt sätt att se på sig själv och andra människor. Jag skulle vilja sitta ned med en kaffe latte eller en kopp te och prata om livet och kärlek med henne, dela med mig av min övertygelse om att det är meningslöst att jaga en partner så desperat.

Amanda Romare skriver som om hon pratar med en nära kompis. Hon berättar till och med hurdant sex hon har med varje dejt. Jag saknar lite killarnas tankar. Det skulle vara intressant att höra berättelser ur deras synvinkel.

Att en roman skapar så många tankar hos mig är ett tecken på att den fungerar bra. Trots att jag inte tillhör dess målgrupp ger den mig både känslor och tankar. Och jag är glad att jag inte längre är trettio år.