
Den svarta månens år
Författare Ellen Mattson
Utgivningsdatum 2021-08-31
Förlag Albert Bonniers Förlag
Medarbetare Wilsson, Eva (form)
ISBN 9789100185466
En mystisk, fascinerande roman som jag känner att jag måste läsa en gång till, minst. Snart. Den kändes magisk att läsa, på något sätt är den poetisk fast det inte är lyrik. Jag tror att jag kommer att upptäcka massor när jag läser den en gång till.
Berättelsen handlar om David Svarthed, en man som är i övre medelåldern, på väg mot pension. Han jobbar inom den akademiska världen på ett universitet och en dag fick han nog och sade till en av de studerande på skarpen och underkände hennes arbete. Då tappade hans chef tålamodet med honom och gav honom order att ta ledigt ett tag. Han går med på det och bestämmer sig för att ta itu med en essä han länge tänkt skriva om Iliaden.
Det blir inte så mycket gjort med skrivprojekt då han halkar på en snöfläck och när han vaknar upp saknar han en röd anteckningsbok. Två ungdomar som hittar honom då han trillat hjälper honom i jakten på den försvunna anteckningsboken. Den delen av berättelsen blir nästan en liten drift med deckargenren. De två ungdomarna är säkra på att de såg två långa personer, en man och en kvinna, som skyndade iväg då Svarthed låg avsvimmad på marken.
Jakten på de två långa personerna för ungdomarna och Svarthed till ett antikvariat, ett bibliotek och till ett stort skjul i skogen med mera. Men det som egentligen händer är det som händer inom David Svarthed. Hans tankar. Han ställs inför existentiella frågor om sig själv, vem han är och varför han låtit livet flyta på utan att han tagit aktiv del i att påverka det. Han börjar också se verkligheten på ett annat sätt än tidigare. Han ställer sig frågan: Vad är verkligt?
David Svarthed börjar fundera kring vem han är och varför. Han känner en saknad av barndomens enkla sätt att vara lycklig. Och han känner som att han egentligen inte lyckats med något. Boken är fantastisk genom att skildra hans existentiella kris lika mycket genom vad han gör och vad inte gör som vad han tänker. Det går verkligen att känna igen sig i många tankar. Vem har inte funderat på vad man gjort av sitt liv.
Berättelsens styrka är att den går att tolka på många sätt. Kanske är allt bara en liten dröm som far runt inom honom då han halkat? Kanske vaknar han strax upp och inget har hänt?

Romanen var Augustprisnominerad och det var den absolut värd. Den är väldigt speciell, men rätt mörk. Ett sätt att tolka vad David Svarthed kommer fram till och vad som kan vara romanens budskap är att världens innersta kärna är tom. Men det rör sig mycket under ytan och Ellen Mattsons språk är bistert men vackert, som snön som ibland visar sig i parken i romanen. Kanske är David Svartheds slutsats inte alls mörk. Kanske katten som valt att ha sitt hem hos honom för med sig ett budskap till honom om vad som är av värde i livet. Kanske.
Hur som helst, jag ska läsa den minst en gång till. Och då hittar jag säkert en ny tolkning av romanen. Om den ens ska ha en tolkning?
Bakgrundsfakta om Ellen Mattsson från Bonniers bokförlag:
Hon valdes in i Svenska akademien 2019 och sitter på stol nummer 9.
Ellen Mattson är född i Uddevalla 1962 och bor utanför Ljungskile i Bohuslän. Det är också i Bohuslän åtta av hennes hittills tio romaner utspelar sig. (Den svarta månens år, hösten 2021, är den senaste.) Ellen Mattson debuterade 1992 med Nattvandring, och därefter har hon varit författare på heltid.
Hon skriver om relationer som ofta är knepiga, om ensamhet och gemenskap såväl i historisk som i modern tid. Hennes förtrogenhet med landskapet genomsyrar naturskildringarna, de präglas av dofter, ljud- och synintryck. Utmärkande för romanerna är också att var och en är ett nytt projekt – hon skriver inga två- eller trebandsverk.
Ellen Mattson har fått fin kritik för sina böcker och många litterära priser. 1998 fick hon Svenska Dagbladets litteraturpris, 2003 Göteborgs-Postens litteraturpris, 2009 De Nios Vinterpris, Doblougska priset samma år och Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 2011. ”Det underbart paradoxala med Ellen Mattsons författarskap är att hennes omsorgsfulla säkerhet i umgänget med ord används för att avslöja det fundamentalt osäkra i mänskliga relationer”, sade litteraturkritikern Ingrid Elam i pristalet när Ellen Mattson fick Selma Lagerlöfs litteraturpris