Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Funderingar kring – Bobby och Jackie – en kärlekshistoria av C. David Heymann

by

Bobby och Jackie – En kärlekshistoria av C. David Heymann kommer med för mig en överraskande nyhet, att Bobby Kennedy och John F Kennedys änka Jackie hade en långvarig och djup kärleksrelation.

Boken är mer skriven som en journalistisk produkt än någon litterär produkt. Dessutom är den i vissa delar lite slarvigt översatt, det saknar kommatecken i uppräkningar och där förekommer en del språkliga slarvfel. Det gör dock inte så mycket, bokens nyhet att Jackie och Bobby var djupt fästade vid varandra och hade en djup kärleksrelation verkar trovärdigt. Författaren C. David Heymann har lagt ned ett stort arbete på efterforskningar och intervjuer med människor som kände dem.

Jackie var gift med John F Kennedy, som mördades och hon blev hela USA:s presidentänka. Hon
väckte uppmärksamhet vart hon än dök upp, folk var hysteriska.

Att vara gift med John F Kennedy var nog inte lätt. Han var uppenbart sexmissbrukare och skulle hela tiden ha sex med nya tjejer. Hans kampanjorganisatörer och andra som arbetade tätt med honom under valkampanjer fick också se till att där fanns villiga flickor och kvinnor i hans närhet. För övrigt verkar det stora intresset för sex ofta med olika personer var ett gemensamt drag för alla Kennedybröderna.

Frågan är hur mycket Jackie brydde sig om John F Kennedys ständiga snedsteg. Hon hade själv några affärer vid sidan av äktenskapet, fast inte alls lika många och de relationer hon hade var mer långvariga. I vissa fall verkar det som om hon hade dessa affärer för att väcka John F Kennedys svartsjuka.

Bobby och Jackie tycks från första början hyst en vänskap och verkar ha uppskattat varandra. När John F Kennedy dog fick Bobby och Jackie en närhet i sorgen, de gav varandra tröst och Bobby var i många fall en ställföreträdande far och följde med barnen till skolan och till samtal med rektorer och lärare. Många vittnen kan visa att han ofta sov över i hennes lägenhet.

De två verkar haft mycket gemensamt. Ur boken:

Bobby var för sin del alltid ganska bländad av sin svägerska. Visserligen gick han aldrig in och satt stopp för de ständiga förödmjukelser som maken utsatte henne för, men han fungerade i alla fall som hennes resonansbotten, som någon hon kunde räkna med i sina mörkare stunder. Dessutom delade Bobby och Jackie ett påtagligt intresse för kultur, ett område som ärligt talat tråkade ut JFK, vars nöjesläsning begränsade sig till amerikansk historia och detektivromaner.

Bobby var hela tiden gift med Ethel, de fick sammanlagt elva barn och eftersom de var katoliker var skilsmässa aldrig något som han ens övervägde, verkar det som. Bobby hade fler kvinnoaffärer vid sidan av äktenskapet men med Jackie verkar relationen ha varig långvarigare och djupare. Bobby verkar ha skiljt sig från sin äldre bror John F genom att Bobbys kvinnoaffärer överlag var mer djupgående, han höll sig till samma älskarinna längre perioder och tog hand om dem och verkade bry sig om dem seriöst.

Det är svårt att förstå att det kunde pågå. Både att presidenten John F Kennedy kunde ha så många sexaffärer vid sidan av sitt äktenskap utan att medier rapporterade om det och att Bobby och Jackie kunde ha en kärleksrelation under en lång tid. I dagens medievärld skulle det vara otänkbart att kunna bli vald till president med en sådan läggning för otrohet. Flera vittnen berättar också om att JFK både tagit LSD och rökt marijuana. Också något som skulle stoppa en politisk karriär i dag.

Många vittnen berättar för bokens författare om att Bobby ofta sov över hos Jackie och barnen. Flera vittnen har också sett Jackie och Bobby kyssa varandra och sett henne sitta i hans knä, tätt sammanslingrade.

Boken visar hur Bobby tycks vara Jackies stora kärlek. Fast att de två aldrig kunde gifta sig och leva tillsammans var nog uppenbart för dem båda. När Bobby bestämde sig för att försöka bli vald till president avslutades också deras relation och de återgick till att vara vänner. Under presidentvalskampanjen var det Bobbys fru Ethel som fick följa med och visa upp sig.

Först när Bobby blev mördad gifte sig Jackie med Ari Onassis.

En sak som slår mig när jag läser boken är hur olika vi människor lever våra liv. Som det står på bokens baksida och är ett citat från Publishers Weekly. Det är bara att hålla med.

Fast alla håller inte med om författarens slutsats, The Guardian skriver:

But Kennedy experts are deriding the allegations.

”It’s a new low, and you just wonder how far people are willing to go,” Laurence Leamer, author of three books about the Kennedys, told the New York Daily News.

Heymann, who is frequently described as eccentric, has a mixed record.
His publisher was forced to pulp a first edition of a biography of Woolworth heiress Barbara Hutton after a Beverly Hills doctor, who the writer accused of over prescribing drugs for Hutton, pointed out that he was 14 years old at the time of the alleged incident. The Manhattan district attorney investigated Heymann for fraud over allegations that the Hutton diaries on which much of the book was based were fake. None of which stopped the book from becoming a best seller.

Oavsett om Bobby och Jackie var nära vänner eller hade en djup kärleksrelation är det uppenbart att det slags liv de levde är mycket annorlunda mot det vardagsliv alla vi som måste slita för brödfödan lever. Helt klart – och därför är boken också mycket intressant.

Dagens Nyheter har tagit upp boken i en artikel om tre böcker om Kennedy-klanen som ges ut i höst:

Bobby och Jackie – En kärlekshistoria
Originaltitel: Bobby and Jackie
Författare: C. David Heymann
Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Bokförlaget Forum
ISBN10: 9137136100
ISBN13: 9789137136103

Belägring av Hassan Loo Sattarvandi, träffar rakt in i magen men förstärker också fördomar

by

”Belägring” av Hassan Loo Sattarvandi är hans andra bok. Det talas ofta om att det är ännu svårare att göra bok nummer två än att lyckas debutera. Hassan Loo Sattarvandi som är född 1975 debuterade 2008 med romanen ”Still” som han bland annat fick Borås Tidnings debutantpris för och han belönades med Katapultpriset för bästa debut 2008.

I ”Belägring” är vi tillbaka i Hagalund, där också debutromanen utspelades, men nu har vi hamnat femton år tidigare i tiden. Caspian är en femtonårig pojke eller yngling på väg att bli man. Han lever i svåra förhållanden, en pappa som övergett familjen och en mamma som lurar sig själv och låtsas att maken och pappan ska komma tillbaka. Mamman är också utslagen i depression och tar sig inte ur sängen alla dagar. Caspian och hans kompisar stjäl piller av sina morsor som de blir påtända av.

Romanen består av ett slags samtal eller monolog där Caspian sakta men obönhörligt berättar om en händelse där allt exploderat i våld. Hur han sakta men säkert går mot undergången. Trots att Caspian är duktig i skolan och skulle kunna ta sig från den destruktiva förorten orkar han inte bryta, för vännerna i förorten är det liv han har.

Kulturnyheterna har rankat romanen som den viktigaste kulturhändelsen i augusti:

Varför plågas också demokratiska välfärdssamhällen i så hög grad av manligt våld? Varför visar det sig finnas en plågsamt igenkännlig historia med en frånvarande far bakom Oslomördaren som tillsammans med en hatideologi fick allt att explodera? Hassan Loo Sattarvandis andra roman ”Belägring” handlar om tonårskillen Caspian och kretsar kring frågan om hur en samhällskatastrof kan se ut.

Hassan Loo Sattarvandi hqa ett drivet språk, boken är uppbyggt litterärt experimenterande. Vi kommer rakt in i Caspians tankar, språkets uppbyggnad och rytm gör att vi känner med honom och vi sugs in i hans liv.

Men samtidigt befäster berättelsen fördomar. Människor som hamnar i missbruk, våld och kriminalitet kommer inte alls bara från trasiga bakgrunder. Den som fastnar i missbruk hamnar väldigt ofta i kriminalitet och också i våld. Droger gör saker med människor och deras psyke, oavsett om de kommer från en familj där pappan övergett familjen eller inte.

 

Jag kan inte förstå hur Kulturnyheterna tycker att boken ger någon förklaring till mäns våld, som exempelvis den norske massmördaren.

Romanen ger en förklaring till varför en del unga män hamnar i sammanhang där de blir våldsamma eller råkar ut för våld. Boken skildrar bara en ung man i en förort som domineras av fattigare människor. Men det kan hända vilken ung människa som helst. Den som fastnar i missbruk kan mycket lätt bli våldsam.

Dessutom ger det västerländska och framför allt den amerikanska kulturen tummen upp för våld. Eftersom det florerar en villfarelse att det finns någon form av rättfärdigt våld, att stater kan ha rätt att döda oliktänkande i krig, då ger hela vårt samhälle våldet legitimitet. Jag kan därför inte odelat hylla en roman som än en gång förstärker bilden av de våldsamma männen kommer från trasiga familjeförhållanden. Våldets mekanismer sitter djupt i vårt samhälle och handlar inte alls bara om människor från ekonomiskt utanförskap.

Däremot är boken skickligt skriven. Hassan Loo Sattarvandi är en av de skickligaste och mest lovande nya författarna. Utan tvekan. Berättelsen träffar rakt in i magen, det är skrämmande att känna hur hopplösa förutsättningarna är för många unga män.

 

Baksidestexten:

15-åriga Caspian är belägrad av en tillvaro där varken sårbarhet eller ambitioner accepteras. En helt vanlig skoldag kommer att sluta i katastrof, en avgörande konfrontation med livets våldsamhet. Romanen utspelar sig under loppet av en dag när allt står på spel. Vi är tillbaka i det Hagalund som skildrades i Hassan Loo Sattarvandis omtalade debut Still, i utkanten av samma gäng, men femton år tidigare. Med ett rytmiskt språk och en röst som pendlar mellan brutal uppriktighet och självhävdande överdrifter gestaltas pojken som försöker att bli man i en miljö där endast machorollen är tillåten.

Här kan du provläsa ett avsnitt ur boken.

Recension i tidningen VI:

Hela romanen består egentligen av några mycket långa telefonsamtal som huvudpersonen Caspian för med en okänd vän, efter att något katastrofalt har hänt och han själv blivit så sönderslagen att hans käke krossats. Det ödesdigra dygnet där allt förändras beskrivs i detalj: hur ett gängbråk trappas upp, hur Caspian, fast han egentligen inte vill, dras in i våldet. Och hur han, fast han är väldigt begåvad i skolan, gör allt för att sabotera för sig själv och sina framtidsutsikter.
Hans dilemma blir trovärdigt genom att Sattarvandi visar att hans romanfigur, trots att lärarna hela tiden försöker bevisa honom motsatsen, egentligen inte har något val. Varför drar han inte bara bort från den där förbannade förorten och checkar in på något prestigemaximerat innerstadsgymnasium, när han faktiskt har betyg till det? frågar man sig. Därför att han om han lämnar sina kompisar också lämnar den enda trygghet han har, när båda föräldrarna försvunnit från hans verklighet.

Titel: Belägring
Författare: Hassan Loo Sattarvandi
Bokförlag: Bonniers
ISBN: 9789100124953

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

John Grisham visar i Bekännelsen de strukturer som gör mord utfört av staten (=dödsstraff) möjlig

by

För varje oskyldig som skickas till fängelse så finns det en skyldig som klarar sig undan. Det är budskapet från John Grishams senaste bok – Bekännelsen – som översatts och getts ut på svenska. Fast romanen sätter fingret på mycket mer kring dödsstraffet och visar på hur ett land som anser sig vara civiliserat inte borde använda sig av dödsstraff.

Romanen eller thrillern handlar om prästen Keith Shroeder som en dag får ett oväntat besök av Travis Boyette som är en nyligen villkorligt frisläppts sexförbrytare. Prästen är i övre trettioårsåldern, gift och har tre söner och han har egentligen aldrig varit särskilt politiskt intresserad och inte satt in sin tro i något samhällssammanhang.

Sexförbrytaren Travis Boyette berättar att han har en svår cancer och har bara några månader kvar att leva och han vill ställa till rätta några saker i sitt liv, framför allt vill han göra något för att hindra att en oskyldig avrättas för ett sexmord som han själv, Travis Boyette, utfört.

En ung cheerleader våldtogs och mördades i den lilla staden Sloane i östra Texas nio år tidigare och en ung svart fotbollsstjärna har blivit oskyldigt dömd och väntar nu på sin avrättning om fyra dagar.

Det blir en olidlig kamp med tiden och prästen Keith Schroeder försöker få med sig sexförbrytaren och stoppa avrättningen. Det är ingen lätt uppgift, starka krafter inom polis och åklagarmyndigheter och inom politiken vill absolut inte att det ska visa sig att de dömt fel person. En del är så korrumperade att de hellre avrättar fel person är erkänner att de gjort fel.

John Grisham, född 8 februari 1955 i Jonesboro, Arkansas, tog examen som jurist 1981 och var under tio år verksam som sådan i Southaven. Hans böcker tar ofta avstamp från juridikens värld. Flera av hans romaner eller thrillers har blivit enorma succéer och sju av böckerna har filmatiserats.

Första boken, Juryn, kom ut i USA 1988 men det var med den andra, Firman, som succén var ett faktum. Sedan dess har namnet John Grisham varit synonymt med den juridiska thrillern och han har sålt fler än 235 miljoner böcker och översatts till ett trettiotal språk.

Som med alla så produktiva författare är produktionen givetvis ojämn. Med Bekännelsen har John Grisham gjort en av sina bästa spänningsromaner på länge, tycker jag. Jag blir så fängslad av det som händer att jag inte vill länga boken ifrån mig och det händer flera överraskande vändningar. Boken och händelserna är inte förutsägbara och människorna är skildrade med träffsäkerhet. Skildringarna av karaktärerna är väl inte romanens största styrka, men handlingen är trovärdig och de strukturer i samhället som gör det möjligt med mord utfört av staten (=dödsstraff) kläs av och blir tydliga.

På bokförlagets hemsida står det om boken:

1998 våldtog och ströp Travis Boyette en omtyckt cheerleader i östra Texas. Han grävde ner hennes kropp så att den aldrig skulle hittas, sedan följde han fascinerat hur polisen och åklagaren häktade och dömde Donté Drumm, en ung fotbollsstjärna, till döden.
Nu, nio år senare, har Travis frisläppts i Kansas för ett annat brott – och Donté har fyra dagar kvar till sin avrättning.
Travis lider av en dödlig hjärntumör och för första gången i sitt liv bestämmer han sig för att göra något etiskt rätt, nämligen syndabekänna.
Men hur kan en skyldig man övertyga advokater, domare och politiker att de är på väg att avrätta en oskyldig man?

Rättegångsdramats stora mästare John Grisham är tillbaka – och det med besked!

Titel: Bekännelsen
Originaltitel: The Confession
Författare: John Grisham
Översättare: Ulf Gyllenhak
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN10: 9100126365
ISBN13: 9789100126360

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Flickan från ingenstans av Justin Cronin

by

Det här är en mastig kloss på 907 sidor och den har hållit mig trollbunden i två veckor nu. På omslaget stod det att den påminner om Stephen Kings Pestens tid och jag håller verkligen med. Skillnaden är att Flickan från ingenstans är första delen i en trilogi. Nästa del kommer ut nästa år och jag längtar verkligen. Men jag tycker den påminner också väldigt mycket om Guillermo del Toro och Chuck Hogans vampyrtrilogi om Släktet. I den serien har två av tre delar kommit ut. Den sista, The night eternal, kommer att komma ut i höst och det är ytterligare en sak att se fram emot.

Men för att återgå till Flickan från ingenstans, så kan den bäst beskrivas som ett postapokalyptiskt verk. Det börjar i Iowa, där Amy som är Flickan från ingenstans, föds av en ensamstående 19-årig flicka som jobbar som servitris. Det kanske inte är det mest lysande och tyvärr inte ett unikt sätt att starta livet på. Men Amy är speciell och kommer att betyda mycket för mänsklighetens överlevnad. Som läsare så förstår vi att det är nutid som handlingen tar plats i, plus minus något år. Det nämns aldrig ett specifikt årtal men min gissning är att själva ”katastrofen” som inträffar händer 2016 eftersom det omnämns lite flyktigt på några ställen. Livet börjar inte bra för Amy, när hon är 6 år lämnar hennes mamma henne hos några nunnor och går mot ett okänt och förmodligen mycket olyckligt öde. Syster Lacey tar sig genast an flickan men ödet vill igen något helt annat. Ett statligt projekt, som utför märkliga medicinska experiment och som tidigare enbart testat på dödsdömda fångar, begär plötsligt att Amy ska bli deras nästa försöksperson. Amy, ett ensamt barn utan någon levande släkting, ska föras till forskningsanläggningen av två FBI agenter. Men ödet tar igen sina egna vägar och den stora katastrofen inträffar som tar död på större delen av USA’s (och förmodligen hela världens) befolkning.

Det här är själva utgångspunkten i Flickan från ingenstans. Handlingen och boken är enorm liksom persongalleriet. Jag visste inte först att detta var första delen av en trilogi och när jag märkte att jag bara hade några sidor kvar och det fanns mycket kvar av storyn så fick jag lite panik. När jag hade läst ut den och insåg att hela boken kunde ses som en början så fick jag lite panik och var tvungen att googla för att se om det kommer någon fortsättning. Tack och lov så gör det, det. Men visst är detta ett gott omdöme för en bok? När man inser att man verkligen vill veta vad som händer härnäst, när man verkligen börjar bry sig om huvudpersonerna.

När det handlar om trilogier så tycker jag att det är svårt att betrakta dem som individuella verk innan själva trilogin är färdig, utgiven och läst. Många håller säkert inte med om det men det är min personliga uppfattning. Det är skillnad med bokserier, som t ex böckerna om Harry Hole eller Erika i Fjällbacka. De är ju fristående även om böckerna i serien handlar om samma personer. En trilogi som Flickan från ingenstans, eller varför inte Ringen trilogin, hör ju samman med varandra på ett helt annat sätt. Liksom Frodo kämpar sig mot Mordor genom de tre böckerna så kommer serien om Amy (förmodligen) gå igenom hennes kamp för människans överlevnad. Böckerna blir alltså inte kompletta utan varandra.

Själva stilen i boken är mycket varierande. Från e-postkonversationer, till dagböcker och vanligt prosaberättande ur olika karaktärers perspektiv. Personligen tycker jag om den här blandningen av stilar. Främst i en sådan här tegelsten till bok eftersom det helt enkelt ”livar” upp lite.

Så vad säger ni? Är ni nyfikna på Flickan från ingenstans?

Flickan från ingenstans
Originaltitel: The Passage
Författare: Justin Cronin
Översättare: Jimmy Hofsö
Förlag: Nordstedts
ISBN: 9789113019376

Fler som recenserat denna bok:
Mina boktips och Annikas litteratur- och kulturblogg och Bokboxen.

Flera perspektiv på Siri Derkert i KBs antologi

by

Siri Derkert. Foto: Anna Riwkin.

Jag har läst boken ”Att alltid göra och tänka det olika, Siri Derkert i 1900-talet”, utgiven av Kungliga Biblioteket 2011. Boken är en antologi och den innehåller artiklar av ett flertal forskare vid bland annat Stockholms och Uppsala universitet och Södertörns högskola. Man har haft ett gediget material att ösa ur från ett omfattande personarkiv innehållande anteckningar, fotografier, tidningsurklipp, brev mm, som donerats till Kungliga Biblioteket bland annat av sonen Carlo Derkert.

Siri Derkert är en intressant konstnär så till vida att hon varit verksam under så gott som hela 1900-talet (hon föddes 1888 och dog 1973). Hon har då såväl påverkat som påverkats av tiden, som varit oerhört omvälvande med två världskrig och en enorm teknisk, medial och social utveckling

Boken tar upp olika aspekter på Derkerts liv, både ur privata och konstnärliga perspektiv. När hon i början av 1900-talet födde sina tre barn utan att vara gift, var ju kutymen i tiden, i alla fall för borgerliga familjer, att lämna bort barnen till fosterhem och hålla födslarna hemliga. Detta gjorde även Siri Derkert, även om hon senare har beskrivit sig som radikal i fråga om kärnfamilj och äktenskap. Men det är ju inte så lätt att helt ensam gå emot normer i sin tid, det var dock ett medvetet val från hennes sida att prioritera sitt konstnärskap framför sitt moder- och hustruskap.

Artikeln om Siri Derkerts offentliga konst av Jessica Sjöholm Skrubbe innehåller historiken kring den modernistiska konsten i det offentliga rummet, som Derkert var med om att introducera i mitten av 1900-talet. Konsten skulle demokratiseras och bli en del i den offentliga debatten.  Men hennes offentliga utsmyckningar i tunnelbanan i Stockholm kom att bli kontroversiella i och med att de innehöll för tiden inte acceptabla uttryck för politiska ställningstaganden för fred och frihet, mot kärnvapen och med tydliga antydningar om socialistiska preferenser. Även kvinnosaksfrågan stod i centrum och Derkert lät i sin konst påvisa att nära relationer och privatliv var viktiga och att hon ville jämställa vardagsliv och samhällspolitik.

Mycket intressant är kapitlet om Siri Derkerts politiska engagemang och samhällsvetenskapliga studier av Martin Gustavsson. Derkert var under fem år på 1950-talet ordförande för Stockholmsavdelningen av SKV (Svenska Kvinnors Vänsterförbund) och därför särskilt intressant för säkerhetspolisen, vars övervakningsmaterial Gustavsson nu kommit i åtnjutande av.  Innan dess hade hon studerat vid de radikala skolorna Fredshögskolan och Kvinnliga Medborgarskolan. Ur Derkerts föreläsningsanteckningar från dessa skolor sammanfattar Gustavsson hennes tankar och vunna insikter om förutsättningarna för en varaktig fred och ett sant demokratiskt samhälle. För Derkert var det viktigt att inte bara förstå och förklara världen utan också att förändra den i grunden. Ett av spörsmålen för Gustavsson är om freds- och anti-kärnvapenrörelserna kunde vara täckmantel för kommunistisk verksamhet, vilket ofta antogs av säkerhetspolisen. Artikelförfattaren anser sig dock ha kommit fram till att Siri Derkerts engagemang var äkta och att hon tillägnat sig detta genom sina livserfarenheter och studier.

I andra välskrivna avsnitt i boken får vi bland annat ta del av Siri Derkerts resa till Alger 1914, en resa som blivit mycket betydelsefull för hennes konstnärliga utveckning, och hennes intresse för avantgardistiskt mode och teaterkostymer. Hennes egen klädstil utvecklades med tiden från feminint bohemisk till en mer maskulint förenklad, mer och mer androgyn stil. Samma utveckling kan även synas i hennes konstnärliga uttryck, från det dekorativa mot det äkta och verkliga.

Mot slutet av 1950-talet expanderade massmedierna – dags- och veckopress, radio, tv. I Mats Rohdins kapitel får vi läsa om hur Siri Derkert tar till sig dessa medier och använder dem till att föra ut sitt politiska budskap till folket. Mycket målande beskrivs tevedebatten ”Hänt i veckan” från 1962 mellan högerpolitikern Patrik von Ossbahr och Siri Derkert med Ulf Thorén som programledare.

Boken bjuder på givande läsning för den Siri Derkert-intresserade och den ger en god bild av hennes mångsidighet. Varje artikel avslutas dessutom med en mängd fotnoter och litteraturhänvisningar för den som vill läsa och lära mera om den fascinerande konstnären.

Vivian Gustin

Boken Att alltid göra och tänka det olika finns att köpa i Kungliga bibliotekets butik och i Moderna Museets butik i Stockholm.

Kungliga biblioteket har också en webbutställning med samma namn.

Siri Derkert  också aktuell med en utställning på Moderna Museet.

Läs även andra bloggares åsikter om