• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Camilla Läckberg: Änglamakerskan – ännu en storsäljare förstås

5 september, 2011 by Rosemari Södergren

Camilla Läckberg har släppt en ny deckare i serien om Erica Falck och hennes polisman Patrik. Som vanligt är det en deckare med nya mord och spänning som utspelar sig i det bohusländska samhället Fjällbacka.

Läckbergs böcker säljer som smör i solen och är Sveriges just nu bäst säljande författare. Rättigheterna till hennes böcker är sålda till trettioen länder över hela världen. År 2010 var hon dessutom den sjunde bäst säljande författaren i Europa. Änglamakerskan är den åttonde delen i den enormt populära Fjällbackaserien.

Det finns skäl till det att böckerna säljer så bra. Konceptet följer samma mall som hennes föregångare inom den svenska deckarvågen, genom att skildra händelser kring ett brott berättar deckarförfattaren något om samhälle. Det Läckberg gör är att ersätta den traditionella huvudkaraktären, en sur, grinig och ofta skild polisman i övre medelåldern med en ung kvinna. Därmed kan hon på ett naturligt sätt placera sina huvudkaraktärer i situationer som många unga kvinnor känner igen: gräl med sambo/make om vem som ska passa barnen, griniga svärmödrar som lägger sig i, gnälliga ungar som stör och konflikten mellan av vilja ägna sig åt sina barn och att vilja få tid för sin karriär.

Camilla Läckberg kan berätta en historia. Texten är snabbläst och det är spännande att läsa, svårt att slita sig. Precis som i tidigare böcker låter Camilla Läckberg två historier löpa parallellt, en från nutiden och en från en händelse med start för mer än 100 år sedan som i sin tur utvecklas genom några decennier.

Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.

Patriks äldre poliskollega Gösta var inblandad i det fallet, både som polis och med ett personligt engagemang eftersom han och han fru tog hand om den övergivna ettåriga flickan ett tag.

Den övergivna ettåriga flickan, Ebba, återvänder till ön i bokens nutid. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.

När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har förstås forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen. Hon tar vara på chansen att få veta mer och söker upp Ebba.

Ganska snart händer otäcka saker, Ebba och Mårten utsätts för en försök till mordbrand och Ebba får ett hotfullt brev.

Erica Falck är givetvis Camilla Läckbergs alter ego. Det är lite roligt när Erica i boken tänker på att många av hennes vänner lite avundsjukt bruka säga att hon har det bra som kan försörja sig som författare och som kan bestämma själv över sin tid. Det förstår inte att Erica många gånger gärna skulle vilja byta med dem. Hon jobbar ju sju dagar i veckan, är aldrig ledig. Hon har alltid något hon måste göra, hon är alltid upptagen med boklanseringar och annat.

Jag kan tycka att boken är lite spretig och personteckningarna är inte särskilt djupa. Några karaktärer är väldigt skissartat skildrade, som typer. Det är å andra sidan på det sätt de flesta deckare fungerar, inte bara Läckbergs Fjällbackahistorier.

Upplösningen i slutet kan jag också ha lite svårt att tro på. Det är en del trådas som ska knytas ihop, vilket väl görs lite väl snabbt. Fast å andra sidan, verkligenheten överträffar många gånger de värsta deckarromaner.

Ett tema i boken tycks vara föräldrar som förlorar sina barn. Det är flera som på något sätt förlorat ett barn. Ericas syster Anna har förlorat ett barn, liksom Ebba och Mårten. Också Gösta och hans fru förlorade ett barn när de var unga.

Ett annat spår i berättelsen är mammor som inte orkar ta hand om sina barn. Detta är tätt sammanknutet med hur ett samhälle stöter ut människor och hur detta utanförskap går i arv i flera generationer. Detta har nyligen också skildrats i Majgull Axelssons senaste roman Moderspassion. Det är huvudtemat också i Änglamakerskan.

Camilla Läckberg är en storsäljare och alla som redan gillar hennes deckare kommer så klart att läsa den här också. Om jag ska placera in den på en rankingskala bland delarna hennes Fjällbacksvit blir det någonstans på övre delen.

Titel: Änglamakerskan
Författare: Camilla Läckberg
ISBN: 9789137137728
Förlag: Bokförlaget Forum

Läs även andra bloggares åsikter om Camilla Läckberg, recension, deckare, Änglamakerskan, Fjällbacka

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Änglamakerskan, Camilla Läckberg, Deckare, Fjällbacka, Recension

Clint Eastwood av Michael Tapper, en resa genom Clintans filmer

2 september, 2011 by Rosemari Södergren

”Clint Eastwood” är den första biografin på svenska om skådespelaren och regissören Clint Eastwood. Fast egentligen är det mer en kortfattad resa genom hans filmer. Förlaget Historiska media skriver också i sin presentation av boken att gemensamt för titlarna i förlagets nya biografiserie är att de skildrar färgstarka, kontroversiella och betydande personer ur historien i ett kondenserat format. Som de uttrycker det:
Det är perfekt läsning för alla som törstar efter kunskap och vill kunna ta del av fascinerande levnadsöden, men som varken har tid eller ork för de tjockare biografier som dominerar ute i handeln.

Fascinerande är Clint Eastwood onekligen. Han slog igenom som machoman i John Waynes fotspår i roller där han är en snabbskjutande stark man som både behärskar skjutvapnet och sina sexuella attribut. Men från att ha varit öppet republikan har han gått över till en betydligt mer öppet socialliberal inställning.

Tapper berättar i boken att Clint Eastwood var känd som republikan och öppet gav Nixon sitt stöd under valkampanjerna 1968 och 1972. Som belöning fick han en position vid National Coouncil of the Arts, en amerikansk motsvarighet till Statens Kulturråd.

Eastwood hade politiska uppdrag och var dessutom borgmästare i hemstaden Carmel ett par år.

Tapper menar därför att när Eastwood i en del intervjuer inte vill kännas vid att Dirty Harryfiguren hade ett tydligt politiskt ställningstagande därför inte är trovärdig. Visst var Clintan medveten om vilka värderingar Dirty Harry förmedlar.

Att följa Clint Eastwoods filmkarriär är intressant. I ”Heartbreak Ridge” spelar han också en machofigur. Några år efter den filmens premiär fällde Eastwood sitt omdöme om sergeant Highway i en intervju: Han är supermacho och han är en idiot – totalt korkad.

Lite trist är ju att de filmer han varit med i eller regisserat som inte hyllar machoidealet mer eller mindre blivit publikfiaskon: som ”Changeling” och ”Livet efter detta”.

Förmodligen lockar han inte sitt traditionella publik när han inte spelar Dirty Harry-typer. Först när han åter spelar en machoman, fast en åldrande sådan, i ”Gran Torino” kommer publiken och de kommersiella framgångarna.

Michael Tapper berör bara kort Clint Eastwoods privata liv med sina kärleksrelationer, äktenskap och barn. Jag erkänner att jag gärna hade läst lite mer om det. Men boken är helt klart intressant för den filmintresserade. Den innehåller en bra genomgång av alla filmer Clintan medverkat i – och som förlaget själv skriver: den är lättläst och går snabbt att läsa. En biografi behöver inte nödvändigtvis vara tjock och ta lång tid att läsa.

Titel: Clint Eastwood
Författare: Michael Tapper
Förlag: Historiska Media
Bandtyp: Inbunden
ISBN10: 9186297767
ISBN13: 9789186297763

Relaterat: Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om Clint Eastwood, biografi, Historiska Media, Michael Tapper, böcker, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Film, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Böcker, Clint Eastwood, Historiska Media, Michael Tapper, Recension

Boken Kultur för hälsans skull – lanserades med kultur – så klart

30 augusti, 2011 by Rosemari Södergren


En författare som dansar – därefter en uppvisning av Läkande teater. Skådespelarskan Marie Göranzon läste texter ur Medea och ur Strindbergs Dödsdansen tillsammans med kvinnor från den helande teatern.

När boken ”Kultur för hälsans skull” av Eva Bojner Horwitz hade releasefest på måndagskvällen den 29 augusti skedde det helt enligt bokens budskap i en kulturell lokal, i Playhouse Teaters lokaler i Stockholm och med kultur som inramning.

Först ur på scen var författaren själv som tillsammans med en annan dansare (som jag inte just nu vet namnet på, men det kommer) framförde dans till musik från olika tider och kategorier, från världsmusik vidare över klassiskt till popmusik.

I Stockholm finns en grupp eller ett projekt som kallas ”den helande teatern”. Där får människor med olika stressrelaterade smärtor samarbeta med skådespelare som Marie Göranzon från Dramaten. På releasefesten för boken läste Marie Göranzon några stycken ur Medea och ur Strindsbergs Dödsdansen tillsammans med kvinnor som deltar i projektet. De var duktiga och intressant var hur starka dessa texter är, hur de vibrerar och får olika betydelse beroende på vem som läser dem och hur de läser.

Eva Bojner Horwitz är medicine doktor och forskar inom kulturhälsa. I boken ”Kultur för hälsans skull” redogör hon för hur olika kulturaktiviteter påverkar människors hälsa och välbefinnande. Ibland kan boken kännas väl metodisk och noggrann, men det måste nog vara så för att bokens budskap ska nå beslutsfattare och vetenskapsmän. I boken löper en helhetssyn på människor som en röd tråd, som hon uttrycker det: det går inte att separera tankar, känslor, kropp eller omgivning från varandra. De är kopplade till varandra och kan därför påverka varandra.

Skapandet genom lyssnande eller görande slår an en helig ton som påverkar oss på djupet. Skapandet ifrågasätter genom att ställa oss utanför våra gränser, det inspirerar genom ny kunskap. Och det är detta som gör att konstnärliga och kulturella aktiviteter kan få både spirituella och helande effekter.

I boken tar Eva Bojner Horwitz upp hur kulturen är ryggraden för allt lärande, hon berättar om olika projekt där kultur används medicinskt och hon skissar på en vision om hur detta skulle kunna vidareutvecklas.

Intressanta rubriker i boken är till exempel:
Öka din hälsokonstnärliga potential – ett tiostegsprogram
Konster tar vid där orden tar slut
Hälsokonstnärskap i framtiden

Boken tar upp hälsokraften i kultur och Kulturbloggen kommer helt klart att återkomma till flera av de aspekter som tas upp. Människor som mår bättre på grund av kulturen är en vinst för samhället och för den enskilde individen. Därför är kultur så viktig, ja rent av det viktigaste. För mig fungerar boken som ett kvalificerat bollplank, den ger mig en del nya infallsvinklar och ny kunskap samtidigt som den får mig att komma igång och fundera och tänka vidare. Den är som ett arbetsredskap i mitt sökande efter sätt att förklara hur viktig kultur är.

Här kan du provläsa delar ur boken.

Lyckans smed har också bloggat om boken.

Titel: Kultur för hälsans skull
Författare: Eva Bojner Horwitz
Förlag: Gothia
ISBN10: 9172057750
ISBN13: 9789172057753

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, hälsa, bok, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, hälsa, Kultur, Recension

Amos Oz: Lantliga scener – fascinerande

28 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Amos Oz tippas om och om igen att få Nobelpriset i litteratur. Amos Oz, född som Amos Klausner 4 maj 1939 i Jerusalem, dåvarande Palestina av rysk-judiska föräldrar, är israelisk författare, professor i litteratur vid Ben Gurion-universitetet och samhällsdebattör. Han har fått flera fina litteraturpris som Friedenspreis des Deutschen Buchhandels 1992 och Goethepriset 2005.

Jag läser just nu hans bok ”Lantliga scener”. ”Lantliga scener” består av åtta noveller som tillsammans bildar en roman. En person som i den ena novellen är huvudkaraktär kan i nästa bli en bifigur eller kanske bara flimrar förbi i utkanten, för att nästa novells huvudperson råkar se något i förbifarten utan att direkt lägga märke till det. Det är så snyggt upplagt, så vackert och suggestivt. Samma sak upprepas, fast i ett annat sammanhang och sett med andra ögon, ur en annan synvinkel.
Dessutom är Amos Oz otroligt skicklig skribent. Han behärskar språket, jag blir så inspirerad och jag njuter av varenda mening.

DN:s recensent Maria Schottenius skrev:
Den bok som kommer ut i dag, ”Lantliga scener”, är en novellsamling, författad i en stämning av livets efterklang. Amos Oz skapar en avspänd, vardaglig atmosfär när han skriver. Det är inga märkvärdigheter som händer, förrän plötsligt en energipelare stiger ur texten.

”Lantliga scener” utspelar sig i Tel Ilan, en idyllisk men bedagad israelisk by, och varje novell utgår från någon av byns invånare. Den kom i svensk översättning i maj så den är rätt aktuell. Själv fick jag tag på den via bokklubben Gondol, som enligt sin hemsida riktar sig till kulturintresserade män och kvinnor i alla åldrar. Vana läsare som efterfrågar kvalitetslitteratur – böcker som engagerar, överraskar, berör och utmanar.
Jag tycker de lyckas bra, deras urval innehåller båda nya och äldre kvalitetsböcker. Det kan vara rätt svårt att få tag på äldre bra böcker, eftersom bokhandlarna idag är väldigt fokuserade på nyutgiven litteratur.

Amos Oz är intressant också för att han inte bara är författare utan engagerad i viktiga samhällsfrågor. Han var med och grundade Fred Nu-rörelsen i Israel 1978 och har länge varit en framstående förespråkare för en tvåstatslösning till den israelisk-palestinska konflikten.

Lantliga scener
Originaltitel: Scenes from village life
Författare: Amos Oz
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Översättare: Nicholas de Lange
ISBN10: 9146220526
ISBN13: 9789146220527

Fler recensioner av ”Lantliga scener”: Göteborgsposten, Svenska Dagbladet och Dagens bok.

Läs även andra bloggares åsikter om Amos Oz, recension, novellsamling, Lantliga scener, litteratur

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Amos Oz, Bok, Lantliga scener, novellsamling, Recension

Majgull Axelsson: Moderspassion: Tankar efter att ha läst boken: är livet så förutsägbart och är det omöjligt att bryta negativa mönster?

21 augusti, 2011 by Rosemari Södergren

Moderspassion, Majgull Axelssons nya roman skildrar moderskapets plågor och hur samhället och omgivningen fördömer utsatta kvinnor och gör det nästan omöjligt för dem att bli accepterade i samhället. Eller så handlar den om utanförskap som går i arv och nästan är omöjlig att bryta. Eller så handlar den om det omöjliga för föräldrar och barn att nå varandra, hur svårt det är att prata med varandra och hur många förväntningar vi har på varandra, föräldrar och barn.

Sallys Café & Restaurang är en vägkrog utanför Arvika. När ovädret slår till och bygden drabbas av översvämning hamnar några människor på vägkrogen. Det är Minna, som ärvt krogen av sin moster, där är Ritva, journalistvikarien som aldrig får fast anställning, där är Tyrone som är pensionerad från räddningstjänsten men måste rycka in nu vid katastrofläget, Anette, bitter alkoholistfru och restaurangbiträde och där är Marguerite, före detta skådespelerska på Dramaten med grava alkoholproblem och hennes arrogante make ekonomiprofessorn Henrik.

De möts, konfronteras med varandra och framför allt inne i dem händer mycket då deras minnen genom livet poppar upp. Alla brottas med sina livsproblem. Minna och Marguerite hittar någon slags gemenskap i att de båda är mödrar till barn som mår psykiskt dåligt. Marguerites son Anton har gått in i en religiös sekt. Av det vi får reda på i boken beror det på att hans pappa som övergav dem när han var liten var alkoholist som valde alkoholen istället för sin familj. Anton har aldrig känt sig välkommen till livet.

Minnas dotter Sofia har det också hänt något förfärligt med, får vi snart reda på. Men exakt vad dröjer långt in i boken. Vad tänker jag inte avslöja, ifall du inte läst boken än.

Romanen har självklart massor av intressanta spår och är ett spännande språkligt experiment eftersom Majgull Axelsson i de olika kapitlen skriver utifrån varje karaktärs tankevärld i jagform. Majgull Axelsson använder sig också av fantasifigur, en kopparängel som kommer till Minna när hon är medvetslös. Bra eller dåligt? Jag vet inte. Vi har inte så många svenska författare som behärskar konsten att på bra litterärt sätt foga in änglar eller andra fantasifigurer.

Det som får mig att tveka inför boken är att den är så mörk, så utan hopp. Jag tror att det är att göra det för enkelt för sig att ge föräldrar skulden till att barn går in i religiösa sekter, eller för den delen går in i missbruk eller kriminalitet eller på annat sätt blir destruktiva för sig själva.

Visst har arv stor, stor kraft och inflytande över våra liv. Det är svårt, ibland kan det tyckas omöjligt, att bryta negativa mönster som går igen i släkte efter släkte. I dagens medier propageras ofta för en individualistisk syn, att vi alla är vår egen lyckas smed. Majgull Axelssons Moderspassion säger något annat. Det är viktigt, för visst har arv mer att säga till om än dagens ”gördetsjälv-profeter” vill erkänna.

Minna är dotter till en ensamstående mamma – och det är en skam hennes mamma fört vidare till Minna. Jag har dock svårt att riktigt tro på hela historien kring Minna. Skulle hon gå ut till tunnelbanan, ragga upp en tillfällig förbindelse för att ha sex två gånger och sedan föda det barnet? Det känns så konstigt. Å andra sidan är Minna så fäst vid sin dotter. Dottern blir hennes allt. Och då går deras relation sakta men säkert åt skogen. Allt är så mörkt, så förutsägbart, så omöjligt att vända till något bättre. Det gör så ont i mig att läsa det. Jag vill inte att livet ska vara så omöjligt att göra något bra av.

På så sätt är förstås Moderspassion mycket bra som litteratur. Den får mig att reagera, att känna starkt. Fast samtidigt är den destruktiv. Den ger nästan inget hopp alls.

Hanna Nordenhök skriver i sin recension i Aftonbladet:

För det som gång på gång förbryllar mig är hur Axelsson lindar in sina romanfigurer i ett slags pekoralistiskt skimmer, en onödig sentimentalisering som bara reducerar och gör dem förutsägbara och ovärdiga. Som om den traderade skammen från kropp till kropp inte vore storslagen nog som litterär figur; till exempel hur självhatet olycksaligt vandrar mellan Minna, hennes maniskt pladdrande mamma och den högpresterande dottern Sofia.
Med yviga gester konstrueras i stället en ganska sökt och grund psykologi åt Minnas livstraumahantering och hon blir både obegriplig och överbegriplig samtidigt.

Expressens Aase Berg är inne på något liknande:

Men tyvärr blir Minnas krassa genomskådande åtminstone bitvis för slängigt och roligt. Det är en balansgång där Axelsson ibland mister greppet om den pricksäkert tragiska undertonen och låter handling och repliker slå över i något som nästan liknar ofokuserad buskis.
Kraften ur den fula, oacceptabla kvinnligheten försvinner in i det excentriskt charmiga och ofarliggjorda, och de flesta karaktärerna, som exempelvis den extremt masochistiska och självömkande Anette, blir i det läget parodier snarare än levande varelser.

Här berättar Kulturbloggen från releasefesten för boken.

Missa inte Moderspassion i kortform.

Moderspassion
Författare: Majgull Axelsson
Förlag: Brombergs
ISBN10: 9173372889
ISBN13: 9789173372886

Recension i Svenska Dagbladet och i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Majgull Axelsson, bokrecension, litteratur, Moderspassion

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, Majgull Axelsson, Moderspassion

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 178
  • Sida 179
  • Sida 180
  • Sida 181
  • Sida 182
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in