• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Djävulsgreppet av Lina Wolff – en symbol för principen om Kejsarens nya kläder

7 november, 2022 by Rosemari Södergren

Djävulsgreppet
Av Lina Wolff
Antal sidor 270
Utgivningsdatum 2022-08-05
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100196493

En förfärande resa med expressfart mot katastrofen. Varför skriver man en sådan här roman överhuvudtaget? Vi får följa en kvinna i trettioårs-åldern som av något oklart skäl gett sig av till Florens i Italien och där träffar en man hon flyttar ihop med. Deras förhållande är osunt och det ryker av våld kring relationen och romanen skildrar raksträcka mot en katastrof. Den säger mig ingenting, för mig som i hela mitt liv inte haft något annat val än att försörja mig själv är denna berättelse helt intetsägande. Att kvinnan, som kallas Minnie av den våldsamma mannen, inte får hjälp i tid beror väl på att hon inte behöver gå till något jobb, inte har några människor omkring henne som kan reagera.

Dessutom är denna roman nominerad till Augustpriset. Här får jag verkligen en symbol för Kejsarens nya kläder-fenomenet inom svenska litteratureliten. Författaren, Lina Wolff, har fått Augustpriset tidigare och en lång rad andra förnämliga litteratur-pris.

Jo, utan tvekan kan Lina Wolff skriva. Det är skickligt skrivet. Orden och meningarna är skrivna i en takt och rytm som gör att vi läsare känner det som att vi är inne i Minnies psyke. Jag blir helt sönderstressad när jag läser och vill bara gripa tag i Minnie och väcka henne från hennes förvirrade tankar och känsloliv.

Som en beskrivning av hur det kan snurra runt inne i en kvinna från övre medelklassen och hur en kvinna med ekonomisk trygghet kan fastna i en sjuk och förgörande destruktiv relation är den välgjord. Men det räcker inte. Den säger inget till den som inte tillhör den välbärgade övre medelklassen. Det är bara en långt besök inne i Minnies förvirrade psyke och i stort sett inget mer. Det enda romanen tydligt bevisar för mig är att det är den övre medelklassen som styr över kulturvärlden och svenska medier till stor del tillhör den. För den som aldrig skulle ha råd att bara släppa allt och dra till Italien och leva på besparingar under lång tid är är denna berättelse obegriplig. Om du måste arbeta för att försörja dig då skulle varningssignalerna synas och förhoppningsvis skulle någon ingripa. Jag menar inte att en roman nödvändigtvis måste utspelas bland människor som måste arbeta för att försörja sig för att ha kvalitet. Men den ska beröra mig, helst få mig att känna att den säger mig något. Det gör denna inte, den är bara rotande i psykisk sjukdom och trasighet utan att jag känner att det är meningsfullt att läsa den. Fast nu ha jag läst den och är bara ledsen.

Foto: Gustav Bergman

Fakta om författaren från förlagets hemsida:
Lina Wolff (1973) bor i Lund och har tidigare varit bosatt i Italien och Spanien där hon jobbat som tolk och handelsagent. Hon debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Romanen Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012) fick Tidningen Vi:s litteraturpris och rönte framgångar i engelsk översättning. Hennes tredje bok, De polyglotta älskarna (2016) belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset för bästa skönlitterära bok. Romanen Köttets tid (2019) blev nominerad till Sveriges Radios romanpris och Eyvind Johnson-priset 2019. 2020 tilldelades Lina Wolff Aftonbladets litteraturpris 2019. Samma år belönades hon också med Piratenpriset. Hon fick även 2020 års Aniarapris för sitt författarskap. För sin översättning av Natt i Caracas av Karina Sainz Borgo nominerades hon till Kulturhuset Stadsteaterns Internationella litteraturpris 2020. 2021 mottog Lina Wolff Samfundet De Nios Vinterpris.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Augustpriset, Lina Wolff

Bokrecension: Detaljerna av Ia Genberg

2 november, 2022 by Rosemari Södergren

Detaljerna
Författare Ia Genberg
Utgivningsdatum 2022-01-07
Förlag Weyler Förlag
ISBN 9789127175549

Ur boken:
Vi lever så många liv inuti våra liv, mindre liv med människor som kommer och går, vänner som försvinner, barn som växer upp, och jag förstår aldrig vilket av mina liv som är själva ramen.

En underbart välskriven roman som sätter igång tankar kring kärlekens form. Vad är kärlek? I denna roman möter vi fyra olika personer som varit eller är viktiga för bokens ”JAG”. Fyra karaktärer som symboliser fyra olika slags kärlekar. Jag blir tagen och kan inte sluta att läsa och det känns som att jag är med där, som en fluga på väggen som ser allt gestalta sig.

Jag blir så imponerad av förfaren Ia Genberg att jag måste läsa mer om henne och jag googlar runt och läser att hon inte är så känd för allmänheten trots att hennes hittills utgivna böcker fått mycket bra mottagande av kritiker. Hon debuterade med romanen ”Söta fredag” 2012. Därefter har romanen ”Sent farväl” (2013) och novellsamlingen ”Klen tröst och fyra andra berättelser om pengar” (2018) getts ut. ”Detaljerna” som kom i år, 2022, har nominerats till Augustpriset. Om jag fick välja skulle hon vinna mer stor marginal.

Romanen är mästerligt skriven. Boken heter ”Detaljerna” och det är tusentals detaljer som berättar så mycket och dessutom breder författaren inte ut sig eller gör någon stor sak av berättelsen. Den är enkel och oändligt stor. En av dess styrkor är att den inte är så tjock. En riktig mästare behöver inte 500 sidor för att berätta något.

Från bokförlaget:
Detaljerna är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Nödvändig och initierad granskning blir till skrämmande dokumentation

13 oktober, 2022 by Mats Hallberg

Älskade Public service

Aron Flam & Jens Ganman

Utgiven juli 2022 (andra upplagan)

ISBN: 978-91 987314-3-9

Samizdat

Har i bokform inte tidigare läst någon av skribenterna, en omständighet som borde ha åtgärdats för länge sedan. Däremot följt dem på sociala medier och i de kanaler de etablerat eller förekommit i, vilket bland annat inneburit långa podd-samtal (också om Älskade Public service), träffsäkra analyser om samtiden och från Ganman associerad med pajdiagram, lika roligt som rått fantiserande om Sveriges maktelit. Bägge har en satirisk ådra, vilket stundtals märks i uppgörelsen med Public service.

I höst har den förhållandevis omaka författarduon genomfört en turné i landet för att promota pionjärarbetet Älskade Public service. Vitsig sälta att kalla turnén för Scener ur ett tvångsäktenskap. Jag var med i Göteborg bland hundratals följare. Enda man då kunde klaga på under en uppsluppen stämning och pedagogisk redovisning var Jens Ganmans mikrofonteknik. Lyckades efteråt vid signeringsbordet presentera mig som hastigast och förlänades ett recensionsex. Förutom exempelvis intervjuer i Stadshuset, på ”partihögkvarteret” hos (S) vid Järntorget, via mejl med absoluta toppnamn inom arbetarrörelsen och på Kometen har jag genomfört två intervjuer i radio- och tevehuset på Hisingen, varav den ena med känd kommungranskare på Uppdrag Granskning, den sorts redaktion Jens Ganman skulle vilja ha fler av.

Boken drygt 250 sidor är fördelade på tretton kapitel med läsvänligt typsnitt. Författarna tar var för sig hand om olika ämnesområden. Fakta förenas med rimliga slutsatser, vreden över rådande förhållande med dräpande humor och en hel drös kunskaper som inte är allmänt kända. Kapitlen väcker ens intresse, inte minst för att inriktningen stundtals tar oväntade vägar. Redaktörer har ombesörjt att duon inte svävar ut. Språket är definitivt på en tillgänglig nivå och med hög läsbarhet. Tryckfelen är försvinnande få.

Återkommande favorit är ett fyndigt lån från Tage Danielsson och hans älskade julberättelse. Inside information levereras av två män som kan idka så kallad anekdotisk bevisföring efter sina år i ”åsiktsmonopolet” (Aron Flams begrepp). Dessutom har grundlig research företagits jämte att duon har tillgång till källor. Med Public Service avses de tre bolagen SVT, SR samt UR vilka sammantaget finansieras med över åtta miljarder. Bolagen har lika många anställda än CNN vars räckvidd uppgår till flera hundra miljoner tittare. Kunskap förmedlas om sådant som bolagens organisation, struktur och demokratiparagrafen.

Författarparets syn på PS skiljer sig åt. Flam vill montera ned kolossen vid Gärdet medan Ganman anser att en bantning till hälften vore att föredra. Mitt förhållande till SVT har i stort sett varit okomplicerat och lustfyllt fram till senaste åren. Numera infinner sig ofta kvalitativa invändningar mot utbudet. Än allvarligare är de tydliga ställningstaganden i ensidig riktning som ideligen görs i nyhetssändningar, fast opartiskhet ska vara en ledstjärna. Dokumentationen över bestickande hyckleri i Äskade Public service är härvidlag lika massiv som spetsig.

Kan flika in en självbiografisk kommentar. Är såpass gammal att jag minns teve i svartvitt på en enda kanal. Glömmer aldrig känslan av frihet att som 11-åring fått tillåtelse att se helgkvällars sista utsändning i tablån. Kunde vara Helgonet eller läskiga Jagad. Radiolyssnande var liktydigt med mycket glädje i min ungdom, genom program som täckte flera genrer av musik. Och SR:s liveinspelningar av konserter har varit en underbar tillgång för oss musikälskare.

Jens Ganman – foto från förlagets hemsida

Beträffande nyhetsrapportering och samhällsbevakning kan numera märkas hur mycket som skaver. Hur illa det i praktiken fungerar när utgångspunkten för beslut om oberoende och mångfald utgörs av den omhuldade värdegrunden (i praktiken dubiös term), belyses med eftertryck. Ges massvis av belägg för att Public service bidrar till polarisering. Kan röra sig om uppfostrande aktivism förklädd till journalistik med obegripliga prioriteringar, utelämnande, förvrängningar och relativisering. ”Politisk följsamhet” är en försåtlig term som tas fram i ljuset. Cecilia Uddén, Sanna Drysén och Carina Bergfeldt tillhör de vars agendasättande och iögonfallande framing speglas med auktoritet. I den sist nämndes fall klarar hon sig underligt nog, från att nagelfaras som talkshowvärd. Kanske kommer i en uppföljare.

Att sannolika resultatet vållade bekymmer för kommentator och övriga SVT-anställda under valvakan, blir till ytterligare ett tacksamt argument i raden, som ger författarna ytterligare bränsle under sin lanseringsshow. Ett talande exempel som kunde funnits med i boken är medias sanslösa intresse för Ebba Buschs husaffär. Låg på sådan hysterisk nivå, att ett inslag om detta toppade Rapport tre timmar efter knivattackerna i Vetlanda ägt rum, där gärningsmannen dömdes till livstid och utvisning.

Bisarra fokusförflyttningen efter avslöjandet om statsministern städhjälp belyses elegant. En clou på liknande tema om journalistisk dysfunktionalitet, är unika publicerandet av Erik Fichtelius kvarglömda anteckningar, efter haveriet när djupt ohederlig och aggressiv intervjuteknik verbalt avrättade Kajsa Norman. Detta trots att hon hade på fötterna. Det för wokeismen högst besvärande materialet visade sig vara korrekt. Vi får veta att Granskningsnämnden tyvärr är fullkomligt tandlös.

Aron Flam är van vid att läsa in sig på skeenden, grotta ner sig i arkiven. Den avdelning i Älskade Public service som tar upp hur press- och partistöd trots motstånd baxades igenom på 60-talet, kan tyckas vara ett sidospår. Men läsaren får lära sig att stöden har direkt samband med att tevemediet etableras. plus i första hand tidningsdöden bland A-pressen. Vill mena att Flams argument om fri kultur och media och konkurrens på lika villkor har poänger. Men kompromisslösheten fungerar enbart i teorin om mångfald förespråkas. Ibland blir resonemangen för kategoriska. Är inte överens med honom om att statlig styrning på kulturområdet oundvikligen leder till stagnation. Förvisso kan hävdas att kulturstöd utdelas godtyckligt. Men hur många av de professionella jazzmusiker och frigrupper jag recenserat skulle annars varit verksamma?

Aron Flam foto från förlagets hemsida

För att återgå till den styrande värdegrunden hos woke-marinerade chefer på SVT, så skärskådas den utan pardon. Obekväme Flam skjuter den i sank i avsnittet om ”annekteringen” av Guldtuben, motsvarigheten till Oscarsgalan för youtubers. Att kvinnor efter SVT:s övertagande plötsligt totalt dominerar prisgalan framstår som fullständigt logiskt. Detta och mycket annat om mediemarknaden var nyheter för mig, säkerligen för flertalet läsare av en bok som sålt häpnadsväckande bra, inte minst med tanke på att mainstream media mer eller mindre undvikit att lyfta fram innehållet.

Tyngdpunkten i välunderbyggda angreppet, mot en institution som ännu har ett förtroendekapital, ligger naturligt nog på SVT. P3 (jag har skrivit tre krönikor från P3 Guld vars solkiga rykte är allom bekant ) förekommer exempelvis när sammanhang baseras på duons egna erfarenheter. Jag lyssnar med reflekterande öron på Studio ett (vilka hade goda omdömet att bjuda in Jens Ganman till debatt om boken, även om formerna för den lämnade mycket i övrigt att önska) och Godmorgon Världen, program med hög status definitiva värda kritiska genomgångar. Aktivismen hos UR behandlas, om än perifert.

De avgjort mest pikanta kapitlen har rubrikerna ”Godisklubben sammanträder” och ”Din mamma jobbar inte här – eller?”. Det är verkligen ingen smickrande verklighetsbild för cheferna, desto mer kittlande för läsarna. Borde inte företagets anställda vara mer professionella överlag? Ska inte meritokrati styra urval istället för kontakter? Och varför ventileras så sällan rådande nepotism? Vi delges många smått sensationella avslöjanden. Ett närmast pinsamt fall av jäv som hade platsat i sammanställningen var ju avslöjandet i Medierna (P1), att programledaren för Kulturstudion i SVT hade en relation med artisten Loney dear, vilket inte omtalades när konsert med honom sändes och hyllades.

Lika avslöjande är bristen på vettiga svar från ledningen. De svar som ändå inkom återges i andra upplagan. Ett batteri av specifika frågor hade sammanställts av författarna, vilka välkomnade såväl respons som faktakoll. Signifikativt för mainstreammedia att recensioner uteblivit. Säger åtskilligt om etablissemangets cancel-kultur att Flam & Ganman betraktas som persona non grata.

Om man googlar hittas enbart en gedigen anmälan med rubriken ”Värre än jag kunde föreställa mig” (Johan Westerholm på Ledarsidorna) samt vad som på turnén betecknades som spya. Sågningen i SvD signerades kulturredaktören på LO-ägda Arbetet (där undertecknad faktiskt blivit publicerad ett antal gånger, mest frekvent för ett drygt decennium sedan). Ha överseende med en väldigt utförligt text. Min tid spenderad på första granskningen i bokform om Public Service (vars titel ska vara en blinkning till titel av Henrik Arnstad) var väl investerad tid.

Arkiverad under: Bokrecension

En mycket viktig liten bok om en stor sak: ”Demokrati” av Sofia Näsström

11 oktober, 2022 by Anastasia Bark

Demokrati
Författare Sofia Näsström
Utgivningsdatum 2021-03-15
Förlag Historiska Media
ISBN 9789177894759

Världen brinner. Ja, visst brinner världen ibland, och när den väl brinner är det kanske inte så konstigt att en hel del människor får panik. Andra står fullständigt stilla, förvirrat undrar de hur de ens hamnade i branden. Barn skriker, en grupp skyller på en annan grupp för att ha startat branden, folk springer hit och dit – det är kaos. Mitt i detta kaos tar Sofia Näsström ett djupt andetag, och börjar sansat och metodiskt skriva på ett litet manuskript, som så småningom blir ”en liten bok om en stor sak”. En stor sak som bör diskuteras mer i dessa brinnande tider.

Om det är någonting Näsström lyckats med så är det just det att hon skrivit en liten bok om en stor sak. En bok som är lättillgängligare, mer lättläst och framför allt mycket mer koncis än andra böcker inom samma ämne. ”Demokrati” är visserligen inte den mest djupgående boken inom ämnet, men den blir en stadig bas för den som i fortsättningen vill läsa tjocka, mer djupgående böcker med nyckelordet ”demokrati”. Själv skulle jag gärna inkluderat denna bok i läroplanen. 

                      En annan viktig aspekt till varför denna lilla bok lyckats förmedla ett klart och tydligt budskap är att Näsström inte tar sina läsare förgivet. ”Demokrati” är en inte en redogörelse om vad demokrati är, utan snarare ett argumenterande verk som diskuterar de starkare motargumenten seriöst, genomgripande. Näsström utgår inte ifrån ett färdigt demokratiskt hus där det bara gäller att förklara de olika funktionerna. I stället river Näsström ned det gamla huset, och bygger sedan ett nytt hållfast fundament som ska ge läsaren en förståelse för vad demokrati är, för vad det inte är och framför allt, varför demokrati är någonting eftersträvansvärt. I en värld som ibland brinner behövs Näsströms tydliga och sansade röst. 

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: demokrati, Sofia Näsström

Bokrecension: Amanda – Mitt dotters resa till IS av Patricio Galvez och Joakim Medin

25 september, 2022 by Rosemari Södergren

Amanda – Mitt dotters resa till IS
Författare Patricio Galvez och Joakim Medin
Utgivningsdatum 2022-08-30
Förlag Verbal Förlag
ISBN 9789189155817

Patricio Galvez är nog rätt känd i Sverige som den morfar som reste ner till Syrien och Irak för att hämta hem sina sju barnbarn som blev föräldralösa då deras mamma Amanda och pappa dött. Barnens föräldrar var svenska unga medborgare som reste ner till IS-område för att ansluta till IS. I denna bok berättar Patricio Galvez om sin dotter Amanda som var tillsammans med Michael Skråmo, kanske Sveriges mest kända IS-islamist.

Bokens titel säger att vi ska få läsa om hur Amanda blev inte bara muslim utan så radikal att hon och hennes man anslöt sig till IS kalifat. Jag tycker inte jag får särskilt mycket om hur hon kunde bli en sådan fundamentalist. Berättelsen styrka ligger i den sorg som förmedlas mellan raderna av Patricio Galvez. Jag upplever honom som mycket ärlig i det han skriver tillsammans med journalisten Joakim Medin.

Amanda föddes i Västsverige och konverterade till islam i tonåren. Hon drogs till islam tillsammans med sin mamma och båda blev allt mer fundamentalistiska. Från att ha burit en enkel slöja täckte hon sig alltmer och till slut hade hon heltäckande dräkt och endast en smal öppning för ögonen fanns. Patricio skriver att hon upplevde att människorna i Sverige var islamofober. Han berättar om att när han var ute och promenerade med henne fick han arga blickar av människor i Göteborg. Jag är inte alls säker på att Amanda och Patrizio tolkade omgivningens reaktioner korrekt. Snarare tror jag många tycker det är obehagligt att en religion växer och breder ut sig som inte behandlar kvinnor lika som män. Ingen kan hävda att det är jämställt mellan könen när kvinnorna förväntas dölja sig och inte får vistas i samma rum som män i moskén. Jag tror människor är rädda för att den jämställdhet vi har i svensk lag idag ska gröpas ur. Det är bara lite drygt hundra år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige.

Amanda och hennes make Michael Skråmo reste till IS-huvudstaden Raqqa tillsammans med maken Michael Skråmo och parets små barn. Medan maken rekryterade nya IS-krigare tog Amanda hand om barnen, mitt i en krigszon. Hela tiden höll hon kontakten med sin pappa i Sverige, Patricio Galvez. I januari 2019 avled hon i en flygräd.

Patricio Galvez berättar i boken om hur han försökte övertala Amanda att komma hem med barnen. Han försökte många gånger. Det är hemskt för en förälder att förlora ett barn. Det strider mot naturens gång. Jag har så stor respekt för att Patricio delar med sig av sin upplevelse i boken. Men för mig handlar den mycket mer om hans sorgbearbetning än att jag får en redogörelse för hur en ung kvinna kan bli fundamentalistisk islamist. Egentligen var hon till och med ett barn då hon konverterade. Patricio skriver att det kan hända vem som helst. Jag håller med honom. Under sextiotalet frodades många sekter, bland annat Guds barn, Hare Krishna och Scientologerna (de sistnämnda tycks fortfarande vara stora). En del av dessa grupper bröt ner människor. Om våldsamma IS kommer att bli lika stor som under kalifatet, får vara osagt. Men det kommer alltid att finnas grupper som lockar unga människor och jag tror inte det finns någon enkel förklaring till vem som lockas in. Där håller jag helt med Patricio.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in