Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

En mycket viktig liten bok om en stor sak: ”Demokrati” av Sofia Näsström

by

Demokrati
Författare Sofia Näsström
Utgivningsdatum 2021-03-15
Förlag Historiska Media
ISBN 9789177894759

Världen brinner. Ja, visst brinner världen ibland, och när den väl brinner är det kanske inte så konstigt att en hel del människor får panik. Andra står fullständigt stilla, förvirrat undrar de hur de ens hamnade i branden. Barn skriker, en grupp skyller på en annan grupp för att ha startat branden, folk springer hit och dit – det är kaos. Mitt i detta kaos tar Sofia Näsström ett djupt andetag, och börjar sansat och metodiskt skriva på ett litet manuskript, som så småningom blir ”en liten bok om en stor sak”. En stor sak som bör diskuteras mer i dessa brinnande tider.

Om det är någonting Näsström lyckats med så är det just det att hon skrivit en liten bok om en stor sak. En bok som är lättillgängligare, mer lättläst och framför allt mycket mer koncis än andra böcker inom samma ämne. ”Demokrati” är visserligen inte den mest djupgående boken inom ämnet, men den blir en stadig bas för den som i fortsättningen vill läsa tjocka, mer djupgående böcker med nyckelordet ”demokrati”. Själv skulle jag gärna inkluderat denna bok i läroplanen. 

                      En annan viktig aspekt till varför denna lilla bok lyckats förmedla ett klart och tydligt budskap är att Näsström inte tar sina läsare förgivet. ”Demokrati” är en inte en redogörelse om vad demokrati är, utan snarare ett argumenterande verk som diskuterar de starkare motargumenten seriöst, genomgripande. Näsström utgår inte ifrån ett färdigt demokratiskt hus där det bara gäller att förklara de olika funktionerna. I stället river Näsström ned det gamla huset, och bygger sedan ett nytt hållfast fundament som ska ge läsaren en förståelse för vad demokrati är, för vad det inte är och framför allt, varför demokrati är någonting eftersträvansvärt. I en värld som ibland brinner behövs Näsströms tydliga och sansade röst. 

Bokrecension: Amanda – Mitt dotters resa till IS av Patricio Galvez och Joakim Medin

by

Amanda – Mitt dotters resa till IS
Författare Patricio Galvez och Joakim Medin
Utgivningsdatum 2022-08-30
Förlag Verbal Förlag
ISBN 9789189155817

Patricio Galvez är nog rätt känd i Sverige som den morfar som reste ner till Syrien och Irak för att hämta hem sina sju barnbarn som blev föräldralösa då deras mamma Amanda och pappa dött. Barnens föräldrar var svenska unga medborgare som reste ner till IS-område för att ansluta till IS. I denna bok berättar Patricio Galvez om sin dotter Amanda som var tillsammans med Michael Skråmo, kanske Sveriges mest kända IS-islamist.

Bokens titel säger att vi ska få läsa om hur Amanda blev inte bara muslim utan så radikal att hon och hennes man anslöt sig till IS kalifat. Jag tycker inte jag får särskilt mycket om hur hon kunde bli en sådan fundamentalist. Berättelsen styrka ligger i den sorg som förmedlas mellan raderna av Patricio Galvez. Jag upplever honom som mycket ärlig i det han skriver tillsammans med journalisten Joakim Medin.

Amanda föddes i Västsverige och konverterade till islam i tonåren. Hon drogs till islam tillsammans med sin mamma och båda blev allt mer fundamentalistiska. Från att ha burit en enkel slöja täckte hon sig alltmer och till slut hade hon heltäckande dräkt och endast en smal öppning för ögonen fanns. Patricio skriver att hon upplevde att människorna i Sverige var islamofober. Han berättar om att när han var ute och promenerade med henne fick han arga blickar av människor i Göteborg. Jag är inte alls säker på att Amanda och Patrizio tolkade omgivningens reaktioner korrekt. Snarare tror jag många tycker det är obehagligt att en religion växer och breder ut sig som inte behandlar kvinnor lika som män. Ingen kan hävda att det är jämställt mellan könen när kvinnorna förväntas dölja sig och inte får vistas i samma rum som män i moskén. Jag tror människor är rädda för att den jämställdhet vi har i svensk lag idag ska gröpas ur. Det är bara lite drygt hundra år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige.

Amanda och hennes make Michael Skråmo reste till IS-huvudstaden Raqqa tillsammans med maken Michael Skråmo och parets små barn. Medan maken rekryterade nya IS-krigare tog Amanda hand om barnen, mitt i en krigszon. Hela tiden höll hon kontakten med sin pappa i Sverige, Patricio Galvez. I januari 2019 avled hon i en flygräd.

Patricio Galvez berättar i boken om hur han försökte övertala Amanda att komma hem med barnen. Han försökte många gånger. Det är hemskt för en förälder att förlora ett barn. Det strider mot naturens gång. Jag har så stor respekt för att Patricio delar med sig av sin upplevelse i boken. Men för mig handlar den mycket mer om hans sorgbearbetning än att jag får en redogörelse för hur en ung kvinna kan bli fundamentalistisk islamist. Egentligen var hon till och med ett barn då hon konverterade. Patricio skriver att det kan hända vem som helst. Jag håller med honom. Under sextiotalet frodades många sekter, bland annat Guds barn, Hare Krishna och Scientologerna (de sistnämnda tycks fortfarande vara stora). En del av dessa grupper bröt ner människor. Om våldsamma IS kommer att bli lika stor som under kalifatet, får vara osagt. Men det kommer alltid att finnas grupper som lockar unga människor och jag tror inte det finns någon enkel förklaring till vem som lockas in. Där håller jag helt med Patricio.

Bokrecension: De unga vi dödar av Eija Hetekivi Olsson – känns ända in i märgen

by

De unga vi dödar
Författare Eija Hetekivi Olsson
Utgivningsdatum 2021-07-27
Förlag Norstedts
ISBN 9789113113920

Denna tredje roman i Miira-trilogin har nu släppts i pocketversion. Den hyllades stort då den släpptes som inbunden: Dagens Nyheter skrev:
”Miira-trilogin /är/ såväl språkligt som tematiskt en bragd, det är sällan svensk litteratur har den här sortens kraft.”
Jag håller med i vartenda ord. Eija Hetekivi Olsson skriver så det känns ända in i märgen. Jag känner det som att jag är en del av Mira och en del av de olika karaktärerna.

Jag erkänner att den bränner till så djupt att jag knappt står ut att läsa den. Miira kämpar så hårt. Skildringen av Miira är en stark och alldeles realistisk bild av hur det är att komma från nedre delen av arbetarklassen och försöka ta sig någonstans. Hon studerar och jobbar och har hand om sin dotter. Hon vill så mycket och så väl. Men utmaningarna och motgångarna och svårigheterna är många och stora. Men hon kämpar och kämpar.

Miira som nu är 33 år studerar till lärare på universitetet, praktiserar på ett gymnasium och jobbar i en mataffär för att få livet att gå runt. Hon är uppväxt i en förort och nu vill hon utbilda elever och förbereda dem för en framtid då de är belästa och kunniga, fyllda av det självförtroende som medelklassens barn är sprängfyllda av.

På ett mycket bra sätt beskrivs hur Mira upplever att klasskamrater och lärare på universitet lever långt från samma verklighet som hon. De snackar och engagerar sig för mycket i kungar och andra gubbar. Utbildningen tar upp alldeles för lite om omvärlden och ingenting om hur man planerar en lektion.

Men så upptäcker Miira att henna femtonåriga dotter Nova mår dåligt. Nova är mobbad i skolan av både elever och lärare. Där börjar Miiras desperata kamp för sitt barns rätt till respekt. Jag blir så ledsen när jag läser och inser att det är en verklighet för många barn som vi läser om.

De unga vi dödar är bland det starkaste som getts ut i Sverige på många år. Berättelsen är stark och rättfram och språket tar sig in i mig som läsare.

Bokrecension: Där korparna skriker av Dag Öhrlund

by

Där korparna skriker
Författare Dag Öhrlund
Serie Ewert Oswald Truut (del 8)
Antal sidor 600
Ljudbok: Inläsare Dag Öhrlund
Utgivningsdatum 2022-08-22
Förlag Lind & Co
E-bok
ISBN 9789180185264

Titeln är det som är mest fantasieggande. Titeln ger mig många associationer och sätter igång fantasin. Det måste jag tyvärr erkänna att deckaren inte gör.

Denna kriminalroman är rätt typisk för Ewert Truutserien av Dag Öhrlund. Öhrlund har många fans, han tillhör den grupp av deckarförfattare oss ligger på topplistor med flest lyssnare på ljudböckerna. För alla hans fans och speciellt de som gillar den rätt knepiga polismannen den Ewert Truut är boken förstås en efterlängtad uppföljare. Det är 600 sidor i Truuts universum. Han har rätt rolig, på sätt och vis. Han är långt från PK, politiskt korrekt. Han älskar bensinslukande amerikanska stora bilar och han äter kött och korv med god aptit. Men samtidigt är han ändå öppen för människors olikheter.

I min smak är denna deckare lite för lång. Den kunde strykas ned hundra sidor utan att förlora något, tror jag. Det är för mycket fokus på vad Ewert äter och dricker och hans tankar. Som läsare har jag förstått hans kostvanor sedan tidigare.

Alla som gått kurs i att skriva kriminalromaner eller romaner över huvudtaget har säker fått höra att skriva om mat och dryck är populärt. Läsare tycker om när en författare beskriver vad karaktärerna och speciellt huvudpersonerna äter och dricker. Men om man läst vad Ewert Truut äter och dricker i ett par deckare tidigare så behövs inte riktigt dessa beskrivningar. Vi vet ju redan det.

Deckarhistorien är ganska ovanligt skildrad. Dottern till en rik affärsman försvinner spårlöst från Stockholm, kidnapparna kommer snart med orimligt höga krav och Ewert har inga spår att gå efter. Tillsammans med medarbetarna Carolina Herrera och Richard Kahn inleder Truut en till synes hopplös, kamp mot oförstående chefer som inte vill hjälpa honom att få fram lösensumman samtidigt som tiden går. Efter att ha sett en oändligt antal deckarserier på tv blir jag frustrerad över hur få resurser Truut och hans poliser har till sitt förfogande och vilka misstag de gör. Kanske är skildringen närmare verkligheten än många deckare? Jag vet inte.

Denna kriminalroman handlar minst lika mycket om Truut och hans privatliv, om hans liv med sina husdjur, inklusive den nytillkomna papegojan Per Albin och kärleksförhållandet med den gifta hjärtläkaren Rebecca.

Öhrlund vet hur han ska få ihop en historia som går lätt att läsa. Utan tvekan går det rätt snabbt att läsa denna 600 sidor tunga bok. Den är absolut inte förutsägbar och rätt rolig. Men bokens titel är mer fantasieggande och passar inte ihop med innehållet. Men för den gillar Öhrlunds böcker är den värd att läsa eller lyssna på.

Här kan du läsa en intervju Kulturbloggen gjort med Dag Öhrlund.

Bokrecension: Ulf Lundell Vardagar 6 & Vardagar 7

by

Copyright/Fotograf: Kristina Prage

Vardagar 6: https://www.adlibris.com/se/bok/vardagar-6-9789146238942
Vardagar 7: https://www.adlibris.com/se/bok/vardagar-7-9789146238966
Böcker: Vardagar 6 och Vardagar 7
Författare: Ulf Lundell
Serie: Vardagar
Utgivningsdatum: 2022-05-24
Förlag: Wahlström Widstrand
Vardagar 6 – ISBN: 9789146238942
Vardagar 7 – ISBN: 9789146238966

Ulf Lundells Vardagar fortsätter. I år med utgåva 6 och 7, totalt 1164 sidor med betraktelser, poesi, fågelfunderingar och tankar om framtid, dåtid och nutid. Som den skarpa samhällsbetraktare som Lundell är finns det på varje sida tankeväckande funderingar kring saker som sker, har skett och kan komma att ske. Det är dessutom väldigt roligt att läsa. Humorn är påtagligt närvarande i texten. Jag kommer på mig själv med att ofta sitta och småskratta åt formuleringar och funderingar. Jag avbryter ibland läsningen för att ta mig en fundering på det jag läst. Ibland avbryter jag mig för att läsa upp några rader för min hustru. Ibland för ett garv. Ibland för en tanke.

När jag har läst de elvahundrasextiofyra sidorna förundras jag över hur oerhört snabba och effektiva recensenterna på de stora drakarna är. De är redo att recensera mastodontverk sju timmar efter att de fått boken. Jag beundrar dem verkligen. Själv behövde jag sommaren på mig för att ta mig igenom båda böckerna. Inte för att de är på minsta sätt tröglästa, utan för att de får mig att tänka och när jag vill tänka lägger jag ifrån mig boken en stund och läser vidare något senare. Kanske behöver inte draktidningsrecensenterna tänka lika mycket som jag? Eller så tänker de mycket snabbare bara?

Jag har i alla fall haft mycket trevligt sällskap med Lundells tankar denna sommaren. Det är högt och lågt, det är personligt och det är allmänt. Turer med de gamla bilarna som hängt med alla åren. Måltider som tillagas i hemmet eller äts på lokal. Kärleken som dykt upp i hans liv. Ömsint, naket och öppet går funderingar kring framtiden. Döden är, kanske av förklarliga skäl, något som han tänker på regelbundet. Ibland lyser längtan efter slutet igenom. Oftast i form av flytten ut i anonymiteten i ett varmare land, slutet på turnérandet, efter konserterna är över, kanske skriva någon bok, kanske måla lite, kanske skriva någon låt då och då, men ifrån varmare trakter där nordan inte blåser kallt. Ibland lyser längtan efter ett mer permanent slut igenom. När klimatet kraschat, såväl det politiska som jordens. Saker i framtiden som han konstaterar att: Då är inte jag kvar i allafall. Författaren funderar i böckerna, mycket kring konsten, kreativiteten, lusten och när dessa krockar. Vad som kan hända. Vad som händer.

Ӏr N en inflyttar-imperialist?
Vad söker hon?
Ett hem, en far?
Ja, jag är ju det perfekta målet, men då glömmer hon att
jag offrar allt för min kreativitet
ALLT!
Nästan”

Vardagar 7 sid 191

I någon av de tidigare böckerna i serien skriver Ulf Lundell att hans plan har varit 7 delar. I så fall är serien slut nu. Det har varit en fantastisk vecka. För min del får det gärna fortsätta komma fler böcker i serien, men jag tycker det vore minst lika fint med en bok helt fiction nästa gång.
Alla böcker Ulf Lundell skriver skapar diskussioner om hur mycket som är självbiografiskt. Kanske var det det som gjorde att serien Vardagar uppstod. Här skulle vi få självbiografiskt så det räcker och blir över.
Personligen är jag mycket nöjd med det beslutet. Jag vet inte om jag på något sätt ”känner” Ulf Lundell bättre efter de här sju böckerna. Hur ska jag kunna veta det? Jag känner ju inte honom. Men jag har blivit underhållen och fått tankeväckande inspel av en av landets bästa författare. Det räcker för mig.