Djävulsgreppet
Av Lina Wolff
Antal sidor 270
Utgivningsdatum 2022-08-05
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100196493
En förfärande resa med expressfart mot katastrofen. Varför skriver man en sådan här roman överhuvudtaget? Vi får följa en kvinna i trettioårs-åldern som av något oklart skäl gett sig av till Florens i Italien och där träffar en man hon flyttar ihop med. Deras förhållande är osunt och det ryker av våld kring relationen och romanen skildrar raksträcka mot en katastrof. Den säger mig ingenting, för mig som i hela mitt liv inte haft något annat val än att försörja mig själv är denna berättelse helt intetsägande. Att kvinnan, som kallas Minnie av den våldsamma mannen, inte får hjälp i tid beror väl på att hon inte behöver gå till något jobb, inte har några människor omkring henne som kan reagera.
Dessutom är denna roman nominerad till Augustpriset. Här får jag verkligen en symbol för Kejsarens nya kläder-fenomenet inom svenska litteratureliten. Författaren, Lina Wolff, har fått Augustpriset tidigare och en lång rad andra förnämliga litteratur-pris.
Jo, utan tvekan kan Lina Wolff skriva. Det är skickligt skrivet. Orden och meningarna är skrivna i en takt och rytm som gör att vi läsare känner det som att vi är inne i Minnies psyke. Jag blir helt sönderstressad när jag läser och vill bara gripa tag i Minnie och väcka henne från hennes förvirrade tankar och känsloliv.
Som en beskrivning av hur det kan snurra runt inne i en kvinna från övre medelklassen och hur en kvinna med ekonomisk trygghet kan fastna i en sjuk och förgörande destruktiv relation är den välgjord. Men det räcker inte. Den säger inget till den som inte tillhör den välbärgade övre medelklassen. Det är bara en långt besök inne i Minnies förvirrade psyke och i stort sett inget mer. Det enda romanen tydligt bevisar för mig är att det är den övre medelklassen som styr över kulturvärlden och svenska medier till stor del tillhör den. För den som aldrig skulle ha råd att bara släppa allt och dra till Italien och leva på besparingar under lång tid är är denna berättelse obegriplig. Om du måste arbeta för att försörja dig då skulle varningssignalerna synas och förhoppningsvis skulle någon ingripa. Jag menar inte att en roman nödvändigtvis måste utspelas bland människor som måste arbeta för att försörja sig för att ha kvalitet. Men den ska beröra mig, helst få mig att känna att den säger mig något. Det gör denna inte, den är bara rotande i psykisk sjukdom och trasighet utan att jag känner att det är meningsfullt att läsa den. Fast nu ha jag läst den och är bara ledsen.

Fakta om författaren från förlagets hemsida:
Lina Wolff (1973) bor i Lund och har tidigare varit bosatt i Italien och Spanien där hon jobbat som tolk och handelsagent. Hon debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Romanen Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012) fick Tidningen Vi:s litteraturpris och rönte framgångar i engelsk översättning. Hennes tredje bok, De polyglotta älskarna (2016) belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris och Augustpriset för bästa skönlitterära bok. Romanen Köttets tid (2019) blev nominerad till Sveriges Radios romanpris och Eyvind Johnson-priset 2019. 2020 tilldelades Lina Wolff Aftonbladets litteraturpris 2019. Samma år belönades hon också med Piratenpriset. Hon fick även 2020 års Aniarapris för sitt författarskap. För sin översättning av Natt i Caracas av Karina Sainz Borgo nominerades hon till Kulturhuset Stadsteaterns Internationella litteraturpris 2020. 2021 mottog Lina Wolff Samfundet De Nios Vinterpris.