• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Neels Lou-böcker – en glad serie med äkta djup

11 maj, 2012 by Redaktionen

Titel: Lou – Dagboksdagar och Sommarblues
Författare/illustratör: Julien Neel
Förlag: Wibom Books
ISBN10: 9197821306 / 9197821314
ISBN13: 9789197821308 / 9789197821315

Julien Neel är designern som fick en dotter och insåg att det fanns en lucka i serieutbudet. Jag har läst del ett och två i serien om Lou. Åtta delar är planerade och de första fem finns översatta till svenska. Böckerna har blivit en megasuccé, särskilt i hemlandet Frankrike, och finns även som animerade filmer som gått på SVT.

Lou är 12 år och böckerna vänder sig till barn i hennes egen ålder, populärt kallade tweenies. Tack vare de tecknade filmerna har hon dock fans i alla åldrar från tre och uppåt vilket egentligen är märkligt med tanke på att historierna är så tydligt kopplade till den prepubertala livssituationen.

Lou bor ensam med sin mamma och vi får följa deras vardag med allehanda viktiga problem och händelser. Lou blir kär i grannpojken, mamman ska ta körkort och de måste tillbringa sommaren på tråkiga landet. Mormor och mamma bråkar och komplexa förhållanden mellan barn och föräldrar skildras på ett snyggt sätt. Detta skänker läsvärde även för den vuxne och skapar bra samtalsunderlag mellan den läsande ungen och mig som förälder.

Tyvärr beskrivs böckerna med utropet ”äntligen en serie för tjejer!” på nätbokhandelns hemsida. Att man fortfarande vill dela upp läsning i kön gör mig matt. Tjejer har i alla tider läst böcker med killar i nyckelroller. Det har gått alldeles utmärkt. Det finns något som kallas allmänmänskligt. Hit hör mycket av det Lou är med om. Vi har alla varit olyckligt kära. De flesta minns långa somrar då vi tvingats med till ett tråkigt lantställe där absolut ingenting händer. Varför göra detta till något som har med tjejer att göra?

Ännu en del av förklaringen (förutom det faktum att huvudpersonen är en flicka) är den grafiska formen. Färgerna är starka med mycket rosa Bildspråket är tämligen ”tjejigt” vilket småpojkar i min närhet snabbt läser in. Det är synd att det ser ut så här. Men om du ändå kan få dina tweenies, oavsett kön, att läsa om Lou kommer de att få ta del av en glad serie med äkta djup. Något som inte är alltför vanligt förekommande.

Text: Elin Lucassi

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Barnböcker, Serier, tweenies

Thulins Stil för vuxna kvinnor som inte vill vara Madickenflickor eller herrdamer

10 maj, 2012 by Redaktionen

Titel: Stil med Thulin
Författare: Camilla Thulin
Förlag: Bonnier Fakta
Utgivningsdatum: 2012-02-21
ISBN 9789174240900

Camilla Thulins senaste bok Stil med Thulin är en sammanfattning av hennes år av arbete med att ge stiltips till vuxna yrkeskvinnor mitt i livet. ”Herrdamer och flicktanter” är inte Camilla Thulins melodi – hon vill uppmuntra vuxna kvinnor att vara mer feminina utan att vara ”Madickenflickor”. I Kapitlet om kläder på jobbet försöker Camilla Thulin inspirera till nytänkande: mer kjolar, mindre herrkostym, kläder som är enkla att kombinera färgmässigt och att man gärna kan se ”likadan” ut. Hon har förslag på en enkel basgarderob med ett fåtal plagg av varje sort som går att använda vid alla tillfällen, och hon vill gärna slå ett slag för klänningen som plagg. Boken innehåller många bilder ur Camilla Thulins egen garderob och massor av praktiska tips, varav ett av de mer konkreta är att först rensa ur garderoben från allt man inte använder. Hon använder sig själv som modell i de flesta bilder i egna kläder – och har man som Camilla Thulin 100 historiska klänningar så har man en del av välja på. Hon har ett helt kapitel om second hand och vintage, ett område som hon behärskar sedan många år.

Boken är inspirerande då den punkterar många av de fördomar som omgärdar den mogna kvinnans stil, kropp och ålder, och vad som inte anses passa sig . Det finns till exempel en föreställning om att det är opassande att sminka sig som medelålders kvinna. Camilla Thulin , som själv är 50 år, skriver att ”alla tror att det fungerar med smink när man är ung, men inte efter fyrtio, för då ser man gammal ut. Tvärtom tycker jag”. Hon tycker också att medelålders kvinnor kan ha långt hår , som hon dessutom anser är mer lättskött och gärna kan ha sin naturliga hårfärg. Camilla Thulin menar att svenska välutbildade och dugliga damer mitt i livet har en alltför negativ självbild om sitt yttre. Med bilder visar Camilla hur kläder, smink och hår förändrar och hon beskriver steg för steg hur man gör rent praktiskt. De handfasta råden i denna bok kan vara en god hjälp på vägen – om de följs. Men frågan är hur lätt det är att ta till sig goda råd från böcker? Det kan vara svårt att bryta gamla vanor och mer personliga tips kan behövas för att åstadkomma en önskad förändring.

Foto: Niklas Palmklint

Text: Anna Vikström

Camilla Thulin i TV-framträdanden om boken:

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Mode

Strandberg och Bergmarks Eld – mänskligt om tonåriga häxor

9 maj, 2012 by Redaktionen

Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN10: 9129677807
ISBN13: 9789129677805

Ibland önskar jag att jag var tonåring igen. Inte så att jag längtar tillbaka till någon svunnen tid då jag var lycklig och fri utan att jag skulle vara tonåring i dag. När jag var i yngre tonåren lyssnade jag på London Beat och läste Grottbjörnens folk. Nu finns Rebecca & Fiona och man kan läsa Engelsforstrilogin.

Cirkeln kom ut 2011 och nominerades mycket välförtjänt till Augustpriset. Författarduon Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har tillsammans skapat den lilla deprimerande orten Engelsfors. En plats så lik andra sömniga svenska bruksorter att alla direkt greppar känslan. Det är instängt och trist. Hierarkierna är tydliga, alla vet sin plats, och många bara väntar på att få komma därifrån. I denna lilla håla återfinner vi ett gäng tonåringar med magiska krafter. Plugghästen, mobbaren, coola tjejen och alla de andra urtyperna för en ungdom måste komma över sina olikheter och jobba tillsammans för att kämpa mot demonerna och den annalkande apokalypsen.

Del två i trilogin heter Eld. Kampen intensifieras, tjejerna har lärt sig att hantera sina respektive krafter bättre och ondskan är ondare än någonsin. Strandberg och Bergmark Elfgren fläskar på rejält med magiska amuletter, uppgrävda gravar och en hel bygd som zombifieras.

Att förklara för någon som inte läst Engelsforsböckerna varför de är så himla bra är inte det lättaste. Det låter lätt töntigt pretentiöst när man börjar svamla om tonåriga häxor och socialrealistiska beskrivningar av dagens Sverige. Men det är ju så mycket mer än så. Jag älskar hur man låter tonåriga tjejer vara allt det där tonåriga tjejer faktiskt är. Fula, missnöjda, skadeglada, kåta, omtänksamma och förbannade. Beskrivningen av berättelsens häxor är helt enkelt något av det mest mänskliga jag läst på länge.

Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren lyckas där mången vuxen fallerat. Det skriver trovärdigt om hur det är att vara ung. Men så har de ju en himla massa cred också. På bok- och biblioteksmässan i fjol utgjorde Sara en oerhört initierad paneldeltagare på seriescenens program om fanfiction. Både hon och Mats hänvisar ständigt till Buffy-serien som en stor inspiration och framhåller boksignering på SF-bokhandeln som en höjdpunkt i karriären. De vet vad de pratar om helt enkelt.

I kölvattnet av den moraliserande uberromantiska Twilight-serien har en uppsjö ungdomsböcker på temat övernaturligt plus tonåringar lanserats. Det mesta är skit. Jag är ju en sån som dömer boken efter omslaget. De som vill surfa på framgångsvågen har ofta en sexig tjej i motljus med bombastisk himmel i bakgrunden som front. Eld har en illustration av svenske skräckseriemästaren Kim W Andersson (skapare av seriealbumet Love Hurts) på omslaget. Bilden föreställer ett anatomiskt korrekt hjärta i en vacker blombukett. Cirkeln är just detta. Blodigt, levande, pulserande. Det enda som är hemskt är att del tre inte kommer förrän nästa år. Det blir en jobbig väntan.

Elin Lucassi

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: ungdomsböcker

Funderingar kring varför medelklassjournalister hyllar Mats Kolmisoppis novellsamling Undantagen

9 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Undantagen
Författare: Mats Kolmisoppi
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201204
ISBN10: 9113041878
ISBN13: 9789113041872

Mats Kolmpisoppi är en duktig skribent, utan tvekan och i hans senaste utgivna bok, novellsamlingen ”Undantagen” har han utvecklat sitt experimentella skrivande ännu mer. Samlingen får bra kritik av de stora förnäma kritikerna – samtidigt som boken ska skildra människor som lever i helt andra miljöer än kritikerna lever i. Är det en möjlig ekvation?

Magnus Persson beskriver det så här i SVD:
Många av karaktärerna, särskilt de manliga, framstår som små tickande bomber. Under en bristfälligt polerad yta kokar en hatisk svada som hämtad ur bloggosfärens ljusskyggare delar.

Tolv noveller – tolv människoöden som det är jobbigt att komma nära. Det är mörkt och det är pessimistiskt och det är till synes utan hopp. Nutiden skildras, som familjefadern som ska välja matolja när han handlar i lågprisbutiken Willys eller bilägaren i en annan novell:
Jag gillar min bil. Jag hatar bilar. Jag älskar att köra. Fort och vårdslöst. Nu ger jag fan.” Sen tvärbromsar han och kliver in på en mack: ”Köper fyra trisslotter som jag hastigt skrapar medan pizzan värms. Jag köper två nya för vinsten. Jag köper en ny för vinsten. Jag tänker: Jag ska vinna. Det är orättvist om inte jag också vinner.

Allting i boken är smutsigt och fult. Är det därför Mats Kolmisoppi räknas in bland arbetarskildrare och klasskamps-beskrivare av de tryggt anställda kritikerna i övre medelklassen som har kommandot över svenska litteraturkritiken. Vill de välbärgade kritikerna att människor som inte tillhör deras trygga miljö ska vara just så svarta och mörka och hemska?

Jag har länge funderat på om det är en omöjlig ekvation att den välbärgade trygga medelklassen som sitter med bra anställningar på stora redaktioner som DN och Aftonbladet recenserar litteratur och teater som skildrar (eller försöker skildra) livet för de människor som inte har det tryggt, för den som inte har lön nog hela månaden, för de barn som växer upp med föräldrar som missbrukar och är våldsamma, för de barn som aldrig någonsin kommer att ha föräldrar som har råd att ge dem en iphone, för de barn som aldrig någonsin kommer att ha råd att gå på ishockeyskola och alla de människor som inte kan gå på teaterpremiärer eller operaföreställningar, som slocknar i soffan med utslitna leder efter att ha slitit på långvården eller på byggen.

DN:s kritiker skriver om Kolmisoppi och novellsamlingen:
Undantagen” är en pessimistisk samling om ett Sverige som närmar sig ett gemensamt moraliskt haveri. Tankarna går till Åsa Beckmans analys (DN 13/2 2012) av Johan Jönsons och Mattias Alkbergs lyrik, där hon såg hur dikternas återkommande beskrivning av klassklyftor och upplevelse av ekonomisk underlägsenhet speglade poeternas nya roll i marknadssamhället.

Kolmisoppi skildrar alltså klassklyftorna. Enligt de välbeställda litteraturkritikerna. Själv bor jag granne med de människor som skildras, eller är tänkta att skildras. Jag tillhör väl själv dessa som inte dväljs i de trygga boningarna. Men jag känner inte igen varken mig eller mina grannar i de hemska skildringarna i Kolmisoppis ångestfyllda tolv noveller.

Jag har länge funderat på om det inte är en omöjlig ekvation att den välbärgade trygga medelklassen som sitter med bra anställningar på stora redaktioner som DN och Aftonbladet recenserar litteratur och teater som skildrar (eller försöker skildra) livet för de som inte har det tryggt, för den som inte har lön nog hela månaden, för den som inte kan ha sina barn på ishockeyskola och inte kan gå på teaterpremiärer eller operaföreställningar, som slocknar i soffan med utslitna leder efter att ha slitit på långvården eller på byggen.

Varför är det litteraturkritikerna som förmodligen aldrig ens är i närheten av de skildrar utanförskapsfolket som hyllar novellerna – medan vi som lever i utanför inte alls känner igen oss – och knappt orkar läsa klart de tolv berättelserna? Ibland träffar novellerna klockrent, det är bra beskrivningar, bra skildringar – men som helhet är allt så destruktivt, så mörkt och så hopplöst.

Lennart Bromander skriver i Expressen:

Redan titeln Undantagen på hans nya novellsamling är tve­tydig. Handlar det om pluralis av substantivet undantag eller om en participform av verbet undanta? Osäkert, och är det verkligen undantagsmänniskor, som befolkar Kolmisoppis tolv texter? Eller är det inte snarare samhället och dess samlevnadsformer, som gjort dem undantagna, outsiders i sina egna liv. Inte bara ironierna utan också samhällskritiken är både dold och öppen.

Bör vi bli misstänksamma när de grupper som inte alls vet hur det är att leva otryggt ska bedöma kultur som skildrar livet utanför deras trygga bubbla? Eller handlar allt endast om konstnärlig kvalitet – och är det något som bara den som har tillräcklig utbildning och gedigen erfarenhet av att bedöma konstnärliga verk kan bedöma?

Ja tråkigt nog är det sådana här funderingar som Mats Kolmisoppis novellsamling satte igång – istället för innehållet i novellerna. Vad det betyder får väl var och en fundera på själv.

Fler recensioner:
Göteborgsposten och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Kolmisoppi, klassklyftor, bokblogg, recension, bokblogg, samhälle, utanförskap

Arkiverad under: Bokrecension, Krönikor, Kulturpolitik, Litteratur och konst, Recension

Två soldater – Roslund & Hellström fortsätter att leverera

8 maj, 2012 by Redaktionen

Titel: Två soldater
Författare: Roslund & Hellström
Förlag: Pirat
Utgiven: 201205
ISBN:978-91-642-0390-8

Två soldater är en berättelse om gängkriminalitet och det liv som pågår runtom. Det är en berättelse som utspelar sig i dagens Sverige, i Råby, en påhittad förort till Stockholm, i en vardag som hade kunnat vara din eller min vardag, även om bilden av förorten känns något överdriven. Det är en tjock bok på nästan 700 sidor men redan från första kapitlet, första stycket är jag fast, och om jag hade kunnat och orkat hade jag sträckläst hela boken. Roslund & Hellströms nya bok Två soldater är inte bara välskriven, den är också oerhört genomtänkt.

I boken får läsaren bland annat möta de högt uppsatta gängmedlemmarna Leon Jensen och Gabriel Milton, deras vardag – deras liv, sett från deras ögon. Den ena utanför fängelset, den andra inuti, men med en och samma plan, med ett och samma mål. Brödraskap, kärlek, ensamhet, sorg, längtan, ondska, alla är de delar som spelar en avgörande roll i de handlingar de utför och som de väljer att inte utföra.

Gängmedlemmar, grannar, unga utsatta personer i utanförskap, poliser, brandmän, fängelsepersonal, alla har de någon viktig roll i Roslund & Hellströms nya bok. De är ditpusslade på ett vackert sätt. Bit för bit vävs de samman. Bit för bit kommer man som läsare närmre det onda som kommer att ske, det som man hela tiden anar är på gång, men som man inte vet hur det kommer att utspela sig.

I boken får läsaren åter igen möta polisen Ewert Grens och hans kollegor, på något som kommer att vara ett av de tuffaste uppdrag Ewert fått och tagit på sig. Sättet Ewert väljer att arbeta på, de val han kommer att göra, de minnen han har, hans sorg, utgör också en viktig del i boken.

”Varje ingripande en polisman gör får konsekvenser. Varje ingripande som han själv någonsin gjort, gör, eller kommer att göra får konsekvenser. Det var inte hans sak att värdera dem, överväga dem, försöka förstå hur länge en sådan konsekvens kunde pågå. Inte ens nu”.

Det jag tycker skiljer Roslund & Hellström från andra deckarförfattare är hur väl de lyckas kombinera ett starkt och välskrivet sätt att uttrycka sig med detaljer från ett polisarbete i form av exempelvis spaning och teknisk bearbetning, som också känns väldigt trovärdig.

Två soldater är en bok som kryper in under huden. Ett mästerverk.

Text: Jenny Lagebjörk

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 156
  • Sida 157
  • Sida 158
  • Sida 159
  • Sida 160
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in