Bokrecension

Titel: Mina engångsligg
Utgiven: 201204
ISBN: 9789186845278

Titel: Etikett
Utgiven: 201204
ISBN: tel:9789186843533
Författare: Josefin Palmgren
Förlag: Mix Förlag

Josefin Palmgren debuterade med boken ”Engångsligg” 2010. Nu kommer hon ut med två nya böcker, Etikett samt fyll-i-boken Mina engångsligg.

Båda är tämligen fula. De ser liksom billiga ut, men jag tänker att det kanske är med flit. Särskilt med tanke på att Josefin vunnit pris för sin grafiska design. Inte för dessa bokomslag visserligen, men ändå. Jag är ganska kinkig när det gäller estetik och bokomslag är inget undantag. Omslag säger något om vad det är för läsupplevelse man har i sin hand. En sober rygg av linne säger något annat än de glansiga fotocollagebilderna jag nu har framför mig. Men kanske finns här en tanke, hoppas jag, och påbörjar läsningen.

Den första läsningen går väldigt snabbt eftersom jag bara behöver gå igenom ett par tre sidor. ”Mina engångsligg” är, vad jag antar förlagen ser som, en fräck mina-vänner-bok för unga vuxna. Här är tanken att man i stället för favoritmusik och framtidsmål ska fylla i information om exempelvis hur pass bra senaste ligget var samt vilken plats detsamma utspelade sig på (säng/soffa/flickrummet).

Hur ska då en stadgad småbarnsmor förhålla sig till en dylik skrift? Min första tanke är att ge boken som en smårolig, ironisk present till en nybliven singelkompis. Fegar ur och tänker att det kanske kan ses som en pik och en sorglig påminnelse av att man aldrig någonsin kommer att kunna fylla upp de där sidorna. Josefin Palmgren är född 1989 (och nu måste tant räkna) vilket gör henne till en 23 årig författare som förmodligen har massor av vänner som kommer att jubla över att få ett ex av denna bok.

Jag tror att jag behåller mitt ex tills skilsmässorna i vänskapskretsen läkt och jag har några kandidater som är ute i svängen sen ett tag. Själv kan jag inte behålla den, för att fylla i sånt som skett i det förflutna känns liksom bara patetiskt.

Bok nummer två från Josefin heter som sagt Etikett. Den handlar om Emilia som är ihop med hunkiga Klemens. Möjligtvis lider hon av faderskomplex eftersom Klemens är äldre än hon själv, men förmodligen är det bara en förutfattad mening som hon själv och världen är besatt av.

Förutfattade meningar är något som präglar boken i mångt och mycket. Emilia kämpar med synen på vad det är att vara en kvinna. I denna aspekt fungerar Klemens syster Odette som en motpol. De båda är födda samma år, till och med på samma dag och ser på varandra som skrämmande men samtidigt lockande UFOn. Emilia är ohuslig och gillar att laborera med språket medan Odette är kvinnligt omhändertagande och tänker raka okomplicerade tankar.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. På ett sätt känns den flamsig och lite juvenil. Författaren har valt att namnge sina kapitel efter en Flight of the concordes text och jag både myser och ryser. Ju längre jag läser desto närmare kryper den dock. Jag kan relatera till mycket i berättelsen om Emilias kamp med kvinnligheten. Hon tillåter sig stundtals att försjunka i tanken på att bli ”en riktig kvinna”, en mor med barn på höften och stora koftor. En tanke som hon raskt värjer sig emot till förmån för att straffknulla den otrogne pojkvännen.

Jag måste nog ändå säga att Josefin Palmgren lämnar ett litet, men naggande avtryck hos mig med sin lakoniska prosa. Jag älskar serieskaparen Nina Hemmingsson och Palmgrens bitska uttryck har vissa likheter med hennes världsbild. En värld där kvinnor visserligen får vara dåliga på att visa känslor, men de kommer ofelbart att ha ångest över det.

Text: Elin Lucassi

Titel: Systemets sopkvast
Författare: David Foster Wallace
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 201203
Översättning: Ulf Gyllenhak
ISBN: 978-91-27-13253-5

Amerikanen David Foster Wallace debuterade 1987 med Systemets sopkvast och han har själv sagt att den verkar vara skriven av en ”väldigt smart fjortonåring”. I romanens centrum befinner sig den unga växeltelefonisten Lenore Beadsman. I Lenores liv trasslar det mesta från telefonväxeln som hon jobbar i till hennes relationer med familj, pojkvän och inte minst husdjur (en fågel vid namn Vlad Pålspetsaren).

Lenore har det inte lätt. Hennes gammelfarmor har försvunnit spårlöst från ålderdomshemmet i sällskap med ett tjugotal andra åldringar, tanten har tydligen fungerat som en slags ledarfigur för gamlingarna på hemmet. Lenores pojkvän Rick berättar oavbrutet omständiga historier för henne, broderar ut ett slags mininoveller, istället för att samtala. Själv verkar Lenore fundera på om hon kanske är en romanfigur. Rick och Lenore går dessutom till samma terapeut, Jay som är en urusel psykolog. Men inte nog med det. Kakaduan Vlad har börjat prata i fullständiga meningar och reflekterar över Guds existens. Fågeln blir en stjärna i den religiösa tevekanalen. Här finns även en industrimagnat som bestämt sig för att ta över hela världen genom att äta upp den. Han har ett gott öga till Lenore.

Det finns ett flertal andra karaktärer och trådar i övermått. Systemets sopkvast formligen exploderar av information. Stilen kan beskrivas som maximalism. Hela romanen är ett system av korskopplingar liksom den spattiga växeln där Lenore sitter och svarar på felkopplade samtal. Författare klipper in utdrag ur terapisamtal och teveprogram. Ibland är stilen vardagligt pratig och ibland analytiskt formell, ofta blir det en komisk effekt. Stundtals blir det för studentikost för mig. Men det är en mycket begåvad debutbok och vissa partier är lysande. Förordet av Malte Persson ger också en mycket bra ingång till Wallaces författarskap.

Systemets sopkvast handlar om kommunikation, förhållandet mellan jaget/språket och omvärlden. Lenores farmor är nämligen en hängiven lärjunge till språkfilosofen Ludwig Wittgenstein och hennes favoritbok på nattduksbordet är dennes Filosofiska undersökningar. En nyckelscen till bokens idévärld finns återgiven som baksidestext. I den scenen sopar farmodern vilt som en furie samtidigt som hon undervisar i Wittgensteins språkfilosofi.

Översättningen haltar ibland. ”Skjut” och ”kuka ur” (mera korrekt vore ” Kör” och ”balla ur”) hade jag rätt roligt åt – fast det var nog inte meningen. Men jag har gjort en intressant författarbekantskap och är nyfiken på Wallaces senare böcker. Trots att denna roman slutar i ett virrvarr och mitt i en mening.

Text: Ulrika Bergman

Titel: Att tyda luften
Författare: Dinaw Mengestu
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 201203
ISBN 978-91-0-12652-0

Dinaw Mengestu föddes i Etiopien 1978, flyttade som tvååring till USA och växte upp i Illinois i den amerikanska mellanvästern. Att tyda luften bygger på hans egen erfarenhet som emigrant. Hur bär man sig åt som invandrare för att inte förbli främling i det nya sammanhanget? Är det ens egna eller andras uppfattningar som gör människor till främlingar – eller både och? Det är några av de många frågor som Mengestu funderar på i romanen.

Platsen är New York, huvudpersonen heter Jonas Woldemariam. När Jonas föräldrar kommer till USA på sjuttiotalet gör de en pilgrimsresa till Nashville för att försöka lära sig det genuint amerikanska och finna sin nya amerikanska identitet. De har föreställt sig hur det skulle vara, nu får de uppleva verkligheten och med den ett mardrömslikt äktenskap. Jonas försöker återskapa en bild av sina föräldrars liv för att därigenom förstå dem. Han själv kan inte kommunicera med sin hustru Angela, som anklagar honom för att vara identitetslös. Jonas flyter omkring och har svårt att ta tag i saker på allvar, han skulle lätt kunna uppfattas som en hållningslös person men i och med att man delges hans tankar och reflektioner i detalj så blir det aldrig så. Han har en deterministisk livsinställning, han tar ogärna viktiga beslut eller planerar något avgörande utan låter oftast ödet – slumpen – avgöra.

I stället försöker han ta kontroll över sin livshistoria genom att skapa berättelser. I början arbetar han på en migrationsbyrå där han lägger till och drar ifrån i migranternas ansökningar för att göra dem mer levande och intressanta. Är inte egentligen alla berättelserna en och samma, bara med namn, platser och datum ändrade? Religion eller ursprungsland tycks inte spela någon roll och upplevelserna är utbytbara. Senare arbetar han som lärare, där fortsätter han sitt fabulerande inför eleverna och utmålar sina föräldrars liv i spännande berättelser.

Dinaw Mengestu berättar en historia om främlingskap såväl i den privata, äktenskapliga sfären som i det omgivande samhället. Jag blir väldigt intresserad och uppslukad av bokens känsliga beskrivning av den vilsne mannens enträgna försök att förstå vad som format honom till den människa han är. Det är en genomgripande och utförlig inblick man får i Mengestus filosofiska tankevärd.

Text: Vivian Gustin