• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: I dina ögon av Thomas Nybom – en svidande uppgörelse med hur samhället inte ger rätt hjälp till barn med diagnoser

29 oktober, 2013 by Redaktionen

i-dina-ogon

I dina ögon
Thomas Nybom
ISBN 978-91-637-3407-6

I dina ögon, ger en bitvis varm och nära berättelse om kampen för en dotter som inte är som andra och där samhället hela tiden vill anpassa dottern till det hon inte kan. Samhället ser inte genom Sharas ögon utan bara genom sina.

Thomas Nybom var en bland många unga pappor som med förväntan såg fram emot att se sin dotter födas. Förväntningarna var troligen som hos alla andra, familjeliv med barnår, skola, vuxenliv.
Men för Thomas och hans fru Anna blev det en helt annan värld som öppnade sig. Dottern Shara var inte som andra barn och tidigt misstänkte Thomas att Shara hade ADHD som tonåring, diagnostiserades sedan som också med en asberger-diagnos.

Det är upprinnelsen till boken ”I dina ögon”, en bok som berättar om kampen för att ett älskat barn skall få den hjälp hon har rätt till.

Thomas skriver i boken om att samhället borde kunna anpassa sig lite till NPF-barn och se genom deras glasögon istället för att alltid tvinga de här barnen att se genom våra ögon.
Som pappa till ett barn med ADHD/Asberger är Thomas stark, han möter samhällets ovilja att förstå det familjen har insett att dottern har en funktionssstörning. En dålig utredning på BUP som avfärdar ADHD och därmed tvingar Shara att inlemma sig i den vanliga skolan. Hennes liv är kantat av förluster och nederlag. Kränkningar. Thomas beskriver hur han och hans fd fru anklagas för felet och hur skulden växer för att det är deras fel att Shara inte fungerar. Som skilda kan de inte hålla sams, detta påverkar barnet, säger BUP-utredningen när Shara är nio år.

Det är en ömsint beskrivning av en kamp för att ett barn med funktionshinder som också har en djup insikt om sitt eget handikapp. En pappa som älskar sin dotter så mycket att han väljer att separera också från förhållande nummer två. Som bråkar på myndigheter och som samtidigt vill vara en alltid närvarande pappa.

Det är en bra beskrivning av ett samhälle där olika inte accepteras och där lagstiftningen LSS (en rättighetslag) allt mer kommer att handla om föräldraskuld i stället för att bidra till lösningar och möjligheter.
Föräldrar som har barn med NPF-diagnoser känner ofta en otillräcklighet, skuld och ångest och den vanligaste lösningen är inte den som Thomas trots allt fick igenom, utan att omhänderta barnen.

Jag tycker om den här boken, den är rak och berättande. Naken, känslofylld men också bitvis väldigt tydlig om att NPF-barn måste få hjälp att hitta vägar som får deras liv att fungera.
Boken är skriven utifrån en pappas ögon och upplevelser, men jag kan bitvis känna att Eva, Sharas mamma verkar så frånvarande. Vi får en uppfattning om att föräldrarna inte är eniga, men jag kan inte låta bli att undra om inte Sharas mamma också var orolig.

I slutet av boken erbjuder kommunen att ge Shara en plats på Dammsdalsskolan som arbetar efter en pedagogik som är specialanpassad för barn med NPF–diagnoser. Det är där det vänder och Shara får verktyg att hitta en väg att gå vidare.

Hur många barn får emellertid den här hjälpen som Norrköpings Kommun till slut ställde upp på. Hur många föräldrar orkar slåss för att deras barn skall få rätt hjälp, skola, verktyg och förutsättningar. Allt för få, tror jag. Här är ”I dina Ögon” ett bra stöd för dem som lever med NPF-barn. Den borde vara given på utbildningar och kommunernas LSS-enheter. Men boken är också en svidande uppgörelse med alla de HVB-hem som påstår sig ha kunskaper som behövs för NPF barn men som långt ifrån lever upp till det de lovar.
Men den är lika given för oss som har liten eller ingen kunskap om av vad det innebär att ha NPF-barn.

Ur boken:
Jag brukar tänka att människor har olika glasögon på sig och glasögonen har olika skärpa. En del personer ser glasklart, andra mer suddigt och en del ser inget alls. Glasögon behöver emellanåt bytas ut och det hade gynnat dig, min dotter, om delar av din omgivning hade bytt glasögon, eller åtminstone putsat glaset då och då. Med det menar jag att man måste ha förmågan att kliva ur sin verklighet för att kunna hjälpa andra. Man måste kunna se klart för att hjälpa och stötta på bästa sätt. Tyvärr har så inte varit fallet, då du förväntats vara den som ska förändras och tänka annorlunda (byta glasögon). Det hade varit så mycket enklare och bättre om omgivningen förstått att det varit deras ansvar och att de haft bättre förutsättningar att lyckas med detta …

Text: Anne Skåner

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Kanada av Richard Ford – ett mästerstycke

24 oktober, 2013 by Redaktionen

kanada

Titel: Kanada
Författare: Richard Ford
Förlag: Brombergs
Utgiven: 201310
Översättare: Nille Lindgren
ISBN: 978-91-7337-475-0

Det var länge sedan jag njöt så mycket av att läsa en roman. Här sitter allt perfekt; intrigen, karaktärsskildringen, språket och tematiken. Kanada handlar om vad som händer när ett vanligt medelklasspar får för sig att råna en bank, eller rättare sagt vad som händer deras efterlämnade barn. Historien berättas ur den femtionårige sonen Dells perspektiv. Så här börjar det:

”Först tänkte jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden som inträffade senare. Rånet är viktigare eftersom det resulterade i att mitt och min systers liv leddes in på de banor de till slut tog.”

Dell har en tvillingssyster som sticker iväg från alltihopa när föräldrarna fängslats. Hon bara promenerar iväg från föräldrahemmet och sin bror. I ett slag förlorar Dell hela sin familj.

Trots att Richard Ford faktiskt redan på sidan ett avslöjar vad som ska hända, att ett rån ska begås och att två mord ska inträffa, är det oavbrutet rafflande. Hela romanen är laddad med en slags lågintensiv spänning som jag tror beror på att romanfigurerna är så intressanta och mångfacetterade. Det öppnas hela tiden flera djup och lönndörrar inom figurerna som man inte riktigt vet var de ska leda. Men bokens tyngd är också i klass med ett grekiskt ödesdrama, de handlingar som begås får dramatiska följder. Och kanske är det Dells syster som straffas hårdast av gudarna.

Dells föräldrar är verkligen ett omaka par. Pappan är en stilig och charmig sydstatare men också en ganska misslyckad och ytlig person. Mamman en intellektuell och introvert judinna med författardrömmar. De är inga spännande Bonnie and Clyde direkt och rånet är ett ogenomtänkt fiasko.

Dell hamnar i Kanada och dras in i en annan ödesmättad händelseutveckling som leder till mord. Dell tror att det finns en koppling mellan rånet som hans föräldrar begick och dessa mord.

Kanada är en roman med många bottnar. Vad är det som egentligen styr våra liv och hur mycket kan vi påverka vårt öde? Det handlar om förlust, om sorg och om tomhet. Men här finns också ett realistiskt accepterande av livet och människorna, bortom drömmar om framgång. Ett accepterande av människorna precis som de är, magnifika och ofullkomliga.

Text: Ulrika Bergman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Klubb Ibsen – gripande uppväxtskildring från 1960-talet

24 oktober, 2013 by Redaktionen

klubb-ibsen

Titel: Klubb Ibsen
Författare: Peter Handberg
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2013-09
ISBN 978-91-27-13221-4

I början känns språket krångligt och ganska obegriplig tills man läser mer. Då visar sig Klubb Ibsen vara en mycket bra skriven bok. Det handlar om Peter som växer upp i Blackeberg på 1960-talet. Han bor med sin mamma och äldre bror Kaj i det blå höghuset på Ibsengatan – det finns två höghus till, det gula och det röda. Mamman har damfrisering i lägenheten och Peter tjuvlyssnar ofta på samtalen mellan de olika kunderna och mamman.

Peter är över huvud taget en god iakttagare, han noterar det mesta och skriver in det i en pärm, som han ska använda tids nog när han behöver se tillbaka. Nu är den tiden kommen och i boken Klubb Ibsen skriver Peter Handberg in tid och skeenden, personligheter och filosofiska tankar till en fascinerande mångfasetterad berättelse.

Pärmen där den unge Peter gör sina anteckningar står i skyddsrummet längst ner i det blå höghuset, där har ett gäng pojkar, Peters kamrater bildat en klubb med främsta syfte att tillverka och experimentera med sprängämnen. Peter är ordförande, han har inspirerats av tidningsreportagen om Sovjets provsprängningar av vätebomber, kring vilka han väver fantasifulla drömmar.

Peter Handberg har ett fantastiskt språk med levande, genomtänkta beskrivningar, som visar på en förmåga att gestalta övergripande sammanhang i livet. Han sätter in Blackeberg och det lilla vardagslivet i den större världen och historien. Genom sin goda formuleringskonst ger han oss exakta och precisa tidsbilder och personteckningar.

Jag upplever det positivt författaren inte bagatelliserar barnets upplevelser och tankar kring sitt liv utan tar dem på stort allvar. Det får till följd att läsningen för mig blir både givande och insiktsfull. Han beskriver vardagliga händelser mycket noggrant och detaljerat, saker jag själv skulle förbigått utan att tänka närmare på dem eller uppmärksamma dem. Han gör beskrivningarna utan värderingar, läsaren får själv dra sina slutsatser.

En av de starka personteckningarna i boken är den av läraren S, en lärare av den gamla stammen, som använder sig av den gammeldags, auktoritära stilen och manipulerar pojkarna, helst de finlemmade, söta till redskap för sina perversa njutningar. 50-talets auktoritetstro lever fortfarande kvar men hos de unga pojkarna gryr en obändig frihetslängtan.

Genom hela boken löper en rörelse av förändring, som är omvälvande. Rörelsen finns såväl inuti Peter – steget från barn till ungdom – som utanför i verkligheten. Det är en mycket ansträngande kamp pojken genomlider för att utforska och förstå vuxenvärlden.

Klubb Ibsen är en stor och betydelsefull roman, som ger mig mycket att fundera över.

Text: Vivian Gustin

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Bokrecension: 438 dagar – vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar

24 oktober, 2013 by Rosemari Södergren

438-dagar

438 dagar: vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar
Författare Johan Persson och Martin Schibbye
Förlag Offside/Filter
Utgiven 2013-09
ISBN10 9185279250
ISBN13 9789185279258

Johan Persson och Martin Schibbye har helt rättvist blivit nominerade till Augustipriset för sin berättelse om hur de blev gripna av etiopisk militär, ställda inför domstol, dömda för att vara terrorister och satta i fängelse. De dömdes för att vara terrorister – för att de som journalister tog sig in i Ogaden, ett område där människor verkar fara illa.

Berättelsen är vår som den beskrivs i titeln: en berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar.

När jag läser berättelsen blir jag både glad och ledsen. Jag blir glad att det fortfarande finns journalister som är beredda att ge sig in i områden som i Ogaden för att verkligen försöka undersöka vad som är sant. Är flyktingarnas berättelser om förtrycket och våldet sanna – eller är det företagen gör som satsar på att vinna ut olja bra för landets utveckling? Med tanke på hur svenska medier mer och mer satsar ökade resurser på att hårdbevaka Idol och Melodifestivalen och korrfel och stavningsfel ökar på tidningarnas webbplatser – då ger det hopp att det finns journalister som fortfarande vill avslöja maktmissbruk och vill skildra något viktigt.

Johan och Martin visar hur viktig journalistik är. I sin berättelse skildrar de hur människor lever på Afrikas horn, en del av världen där människor lever under helt andra förhållanden än i Sverige. Martin och Johan är viktiga som frontnamn för den journalistik som världen behöver mer av.

Boken är väldigt bra upplagd där de båda två skriver, vartannat avsnitt var. Det ger en fart över berättelsen och ett djup, vi kommer båda nära och får också se hur de ibland upplever varandra och hur de kan uppfatta situationer på olika sätt.

På bokmässan i Göteborg i år berättade Johan och Martin hur de hela tiden som fångar antecknade och skrev vad som hände och tvingades gömma anteckningarna. Med hjälp av anhöriga och ambassadpersonal kunde de smuggla ut anteckningarna.
Här rapporterade jag om deras framträdande på Bokmässan.

Berättelsen är fylld av talande och målande detaljer. Ofta väldigt skrämmande. I fängelset träffade de många samvetsfångar, många oppositionella politiker och journalister som fängslats för att de haft kritik mot den styrande eliten. Det sorgliga är ju att de flesta fortfarande sitter kvar i fängelset. Det lär till och med ha blivit värre sedan Johan och Martin släpptes.
– Fängelset ska ha blivit ännu hårdare nu, berättade Johan på bokmässan. Det är val nästa år och det ska ha byggts ett fängelse i fängelser där de politiska fångarna hålls.

Jag tror att ”438 dagar” har stor chans att vinna Augustpriset, men om den inte gör det kommer biografin att leva länge, länge ändå. Flera generationer av elever på Journalisthögskolan kommer att få inspiration av deras skildring. Förhoppningvis kommer det att föra med sig att fler kommer att granska maktmissbruk. Förhoppningsvis kommer då övergreppet att gripa, döma och fängsla Johan och Martin i det långa loppet att drabba den maktgalna gruppen som inte tillåter demokratiska rättigheter i Etiopien.

Här är hemsidan för boken 438 dagar.
Här har Expressen recenserat 438 dagar.
Här har Svenska Dagbladet recenserat 438 dagar.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Bokrecension: Dimma över Darjeeling av Mikael Bergstrand – en roman där jag vill stanna i miljön och vara med i det som händer

24 oktober, 2013 by Rosemari Södergren

dimma-over-darjeeling

Dimma över Darjeeling
Författare Mikael Bergstrand
Förlag Norstedts
Utgiven 2013-09
ISBN10 9113048554
ISBN13 9789113048550

Mikael Bergstrand som skrivit ”Dimma över Darjeeling” är journalist och författare från Malmö och han har bott i fyra år i Indien. Det märks att han känner till Indien väl. I ”Dimma över Darjeeling” bjuder han på en feelgood-berättelse om en medelålders svensk man som inte orkar ta itu med sitt liv och flyr till Indien.

Huvudpersonen är Göran Borg, från Malmö, en bitter frilansskribent på en reklambyrå som i början av berättelsen retar gallfeber på mig som läsare för att han är så feg. Han vågar inte säga vad han tänker till någon – och han är småfet men tröstetår glass i mängder. Han är skild och har usel kontakt med sina två vuxna barn och går hos en KBT-terapeut som verkar rätt trött på honom. Han vantrivs på sitt jobb där han tycker att han får oinspirerande uppdrag och han orkar sällan umgås med vänner.

”Dimma över Darjeeling” är en fristående fortsättning på ”Delhis vackraste händer”. Att ha läst den första boken är inte alls nödvändigt för att förstå och komma in i ”Dimma över Darjeeling”. Det är en helt egen berättelse.

Göran Borg trasslar till det på många sätt i Malmö och istället för att ta itu med problemen drar han till Indien och sin indiske vän Yogi som snart ska gifta sig och bor i Delhi. Dock dyker det upp oväntade händelser och istället för att fira ett stort bröllop måste Yogi dra iväg till en teplantage i Darjeeling tillsammans med sin vän Göran Borg.

De två vännerna möter faror och förvecklingar och växer som människor.

Visst är det en hel del som jag förstår ska hända i boken – den överraskar dock några gånger. Den stora behållningen är stämningen, det flytande språket och de levande miljöerna och bilderna. Det känns på många sätt att författaren kan sitt Indien och låter oss komma med på en resa till olika delar av Indien, såväl geografiskt som socialt.

”Dimma över Darjeeling” är en bok som det var lite svårt att slita sig ifrån. Jag trivdes att hänga där med Yogi och Göran Borg och det var en berättelse som spred mjuka lyckokänslor. En roman att bli lite glad av, ja helt enkelt en välskriven feelgood-roman.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 115
  • Sida 116
  • Sida 117
  • Sida 118
  • Sida 119
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in