Bokrecension

En dramatikers dagbok 2005-2012
Författare Lars Norén
Förlag Albert Bonniers Förlag
Utgiven 2013-08
ISBN10 9100130303
ISBN13 9789100130305

Han är rätt kaxig, Lars Norén, en av Sveriges största dramatiker. När fortsättningen på hans dagbok gavs ut i augusti i år, 2013, är det en tjock bok på nästan 1.500 sidor av tunt papper, som en Bibel.

Den första dagboken som kom blev omtalad och debatterad och diskuterad. Många var uppretade och kände sig utsatta och träffade av hans verbala angrepp. Nu har ytterligare tid förflutit och inte heller Lars Norén står opåverkad av tidens tand. I dagbok nummer två, En dramatikers dagbok 2005-2012, är han inte alls lika arg längre. Jag har inte läst den första dagboken – så jag kan inte göra någon jämförelse. Det jag dock kan konstatera är att Lars Norén berömmer många av sina skådespelare och andra människor han möter i En dramatikers dagbok 2005-2012. Om den första dagboken är likadan, då är allt som skrivits om den överdrivet, det är ett som är säkert.

Visst får en och annan person med mycket inflytande sina smällar. Jodå. Men det är oftast personer som har höga positioner och får stå ut med kritik.

Jag kan knappt slita mig när jag läser, det är en fascinerande dagbok. Den största behållningen är att följa hans tankar kring teaterarbetet. Hur han tänker inför repetitioner och hur han tänker kring hur scenerna ska byggas upp och vad han vill att scenerna ska förmedla. Det torde vara läsvärt för varenda en som har intresse för teater. Dagboken kommer att leva länge, länge och den kommer att läsas om hundra år fortfarande, för att framtida teater-intresserade ska sätta sig in i hur en dramatiker tänker och tänkte under sitt skapande.

Att han berättar om sitt skapande, blandat med glimtar ur sitt privatliv ger extra liv och spänst åt det som förs fram. En dramatiker är en människa som alla andra, har relationer till barn och familj, släkt och kollegor och måste som alla människor förhålla sig till en ekonomisk situation. Det som någon skapar föds fram just i den livssituation och i det samhälle som hen lever och verkar i. Hur han tänker kring sina förhållanden och relationer berättar också något om honom som dramatiker och som människa.

För min del tycker jag det verkar som att Lars Norén blivit mildare med åren, både med tanke på dagboken och med tanke på hans senaste teaterverk 3.31.93 som jag recenserade här.

Recensioner av En dramatikers dagbok 2005-2012:
I Göteborgsposten och iKulturnytt/Sveriges Radio och i Svenska Dagbladet.

Legend
Författare Marie Lu
Översättare Katarina Falk
Förlag Modernista
Serie Legend
Utgiven 2013-09
ISBN10 9174992899
ISBN13 9789174992892

I svallvågorna efter Harry Potter har det kommit många kvinnor som skriver inom genren fantasy. ”Legend” av debutanten Marie Lu är en av de bättre jag läst. Den är spännande, det har ett enormt driv i berättelsen. Den är så skickligt skriven att filmrättigheterna redan köpts av CBS och filmen kommer att produceras av teamet bakom Twilight. Trots att bara en bok i serien släppts. Det är stora förväntningar på den unga författarinnan (född 1984) att få ihop hela serien som redan sålts till 24 länder.

Legend utspelar sig i en framtid som påminner en del om samhället som skildras i serien om Hungerspelen. Det som en gång var västra USA är nu Republiken, en nation som ständigt befinner sig i krig med sina grannar. Barnens framtid avgörs när de är väldigt unga. I ”Legend” kallas alla tioåringar in för att göra ett test. Resultatet avgör deras framtid. De som presterar allra bäst tas om hand av samhället och utbildas till en form av elitsoldater som får leva ett lyxliv. De med sämst resultat försvinner.

Samtidigt plågas de fattigaste områdena av en förfärlig pestsmitta. Myndigheterna skickar ut särskilda pestpatruller som går runt och testar de fattiga invånarna och när de hittar någon som är smittad sätts ett rött kryss på dörren och alla som bor där får utegångsförbud. Medicinerna mot pest är oerhört dyra och bara de rikaste har råd med medicinen.

Samtidigt pågår ett krig mot Kolonierna och samhället plåtas också av en slags rebellrörelse som kallas Patrioterna.

De två huvudpersonerna är två ungdomar, June och Day och de växer upp i helt olika samhällsklasser. June är den enda som haft full poäng på testet alla barn måste göra. Hon går därför elitutbildningen och är snart färdigutbildad. Hon brinner för att gå i sin äldre brors fotspår och bli en framgångsrik soldat som kämpar mot de hemsk Patrioterna och Kolonierna.

Day är en ung man eller snarare en pojke i samma ålder som June. Han lever utanför samhället som kriminell. När hans familj drabbas av pesten måste han stjäla pestmedicin och då kommer han i bråk med Junes bror Metias.

Nu tänker jag inte berätta mer om handlingen, för då förstår jag en del av läsupplevelsen. När jag berättar om handlingen så här låter det inte särskilt speciellt, kanske. Det som gör boken bra är hur författaren presenterar sin berättelse och det är Marie Lu mycket bra. Visst en hel del är förutsägbart men trots det blev det ändå spännande. Skickligt.

Framför allt tänker jag mig att boken vänder sig till ungdomar. Det är intressant med fantasygenren för det ger författaren möjlighet att ta upp viktiga samhällsfrågor. Legend är spännande och samtidigt har den något att säga om demokrati och frihet.

Här några citat av amerikanska mediers recenioner:
»Om du gillade Hungerspelen kommer du att älska Legend.«
SARAH REES BRENNAN, författare till The Demon Lexicon

»Legend inte bara överlever hypen, den förtjänar den.«
THE NEW YORK TIMES

»Legend är omöjlig att lägga ifrån sig och ännu svårare att glömma.«
KAMI GARCIA, författare till Beautiful Creatures-trilogin

»Välskrivet och ypperligt genomfört. Uppföljare tack!«
ENTERTAINMENT WEEKLY

Titel: Antarktis
Författare: Josefin Holmström
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113050492
Utgiven: 2013-08

Snöyran i sydpolen omsveper Gertrude i det bitande förflutna. Hon reser till Antarktis för att skriva men anteckningsblocket fylls av meningslösa streck; orden får en annan innebörd. Hon reser tillsammans med ett antal utländska forskare; och Jonathan. Omgiven av oändlig vit snö och ett ständigt overkligt ljus blir Antarktis återupptäckt av Gertrude tillsammans med norrmannen Amundsen – han som först satte flaggan i den vita öknen av sydpolen –, engelsmannen Robert Falcon Scott – hjälten som inte kom tillbaka från sin expedition – och engelsmannen Ernest Shackleton – han som vände innan han nådde målet. Gertrudes resa och de tre upptäckarnas expeditioner ur det förflutna sammanflätas i en historia om det dåtida och dess inflytande på en oklar nutid.

Vid tillfällen är Josefin Holmströms debutroman ironisk, vid andra tillfällen är den tragisk. Mestadels är den mer eller mindre som en oändligt ljus dag i sommarsydpolen – kall, men vacker. Snöstormen i Antarktis tillhör temat, men romanen är hursomhelst rogivande. Den utspelar sig egentligen i nutiden, men dess karaktärer lever i dåtiden. Gertrude lämnar nutiden i det slaskiga Stockholm. Hon och Jonathan är i behov av en miljö som kan reflektera deras tillstånd, en miljö som möjligen kan läka gamla sår. Tidslinjen suddas ut i slutändan – kvarstår minnen, snö och bitande kyla.

Antarktis har en enkel handling, och det obebodda istäckta landet är poetiskt beskrivet. Likt sydpolens oändliga horisont är skildringen drömlik, och ändå realistisk; det välbeskrivna förödande vinterlandskapet drar med sig en till en ödslig vit värld. Till en början är berättelsen kylig, det påminner om dess miljö; men någonstans mellan Scotts sista dagar vid liv och Gertrudes återblickar når karaktärernas sinnestillstånd en, och Antarktis blir mer än vacker.

Text: Anastasia Brink

Titel: Rädda mig inte!
Original titel: Unravel Me
Författare: Tahereh Mafi
Förlag: B Wahlströms
Utgiven: 2013-03
ISBN: 978-91-32-16197-1

Elektrisk kärlek, berusande ondska och omöjliga val – sägs 25-åriga kalifornia-tjejen Taherehs två hittills utkomna böcker handla om. (Den första var Rör mig inte!)
Vem fastnar inte för en sådan handling? Och köper boken. Spekulationsskrivande för sensation och sålda ex?

Efter en trög början uppslukas jag av berättelsen om 17åriga missfostret Juliette vars blotta beröring kan döda en människa. Därför fruktas hon av alla, men mest avskyr hon sig själv och kallar sig självmant för omgivningens öknamn ”monster”.

Tahereh skriver på ett speciellt sätt. Hon använder metaforer och stryker över ord, som man ändå kan läsa. Konstigt tills jag vande mig. Då blir det precis som jag ofta själv tänker när jag tar tillbaka en tanke, ändrar mig och tvekar.

Taherehs prosa är inte bara rapp och spännande – den är poetiskt vacker, som här: ”Men så pressar Adam läpparna mot mitt huvud och min oro klär sig i finklänning och låtsas vara något annat en stund.”

Rädda mig inte! är en sk dystopi, dvs en negativ framtidsvision, vilka är mycket populära just nu. (Hunger Games är en dystopi) Inga ljusa utopier i dessa tider av global uppvärmning och pandemier alltså. I denna dystopi är luften förgiftad och människorna jobbar likt fångar under ständig övervakning av Återetablissemanget vilka styr detta skräckvälde.

Boken vänder sig främst till unga läsare. Förutom het kärlek och spännande kamp handlar den i grund och botten om en ung tjej som försöker hitta sig själv, få bekräftelse av andra, men till slut lär sig att älska sig själv. Fundamentala frågor som vi jobbar med hela livet.

Det går utmärkt att läsa Rädda mig inte! utan att ha läst del ett först, men eftersom detta är en härlig läsupplevelse för alla rekommenderas så klart att de läses i turordning.

Historien om Juliette, hennes älskade Adam och den ondskefulle Warner fortsätter i en tredje del då allt enligt Tahereh kulminerar i en upplösning och för de som inte får nog kommer böckerna att filmatiseras. Kanske en ny Hunger Games?

Text: Eva Sundqvist Olmos

73 – Från Stora gatan 51 till Hog farm
Författare Pugh Rogefeldt
Förlag Norstedts
Utgiven 2013-08
ISBN10 9113054538
ISBN13 9789113054537

Att en person skriver en biografi om sig själv är nog inte som biografi betraktat så lyckat. När Pugh Rogefeldt nu ger ut ”73 – Från Stora gatan 51 till Hog farm” som är en berättelse av honom själv om sig själv, fungerar det bra. Pugh skriver levande, det känns som att sitta bredvid honom och höra honom berätta själv. Emellanåt misstänker jag väl att han inte är så objektiv, men vem väntar sig objektivitet i en biografi om sig själv?

Det känns ändå som att han bjuder en hel del på sig själv, berättar hur han tänkte och kände som liten pojk i Västerås, berättar om sina föräldrar och sina bröder och om det tydliga klass-samhället han växte upp i som arbetargrabb.

Det är en fin bok med en en snygg och elegant förpackning. Jag blir glad av bokens alla bilder: foton och illustrationer. En bild kan ju faktiskt säga mer än tusen ord. Därför säger boken mer än vad orden i biografin gör.

Jag älskar när Pugh berättar om sextiotalet och musiken som sköljde in över de som var unga då. Hur han hittade Beatles men sedan gick över till Rolling Stones, som var mer rebelliska. Efter ett tag kunde ju till och med de vuxna uppskatta en del av Beatles musik, vad var det då för vits att lyssna på dem?

Den lilla färggranna boken är dock ingen djupdykning i Pughs liv och den handlar om hans liv fram till mitten av 1970-talet. Om du är nyfiken på livet då liveplattan ”Ett steg till” kom till, resan och inspelningarna i Muscle Shoals i Alabama, Melodifestivalen med ”Nattmara”, skilsmässan från familjen, perioden med bandet Trousers, flytten till Gotland, Grymlings och allt som hänt efter mitten av sjuttiotalet – då får du vänta tills andan faller på och Pugh känner för att skriva om dessa tider.

http://www.svd.se/kultur/litteratur/mediokra-memoarer_8520488.svd